Planering

Jag har funderat lite på det här vad andra planerar, gör och hinner med, jämte vad jag själv planerar, gör och hinner med. Till exempel så förstår jag inte hur folk hinner med 2 eller fler hästar. Och hund. Själv skulle jag nog inte ens hinna med en häst. När jag hade hund red jag inte.

När jag åker till stallet så tar det 4 timmar från att jag lämnar hemmet tills jag är hemma igen. Nästan en timme av detta är restid. Så 3 dagar i veckan hinner jag väl som mest om jag även ska kunna göra annat, men även det har ju känts som lite för mycket.

Sen läser man om vad folk har tänkt hinna göra och jag baxnar lite när jag ser vad en del tänker hinna. Det enda jag hittills hunnit göra med huset har varit att installera en duschkabin och att måla kökstaket med två lager färg. Det sista lagret är kvar att göra. En av de workawayers som var här förrförra året målade också huset utvändigt. Utomhus har det dock blivit en del. Jag hade ju en hel del växter med mig från förra stället så det mesta har jag lyckats göra rabatter åt och plantera. Parksliden blev också uppgrävd med hjälp av två workawayers. Grönsaksland har jag också haft i två år, men i år tänkte jag ta en paus och täcka nästan hela ytan med gammalt hö. Det är bara jordgubbarna som ska få omvårdnad.

I september förra året skrev jag två inlägg om prioriteringar. Den ena finns här och den andra finns här. Jag har upplevt att jag trots att jag teoretiskt sett har haft tid, så har det inte reflekterats i min verklighetsuppfattning. En del säger att de har 5 timmar ledig tid efter jobbet att göra vad de vill på. När jag räknar får jag ihop 3-4 timmar. När jag jobbar som vanligt så slutar jag klockan fem och sen fixar jag mat och äter. Vid halv sex som tidigast är det tid till annat. Vid nio vill jag lägga av med alla aktiviteter för att varva ner inför natten. Jag vill vara klar för sängen vid tio, även om det inte alltid blir så.

Om en uppgift tar 2-3 timmar att göra så borde jag teoretiskt sett ha en timme över då, men i stället för att göra mer saker den kvällen så får det vara bra för den dagen. Andra klämmer in ännu mer att göra.

Jag har tidigare försökt minutplanera mina dagar, men det fungerade inte så bra. Jag blev stressad av det. Jag behöver lite slack i mina dagar. Men å andra sidan, när jag inte har hunnit det jag velat, så har det också stressat mig. Så nu tänkte jag se om jag kan hitta något sätt att balansera det jag vill göra utan att "köra i diket". Jag hoppas att jag kan hitta en app som kan hjälpa mig att jonglera vardagen. Just nu gör jag ju inte så mycket utan försöker bara att steg för steg komma ikapp, men jag behöver lära mig att hantera min tid, mig själv och det jag vill göra, för jag kommer ju inte att förbli i det här läget för evigt. Någon gång kommer de där "vill-göra-grejerna" att flyttas till min "att-göra-lista". Då vill jag kunna göra det på ett sätt som inte skapar kaos och som ger utrymme för spontana aktiviteter eller att bara slappa också (och slappardelen är rätt stor just nu ).

 

[Mabuse]

För mig skulle det vara trist för då har jag varken utvecklats eller skapat något. Där finns inget som är ett steg mot mina visioner.

Men skapar du inte saker och utvecklas när du arbetar?

Då låter det ju snarast som att du har ett tråkigt jobb. Ett jobb där man inte utvecklas låter för mig som en mardröm, eftersom jag är extremt utvecklingsmotiverad. Om det inte ständigt fanns nya saker att lära sig, förbättra och utvecklas av, så skulle jag inte orka vara kvar.

Det finns inget du skulle kunna arbeta med som vore mer utvecklande, där du fick skapa saker?

 

[athena]

Var har jag inte respekterat att folk är olika?

Själv har jag så många idéer att en livstid inte kommer att räcka till för att förverkliga dem, så livet skulle definitivt inte bli torftigt för mig.

Vi pratar runt runt här känner jag...

 

[Mabuse]

Var har jag inte respekterat att folk är olika?

Själv har jag så många idéer att en livstid inte kommer att räcka till för att förverkliga dem, så livet skulle definitivt inte bli torftigt för mig.

