Petronilla
Trådstartare
Idag har jag tröstat en ledsen son. Han har pälsdjursallergi och ibland sätter den käppar i hjulet för oss alla.
Sonens farbror har en flickvän, som har en dotter, som fyller år idag. I fredags blev vi bjudna
på kalas. Vi sa kanske om att komma, för det är minst en timmes bilväg genom stan i rusningstrafik, och för att mannen ev skulle jobba över.
Imorse pratade jag med barnen om att vi kunde åka dit om de ville och vi bestämde att vi skulle göra det.
Jag meddelar att vi ska komma och får i retur att vi är välkomna och portkoden.
Klockan 16:00 när jag är påväg för att hämta upp barnen, får jag ett nytt meddelande
från dem. Det kommer att vara en liten hund här oxå, så att ni vet.
Jag ringer upp och meddelar att då kan vi ju inte komma. Men ni kan ju komma
senare i veckan, tycker dem då och jag får förklara igen att sonen är allergisk mot
alla pälsdjur och att det tar tid innan det är borta. Dessutom tror jag att de
tar hem den där hunden lite då och då, eftersom 16 åringen brukar vara hundvakt.
Så de får helt enkelt komma till oss där det är allergi sanerat. Vilket gör att sonen
nu är ledsen för att han ALDRIG får åka dit igen. Naturligtvis tycker han att vi
är taskiga oxå.
Vad vill jag med det här inlägget då.... Bara skriva av mig lite grann. Deras hem, deras val
att utestänga vår son. De har vetat om hans allergier i 9.5 år, så så konstigt kan det inte
vara.
Själv har jag ju fått lägga ner mitt största intresse, sedan sonen kom, jag är överdrivet
försiktig om jag någongång åker till kompisar med hästar, eller pälsdjur. Drar av mig
ytterkläder och stoppar i påsar innan jag sätter mig på sopsäckar i bilen för att slippa
sanera den och tvättar kläderna separat och mig själv direkt när jag kommer hem, för
jag har åkt mil på småvägar med honom mot mötande ambulans, för
att han svullnat i hela ansiktet, när han tagit på ett staket, till en hästhage. Jag vänder
med honom och går åt annat håll om jag ser högvakten, eller ridande polis, för det har hänt
att hårstrån flyger iväg och hamnar i hans ögon och vips så svullnar dem och man måste
uppsöka akuten för att häva reaktionen.
Livet är bra orättvist ibland. Jag vill oxå kunna leka med mina kompisar hästarna.
Tack för att du läste.
Sonens farbror har en flickvän, som har en dotter, som fyller år idag. I fredags blev vi bjudna
på kalas. Vi sa kanske om att komma, för det är minst en timmes bilväg genom stan i rusningstrafik, och för att mannen ev skulle jobba över.
Imorse pratade jag med barnen om att vi kunde åka dit om de ville och vi bestämde att vi skulle göra det.
Jag meddelar att vi ska komma och får i retur att vi är välkomna och portkoden.
Klockan 16:00 när jag är påväg för att hämta upp barnen, får jag ett nytt meddelande
från dem. Det kommer att vara en liten hund här oxå, så att ni vet.
Jag ringer upp och meddelar att då kan vi ju inte komma. Men ni kan ju komma
senare i veckan, tycker dem då och jag får förklara igen att sonen är allergisk mot
alla pälsdjur och att det tar tid innan det är borta. Dessutom tror jag att de
tar hem den där hunden lite då och då, eftersom 16 åringen brukar vara hundvakt.
Så de får helt enkelt komma till oss där det är allergi sanerat. Vilket gör att sonen
nu är ledsen för att han ALDRIG får åka dit igen. Naturligtvis tycker han att vi
är taskiga oxå.
Vad vill jag med det här inlägget då.... Bara skriva av mig lite grann. Deras hem, deras val
att utestänga vår son. De har vetat om hans allergier i 9.5 år, så så konstigt kan det inte
vara.
Själv har jag ju fått lägga ner mitt största intresse, sedan sonen kom, jag är överdrivet
försiktig om jag någongång åker till kompisar med hästar, eller pälsdjur. Drar av mig
ytterkläder och stoppar i påsar innan jag sätter mig på sopsäckar i bilen för att slippa
sanera den och tvättar kläderna separat och mig själv direkt när jag kommer hem, för
jag har åkt mil på småvägar med honom mot mötande ambulans, för
att han svullnat i hela ansiktet, när han tagit på ett staket, till en hästhage. Jag vänder
med honom och går åt annat håll om jag ser högvakten, eller ridande polis, för det har hänt
att hårstrån flyger iväg och hamnar i hans ögon och vips så svullnar dem och man måste
uppsöka akuten för att häva reaktionen.
Livet är bra orättvist ibland. Jag vill oxå kunna leka med mina kompisar hästarna.
Tack för att du läste.