Precis så! Här är det jättemånga som cykelpendlar omkring 2-2,5 mil enkel väg och ingen lyfter på ögonbrynen, så jag tror att det verkligen finns kulturella skillnader. Här finns en stark cykelkultur.
Hur många av de som cykelpendlar de sträckorna är äldre eller under 15 år, hämtar/lämnar barn på skola/förskola i samband med pendlinegn, eller är handikappade? Hur många ersätter ett pass på gymet eller en träningsrunda med cykelpendlingen? Hur många cyklar sådana sträckor när det är "vinterföre"?
Den där
cykelpropagandan retar gallfeber på mig.
Att cykla korta sträckor i tätorter (helst med fungerande cykelbanor) är genomförbart för väldigt många under den delen av året när inte mörker, kyla horisontellt regn och halka råder.
Att cykla flera mil året om är INTE genomförbart för andra än extrema entusiaster. Det tar rätt lång tid, kräver tillgång till omklädningsrum och dusch, och är dessutom väldigt jobbigt.
Under ca 10 års tid, så cyklade jag ca 2,5 mil till och från jobbet i Stockholmsområdet, minst 3 ggr per vecka. Då elitidrottade jag en konditions- och styrkekrävande idrott, samt var ung och frisk. De cykelturerna gjorde att jag kunde avstå från annan träning (löpning eller styrketräning) de dagarna, de andra dagarna tränande eller tävlade jag, då skulle jag inte klara att cykla också.
De där jättemånga, som cyklar 2-2,5 mil dagligen, 5 dagar i veckan, är extremister, inte "vanliga pendlare".
Och jag tvivlar på att de är så värst många.
Daglig lång cykelpendling är rätt exkluderande, och "ett nöje" för hurtbullefanatiker.