Är det ingen av de idéerna som du kan förverkliga inom ramen av en anställning, helt enkelt göra ett yrke av?

 

[mackan]

Jobb har man bara för att tjäna pengar. Sen finns det ju bättre jobb och sämre jobb, men jag skulle inte lönearbeta en dag om jag inte var tvungen. Det finns helt enkelt inget lönearbete jag vill ha mer än eget utrymme att skapa vad jag vill.

Det är din åsikt .
Den är inte representativ för andra på det sätt du uttrycker dig .

Tycker du fått massor med sensibel input och fantastiskt engagerade reflektioner av så otroligt många i dina dagboksinlägg .

Din åsikt och tolkning om hur andra lever/upplever sina liv för att de jobbar heltid, har barn och hundar osv tycker jag blir absurt ang hur du dömer ?

 

[Magiana]

Men skapar du inte saker och utvecklas när du arbetar?

Då låter det ju snarast som att du har ett tråkigt jobb. Ett jobb där man inte utvecklas låter för mig som en mardröm, eftersom jag är extremt utvecklingsmotiverad. Om det inte ständigt fanns nya saker att lära sig, förbättra och utvecklas av, så skulle jag inte orka vara kvar.

Det finns inget du skulle kunna arbeta med som vore mer utvecklande, där du fick skapa saker?

Det går inte att tjäna pengar på varken hantverk eller småskalig odling. Jag skulle t.ex. vilja bygga en walipini. Jag skulle vilja lära mig timra hus också. Och så vill jag lära mig att svetsa. Men jag ser ingen inkomstmöjlighet i ovanstående eller annat jag kan komma på. Men som det ser ut nu vet jag inte om jag någonsin kommer att göra något av det jag nämnde här.

 

[Mabuse]

Jag skulle tycka ovanstående det vore skittråkigt. Och det där som du räknar upp som aktiviteter somnar jag av. Tv-tittande är t.ex. helt meningslöst för man matas ju bara med sånt som andra har skapat. Det är så få program som faktiskt ger något. Det skulle väl vara någon dokumentär då eller något program där man får lära sig något intressant, men antingen finns inte de programmen eller så har jag inte tid för jag är upptagen med något.

Jag är nog inte skapt för att ha ett liv som följer normen.

Är du inte alls intresserad av andra människor? Hur de tänker, vad de känner?

 

[Mabuse]

Det går inte att tjäna pengar på varken hantverk eller småskalig odling. Jag skulle t.ex. vilja bygga en walipini. Jag skulle vilja lära mig timra hus också. Och så vill jag lära mig att svetsa. Men jag ser ingen inkomstmöjlighet i ovanstående eller annat jag kan komma på. Men som det ser ut nu vet jag inte om jag någonsin kommer att göra något av det jag nämnde här.

Men odling t ex, det går ju att arbeta med. Man kan arbeta på ett jordbruk eller en handelsträdgård. Man kan arbeta med hantverk, det finns människor som har anställning som kakelugnsmakare, guldsmeder eller tapetserare, för att ta några exempel. Man kan bli anställd som svetsare, man kan bli anställd som snickare.

Alla de där sakerna är sånt man kan utöva inom ramen för lönearbete. Men det krävs förstås att man gör saker till andra, inte bara för eget bruk. Men man kan fortfarande utöva dem och få lön för det.

 

[mackan]

Det går inte att tjäna pengar på varken hantverk eller småskalig odling. Jag skulle t.ex. vilja bygga en walipini. Jag skulle vilja lära mig timra hus också. Och så vill jag lära mig att svetsa. Men jag ser ingen inkomstmöjlighet i ovanstående eller annat jag kan komma på. Men som det ser ut nu vet jag inte om jag någonsin kommer att göra något av det jag nämnde här.

Och om du inte kan leva din ultimata drömvision så är alternativet alltså att andra som arbetar, har barn, går ut med hunden och sen går och lägger sig har ett meningslöst tråkigt liv ?

Jag ser ett stort problem ang dina visioner i kombo med läget du befinner dig i när du har dessa tankar vad som ”hindrar” dina visioner om ett perfekt liv/perfekta förutsättningar för dig att stå inför ett sådant liv.

Faktiskt förstår jag även om du stressar ang Försäkringskassan samtal/möte med dem utifrån vad du uttrycker här ?

