Pappa är idealet?

[Mabuse]

Apropå en manlig bekant som har en liten dotter han har en fin relation till, så fick jag nyligen höra att ”Oj oj oj, med en så snygg och kärleksfull pappa kommer hon får det svårt att hitta en pojkvän, hon kommer ju aldrig hitta nån som lever upp till det idealet! Jag vet själv hur det är, jag har alltid varit Pappas flicka, och det har varit helt omöjligt.”

Jag blev lite ställd, jag har aldrig tänkt på min pappa som idealet i eget partnerletande, framförallt inte på utseendefronten.

Känner ni igen i detta, att mamma/pappa är idealet, till utseende och personlighet, när man letar partner?

Freud skulle väl tycka det, Oidipus och Elektra etc, men tänker folk så på riktigt?

 

[Kilauea]

Jag tänker att om man har en viss uppfostran och man är nöjd med den så fastnar man kanske lättare för nån med liknande tankar om saker och ting. Därav att man kanske tänker att det är en liknande personlighet som ens föräldrar.

Utseendemässigt tror jag inte man letar nåt liknande. Vi har ju alla våra idéer och tycke och smak.

 

[Petruska]

Min mormor hade en idé om just att det skulle bli svårt för mig att hitta en man pga att min pappa är/ansågs så outstanding.

Jag är förvisso rätt kritisk när det gäller män, men jag upplever ju inte själv att jag har sökt någon sorts yngre kopia av min pappa.

Men jag HAR tänkt att det är ett skydd för mig att männen i min familj och släkt är så jämförelsevis vettiga. Att deras vettighet har hjälpt mig att förvänta mig att även män kan och bör uppföra sig som folk.

 

[Amk]

Jag tror att det ligger en hel del i påståendet att vi söker en partner som påminner om en förälder. Däremot tror jag att ideal är fel ord- jag tänker att det är stor sannolikhet att en kan söka sig till en partner som bidrar till en dysfunktionell relation om en har haft exempelvis en ambivalent anknyning till sina egna föräldrar.

Som tur är finns det ju många fantastiska män, så att mena att det blir svårt att hitta en partner som är lika fantastisk som pappan tycker jag är märkligt. Dessutom skrämmande- ska vi inte lära våra döttrar att de ska söka sig till människor och partners som är just fina och ansvarstagande?

 

[MM]

Nej, det tror jag inte på. Jag kan bara prata för mig själv men min make är helt tvärtemot båda mina föräldrar. När jag blev tillsammans med honom så hade jag faktiskt ett snack med mig själv med för och nackdelslista. En stor fördel som var det som mycket hängde på var att han är en trygg person. Någon man alltid kan förlita sig på. Inte på ett sätt ena dagen och ett annat dagen efter. Inga spel, inget drama, inga försköningar av sanningen och ingen förnekelse av alla dess slag.
Men här kan jag nog säga att man formas av sin barndom, då jag själv hade en komplex uppväxt och är en komplex person, medans maken i princip har haft en drömuppväxt i jämförelse. Jättefina föräldrar som jag själv älskar och avundas att jag inte hade.
Så nej, jag sökte medvetet efter någon som jag inte kunde se mina föräldrar i.

 

[BernT]

Usch nej, verkligen inte. Skulle aldrig va ihop med någon som såg ut som min pappa. Skulle kännas skumt.

 

[lady_vip]

Men jag HAR tänkt att det är ett skydd för mig att männen i min familj och släkt är så jämförelsevis vettiga. Att deras vettighet har hjälpt mig att förvänta mig att även män kan och bör uppföra sig som folk.

Jag tänker liknande. Jag är uppväxt med massor av vettiga män, därför har jag höga krav på män i min omgivning.

 

[Petruska]

Jag tänker liknande. Jag är uppväxt med massor av vettiga män, därför har jag höga krav på män i min omgivning.

I mitt fall betyder de där kraven: ungefär samma som kraven på kvinnor. Jag upplever att jämförelsevis färre män levererar.

 

[Sleepan]

I mitt fall stämmer det inte. Min man är mycket olik min pappa på alla sätt

 

[escodobe]

Nä. Jag och min sambo är ungefär motpoler mot våra respektive föräldrar av motsatt kön.

 

[Bison]

Nej, inte i mitt fall.
Jag var också pappas flicka men har inte valt några män som påminner om honom alls.
Han och jag var väldigt lika på många vis och jag vill inte ha de likheterna i en partner.
Dessutom föredrar jag en helt annan uteseendetyp. Han var klassiskt stilig, jag föredrar skäggiga vikingar

 

[Mabuse]

Usch nej, verkligen inte. Skulle aldrig va ihop med någon som såg ut som min pappa. Skulle kännas skumt.

Eller hur? Jag tänker att även den snyggaste man inte är sexuellt attraktiv i sina barns ögon, det blir ju helmärkligt.

