Passa varandras barn istället för dagis

[fia-lisa]

Finns det lediga jobb där?

Det vet jag dessvärre inte. Det är full personalstyrka i alla grupperna med pedagoger som har varit ett bra tag, men jag vet ju inte om det finns andra planer hos personalen.

 

[Amha]

Jag är förskollärare och ibland är det skrämmande. Vi är många som varit nära väggen och en del kommer aldrig tillbaks, för vi vill så mycket! Vi vill att alla barn ska få höras och synas. Man vill ha en bra pedagogisk verksamhet, men så kommer alla andra kringuppgifter. Så mitt råd till föräldrar är att kanske faktiskt verkligen gå på de där drop in fiken som anordnas, gå på föräldramöte, fråga hur det är och ställ krav dock inte på pedagogerna utan politikerna!

Jag har själv valt att pussla med min dotter inte ska behöva gå för långa dagar för det är intensivt på många av dagens förskolor. Det är inte ofta man är tre personal samtidigt i en barngrupp på 18 eller kanske fler barn. Det är nätverk, möten, planeringar och raster. Ibland får man inte ta en vikarie pga ekonomin och då får man göra en pedagogs arbete utöver sitt egna.

Jag var på intervju i måndags. Och t o m under intervjun kände jag "Nej vilka taskiga förutsättningar för personal som verkade göra allt för barnen" och jag tackade nej direkt.

Absolut är det sådär. Min egen uppfattning är att med ökad mängd fristående förskolor som bättre uppfyller kraven föräldrarna har och även kan få personalen att må bättre kommer kommunen behöva skärpa sig. När vi flyttade dottern till den fristående och vi pratade och de säger "men vi har tid, vi kan ___ hela tiden. Det är bara att vi vill göra det som är bäst för barnen och då tänker vi såhär" tänkte jag "men.. Tid? Jag fick bara höra hur lite tid de har till allt på förra stället?". Det var också en aha-upplevelse när jag hämtade och lämnade barnet. På förra stället blev det oro i gruppen när jag dröjde mig kvar mer än absolut nödvändigt och personalen mer eller mindre jagade bort mig. På den nya börjar personalen prata om väder och vind typ och man får höra om allt de gjort på dagen och vad barnet har sagt och gjort. Det är verkligen skillnad mellan olika ställen. Sen är inte alla fristående bra och alla kommunala är inte kass men i området jag bor verkar det generellt vara bättre på de fristående när man lyssnar runt.

 

[AgentCarter]

Absolut är det sådär. Min egen uppfattning är att med ökad mängd fristående förskolor som bättre uppfyller kraven föräldrarna har och även kan få personalen att må bättre kommer kommunen behöva skärpa sig. När vi flyttade dottern till den fristående och vi pratade och de säger "men vi har tid, vi kan ___ hela tiden. Det är bara att vi vill göra det som är bäst för barnen och då tänker vi såhär" tänkte jag "men.. Tid? Jag fick bara höra hur lite tid de har till allt på förra stället?". Det var också en aha-upplevelse när jag hämtade och lämnade barnet. På förra stället blev det oro i gruppen när jag dröjde mig kvar mer än absolut nödvändigt och personalen mer eller mindre jagade bort mig. På den nya börjar personalen prata om väder och vind typ och man får höra om allt de gjort på dagen och vad barnet har sagt och gjort. Det är verkligen skillnad mellan olika ställen. Sen är inte alla fristående bra och alla kommunala är inte kass men i området jag bor verkar det generellt vara bättre på de fristående när man lyssnar runt.

Jag tror att det är ett bra tecken om man får stanna kvar (inte så att man stör självklart).
En gång stannade jag kvar en timme extra (just efter sommarlovet) och det tyckte bara personalen var trevligt

 

[fia-lisa]

Jag tror att det är ett bra tecken om man får stanna kvar (inte så att man stör självklart).
En gång stannade jag kvar en timme extra (just efter sommarlovet) och det tyckte bara personalen var trevligt

Det där har jag tagit för givet att man får göra (under förutsättning att man inte stör eller tar fokus från någon ordnad aktivitet). Jag tycker det är viktigt att varken hämtning eller lämning stressas med. Ibland vill sonen visa något, ibland är inte leken klar, ibland ska det vinkas och kramas och ibland kan sonen inte nog fort ge sig in i leken med de andra.

