Sv: På-landet-krav...
Tror, precis som MosterMia, att det många gånger är ett försök att "bättra på" en mentalt instabil hunds chanser att få nytt hem.
Jag har själv just nu en hund som pga osämja i flocken skulle behöva byta hem men han är inte en superstabil hund rent mentalt - han är bland annat skott-/ljudrädd och då blir det enklare att leva ute på landet för hans del. Han är dessutom osäker på både hundar och människor vid första mötet och kan lätt gå upp i stress, så han mår helt klart bäst i en lite lugnare miljö.
Jag har dock varit MYCKET öppen med alla hans brister, men min erfarenhet är annars att många (men förstås absolut inte alla) som omplacerar "problemhundar" inte alls är ärliga med problemen, vilket ju är hur dumt som helst... både för hundens och den blivande ägarens skull.
För mig är det otroligt viktigt att den här hunden hamnar i rätt händer, alltså är jag så ärlig jag kan vara med alla fel och brister men också med hans goda sidor. Kanske därför vi inte hittat något nytt hem åt honom ännu...
Hur mycket/lite en hund aktiveras handlar nog mer om
hos vem hunden bor än
var den bor.
Vad gäller mailkontakt så tycker jag själv att det är väldigt bra om den som är intresserad först hör av sig med mail och beskriver sin livssituation, varför de är intresserade av just min hund etc etc. Därefter kan vi ju ta telefonkontakt om det fortfarande är intressant från bådas sida, men att i lugn och ro kunna läsa igen om ett mail och få mer info om personen ifråga tycker jag är väldigt bra, det är så lätt att man glömmer bort att fråga saker om man pratar i telefon. Men jag misstänker att det är olika från person till person vad man trivs bäst med.