 

[Mabuse]

Nej, inte i mitt fall.
Jag var också pappas flicka men har inte valt några män som påminner om honom alls.
Han och jag var väldigt lika på många vis och jag vill inte ha de likheterna i en partner.
Dessutom föredrar jag en helt annan uteseendetyp. Han var klassiskt stilig, jag föredrar skäggiga vikingar

Eller hur? Det händer ju ibland att man träffar folk som påminner en om ens föräldrar, men då är det ju just som förälder, det är den typen av relation. Jag får ju inte lust att hoppa i säng med nån för att den påminner om mamma eller pappa. Däremot kan jag känna mig väldigt hemtam med nån som påminner mycket om min mamma, t ex.

 

[Egonson_]

Alltså, min pappa är snäll och bra på flera sätt, men han är då rakt inte något ideal för mig.

Min man har samma frisyr och hårfärg som min pappa, jättekort, brunt hår och skallig mitt på, men det är väl också den enda likheten

 

[Snurrfian]

I mitt och min systers fall handlar det snarare om att vår mamma förväntar sig att våra män ska vara lika vår pappa, men det är snarare jag och syrran som är lika vår pappa. Vi är båda händiga och lagar mat och bakar med glädje men ändå förväntar sig vår mamma att det är våra män som ska kunna bygga. I somras byggde jag och syrran ihop en köksdel i vår sommarstuga och mamma försökte hela tiden dra in våra män i byggandet trots att de tyckte att vi klarade det alldeles utmärkt på egen hand. Det som är gemensamt för min man och min pappa är deras omhändertagande, i övrigt så är det betydligt fler likheter mellan mig och min pappa.
Kanske bör lägga till att min pappa är död, annars blir det väldigt märkligt.

 

[athena_arabians]

Särbon påminner inte om min pappa och jag har nog praktiskt taget inga gemensamma beröringspunkter med svärmor förutom att vi båda är kvinnor

Sedan har vi båda det bra, jag kommer bra överens med mina svärföräldrar och särbon kom bra överens med pappa (mamma är ju lite ute ur matchen sas pga demensen men hon har träffat särbon).

 

[Badger]

Apropå en manlig bekant som har en liten dotter han har en fin relation till, så fick jag nyligen höra att ”Oj oj oj, med en så snygg och kärleksfull pappa kommer hon får det svårt att hitta en pojkvän, hon kommer ju aldrig hitta nån som lever upp till det idealet! Jag vet själv hur det är, jag har alltid varit Pappas flicka, och det har varit helt omöjligt.”

Jag blev lite ställd, jag har aldrig tänkt på min pappa som idealet i eget partnerletande, framförallt inte på utseendefronten.

Känner ni igen i detta, att mamma/pappa är idealet, till utseende och personlighet, när man letar partner?

Freud skulle väl tycka det, Oidipus och Elektra etc, men tänker folk så på riktigt?

Inte medvetet i alla fall gissar jag. Om det finns ngn forskning på att det görs omedvetet kanske?

 

[Badger]

Som tur är finns det ju många fantastiska män, så att mena att det blir svårt att hitta en partner som är lika fantastisk som pappan tycker jag är märkligt. Dessutom skrämmande- ska vi inte lära våra döttrar att de ska söka sig till människor och partners som är just fina och ansvarstagande?

Dessutom jättekonstig idé att dottern måste ha någon man och att det därför är bättre med låga krav så att den blir lätt att hitta. Som om hon inte rimligen skulle vara lyckligare utan i så fall, oavsett om hon är van vid att acceptera hemska män genom en vidrig pappa eller inte.

Och som sagt mina krav på män och kvinnor är desamma och tycker att de verkar ha ungefär samma förmåga att leva upp till dem, som vänner.

 

[TygerTyger]

När det gäller utseendet tror jag inte alls på det där. Både min man och en tidigare sambo påminner dock mycket om min pappa till personligheten. Min personlighet är i sin tur en mix av mammas och pappas med några extra inslag utifrån, men när jag är med pappaliknande partners så är det vanligare att mammadelarna kommer fram eftersom den andra rollen är "upptagen".

Min pappa är superbra förutom vissa inslag av konflikträdsla. Han har blivit ganska överkörd först av min mamma och nu av sin sentida fru. Det verkar han dock trivas rätt bra med, liksom jag ser stora fördelar med att ha en "betahane".

Edit: Kom på en sak förresten. När det gäller kroppen så är de faktiskt ganska lika. Långsmala och skulle de någonsin gå upp i vikt så hamnar det mesta på magen.

 

[Badger]

Här är ngn artikel förresten.
https://www.newscientist.com/article/dn4928-women-marry-men-who-look-like-dad/

Det som var lite uppmuntrande om det stämmer är detta

An “unexpected” finding, says Weisfeld, was that fathers who were judged by their daughters to have showed the most emotional warmth were much more likely to have son-in-laws who looked like them.