Överviktsoperation

Enya

Trådstartare
Är det någon som har erfarenhet av det? Kan vara personlig eller någon släkting eller vän som gjort en sådan operation, och som vill dela med sig av erfarenheter?
Fördelar? Nackdelar?

Jag har alltid varit emot det, av flera orsaker. En av orsakerna är att jag har en känsla av att om jag går ner i vikt så gör jag egentligen inte det för att jag själv skulle må bättre av det utan för att andra tycker att man ska vara smal. Jag vet att det låter dumt, men jag har egentligen inga viktrelaterade sjukdomar eller problem, jag begränsas i sig inte av min vikt annat än att det inte är riktigt acceptabelt att vara tjock.

Det har under en period nu förts en slags övertalningskampanj av personer i min omedelbara närhet för att jag ska göra en sådan här operation, men jag har blankt sagt nej. Jag börjar dock tveka. Jag har inga argument kvar egentligen.

Hur skulle det vara att göra en sådan operation och förändra mitt ätbeteende och motion och för en gångs skull se resultat av mitt slit? Det är det som lockar. Jag har givit upp att förändra något för allt slit leder liksom ingenstans ändå, det syns inte, det märks inte, men om jag gör operationen så skulle jag gå ner i vikt av mitt slit och min förändring vilket skulle vara väldigt motiverande, tror jag. Det är så oerhört nedslående att lägga hela sin själv och hjärta i en förändringsprocess och ändå inte se att någon förändring sker.

Vad har ni för tankar om operationer som dessa? Mycket komplikationer? Leva som vanligt efter? Friska?
 
Jag har en nära vän som genomgick en gastric bypass för ett par år sen. Hon har haft endel komplikationer, bla hade hon problem med dumpning upp till 2 år efter op, hon fick samanväxtningar i buken efter op som hon även har fått operera. Psykiskt mådde hon skit eftersom hon trodde att vikten skulle rasa av sig självt i princip. Hon gick ner rejält i vikt men hon har gått upp allt igen plus typ 20 kg.

Så nej, jag ser inte operation som en lösning.
 
Jag tänker att det handlar om hur stor övervikten är, är det väldigt mycket tycker jag att det kan finnas fördelar ändå. Det bästa är nog att du bokar tid hos en kunnig professionell person som kan redogöra för för och nackdelar i ditt fall.
 
Jag har en nära vän som genomgick en gastric bypass för ett par år sen. Hon har haft endel komplikationer, bla hade hon problem med dumpning upp till 2 år efter op, hon fick samanväxtningar i buken efter op som hon även har fått operera. Psykiskt mådde hon skit eftersom hon trodde att vikten skulle rasa av sig självt i princip. Hon gick ner rejält i vikt men hon har gått upp allt igen plus typ 20 kg.

Så nej, jag ser inte operation som en lösning.
Fast om man gör op med inställningen att allt kommer att rasa av av sig själv så är det inte konstigt att man går upp.

Det finns ju ett antal här på buke som gjort denna op med riktigt goda resultat.

I verkliga livet känner jag en som misslyckats, men där är också inställningen att hen inte ska lyfta ett finger för att magra.
 
Har du kikat på alternativ, som tex ballong? Så som jag förstått så är det inga kirurgiska ingrepp alls, och många verkar nöjda.
 
Min mamma gjorde en överviktsoperation för några år sedan, och gick ner 40 kg. Hon har, tyvärr, nu gått upp mer än hälften igen. Efter att ha följt hennes resa kan jag bara konstatera att eftervården i vårt landsting är under all kritik. Det handlar inte enbart om viktnedgång. Det handlar om en livsstilsförändring.
 
Är det någon som har erfarenhet av det? Kan vara personlig eller någon släkting eller vän som gjort en sådan operation, och som vill dela med sig av erfarenheter?
Fördelar? Nackdelar?

Jag har alltid varit emot det, av flera orsaker. En av orsakerna är att jag har en känsla av att om jag går ner i vikt så gör jag egentligen inte det för att jag själv skulle må bättre av det utan för att andra tycker att man ska vara smal. Jag vet att det låter dumt, men jag har egentligen inga viktrelaterade sjukdomar eller problem, jag begränsas i sig inte av min vikt annat än att det inte är riktigt acceptabelt att vara tjock.

Det har under en period nu förts en slags övertalningskampanj av personer i min omedelbara närhet för att jag ska göra en sådan här operation, men jag har blankt sagt nej. Jag börjar dock tveka. Jag har inga argument kvar egentligen.

Hur skulle det vara att göra en sådan operation och förändra mitt ätbeteende och motion och för en gångs skull se resultat av mitt slit? Det är det som lockar. Jag har givit upp att förändra något för allt slit leder liksom ingenstans ändå, det syns inte, det märks inte, men om jag gör operationen så skulle jag gå ner i vikt av mitt slit och min förändring vilket skulle vara väldigt motiverande, tror jag. Det är så oerhört nedslående att lägga hela sin själv och hjärta i en förändringsprocess och ändå inte se att någon förändring sker.

