Pappa är idealet?

[Milosari]

Jag gillar min pappa, men en sådan människa går inte att leva med. Såna personer ska man ha som vänner. Så nej, jag väljer inte män som påminner om honom. Enda av hans egenskaper som jag uppskattar hos partners är att han är generös och ganska shameless. Han är inte rädd för att gå emot strömmen, han älskar det! Men det blir lite tröttsamt till slut.

 

[Amha]

Min make har nog vissa likheter med min pappa. Min pappa sa aldrig något han inte visste något om t.ex, precis som maken. Båda kollade/kollar upp innan de öppnar munnen. Båda var/är pålästa. Också lugna till sättet att vara. Inget hetsigt alls i deras humör (fast sån är nog jag med ). Maken har väl blivit arg någon enstaka gång i sitt liv vilket jag inte har upplevt, pappa minns jag var arg 1 gång men han hävdade att det var 2. Teknikintresse båda två.

Sen finns det en hel del skillnader också eftersom att de var olika individer. Utseendemässigt stämmer det inte alls. Pappa älskade skog, maken är inte alls något fan av utomhus. Det är nog de stora grejerna.

 

[Tassetass]

Min pappa och min man är utseendemässigt väldigt olika varandra, men till sättet har de många likheter. Pappas utmärkande kvalitéer var att han var otroligt snäll, intelligent, såg i princip bara möjligheter och sällan svårigheter, dömde aldrig folk, behandlade alla lika och hade en ängels tålamod. Precis det är vad jag älskar med min man också. Fast jag älskar också att min man pratar ungefär tjugo gånger mer än vad pappa gjorde, och att han inte är lantbrukare.

 

[Elektronen]

Apropå en manlig bekant som har en liten dotter han har en fin relation till, så fick jag nyligen höra att ”Oj oj oj, med en så snygg och kärleksfull pappa kommer hon får det svårt att hitta en pojkvän, hon kommer ju aldrig hitta nån som lever upp till det idealet! Jag vet själv hur det är, jag har alltid varit Pappas flicka, och det har varit helt omöjligt.”

Jag blev lite ställd, jag har aldrig tänkt på min pappa som idealet i eget partnerletande, framförallt inte på utseendefronten.

Känner ni igen i detta, att mamma/pappa är idealet, till utseende och personlighet, när man letar partner?

Freud skulle väl tycka det, Oidipus och Elektra etc, men tänker folk så på riktigt?

Jag vill säga nej. Men sen är det svårt att veta vart allt kommer ifrån. Jag föredrar långa killar gärna minst 185 cm (jag är själv medellängd) och jag har en pappa som är 195 cm +. Föredrar mörkt hår och blåa ögon över blont, min pappa har mörkt hår och bruna ögon. Så visst finns det likheter men är inget jag aktivt tänker att jag letar efter någon som ser ut som min pappa .

Dock tänker jag aktivt på att jag vill att en kille jag träffar INTE ska ha vissa egenskaper/vanor som min pappa har...

 

[Modest]

Min partner har nog några likheter med min pappa. Men framför allt saknar han de negativa sidorna som min pappa har, vilka jag ganska aktivt undvikit hos killar.

 

[Lazy Lady]

Min man har inga likheter med min far förutom att de båda är män.
Min far är tyvärr både homofob, främlingsfientlig och har rätt pissig kvinnosyn i vissa lägen.
Inga egenskaper jag jag letar efter hos en partner alls.
Föredrar helt klart min mans egenskaper, ödmjuk och rolig människa att leva med och fantastisk pappa till vår lille son som jag såklart hoppas kommer bli en lika härlig människa!

 

[Sofie_B]

Apropå en manlig bekant som har en liten dotter han har en fin relation till, så fick jag nyligen höra att ”Oj oj oj, med en så snygg och kärleksfull pappa kommer hon får det svårt att hitta en pojkvän, hon kommer ju aldrig hitta nån som lever upp till det idealet! Jag vet själv hur det är, jag har alltid varit Pappas flicka, och det har varit helt omöjligt.”

Jag blev lite ställd, jag har aldrig tänkt på min pappa som idealet i eget partnerletande, framförallt inte på utseendefronten.

Känner ni igen i detta, att mamma/pappa är idealet, till utseende och personlighet, när man letar partner?

Freud skulle väl tycka det, Oidipus och Elektra etc, men tänker folk så på riktigt?

Njae, min man är totalt olik min pappa, både som person och till utseendet. Skulle helt ärligt bli galen av att leva med någon som är allt för lik min pappa, han är omöjlig. Inte blir det bättre av att vi till mångt och mycket är väldigt lika heller. Däremot är både min man och min pappa väldigt vettiga personer med otroligt bra och sunda värderingar, så såtillvida liknar dom väl varandra.

 

[Wysiwyg]

För mig är snarare min pappa ett varnande exempel vad gäller relationer. (Obs han är verkligen inte dum eller elak för att förtydliga!) Men o andra sidan var han ju väldigt frånvarande och jag är ju singel så.... Kanske härmar vår relation mer än jag tror?

 

[Ramona]

Men det är väl klart att den bra pappa sätter någon typ av standard. Har man haft en bra pappa så vet man ju hur en bra man ska vara tänker jag. Att det finns män som är bra liksom. Enklare att välja bort killar som inte når upp till standarden man egentligen vill ha när man vet att det finns bättre.

Min nuvarande kille är väldigt lik min pappa på många sätt. Mina tidigare män har inte varit det alls. Kanske har jag mognat in i någonting nu såhär när jag snart fyller 40.

 

[nightcrawler]

Skulle aldrig i livet vilja ha en karl som min pappa. Pappa är världens snällaste, så snäll så att han är dum ibland. Han vill aldrig stöta sig med nån utan lägger sig platt. Ska alltid vara duktig. Morsan körde som fan med han och var riktigt elak bara för att hon kunde. Sen är han en sån sportfåne så man kan spy. All sport är intressant. Lika fanatisk när det gäller nyheter. Han kan inte heller tänka utanför ramen utan det han har lärt sig det är så bara. Det inte han kan det är fel eller så går det inte. Däremot är han bra på det han kan.
Jag vill ha nån som kan tänka själv, nån som hatar sport (hockey går bra samt ridsport) och som kan säga ifrån. Jag har ett humör och kan lätt köra över andra om jag får möjlighet.

 

[Kiwifrukt]

Njae, min man är totalt olik min pappa, både som person och till utseendet. Skulle helt ärligt bli galen av att leva med någon som är allt för lik min pappa, han är omöjlig. Inte blir det bättre av att vi till mångt och mycket är väldigt lika heller. Däremot är både min man och min pappa väldigt vettiga personer med otroligt bra och sunda värderingar, så såtillvida liknar dom väl varandra.

Det där är också intressant. Jag som faktiskt fallit flera gånger för män som till sättet påminner mycket om pappa är mest lik min mammas sida. Min syster har däremot mycket från pappa, och bara tanken på att hon skulle ha en kille som är likadan leder tankarna till fullt krig. Det kanske inte är killarna som är lika pappa, det kan ju vara jag som har liknande åsikter som mamma också.

 

[Lindon]

Min man är min pappas raka motsats, det är nog en av orsakerna till vi passar så bra ihop