 

[Hippocampus]

Det ger inget att jämföra en med andra. Jag har ett liv som innebär heltidsjobb, ganska krävande och ofta mer än heltid, 1 hund, 2 hästar, ett eget företag, tränar fotboll och ibland lite plugg. Pendling 10 mil om dagen. Men jag tar också bort saker som tv-tittande, sitta i soffan och träffa vänner på vardagar. Har också avslutat ideellt arbete i styrelse. Det orkar jag inte. Jag jämför mig inte med andra, det är inget jag anser ger mig energi. Jag tror att du också skulle må bättre att inte lägga energi på vad andra tycker och tänker så mycket.

 

[Magiana]

Är du inte alls intresserad av andra människor? Hur de tänker, vad de känner?

Nej, inte på det sättet. Individuella möten med vissa människor kan vara intressanta, men de flesta andra är ganska ointressanta för mig. Och det mesta på TV har jag inte det minsta intresse för.

Men odling t ex, det går ju att arbeta med. Man kan arbeta på ett jordbruk eller en handelsträdgård. Man kan arbeta med hantverk, det finns människor som har anställning som kakelugnsmakare, guldsmeder eller tapetserare, för att ta några exempel. Man kan bli anställd som svetsare, man kan bli anställd som snickare.

Alla de där sakerna är sånt man kan utöva inom ramen för lönearbete. Men det krävs förstås att man gör saker till andra, inte bara för eget bruk. Men man kan fortfarande utöva dem och få lön för det.

Det kreativa går förlorat om man jobbar med dessa saker på heltid. Det skulle inte vara intressant i längden. Gör man en sak dagarna i ända så blir det tristess till slut, oavsett hur kul det var från början.

Och om du inte kan leva din ultimata drömvision så är alternativet alltså att andra som arbetar, har barn, går ut med hunden och sen går och lägger sig har ett meningslöst tråkigt liv ?

Jag ser ett stort problem ang dina visioner i kombo med läget du befinner dig i när du har dessa tankar vad som ”hindrar” dina visioner om ett perfekt liv/perfekta förutsättningar för dig att stå inför ett sådant liv.

Deras liv är väl inte meningslösa för dem men för mig skulle det vara det.

 

[mackan]

Nej, inte på det sättet. Individuella möten med vissa människor kan vara intressanta, men de flesta andra är ganska ointressanta för mig. Och det mesta på TV har jag inte det minsta intresse för.


Det kreativa går förlorat om man jobbar med dessa saker på heltid. Det skulle inte vara intressant i längden. Gör man en sak dagarna i ända så blir det tristess till slut, oavsett hur kul det var från början.


Deras liv är väl inte meningslösa för dem men för mig skulle det vara det.

Och du kan inte se någon behållning i sammanhanget utifrån vad många reflekterat över som svar till dig, gällande var du befinner dig just nu ang möjligheter att fokusera på vad som i steg ett kan hjälpa dig ur akutläge ?

depression och soffan och apati och noll livslust osv ?
Så att du alls ens kan orka med blommor, trädgård eller basal vardag på mini baby step nivå i första hand osv ? Och sen utifrån det större förmåga att förverkliga drömar och livsmål osv ?

 

[Magiana]

Och du kan inte se någon behållning i sammanhanget utifrån vad många reflekterat över som svar till dig, gällande var du befinner dig just nu ang möjligheter att fokusera på vad som i steg ett kan hjälpa dig ur akutläge ?

depression och soffan och apati och noll livslust osv ?
Så att du alls ens kan orka med blommor, trädgård eller basal vardag på mini baby step nivå i första hand osv ? Och sen utifrån det större förmåga att förverkliga drömar och livsmål osv ?

Som vanligt så finns ingen insikt i att jag tänker långsiktigt. Jag har ingenstans sagt att jag ska göra ditten eller datten i morgon. Men jag måste ha något att sikta på, något att se fram emot. Om jag inte har en målbild framför mig så händer inget alls.

 

[mackan]

Som vanligt så finns ingen insikt i att jag tänker långsiktigt. Jag har ingenstans sagt att jag ska göra ditten eller datten i morgon. Men jag måste ha något att sikta på, något att se fram emot. Om jag inte har en målbild framför mig så händer inget alls.

Jag känner att du missar det många försökt skriva att det är bra med visioner och drömmar och mål men att du utifrån ditt läge för att kunna må bättre ändå måste fokusera på närbilden i ditt dagsläge . Ekvationen blir omöjlig annars .

Vad avser du med kommentaren ”som vanligt finns ingen insikt ” ? Vem /vad föranleder den ?

 

[Magiana]

Jag känner att du missar det många försökt skriva att det är bra med visioner och drömmar och mål men att du utifrån ditt läge för att kunna må bättre ändå måste fokusera på närbilden i ditt dagsläge . Ekvationen blir omöjlig annars .

Vad avser du med kommentaren ”som vanligt finns ingen insikt ” ? Vem /vad föranleder den ?

För att jag hela tiden får veta att jag inte kan göra ditten eller datten när jag uttrycker mina drömmar. Som om jag inte fattar att det inte kan ske NU. Som om jag vore dum i huvudet.

Utan visioner har jag ingen anledning att fokusera på närbilden. Då har jag inget som motiverar mig. Om jag bara får höra att jag inte kan göra saker, varför ska jag kliva upp ur sängen? Det skulle vara tvånget och piskan då, men vad finns det för glädje i det? Ingen.

 

[mackan]

För att jag hela tiden får veta att jag inte kan göra ditten eller datten när jag uttrycker mina drömmar. Som om jag inte fattar att det inte kan ske NU. Som om jag vore dum i huvudet.

Utan visioner har jag ingen anledning att fokusera på närbilden. Då har jag inget som motiverar mig. Om jag bara får höra att jag inte kan göra saker, varför ska jag kliva upp ur sängen? Det skulle vara tvånget och piskan då, men vad finns det för glädje i det? Ingen.

Men alltså alla hjälper som finns utgår ju från att hjälpa i steg och utifrån ett hållbart mönster . De som försöker hjälpa dig inom vården måste ju helt korrekt försöka att som steg ett få dig ett steg bättre mentalt att orka ur sängen ? Det är ju en process och din dröm längre fram har ju ingen bäring på vilken rätt akut hjälp du behöver just nu som steg ett .

För mig hur du uttrycker dig i dina dagboksinlägg så förväntar du dig/hoppas på något helt annat samtidigt som du inte ens basalt funkar och behöver hjälp ang det ?

Det är ju stor skillnad på vision och det du samtidigt i dagläget behöver hjälp med som steg ett mot dina visioner . Det är ju knappast någon i vården som vill ta ifrån dig dina drömmar, men däremot behövs det ju om dessa ska kunna aspireras på och kunna förverkligas i framtiden, att fokus dvs backar till grunden just nu dvs steg ett i process att få dig att må bättre .

 

[Gnist]

Ett tips i all välmening..

När man är på botten, på det ställe där ingen energi finns, när inget känns roligt, meningsfullt eller ger en välmående i vardagen så funkar det inte att ha långsiktiga mål eller som du säger; visioner.

Att fokusera på här och nu är ett måste, att göra små saker i vardagen just nu. Saker som man vet i normala fall ger en glädje och energi hjälper en att läka, att bli frisk igen även om de just nu känns meningslösa.

Att få in en normal rutin i vardagen, även om man inte vill, även om det känns meningslöst och poänglöst hjälper en att tillfriskna. Att ligga i sängen och glo i taket, att inte sköta om sig själv och sin omgivning hjälper absolut i n g e n t i n g. Det göder istället känslorna av hopplöshet, att "allt" är meningslöst och gör tillfrisknandet ännu svårare.

 

[Magiana]

Men alltså alla hjälper som finns utgår ju från att hjälpa i steg och utifrån ett hållbart mönster . De som försöker hjälpa dig inom vården måste ju helt korrekt försöka att som steg ett få dig ett steg bättre mentalt att orka ur sängen ? Det är ju en process och din dröm längre fram har ju ingen bäring på vilken rätt akut hjälp du behöver just nu som steg ett .

För mig hur du uttrycker dig i dina dagboksinlägg så förväntar du dig/hoppas på något helt annat samtidigt som du inte ens basalt funkar och behöver hjälp ang det ?

Det är ju stor skillnad på vision och det du samtidigt i dagläget behöver hjälp med som steg ett mot dina visioner .

Jag fattar att det är en steg-för-steg-process. Andra fattar dock inte att jag fattar. Hur alla steg ser ut har jag dock ingen överblick över, men jag behöver en riktning i alla fall. Ingen verkar heller fatta att alla steg kräver motivation. Var ska jag få den motivationen ifrån om jag inte har visioner?

Ett tips i all välmening..

När man är på botten, på det ställe där ingen energi finns, när inget känns roligt, meningsfullt eller ger en välmående i vardagen så funkar det inte att ha långsiktiga mål eller som du säger; visioner.

Att fokusera på här och nu är ett måste, att göra små saker i vardagen just nu. Saker som man vet i normala fall ger en glädje och energi hjälper en att läka, att bli frisk igen även om de just nu känns meningslösa.

Att få in en normal rutin i vardagen, även om man inte vill, även om det känns meningslöst och poänglöst hjälper en att tillfriskna. Att ligga i sängen och glo i taket, att inte sköta om sig själv och sin omgivning hjälper absolut i n g e n t i n g. Det göder istället känslorna av hopplöshet, att "allt" är meningslöst och gör tillfrisknandet ännu svårare.

Jag köper det inte. Att bara göra saker "för att" ger mig ingenting. Och att inte ha visioner dödar all motivation att jobba vidare med mina steg. Varför ska jag anstränga mig om jag aldrig kan se att jag kan få någon belöning?

 

[Mabuse]

Nej, inte på det sättet. Individuella möten med vissa människor kan vara intressanta, men de flesta andra är ganska ointressanta för mig. Och det mesta på TV har jag inte det minsta intresse för.


Det kreativa går förlorat om man jobbar med dessa saker på heltid. Det skulle inte vara intressant i längden. Gör man en sak dagarna i ända så blir det tristess till slut, oavsett hur kul det var från början.


Deras liv är väl inte meningslösa för dem men för mig skulle det vara det.

Om man ständigt utvecklas så blir det inte tristess. Tristess är ju att göra samma sak hela tiden. Om man utvecklas gör man ju inte samma sak, utan nya och bättre saker hela tiden.

 

[mackan]

Jag fattar att det är en steg-för-steg-process. Andra fattar dock inte att jag fattar. Hur alla steg ser ut har jag dock ingen överblick över, men jag behöver en riktning i alla fall. Ingen verkar heller fatta att alla steg kräver motivation. Var ska jag få den motivationen ifrån om jag inte har visioner?



Jag köper det inte. Att bara göra saker "för att" ger mig ingenting. Och att inte ha visioner dödar all motivation att jobba vidare med mina steg. Varför ska jag anstränga mig om jag aldrig kan se att jag kan få någon belöning?

Ok . Jag känner att jag inte har mer att tillföra i din tråd utifrån dina svar osv.
Jag är helt enig med de många som reflekterat /responderat till dig , inkl @Gnist .

Önskar dig verkligen genuint bättre mående framöver !

 

[Gnist]

Jag köper det inte. Att bara göra saker "för att" ger mig ingenting. Och att inte ha visioner dödar all motivation att jobba vidare med mina steg. Varför ska jag anstränga mig om jag aldrig kan se att jag kan få någon belöning?

Helt ärligt så skiter jag faktiskt fullständigt i om du "köper det" eller inte.

Jag har varit lägre ner än där du är pga sjukdom i kombination med felmedicinering, men jag tappade inte min logiska del av hjärnan. Jag visste att för att bli bättre, för att bli frisk så var jag tvungen att hålla vardagen fungerade, ha rutiner, kliva upp ur sängen, sköta mig själv, sköta min omgivning, att göra saker som jag visste i normala fall gav mig glädje.

Jag visste rent logiskt att i normala fall hade jag planterat penséer och planterat ut när våren kom, för att det ger mig viss glädje att plantera, för att jag tyckte det var fint med dem nere vid brevlådan och vid ytterdörren. Sket i att så själv, men köpte penséer och planterade ut och för varje sådan liten grej så hjälpte det mig att bli frisk och ju friskare jag blev, desto mer uppskattade jag alla dessa småsaker jag gjorde under tiden. Även om de inte var roliga och gav mig något precis när jag gjorde dem.

Till viss del så väljer man själv hur man personligen tacklar den negativa spiral man hamnar i när hjärnan och kroppen säger "det finns ingen energi, ge upp, inget är roligt".

Men ser man på saker man tycker om att göra, saker som ger en välbefinnande som något "måste, bara för att" så förstår jag att man inte är intresserad av att ta till sig något som någon i tråden skriver om steg som hjälpt dem själva att må bättre.