Vad har ni för tankar om operationer som dessa? Mycket komplikationer? Leva som vanligt efter? Friska?

En så stor operation ska man inte gå igenom för någon annans skull.

Om du funderar mycket på saken kanske det är en bra idé att göra en allmän hälsokontroll hos läkare och kolla att hjärtat mår bra och att du inte har hög risk för diabetes. Om värdena är fina och du inte upplever att din kropp funkar bra med nuvarande vikt tycker jag inte att du ska operera.
 
Om du inte vill är det ingen bra idé!

Det är ett verktyg som hjälper en på traven och det är relativt lätt det första året och ibland det andra, sedan är ”smekmånaden” över och förhoppningvis har man hunnit ställa om sig mentalt och vanemässigt. Annars drar det lätt iväg igen.

Hur som, det är snart fem år sedan jag fick min operation. Det har gått bra och jag väger 40kg mindre nu än då men 10kg mer än vad jag önskar (ligger precis och dallrar på BMI 25) och det beror på för mycket kolhydrater (jag mår dessutom inte jättebra när jag äter för mycket kolhydrater).
 
Vet flera som gjort den, alla är nöjda och fortfarande "smala". En hade ganska mycket komplikationer efteråt, men ångrar ändå inte operationen.

Jag tror resultatet handlar mer om vilken hjälp man får och sin egen inställning till hur det "ska vara" efter gjord operation.

Däremot ska den såklart vara vald av dig, inte dina anhöriga.
 
Senast ändrad:
Det viktigaste måste vara att man gör det för sin egen skull. Vill du?
Sen att man har stöd efteråt tror jag är a och o.
 
Jag har flera i min närhet som har gjort bypass. En av dom har verkligen förstått sina begränsningar och äter verkligen försiktigt och efter regelboken. Hen har bäst resultat. En annan rasade i vikt och väger idag mycket mer än innan operationen, 10 år senare. En annan har börjat dricka mycket mer alkohol, vilket är en vanlig biverkning.

Håller med om att eftervården är under all kritik. Just alkoholproblematiken borde verkligen följas upp efteråt. Även hjälp med det psykiska kring mat och livsstil.
 
Efter att ha tittat på många avsnitt av 600 pounds på tv så har jag insett att det är hjärnan som styr och de som inte får ordning på den biten går upp igen
där pratar de om 5% håller den vikten de borde ha efter några år men detta är ju extremt överviktiga personer
 
Jag känner två i min närhet som har gjort den, båda rasade först i vikt men har efter ett par år gått upp allt igen. Sen känner jag lite löst en 4-5 till (kompisar till kompisar eller bekannta via jobb tex) och det är samma där. Alla har först gått ner men sen upp igen. Just därför vill jag inte göra någon. Jag kvalificerar mig till det men anser det ligger i psyket och då hjälper inga kroppsliga operationer.

De jag känner nära (de andra känner jag inte bra nog för att att veta) har båda dessutom fått flera jobbiga biverkningar, dumpningar, problem med tarmarna, en av dom åker in och ut på sjukhuset för rejäla magproblem där de inte riktigt vet vad som är felet enligt henne.
 
Jag känner en fd kollega som gjort en gastric by pass, han avråder från att göra det då han har fått en hel del komplikationer som tarmvred och säger att man verkligen ska vara medveten om riskerna innan man gör det.
Hans son har även gjort det, jag kommer ihåg hur sonen såg ut innan ingreppet och när jag träffade honom efteråt var det som att möta en helt annan person. Han var glad och uppåt, vad jag hört från fd kollegan tränar sonen innebandy något han inte hade möjlighet till innan.

Har en annan kollega på jobbet som det sägs att han har gjort det, men han är fortfarande stor och åt på som vanligt efter ingreppet.

Känner ytterligare en kollega som gjort något ingrepp (minns dock inte om det var en gastric by pass eller om det var den andra varianten) och än verkar det som det går åt rätt håll, dvs tappar vikt.
Tydligen viktigt att tänka på att inte äta som vanligt efter ingreppet och hellre äta lite men ofta.

Jag tror man ska rada upp fördelar kontra nackdelar och ta sig en funderare om det verkligen är värt det. Visar det sig att det är värt det, kör på, annars avvakta. Det är nog det enda jag kan säga.
 
Har en vän som gjort det, desperation för att överleva var det. Pulver i 2 månader innan för att gå ner tillräckligt för att få opereras. Nöjd med operation, dock problem med magen ibland samt någon sammanväxning. Gick ner ca 50kg, gått upp ca 20 igen. Verkar stå still där nu.

