Person som isolerar sig H

Jag ska försöka skriva någonting via fb. Vet bara inte vad. Kanske fråga hur det står till och vad hen har för sig? Bara jag inte får samma svar (att allt är bra).
 
Jag ska försöka skriva någonting via fb. Vet bara inte vad. Kanske fråga hur det står till och vad hen har för sig? Bara jag inte får samma svar (att allt är bra).

Jag hade inte frågat (och inte på fb heller, men jag är kanske efter tiderna), jag hade konstaterat att jag vet att hen har det svårt och utgått från punkten "hur ska vi få det bättre för dig". Frågar du inbjuder du till lögner och överslätningar som sannolikt bara får din vän att gräva ner sig ytterligare.

Hen beter sig inte normalt. Hen tar inte hand om sig ordentligt och fungerar inte som vanligt. Du är inte den enda som är orolig. Så är det ju. Varför fråga?
 
Jag isolerar mig också i de perioder då jag mår sämst. Då svarar jag inte på sms, går bara ut till affären, sover mest bort tiden.
Kan ju vara depression, någon form av social fobi, ångest.

Hursomhelst är det väl de som finns på plats som kan göra mest. Då bara vara där. Hjälpa till med det som behövs, säga att man ser att personen mår dåligt och erbjuda sig att hjälpa till med stöttning. Man får inte lägga skuld på personen. I alla fall jag hade redan skuldkänslor mot omvärlden så det räckte och blev över.
 
Jag tänker även att det inte behöver vara något fel att man isolerar sig. Har själv gjort/gör det, i mitt fall handlar det om att hemmet är en trygghet/frizon där man kan koppla av och slipper undan samhällets påtryckningar.

Det är ganska mycket ansvar att vara vuxen, inte alls som när man var barn/tonåring osv.
Sådant kan säkerligen påverka också.

Vilket det är för TS vän vet jag inte och det kan bli svårt att försöka hjälpa om vännen inte vill ha hjälpen.
 
Jag ska försöka skriva någonting via fb. Vet bara inte vad. Kanske fråga hur det står till och vad hen har för sig? Bara jag inte får samma svar (att allt är bra).

Det klassiska, att "allt är bra"....Vet inte hur många gånger dom orden kommit ut från mig, medans man sitter och störtgrinar så man knappt ser vad man skriver...

Det var när jag för första gången svarade att "Allt,precis allt är åt helvete,jag äter inget, jag sover antingen 16 timmar om dygnet eller inget alls,och jag orkar verkligen inte mer nu", det var då det vände, och jag sökte hjälp. Jag fick liksom lov att erkänna det för mig själv innan jag kunde be om hjälp,fick kasta ur mig orden och läsa själv vad det faktiskt stog.
 
@Sporthorse
En vän till mig låste in sig och verkade självmordsbenägen när vi pratade i telefon.
Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och de lotsade mig vidare till ett ambulerande akutteam av något slag. Dessa åkte hem till vännen (som öppnade dörren och tog emot hjälp) och de styrde upp en ordentlig vårdplan och stöttade vännen att följa den. De hade kontakt i över ett år innan vännen mådde tillräckligt bra.
Det hade inte kunnat fungera bättre än det gjorde.
Så mitt råd är att ringa sjukvårdsrådgivningen och se vad de kan ordna för din vän!
 
Okej, hen uppfyller inte alla kriterier, mager är hen inte, men väldigt tunn. Personen går ju ut ibland, men aldrig bara för att gå ut, utan då är det till affären som jag fattat det.
Dessvärre är släktingen helt emot medicinering, jag tror att antidepressiva läkemedel kan vara bra i detta fall. Alltså av den milda sorten som inte framkallar beroende. Men jag har tyvärr inte mycket jag kan göra annat än att prata med personen? Men samtidigt vågat jag inte pressa för mycket. Mest av allt undrar jag vad som orsakat depressionen, hen har alltid varit väldigt glad och social.

Jag tycker att du ska vara väldigt försiktig med att själv sätta dig och tycka si och så om huruvida personen behöver medicinering eller ej.

Jag har blivit jävligt mycket medicineras på grund av vad folk bara tycker tycker. Jag blev äckligt sjuk av medicinerna och värre än innan, men läkarna fortsatte glatt att skriva ut skiten ändå på grund av att andra människor tyckte att jag var deprimerad. Men det är jag inte.
 