 

[Amha]

Det där har jag tagit för givet att man får göra (under förutsättning att man inte stör eller tar fokus från någon ordnad aktivitet). Jag tycker det är viktigt att varken hämtning eller lämning stressas med. Ibland vill sonen visa något, ibland är inte leken klar, ibland ska det vinkas och kramas och ibland kan sonen inte nog fort ge sig in i leken med de andra.

På förra stället fick jag lov att göra det med vissa besvärade miner från personal. Efter några minuter börjar barnen, en efter en, att gråta. Total kaos. Då gick jag trots att min egen unge blev förtvivlad. Glömmer aldrig det där.

 

[Snurrfian]

Det där har jag tagit för givet att man får göra (under förutsättning att man inte stör eller tar fokus från någon ordnad aktivitet). Jag tycker det är viktigt att varken hämtning eller lämning stressas med. Ibland vill sonen visa något, ibland är inte leken klar, ibland ska det vinkas och kramas och ibland kan sonen inte nog fort ge sig in i leken med de andra.

Nu är min yngsta 10 år så det är ett par år sedan vi lämnade förskolevärlden men jag har alltid tagit det för givet också. Men å andra sidan så har jag trivts väldigt bra på barnens förskola, det hände lite nu och då att jag blev erbjuden kaffe när jag kom och hämtade och det var aldrig någon som tyckte att det var ett problem att jag stannade lite längre vid lämning om det behövdes utan om någon kommentera så var det snarare att det var bra med lyhörda föräldrar som hade möjligheten att kunna ge sina barn den extra tiden.
Sen gick mina korta dagar, fyra dagar i veckan mellan 9-15, den äldsta började strax innan hon fyllde två och den yngste började på våren när han var 1,5 år men sen hade vi ledigt hela sommarlovet så det blev som att skola in på nytt på hösten, vilket jag tog mig tiden till.

Så rent allmänt har jag enbart positivt att säga om förskolan, mina barn lärde sig enormt mycket av sina pedagoger och de gjorde projekt som jag som förälder aldrig hade kommit på tanken att göra. Ofta hade de ett tema per termin som de sedan jobbade runt.

 

[Sofie.S]

Jag skulle älska de konceptet!
Gick själv hos dagmamma som liten och känner mig lite negativ till förskola..
Har en ettåring själv, nu kommer vi som tur är gå om varandra såpass att vi får ihop dagarna rätt smärtfritt ändå.
Kan tänka mig att sätta henne på förskola tills två årsdagen, men inte innan.
Ser inte hur en ettåring skulle ha utbud av förskola? Från 2-3 års ålder kan jag tycka, mest för den sociala biten.

 

[AgentCarter]

Jag skulle älska de konceptet!
Gick själv hos dagmamma som liten och känner mig lite negativ till förskola..
Har en ettåring själv, nu kommer vi som tur är gå om varandra såpass att vi får ihop dagarna rätt smärtfritt ändå.
Kan tänka mig att sätta henne på förskola tills två årsdagen, men inte innan.
Ser inte hur en ettåring skulle ha utbud av förskola? Från 2-3 års ålder kan jag tycka, mest för den sociala biten.

Ettåringar är mer sociala än vi tror, sen är det bra för den språkliga utvecklingen men självklart har de mer nytta av det senare. Men det är olika från barn till barn med när det är lagom att börja på dagis.

 

[Kattennizze]

Jag förstår absolut din önskan att vara hemma länge med ert barn. Men jag tror, liksom flera i tråden, att det upplägg ni tänker er kan vara svårt att genomföra. Under småbarnsåren dras man ofta med mängder av förkylningar och sjukdomar som kan ställa till det, man kanske har olika syn på uppfostran och dylikt, vilket kan skapa konflikter.

Vi har valt att vara hemma med våra tre barn tills de fyllt fyra år (äldsta 4,5 år) och sedan har de börjat på förskola 15 timmar/vecka. Vår äldsta fyller snart 7 och går i förskoleklass nu, mellantösen är 5 och går sista året i förskola (dvs hennes andra år) och yngsta är 2 och fortfarande hemma.

Vi jobbar båda två, jag mindre än mannen (jag 50-60% och maken 90-100%), och det fungerar tack vare att han jobbar skift.