Största problemet är att inte kunna äta på restaurang osv för allt är för mycket. Numera beställs endast förrätter och det fungerar bättre. Tapas är ultimat.
 
En fd kollega gjorde en gastric bypass. Mådde dåligt rätt länge efteråt med illamående och dumpning. Gick ner rätt snabbt. Fick sen komplex för sin lösa hud.
Nu jobbar vi inte med varandra längre så jag vet inte hur hon mår nu. Vet att hon inte gått upp i vikt.
Hennes mamma hade också gjort en GB och blev akut sjuk efteråt och höll på att stryka med. Minns inte exakt vad det var för komplikation, kan ha varit tarmvred eller om det var så att magsäcken läckte.

Jag vet inte jag, men jag skulle inte råda någon att göra en gastric bypass.
 
Alltså rent krasst är operation en behandling mot sjukdomen fetma. Det är allt det är. Tycker du dig inte behöva behandling så är det väl bra onödigt att behandla också, medan om du vill behandlas så får du söka och se om du kan få behandling. Låt inte andra övertala dig iaf utan gör det du känner är bäst för dig. Det är du som ska leva med följderna, inte omgivningen.

Det jag kan konstatera är som vanligt att man får ta anhöriga med en nypa salt iom att dessa sällan har någon som helst förståelse varken för varför man opereras, hur det är efter operation eller hur det ens kan vara värt riskerna och följderna. Jag minns så väl en tidigare diskussion där en bukefalist tog upp hur hemskt det var för henoms anhörige som åkt på än det ena och än det andra efteråt, seriösa följder, men även la till att hen inte kunde dricka kolsyra längre, som om det vore en hemsk komplikation. Det gjorde den där oförståelsen så tydlig. För att inte tala om dumpingen som alltid ses som så negativ - det är ju en del av det man vill åt! Jag har ytterst lite dumping själv, hade hoppats på mer av den varan iom att det är ett bra redskap för att lära sig äta bra. Dumping är jobbigt, så när jag dumpar på en 1 cm hög trave Pringles blir det ett sätt för mig att ge fan i Pringles eller bara äta ½ cm. Exempelvis. Vet inte hur många gånger jag ställt tillbaka Pringles-röret i butikshyllan nu, jag vill köpa så råttorna får röret men jag vill inte ha Pringles längre :p

Ska vi snacka komplikationer så är det 3% som åker på svåra komplikationer. Tarmvred inkluderat vilket man även kan få efter vanlig viktminskning. Numera syr man fast för att minska risken. Gallstensanfall är också något många vill föra fram som en jättevanlig komplikation men det kommer av viktminskningen i sig, alltså även om man skulle banta utan operation. Hör ofta sjukvårdspersonal sitta och påpeka att det är jättevanligt med en massa svåra komplikationer, de ser det hela tiden i jobbet - men de friska söker ju inte vård, utan problem så syns man inte hos samma vårdpersonal.
Hypoglykemi är däremot vanligt efteråt. Typ hälften åker på det enligt min dietist. Kan såklart vara besvärligt, själv ser jag det mest som en hjälp för att äta ordentligt - jag har för lätt för att hoppa över måltider trots operation. Men det blir såklart ett liv med att konstant ha något ätbart i väskan. Small price to pay för mig, desto större pris för någon annan.

Jag håller inte med de som säger att det sitter i hjärnan. Delvis så gör det det, men fetma är inte psykiskt, det är en fysisk sjukdom som inte går att göra nånting åt annat än med operation. Operationen fixar med ökad mättnad, ändrar på hormoner (syns tydligt hos tex diabetiker som oberoende av viktminskning kan sätta ut sin medicin efter operation. Exakt hur hormoner påverkas vet man inte idag), minskar upptaget och påverkar såklart med ev dumping osv, och inte minst gör den att kroppen slutar kämpa emot och försöka gå upp i vikt när man går ner så att det blir möjligt att få varaktiga resultat (max 2-5% som går ner utan operation behåller vikten i 5 år. Tyvärr, har man fetma så är det i stort sett omöjligt att gå ner utan operation, det enda man åstadkommer är än mer uppfuckad ämnesomsättning). Det är inte psykiskt, det är fysiskt. Sen påverkar såklart psyket också. En operation botar tex inte en ätstörning. Men att påstå att det sitter i huvudet är en stor förenkling och blir lätt ett skuldbeläggande som inte är rimligt. Det är mer komplext än så.

Eftervården är som nämnt viktig, många behöver stöttning på olika vis. Dalarna är tydligen en föregångare så sett, här följs vi upp i 5 år efter operation och personalen på bariatrin är verkligen lätta att få tag på och riktiga guldklimpar att ha att göra med. Nu finns dock förslag på omstrukturering som försämrar det så jag hoppas att det inte går igenom. I en del landsting är eftervården under all kritik och folk saknar stöttning kring tex koständringar eller den mentala biten med en självbild som inte hänger med, komplex över löst skinn eller rädslor för att äta efter ett tarmvred. Det säger sig självt att resultaten blir därefter. Kan vara värt att kolla hur ditt landsting är innan ett beslut.
Likaså regler för skinnreduktion, olika landsting tar olika mycket och även kvalitén är olika. Här brister tex Dalarna som bara tar buk och då gör ett hafsigt jobb med kvarvarande häng och hundöron. Spelar ingen roll om man får köttiga skavsår på låren, det anses vara en skönhetsoperation och bekostas inte av landstinget. Man kan såklart ha tur med hud som drar ihop sig självt, men man kan även ha otur och få mycket häng med svamp och skavsår som resultat. SÅ kul är det inte när man får självsprickor i naveln kan jag konstatera, det gör ont. Kroppspuder håller det för det mesta borta men jag ser fram emot när det blir dags att ta bort hud. Har man tur så sett så bor man i ett mer tillåtande landsting, en del bekostar tom bröstlyft. Det är väl värt att kolla innan ett beslut, om än med medvetenhet om att regler kan ändras, för hudreducering privat blir skitdyrt.

Viss viktuppgång får man dock räkna med och majoriteten kommer inte ner på normalvikt, det är inte en rimlig förväntan. Att man gått upp betyder inte heller att man misslyckats. Det jag fått höra från dietisten är att viktuppgång väldigt ofta är kemiskt orsakad i det läget - kan röra sig om alkoholproblem eller medicinering av något slag tex. Generellt, säger hon, så fungerar man mer normalt, man får utdelning för det man gör. Äter man skit så går man upp, äter man bra så går man ner, istället för som innan när man möjligtvis kunde stå still av att leva på luft typ.

Statistik: https://www.ucr.uu.se/soreg/
Poddavsnitt med Torsten Olbers, kirurg:
 
Jag har flera bekanta som opererats och har funderat på det själv. Det jag kom fram till är att jag tror man måste fundera ärligt över varför man är överviktig och om operationen kommer hjälpa. De av mina vänner som hade ett matmissbruk/känsloätande hade fortfarande kvar det efter operationen. De av mina vänner som var nöjdast var de som hade svårt att bli mätta och åt stora portioner.
Dock var det flera av mina vänner som sa att "ja jag har komplikationer men om jag inte opererat mig hade jag troligtvis dött"
 
Jag har åtminstone 3 bekanta som har opererat sig, har lite dålig insyn i vilken av de olika alternativen de valde.


Kompis 1 tjatade till sig en operation av läkaren pga sin stora övervikt, 2 dagar efter operationen testade denne att äta en halv köttbulle....... Gick aldrig ner helt till målvikten, typ 20kg kvar till den när denne vägde som minst och väger nu mer än innan operationen. Detta var för kanske 10år sedan, men redan efter 3-4år var denne tillbaka på ursprungsvikten

Kompis 2 har följt instruktionerna slaviskt och 10år senare behållt all vikt denne gick ner. Mår jättebra, men har haft problem med dumpningar i början innan denne lärde sig var gränsen gick.

Kompis 3 gjorde en gastric bypass för snart ett år sedan och har rasat i vikt, tar hand om sig själv och tränar mycket. Har skrivit ett långt inlägg på sin blogg om sin resa efter Op som jag kan pm:a om du vill. jag vet inte om det är ok att länka till bloggen här i inlägget.
 
Jag har åtminstone 3 bekanta som har opererat sig, har lite dålig insyn i vilken av de olika alternativen de valde.


Kompis 1 tjatade till sig en operation av läkaren pga sin stora övervikt, 2 dagar efter operationen testade denne att äta en halv köttbulle....... Gick aldrig ner helt till målvikten, typ 20kg kvar till den när denne vägde som minst och väger nu mer än innan operationen. Detta var för kanske 10år sedan, men redan efter 3-4år var denne tillbaka på ursprungsvikten

Kompis 2 har följt instruktionerna slaviskt och 10år senare behållt all vikt denne gick ner. Mår jättebra, men har haft problem med dumpningar i början innan denne lärde sig var gränsen gick.

Kompis 3 gjorde en gastric bypass för snart ett år sedan och har rasat i vikt, tar hand om sig själv och tränar mycket. Har skrivit ett långt inlägg på sin blogg om sin resa efter Op som jag kan pm:a om du vill. jag vet inte om det är ok att länka till bloggen här i inlägget.
Ang den där köttbullen så vill jag bara, iom att det låter väldigt skuldbeläggande, påpeka att man i en del landsting äter lättmosad mat omgående efter operation. En halv köttbulle behöver således inte vara något fel i sig. Tvärtom, köttbullar är rätt klockrent att äta under mosperioden.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 091
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 882
Senast: __sofia__
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 462
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 321
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp