Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har funderat lite på det här vad andra planerar, gör och hinner med, jämte vad jag själv planerar, gör och hinner med. Till exempel så förstår jag inte hur folk hinner med 2 eller fler hästar. Och hund. Själv skulle jag nog inte ens hinna med en häst. När jag hade hund red jag inte.

När jag åker till stallet så tar det 4 timmar från att jag lämnar hemmet tills jag är hemma igen. Nästan en timme av detta är restid. Så 3 dagar i veckan hinner jag väl som mest om jag även ska kunna göra annat, men även det har ju känts som lite för mycket.

Sen läser man om vad folk har tänkt hinna göra och jag baxnar lite när jag ser vad en del tänker hinna. Det enda jag hittills hunnit göra med huset har varit att installera en duschkabin och att måla kökstaket med två lager färg. Det sista lagret är kvar att göra. En av de workawayers som var här förrförra året målade också huset utvändigt. Utomhus har det dock blivit en del. Jag hade ju en hel del växter med mig från förra stället så det mesta har jag lyckats göra rabatter åt och plantera. Parksliden blev också uppgrävd med hjälp av två workawayers. Grönsaksland har jag också haft i två år, men i år tänkte jag ta en paus och täcka nästan hela ytan med gammalt hö. Det är bara jordgubbarna som ska få omvårdnad.

I september förra året skrev jag två inlägg om prioriteringar. Den ena finns här och den andra finns här. Jag har upplevt att jag trots att jag teoretiskt sett har haft tid, så har det inte reflekterats i min verklighetsuppfattning. En del säger att de har 5 timmar ledig tid efter jobbet att göra vad de vill på. När jag räknar får jag ihop 3-4 timmar. När jag jobbar som vanligt så slutar jag klockan fem och sen fixar jag mat och äter. Vid halv sex som tidigast är det tid till annat. Vid nio vill jag lägga av med alla aktiviteter för att varva ner inför natten. Jag vill vara klar för sängen vid tio, även om det inte alltid blir så.

Om en uppgift tar 2-3 timmar att göra så borde jag teoretiskt sett ha en timme över då, men i stället för att göra mer saker den kvällen så får det vara bra för den dagen. Andra klämmer in ännu mer att göra.

Jag har tidigare försökt minutplanera mina dagar, men det fungerade inte så bra. Jag blev stressad av det. Jag behöver lite slack i mina dagar. Men å andra sidan, när jag inte har hunnit det jag velat, så har det också stressat mig. Så nu tänkte jag se om jag kan hitta något sätt att balansera det jag vill göra utan att "köra i diket". Jag hoppas att jag kan hitta en app som kan hjälpa mig att jonglera vardagen. Just nu gör jag ju inte så mycket utan försöker bara att steg för steg komma ikapp, men jag behöver lära mig att hantera min tid, mig själv och det jag vill göra, för jag kommer ju inte att förbli i det här läget för evigt. Någon gång kommer de där "vill-göra-grejerna" att flyttas till min "att-göra-lista". Då vill jag kunna göra det på ett sätt som inte skapar kaos och som ger utrymme för spontana aktiviteter eller att bara slappa också (och slappardelen är rätt stor just nu ;)).
 

De förutsätter att jag tänker skaffa dem nu och de förutsätter att jag kommer att må dåligt och ha lite energi för resten av mitt liv. När jag får besked om allt jag inte klarar av så bidrar det till att jag tappar hoppet. Jag har inget att se fram emot.
Ha kvar dina drömmar. Du kommer att kunna ha höns och bin och odlingar och göra allt du drömmer om i livet - bara inte samtidigt. Allt har sin tid. Ha en hylla i minnet där du samlar dina drömmar och idéer för framtiden. Efterhand som energi och tid finns kan du plocka ner nåt och sjösätta det. Livet är långt, åren är många och det finns all tid i världen för en massa spännande projekt.
 
Men du mår väl bra av den i vanliga fall? Jag skulle försöka hitta nåt enkelt, annars bör du kontakta din läkare och tala om att du inte mår bättre.
Då behöver du kanske en längre sjukskrivning på heltid eller jobba 25%.
Det är stentufft med depressioner. Och vad som funkar är ju ganska individuellt. Kbt sägs vara bra, men jag ogillade det enormt. Andra älskar det.
Yogan är ingen quick fix. Det är sällan eller aldrig som jag upplever någon skillnad just där och då när jag gjort ett pass. Det tar sån tid innan något märks och då bör man ju göra samma pass kontinuerligt under en tid. Just det där att resultatet inte kommer direkt, får mig att tappa motivationen.

Det pass jag gjort har varit enkelt, men jag kände att jag var klar med den och behövde något annat. Nu tror jag att jag behöver något som ökar upp energin i kroppen och ett sånt pass är inte lämpligt att göra på kvällen. Och på morgonen kommer jag ju inte upp ur sängen förrän jag är absolut tvungen till det. Så just nu vet jag inte hur jag ska lösa det.
 
Trots det tror jag ändå att du behöver någon slags social kontakt. Det KAN inte vara bra att bo själv och också jobba i ensamhet - dag ut och dag in.
Jo, det kan jag hålla med om men jag orkar inte skapa nya kontakter i det här läget. Jag har aldrig varit bra på det ens som frisk och nu känns det omöjligt. Och de befintliga kontakterna här är är ju mycket begränsade. Den enda jag känner är hästens ägare. Även i Stockholm är bekantskapskretsen begränsad. Jag vill inte vara som ett plåster på det fåtal personer jag kan tänkas orka prata med.
 
Det är tråkigt att ditt liv ser ut som det gör för dig men min uppfattning är att de flesta nöjer sig med ganska trista liv. De jobbar, lagar mat, tittar på tv, tränar i bästa fall och går sen och lägger sig för att börja om nästa dag. Ungefär så, med viss variation förstås.

Fast oj . Jag blir beklämd över att du har den bilden faktiskt.
Ja folk har jobb, rutiner och de är styrda av att ja - man måste jobba för att tjäna pengar tex.

Men det är ju inte ekvivalent med att de flesta skulle uppleva sina liv som tristess och inte har livskvalitet och glädje i sin vardag eller allmänt .
 
Jag skiter väl egentligen i hur folk lever men jag vill inte leva så, helt utan några mål eller visioner eller ideal. Jag vill inte bara sitta och låta livet gå utan att förändra eller påverka något.

Fast du missade ju vad @niphredil skrev ? Du har ju en bild av andra och hur de lever som du ekvivalerar med sanning helt bara utifrån dig själv och hur du ser på det .
 
Fast oj . Jag blir beklämd över att du har den bilden faktiskt.
Ja folk har jobb, rutiner och de är styrda av att ja - man måste jobba för att tjäna pengar tex.

Men det är ju inte ekvivalent med att de flesta skulle uppleva sina liv som tristess och inte har livskvalitet och glädje i sin vardag eller allmänt .

Fast du missade ju vad @niphredil skrev ? Du har ju en bild av andra och hur de lever som du ekvivalerar med sanning helt bara utifrån dig själv och hur du ser på det .
Kan jag inte bara få tycka att jag skulle vantrivas och tycka att livet vore trist om jag hade ett liv som bara innefattar jobb, laga mat, natta barn och gå ut med hundarna? Jag vill inte ha det så. Om andra tycker det är "high life" så får väl det stå för dem. Själv utgår jag från mig själv, mina intressen och mina visioner när jag skapar en idealbild över hur ett intressant och meningsfullt liv ser ut. Det är ju jag som ska leva mitt liv.
 
Senast ändrad:
Det är tråkigt att ditt liv ser ut som det gör för dig men min uppfattning är att de flesta nöjer sig med ganska trista liv. De jobbar, lagar mat, tittar på tv, tränar i bästa fall och går sen och lägger sig för att börja om nästa dag. Ungefär så, med viss variation förstås.
Jobba, laga mat, titta på TV, träna och gå och lägga sig tycker jag låter som en utmärkt dag. Jag har hunnit göra något vettigt (jobbet), jag har hunnit göra något roligt som är bra för mig (träning), jag har hunnit lata mig (TV). En sån dag är jag fullt nöjd med.

Varför skulle det vara trist? Träna och jobba är bland det roligaste jag vet.
 
Kan jag inte bara få tycka att jag skulle vantrivas och tycka att livet vore trist om jag hade ett liv som bara innefattar jobb, laga mat, natta barn och gå ut med hundarna? Jag vill inte ha det så. Om andra tycker det är "high life" så får väl det stå för dem. Själv utgår jag från mig själv, mina intressen och mina visioner när jag skapar en idealbild över hur ett intressant liv och meningsfullt liv ser ut. Det är ju jag som ska leva mitt liv.

Jag har svårt utifrån det du skrivit och uttryckt att förstå din kommentar faktiskt .
Du får tänka, tycka och känna som du vill givetvis. Men din bild av hur andra fungerar och känner det i vardagen blir malplacerad och det var utifrån det jag kommenterade . Din bild är väldigt dömande och kategorisk och om det är din bild förstår jag att du inte mår bra av att se den bilden .
 
Jobba, laga mat, titta på TV, träna och gå och lägga sig tycker jag låter som en utmärkt dag. Jag har hunnit göra något vettigt (jobbet), jag har hunnit göra något roligt som är bra för mig (träning), jag har hunnit lata mig (TV). En sån dag är jag fullt nöjd med.

Varför skulle det vara trist? Träna och jobba är bland det roligaste jag vet.
För mig skulle det vara trist för då har jag varken utvecklats eller skapat något. Där finns inget som är ett steg mot mina visioner.
 
Jobba, laga mat, titta på TV, träna och gå och lägga sig tycker jag låter som en utmärkt dag. Jag har hunnit göra något vettigt (jobbet), jag har hunnit göra något roligt som är bra för mig (träning), jag har hunnit lata mig (TV). En sån dag är jag fullt nöjd med.

Varför skulle det vara trist? Träna och jobba är bland det roligaste jag vet.