Jag tycker att du ska vara väldigt försiktig med att själv sätta dig och tycka si och så om huruvida personen behöver medicinering eller ej.

Jag har blivit jävligt mycket medicineras på grund av vad folk bara tycker tycker. Jag blev äckligt sjuk av medicinerna och värre än innan, men läkarna fortsatte glatt att skriva ut skiten ändå på grund av att andra människor tyckte att jag var deprimerad. Men det är jag inte.
Jag har ingenting att säga till om vad gäller vård och medicin, medicinering lär aldrig komma på kartan då personen är väldigt starkt emot det. Men har man förändrats från väldigt social, utåtriktad och öppen till att sitta isolerad i hemmet i flera år, slutat arbeta och gjort slut med sin partner efter ett väldigt långt förhållande så står allt inte rätt till. Jag känner personen väl och vet att hen mår dåligt. Vad det beror på har jag däremot ingen aning om och jag vet heller inte vad eller hur man kan hjälpa en person som befinner sig i den här situationen.

Jag är väldigt orolig för att det kanske tom är så illa att personen gett upp hoppet helt nu men inte visar det? Hur vet man om en som isolerar sig tex har suicida tankegångar? Varför isolerar hen sig? Har det hänt någonting hemskt som ingen vet om? Många frågetecken utan möjlighet till svar som det ser ut.
 
Depressioner har inte alltid en uppenbar orsak, så jag skulle inte lägga alltför mycket huvudbry på det.

Vad vill släktingen göra i stället då? Som det ser ut nu fungerar det ju inte. Sen är det väl inte andra än läkare och den sjuke som kan säga något om vad som ska göras. Vi andra kan bara komma med tips och ha åsikter, så vida det inte är fara och färde så personen måste tas om hand vare sig hen vill eller inte.
Depressioner behöver inte alls ha något att göra med en utlösande faktor.
Jag ÄR social, utåtriktad och på jobbet lite känd som den som "alltid är glad och positiv".
Ändå så har haft stora problem (tack och lov för kunniga läkare, forskning och medicine).

Saxar ur vårdguiden:
"Det kan finnas många olika orsaker till att man får en depression. Exempelvis kan stress som pågår länge och som man inte kan påverka och förluster eller konflikter med personer som man tycker är viktiga medföra att man blir deprimerad. Men ibland går det inte att peka på något särskilt som hänt innan man blev deprimerad. Det gäller särskilt om man har återkommande depressioner."
 
Jag är väldigt orolig för att det kanske tom är så illa att personen gett upp hoppet helt nu men inte visar det? Hur vet man om en som isolerar sig tex har suicida tankegångar? Varför isolerar hen sig? Har det hänt någonting hemskt som ingen vet om? Många frågetecken utan möjlighet till svar som det ser ut.

Man isolerar sig för att man inte orkar utanför dörren, för att man inte vill lasta sin närhet med hur dåligt man mår. För att man inte orkar titta på de man matter på gatan.
Mitt råd är att fortsätt fråga lite försiktigt. Fråga om hur h*n mår, fråga om vardagliga saker, hur mår din hund? Jag kan inte komma på nåt att laga till middag idag, har du nåt förslag?
Visa att du bryr dig men ändå inte pressa på med Men mår du verkligen bra? Du kan berätta allt för mig? Har du varit ute med några kompisar nyligen? Undvik de frågorna och om möjligt låt personen styra samtalet...
Om h*n svarar att det är bra, ja då är hon inte vänlig att dela med sig av sin "smärta" ännu.
 
Depressioner behöver inte alls ha något att göra med en utlösande faktor.
Jag ÄR social, utåtriktad och på jobbet lite känd som den som "alltid är glad och positiv".
Ändå så har haft stora problem (tack och lov för kunniga läkare, forskning och medicine).

Saxar ur vårdguiden:
"Det kan finnas många olika orsaker till att man får en depression. Exempelvis kan stress som pågår länge och som man inte kan påverka och förluster eller konflikter med personer som man tycker är viktiga medföra att man blir deprimerad. Men ibland går det inte att peka på något särskilt som hänt innan man blev deprimerad. Det gäller särskilt om man har återkommande depressioner."

Ja, det var det jag sa, fast i lite kortare ordalag, så jag vet inte riktigt varför det svaret var riktat till mig.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 413
Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 964
Senast: skiesabove
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 419
Senast: lilstar
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 084
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp