Sv: Pigg och framåt islandshäst?!
Min pållan bar sig åt på det viset när jag köpte henne. För hennes del är/var det en kombination av att hon troligen lärt sig att ridning skulle vara så, att jag inte var hennes ledare, en ny och ovan situation där ryttaren krävde annat än att bara springa och dålig balans. Kortade man tygelen inebar det att springa fortare, bita ihop om betet och springa och längde man tyglaran så sparng hon. Få stopp på henne gick bra, om man slet ordentligt i munnen, men hon var gudasnäll.
Vi tränade vi genom longering/löslongering (klarade inte av att trava ett var en gång). Om jag vill går det numera bra att longera henne i trav i grimma och med en lina utan väggar och staket som stöd utan att hon blir hängande.
Mycket ridning på knöliga stigar på långa tyglar, men tidvis gick det undan. Efterhand lärde hon sig att hålla den gångart och det tempo som underlag och matte ville med röstkommandon, åtminstone om det inte finns någon som vill tävla. Detta var nycklen till att kunna börja använda tyglarna på ett vettigt vis och att kunna börja rida på allvar. Jag tror det tog uppemot ett år innan skritt på långa tyglar fungerade hyfsat prickfritt.
Dessutom så lärde vi känna varandra, jag är (för det mesta) den självklara ledaren. Nya platser är inte längre några problem vi är lugna och trygga tillsammans och vet var vi har den andre.
Min pållan bar sig åt på det viset när jag köpte henne. För hennes del är/var det en kombination av att hon troligen lärt sig att ridning skulle vara så, att jag inte var hennes ledare, en ny och ovan situation där ryttaren krävde annat än att bara springa och dålig balans. Kortade man tygelen inebar det att springa fortare, bita ihop om betet och springa och längde man tyglaran så sparng hon. Få stopp på henne gick bra, om man slet ordentligt i munnen, men hon var gudasnäll.
Vi tränade vi genom longering/löslongering (klarade inte av att trava ett var en gång). Om jag vill går det numera bra att longera henne i trav i grimma och med en lina utan väggar och staket som stöd utan att hon blir hängande.
Mycket ridning på knöliga stigar på långa tyglar, men tidvis gick det undan. Efterhand lärde hon sig att hålla den gångart och det tempo som underlag och matte ville med röstkommandon, åtminstone om det inte finns någon som vill tävla. Detta var nycklen till att kunna börja använda tyglarna på ett vettigt vis och att kunna börja rida på allvar. Jag tror det tog uppemot ett år innan skritt på långa tyglar fungerade hyfsat prickfritt.
Dessutom så lärde vi känna varandra, jag är (för det mesta) den självklara ledaren. Nya platser är inte längre några problem vi är lugna och trygga tillsammans och vet var vi har den andre.
Senast ändrad:
jag har två islandshästar och har ridit allt från shettis till varmblod.. såå.. försök iaf.. okej? 