Samma här. Jag trivs, och finner mening, med mitt jobb. Jag är del av en organisation som behöver mig för att fungera bra. Att känna sig behövd tror jag är jätteviktigt för välmåendet. Dessutom har jag en hel del underbara kollegor som jag faktiskt kan se fram emot att få umgås med.

Sedan är det skönt att komma hem efteråt och få ägna några lugna timmar åt att t.ex. gosa med hunden, sitta vid datorn och pyssla med släktforskningen, baka något, eller vad det nu kan vara.
 
För mig skulle det vara trist för då har jag varken utvecklats eller skapat något. Där finns inget som är ett steg mot mina visioner.

Så den ”vision” du har överspelar vad som just nu, för att du alls ska fungera basalt i vardagen och är en väg på vägen att tillfriskna/må bättre troligtvis , du lär måsta gå igenom i en process för att komma ut på andra sidan och må bättre? Och då utifrån det kunna jobba vidare mot dina visioner/mål ?

Du utvecklas ju inte eller skapar något där du befinner dig sen länge alls . För mig blir det en tankevurpa du gör totalt .
 
För mig skulle det vara trist för då har jag varken utvecklats eller skapat något. Där finns inget som är ett steg mot mina visioner.
Du verkar tolka utveckling och skapande rätt snävt, känns det som?

Det går nästan inte en dag utan att jag skapar något, eller utvecklas på något sätt. När jag bakar skapar jag. När jag släktforskar utvecklas jag (jag lär mig en massa om historia, till exempel). Dessutom skapar jag just nu ett omfattande släktträd utifrån min forskning.

Min utveckling på jobbet har dessutom varit ENORM sedan i höstas, eftersom jag har bytt arbetsuppgifter radikalt och har blivit utmanad till att lära mig otroligt mycket nytt.
 
Fast det beror ju på vad man har för jobb. Jag utvecklas otroligt mycket på jobbet, nästan varenda dag.

Samma här. Jag trivs, och finner mening, med mitt jobb. Jag är del av en organisation som behöver mig för att fungera bra. Att känna sig behövd tror jag är jätteviktigt för välmåendet. Dessutom har jag en hel del underbara kollegor som jag faktiskt kan se fram emot att få umgås med.

Sedan är det skönt att komma hem efteråt och få ägna några lugna timmar åt att t.ex. gosa med hunden, sitta vid datorn och pyssla med släktforskningen, baka något, eller vad det nu kan vara.
Jobb har man bara för att tjäna pengar. Sen finns det ju bättre jobb och sämre jobb, men jag skulle inte lönearbeta en dag om jag inte var tvungen. Det finns helt enkelt inget lönearbete jag vill ha mer än eget utrymme att skapa vad jag vill.
 
Jobb har man bara för att tjäna pengar. Sen finns det ju bättre jobb och sämre jobb, men jag skulle inte lönearbeta en dag om jag inte var tvungen. Det finns helt enkelt inget lönearbete jag vill ha mer än eget utrymme att skapa vad jag vill.

Fast där måste du ju respektera att folk är olika? Jag skulle aldrig sluta jobba även om jag vann hundra miljoner. Då skulle livet bli torftigt.

Att känna sig behövd, tillhöra ett sammanhang, lära sig nya saker, listan kan göras hur lång som helst - det är viktiga saker för MIG.
 
Jobb har man bara för att tjäna pengar. Sen finns det ju bättre jobb och sämre jobb, men jag skulle inte lönearbeta en dag om jag inte var tvungen. Det finns helt enkelt inget lönearbete jag vill ha mer än eget utrymme att skapa vad jag vill.
Varför skulle man bara ha ett jobb för att tjäna pengar? Att arbeta är ju att göra nytta för andra, förhoppningsvis i en organisation som man tycker bidrar till att göra världen bättre. Pengarna är ju snarare kvittot på att det man har gjort har varit värdefullt inte bara för en själv, utan också för andra. Som jag ser det.

Det finns dessutom många jobb där man har rätt stor frihet att skapa det man vill, så det finns ju inte nödvändigtvis en motsättning mellan att skapa det man vill, och få lön.
 
Fast där måste du ju respektera att folk är olika? Jag skulle aldrig sluta jobba även om jag vann hundra miljoner. Då skulle livet bli torftigt.

Att känna sig behövd, tillhöra ett sammanhang, lära sig nya saker, listan kan göras hur lång som helst - det är viktiga saker för MIG.
Var har jag inte respekterat att folk är olika?

Själv har jag så många idéer att en livstid inte kommer att räcka till för att förverkliga dem, så livet skulle definitivt inte bli torftigt för mig.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
290
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hade ett jobb på gång. Det verkade verkligen som om jag var vad de sökte. Jag blev hittad på fb där jag annonserade om jobb...
2 3
Svar
50
· Visningar
7 015
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har fått reda på att förundersökningen inte dras vidare och att åklagaren inte väcker åtal. Jag känner mig så oerhört sviken...
Svar
19
· Visningar
1 741
Senast: Lickety
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
374
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp