.. vår lilla vove är en sån som smiter iväg efter pojkar då hon löper. hon går dock då bara till sin "pojkvän" eller lullar runt i byn.
säger någon åt henne att gå hem då så går hon hem (tids nog), men då jag kör runt och letar efter henne och kallar så gömmer hon sig bara
.
hon är dock ganska välkänd och om pojkvännen inte är hemma så går hon antingen till kyrkogården eller skolan (folk som klappar!!)
har inhägnad gård med eltråd, koppel då vi går ut eller lina om hon ska vara ute då vi gör annat, men vill hon ut så räcker det med att man vänder bort blicken i 2 minuter, hon drog med sig linan en gång, hittades 2km bort då hon promenerade in i en butik, med linan efter sig...
12 år och minst en gång om året så smiter hon.
säger samma sak till alla då jag letar efter henne, dvs att hon är jätte snäll och att om de ser henne så får de jätte gärna locka till sig henne och ringa mig.
att jaga iväg en hund som är ute på vift tycker jag är lagom :headbang:. bättre att ringa ägaren (om den har nummer på sig) eller ringa polisen.
de gånger jag sett hundar springa löst hemmavid så fångar jag alltid in dem och försöker hitta ägaren. även om jag vet att det är grannens hund! då de antagligen är ute och letar efter hunden (om de ens märkt att den är borta). och man vet ju aldrig om hunden verkligen går hem.
är det ofta så får man ju göra ngt åt det, dvs ta hunden och gå till ägaren och förklara att man inte vill ha hunden hos sig.
vår hund krafsade på "pojkvännens" dörr så det blev märken = vi köpte en ny dörr till dem. förskolan fångade in hunden nu senast (hade bett barnen hålla ögonen öppna innan) = barnen fick klappa, ställa frågor och jag tackade dem väldigt mycket för att de var så duktiga som hittade hunden ^_^.
långt och flummigt, men kort och gott, jaga inte iväg lösa hundar.
buck, van hundjagare...