Vi är jätteglada över att barnen har kunnat vara hemma så mycket och att de aldrig gått mer än 15 timmar på fsk. De mår bra och vi mår bra, och det har inte inneburit några problem alls.

Fast det där är en väldig kvinnofälla, att kvinnan nästan alltid får arbeta deltid för att få ihop det hela och halkar efter på arbetsmarknaden vilket är förödande på,lång sikt när kvinnor allt som oftast blir fattigpensionärer sen.

 

[Kattennizze]

Jag vet inte om någon ens har sammanfattat det så, att förskola skulle vara bättre än att vara hemma med föräldrarna. Däremot har TS hävdat motsatsen.

Fast det är ju det många gånger dessvärre. Långt ifrån alla barn har det bra hemma.

 

[Kattennizze]

Vår förskola är helt okej. Men jag skulle må väldigt dåligt av att vara hemma på heltid med mina barn medan pappan arbetade. I sådana fall skulle jag tänka mig att vi arbetade 50/50 men det går inte i dagsläget, så vi arbetar mindre båda två exakt lika mycket för att få ner barnens tid på förskolan. I övrigt skulle jag bli sur och understimulerad av att bara gå hemma och arbeta det är verkligen inte min grej.

 

[Hyacinth]

Jag skulle aldrig vilja vara utlämnad åt en vän så. Tänk om de flyttar, har vitt skild syn på barnuppfostran mm. Jag vill att mitt BARN har flera trygga vuxna omkring sig och inte hattar runt som du du beskriver upplägget. Det låter som barnpassning, inget annat. Hellre förskola men börja med korta dagar och inse att de flesta fungerar mycket bra. Vårt BARN är numer i skolan men går 08.30 -15. Längre dagar än så har vi aldrig haft men de har varit helt suveräna. Vilken privatperson orkar vara lika pedagogisk och ambitiös med småbarn som de?

 

[Fraggel_Tess]

Jag skulle aldrig vilja vara utlämnad åt en vän så. Tänk om de flyttar, har vitt skild syn på barnuppfostran mm. Jag vill att mitt BARN har flera trygga vuxna omkring sig och inte hattar runt som du du beskriver upplägget. Det låter som barnpassning, inget annat. Hellre förskola men börja med korta dagar och inse att de flesta fungerar mycket bra. Vårt BARN är numer i skolan men går 08.30 -15. Längre dagar än så har vi aldrig haft men de har varit helt suveräna. Vilken privatperson orkar vara lika pedagogisk och ambitiös med småbarn som de?

Har nästan samma upplägg. Fyra dagar i veckan 8:30 och som längst 15.00, men vissa dagar blir det bara till 13 och alltid ledig onsdagar!

 

[krus]

Jag ger mig inte in i debatten om förskolans fördelar och nackdelar utan svarar bara på trådstarten.

Jag tycker att det låter som ett upplägg med absolut fler nackdelar än fördelar. I teorin låter det bra men praktiken känns som ett direkt gungfly. För att bara ta några exempel:

- Vad händer när ett barn är sjukt? Vem är ansvarig? Och vem är ansvarig för övriga barn? Och om det sjuka barnet är med övriga, tycker ni att det är okej eller att det är okej att de andra kanske får vara inne hela dagen? (Hur ska ni hinna diskutera vem som eventuellt ska vabba?)
- Vem ska ta hand om barnen när den vuxne för dagen blir sjuk?
- Vad händer när någon eller båda familjerna får en bäbis till? (Inte säkert att det händer, men inte helt otroligt med två familjer som har ett barn var)
- Har ni samma "regler" och rutiner och värderingar kring vad som är okej respektive inte hemma? Hur hanterar ni konflikter? (Med en bäbis och en ettåring har ni förmodligen inte ens hamnat i läget att ni har diskuterat detta sins emellan i paren. Oj oj, blotta tanken på vilka diskussioner som här skulle kunna bli får mig att rysa..)
- Vad händer när ni inte har semester/jobbar samtidigt?

Och det här är bara några av sakerna som jag tänker på. Men jag vet inte, är ni någon form av flexibla supermänniskor så kanske det kan gå utan att några blir ovänner eller stressar ihjäl sig. Jag är normalt för okonventionella lösningar men huga, tänk er för femtioåtta gånger innan ni gör verklighet av den här planen.

Lycka till hur ni än gör!

 

[Monkie]

Jag och min sambo har ett barn på 8 månader och våra bästa vänner ett barn på 1 år. Vi träffas med barnen flera gånger i veckan. Vi är alla av åsikten att barnen mår bäst av att vara nära sina anknytningspersoner större delen av dygnet under sina första år och är därav tveksamma till att skola in på dagis vid 1,5 år. Utifrån detta har vi börjat fundera på alternativa lösningar och kommit fram till följande alternativa lösning

Alla 4 föräldrar går ner i arbetstid så pass mycket att vi kan vara lediga 1 dag var/ vecka + 1 dag till/ månad (dvs 5 dagar/ person och månad). Den som är ledig har då hand om båda barnen.

Är det någon som har erfarenhet av ett liknande upplägg? Vi kan när vi tänker kring det endast se fördelar men det kanske finns nackdelar också?

Ledsen för negativ feedback, men jag tycker det låter som upplagt för konflikter och osämja.

Ni kan ju hjälpas åt med barnen ändå, tillexempel att någon hämtar sitt +kompisens barn tidigare. Men att "slita" på varandras familjer och vara så beroende av varandra, nje.... Blir ju svårt att säga nej om man inte känner för det en dag, om man har bundit upp varandra så pass.

Fem dagar per förälder och månad = 10 arbetsdagar för dig och din sambo tillsammans. Det blir cirka 80 timmar att bolla med, det är en halvtid!

Lycka till hur ni än väljer att göra!

 

[Freyja_bus]

Fast det där är en väldig kvinnofälla, att kvinnan nästan alltid får arbeta deltid för att få ihop det hela och halkar efter på arbetsmarknaden vilket är förödande på,lång sikt när kvinnor allt som oftast blir fattigpensionärer sen.

Kvinnofälla eller ej, spelar ingen roll för mig. Jag skulle helst av allt inte jobba alls, jag trivs väldigt bra med att vara hemma, det är ett val som jag gärna gör.

Hade jag jobbat som brandman eller haft ett skiftjobb på samma sätt som min man, och han hade haft ett vanligt dagtidsjobb som jag (lärare) så hade det varit jag som jobbat mer och han som jobbat mindre. Nu är det istället så att han jobbar heltid (men ändå är hemma med barnen tre vardagar) och jag jobbar 60% och är hemma två vardagar.

 

[Comatose]

Jag och min sambo har ett barn på 8 månader och våra bästa vänner ett barn på 1 år. Vi träffas med barnen flera gånger i veckan. Vi är alla av åsikten att barnen mår bäst av att vara nära sina anknytningspersoner större delen av dygnet under sina första år och är därav tveksamma till att skola in på dagis vid 1,5 år. Utifrån detta har vi börjat fundera på alternativa lösningar och kommit fram till följande alternativa lösning

Alla 4 föräldrar går ner i arbetstid så pass mycket att vi kan vara lediga 1 dag var/ vecka + 1 dag till/ månad (dvs 5 dagar/ person och månad). Den som är ledig har då hand om båda barnen.

Är det någon som har erfarenhet av ett liknande upplägg? Vi kan när vi tänker kring det endast se fördelar men det kanske finns nackdelar också?

Jag skulle kunna tänka mig att testa ett liknande upplägg, med personer som jag kände att det stämde med. Tror att @Miks har en del bra pointers om vad som kan vara bra att tänka på innan. Jag vill inte heller lämna bort ungen så tidigt och jag håller på att fundera på alternativa upplägg för att slippa det. Hade jag kunnat göra som ni hade jag varit beredd att testa.

Just nu utreder jag själv om inte mina föräldrar borde flytta närmare oss nu när mamma går i pension... Alternativet skulle kunna vara att både jag och min sambo går ner till typ halvtid. Av en massa olika anledningar, som har med genus och kvinnofällor att göra, skulle jag inte i praktiken välja att själv ta all hemmatid med barnet. Jag tror att jämställdhet ger oss som familj en massa positiva effekter.

Men barnomsorg... Det jag sett och hört känns till stor del som barnförvaring, ett nödvändigt ont för att vi alla vuxna människor behöver jobba och samtidigt vill ha barn. Så är det för mig i alla fall. Lustigt att man kan se på det så olika!

 

[Melisen]

Jag skulle kunna tänka mig att testa ett liknande upplägg, med personer som jag kände att det stämde med. Tror att @Miks har en del bra pointers om vad som kan vara bra att tänka på innan. Jag vill inte heller lämna bort ungen så tidigt och jag håller på att fundera på alternativa upplägg för att slippa det. Hade jag kunnat göra som ni hade jag varit beredd att testa.

Just nu utreder jag själv om inte mina föräldrar borde flytta närmare oss nu när mamma går i pension... Alternativet skulle kunna vara att både jag och min sambo går ner till typ halvtid. Av en massa olika anledningar, som har med genus och kvinnofällor att göra, skulle jag inte i praktiken välja att själv ta all hemmatid med barnet. Jag tror att jämställdhet ger oss som familj en massa positiva effekter.

Men barnomsorg... Det jag sett och hört känns till stor del som barnförvaring, ett nödvändigt ont för att vi alla vuxna människor behöver jobba och samtidigt vill ha barn. Så är det för mig i alla fall. Lustigt att man kan se på det så olika!

Tack för dina tankar Jag har turen att ha mina föräldrar tillgängliga april- september i alla fall, guld värt! Våra vänner har också mycket möjlighet till hjälp av sina föräldrar. Det gör ju helt klart upplägget mindre sårbart.
Ang att vara hemma på heltid med barn så testade jag 4 veckors hel föräldraledighet när hon var ett par veckor gammal, det var inte min grej Älskar kombinationen jobba/ vara mamma det mesta går att lösa bara man vill och tänker lite utanför ramarna

 

[Blueberry]

Jag gick bara ett år på förskola innan jag började ettan. På 90-talet var väl dagis/daghem och sedan två år på förskola ganska standard? Min mamma är specialpedagog, faktiskt en av de främsta i Sverige, och har jobbat på lärarutbildningen. Jag hade det toppen hemma. Ett tag hade vi barnflicka, det var verkligen jätteroligt. Annars var det mamma (och hennes kompisar med barn i samma ålder). Pappa jobbade utomlands under några år när jag var liten, antagligen var det därför mamma var hemma på heltid med mig och mina syskon.

Jag har svårt att säga hur det har påverkat mig, men jag vet att jag alltid har gillat skolan "för att mina kompisar var där", för att få utlopp för det sociala och inte primärt för att lära mig saker. Jag har aldrig varit bra på att per automatik följa order och regler.

Angående att de barn som går på förskola fler år har bättre resultat på Pisa säger mig egentligen bara en sak: De är bättre på att gå i skolan.

De har stöpts i skolmallen och befunnit sig där under längre tid. De är "skollydiga" och jag ser framför mig hur Björklund myser av det. Jag har hellre ett barn som är bra på mycket annat än att vara duktig på att gå i skolan. We don't need no thought control, för att citera Pink Floyd. Sitta fint och räcka upp handen och rabbla glosor och jaga betyg ser jag inte direkt som värdefulla egenskaper, jag fostrar hellre ett kreativt barn som tänjer på gränserna, vågar testa nya tankar och ifrågasätter system. Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig.

DÄREMOT börjar han förskolan under våren, när han är 14-15 månader. Han kommer att gå cirka 30 timmar i veckan och förskolan är i privat regi med Montessoriinriktning och små barngrupper.

 

[Snowwhite]

Spontan tanke är att det säkert är ett jättebra upplägg i teorin.
Men jag har lite svårt att tro att det kommer fungera i praktiken någon längre stund.

Många andra har kommit med bra synpunkter bla.
Hur gör vi vid sjukdom?
Någon vill flytta eller byter jobb?
Semestrar?
Har ni samma syn på hur barnen ska uppfostras och tas om hand?
Uppsägningstid om det av den ena eller andra orsaken inte fungerar?
Ska ni fortsätta ta hand om varandras barn under de uppsägningsmånaderna även om ni i värsta fall har blivit riktigt osams? Eller hur ska det lösas då?

Alla barnomsorgsalternativ har ju såklart sina fördelar och nackdelar, men ett sådant som ni funderar på skulle jag personligen avstå, det känns som upplagt för osämja förr eller senare.