Sv: Parelli inte så bra?
Jag är varken kändis eller speciellt 'betydelsefull' i den stora hästvärlden, kanske bryr sig inte många om vad jag skriver. Dock, efter att ha skrivit så mycket under mitt kortare gästspel på Buke så känner jag ändå väldigt starkt för att åtminstone klargöra var jag personligen står angående den situation som diskuteras. Detta på grund av att jag så klart framhållit Parelli som en av de absolut bästa kunskapskällorna för en nybörjare att hitta lättförståeliga sätt att lära sig läsa och förstå alla typer av hästar samt att se hur du hjälper hästen att bli mentalt och känslomässigt med på allt du ber den om.
Jag har sett små suddiga bitar av utvalda delar av privat filmat material från tillfället i England där Pat ska försöka lösa problemet med Robert Whitakers hingst.
Jag blir beklämd när jag ser hur hans handfarande med hästen skulle kunna kopplas ihop med min egen hästhantering, då jag brukar vara noga med att poängtera var all min kunskap och mina strategier mestadels kommer ifrån.
Jag har från dag ett med Parelli lärt mig att ALDRIG bruka mekaniskt tvång mot hästen. Jag har lärt mig vad jag kan välja att göra eller vad jag behöver göra med den ena eller den andra hästen, för att den med glädje och tillit ska välja att vara med mig och göra de saker jag hittar på. Allt från att bli hämtad i hagen till ridning med kontakt.
Jag har lärt mig att ALDRIG svika relationen, att sätta hästens tillit och natur först! Därför FINNS det ingen quick-fix. Inte heller någon universal-lösning!
Har den här hästen, hingst dessutom, haft år på sig att få ett så starkt motstånd till att bli tränsad så kan ingen förvänta sig att detta löses på ett par dagar på en horse-event!!! Jag kan gissa mig till ett par fantastiska människor som kanske skulle kunna göra det, men helt tydligt inte Pat! Jag ser inte tillstymmelse till den tillit och det förtroende hos hästen som skulle ge Pat rätten att få tränsa den! Och detta INNAN linorna kommer fram. Efter det finns det inte en chans till förtroende, och jag blir chockad över att se hur Pat sätter målet före relationen på ett så vidrigt sätt! Någonstans måste man dra gränsen, för vad som är möjligt på ett par timmar eller ett par dagar. Den här hästen hade inte inför publik att göra med sina problem, och någon dignitet är det inte tal om! Nä här är det sacking out och det är precis en av de saker som vi gamla hederliga killar och tjejer som lärt av Pat starkt tar avstånd ifrån. Därför att vi vet bättre. Och smartare.
Diskussionen om hur mycket pengar som finns i omlopp tycker jag är nedslående, för Pat har börjat sin bana som föga känd, snarare ökänd hos hästtränare som hånat hans kärlek till hästen och hans bitvis tidskrävande mjuka metoder. Det är vår egen efterfrågan på hans kunskap som skapat ide'n till ett lättfattligt program som alla kan förstå. När ett företag är igång så är det expandera, utveckla och förbättra som gäller, för precis alla företagare, inklusive Pat Parelli. Marknadsföring är naturligtvis en stor del i detta. Kunden väljer att uppskatta det den får och stanna kvar, eller tycka att det är skräp och gå vidare. I Parellis fall stannar många kvar och vill ha mer. Det kan jag förstå. Att detta skulle ske genom någon sorts sektbildning hör jag alltför ofta. Gemenskapen ÄR stor. Det är den därför att alla talar samma språk, både tvåbeningar och fyrbeningar.
Vad gäller hans kunskap så försöker han ingalunda tillskriva denna sig själv. Han upprepar gång på gång namnen på sina mentorer, i sin litteratur, i sin undervisning på DVD, och på seminarier. Hemma i Colorado hänger de på bild i taket i hans eget ridhus. Tom Dorrance, Troy Henry, Ray Hunt, Ronnie Willis. Martin Black till exempel, som har haft lite av samma tränare, har precis samma uttryck och träningsmetoder som Pat Parelli.
Hursomhelst, själv har jag valt att gå vidare. Inte för att jag inte tycker att all den kunskap och insikt jag fått har varit värd pengarna. Jag hade gärna slitit ihop till det dubbla om jag behövt det! Men jag står orubblig i min övertygelse i hur du behandlar och tränar hästen, precis som Pat en gång har lärt mig, och jag befattar mig inte med vad jag såg på film, hur amatörmässig och tagen ur sammanhang den än var, och jag anser inte att det fanns någon som helst rationell förklaring till hanteringen. I en situation som den uppkomna så förväntar jag mig och kräver av Pat Parelli att med ett leende förklara för alla åskådare och kanske besvikna arrangörer att hästen behöver mer tid och det handlar om relationen och inte målet i första hand. Och han hade stolt vetat vad han med detta hade visat hästvärlden!
Sist men inte minst, till den som smygfunderar på att ändå försöka lösa ett problem med sin häst på något sätt som liknar det som diskussionen rör, TÄNK IGEN!!!
MVH//Annika
