Min hund betedde sig jättekonstigt

[Hundmamman1]

Så bra! Tycker mycket avel i rasen är extremt ogenomtänkt tyvärr, så det är ju viktigt att det är vettiga anledningar till avel och inte typ "min hund har en livmoder". Menar alltså inte att du tänker så

Jag håller verkligen med dig! Man ser alldeles mycket aussies idag ”för dom är så söta”. Och så har man en hund med mycket hälsoproblem :/

 

[Hundmamman1]

Alltså min förra hund funkade med allt och alla, trodde jag iallafall. Tills hon mötte en hund på kurs som bara triggade hennes all ilska. De kunde ses på 300 meters håll och hon blev arg och blockerad. Vi ägare konstaterade att de verkligen verkligen inte gillade varann och det var inget som nån av hundarna släppte fast vi sågs ibland.
Absolut enda hunden i hennes liv hon på riktigt hade gett stryk till om hon fått, hon var annars så snäll så det var löjligt.
Visst var jag förvånad men det ju inget jag drog några större växlar på. Alla hundar hon träffade fortsättningsvis var hon precis så snäll med som hon brukade vara. Man måste inte gilla alla som hund heller.

Det där låter precis som min hund.
Dom gillar nog bara inte varandra, och det är ok!
Jag ser inget behov mer att introducera dom. Tanken var att de skulle hälsa så att dom inte behöver skälla såfort dom ser varandra över staketet.

 

[Hundmamman1]

TS, jag förstår verkligen att det blev en känslomässigt intensiv upplevelse för dig! Jag har själv skrivit liknande saker till hundkloka vänner i upplösningstillstånd. Ger er båda en break och ta hand om er lite extra tills era nervsystem lugnat sig, det kan ta upp till några dagar.

Utifrån det du lagt till tror jag att det tyvärr blev en lite olycklig övergång från att ha stått och skällt på tryggt avstånd bakom staketet och plötsligt konfronteras helt oskyddat med två skällande hundar utan möjlighet att gå undan. Jag gissar att din hund antingen blev ganska rädd, kom upp i varv eller en blandning av båda. Då gick stresshormonerna upp, och hon blev okontaktbar. Vi funkar på precis samma sätt vi människor (stress gör oss tunnelseende) och det säger inget om er relation.

Mitt tips om du vill ha: Om ni vill ge det fler försök skulle jag om jag var ni fräscha upp minnet kring alla smarta knep som finns för lugna hundintroduktioner, och vara noga med att ta det kravlöst och stegvis och hålla er under hundarnas stresströskel, med mycket plats att gå undan. Koppelpromenad med avstånd tillsammans med en av de andra hundarna är ett bra tips du redan fått. Sen kan man göra om det med lite mindre avstånd, och så vidare. Bättre att skynda långsamt i och med att det kan ha blivit lite infekterat.
Eller: Om det inte finns någon särskild anledning för att hundarna ska funka ihop, bara fortsätt som ni haft det hittills, med ett staket mellan, och fokusera på roligare saker

Tack fina du, för alla tips! Jag behåller dom, men kommer nog inte försöka använda dom på just dessa grannhundarna. Dom gillar inte varandra och det är nog helt ok! Jag får hålla utkik när dom är ute och inte släppa ut våran hund på ängen. Så slipper dom träffas helt enkelt

 

[Lingon]

Asså jag tycker det verkar vara mer regel än undantag att aussies har en del skärpa mot andra hundar. I denna situation var hunden som jag förstår dessutom på egen mark med allt vad det innebär av revir, ägande etc. Nej jag tycker inte situationen låter det minsta konstig eller problematisk.

Jag håller med. Jag känner flera hundar (en var bara 6 månader gammal) som blivit attackerade och illa bitna av just aussies. Den ena (inte valpen) så illa att den tyvärr inte överlevde Så just aussies är jag skeptisk mot.

 

[Migo]

Jag tycker inte det låter konstigt alls. Tänk att grannens hundar har stått utanför hennes hem och skrikit okvädningsord åt henne i ett år. Det är inte en neutral relation, även om de aldrig "träffats".

Jag har ett gäng fruktansvärt ouppfostrade aggressiva och uselt socialiserade hundar som närmsta grannar. De spottar fradga genom staketet så fort vi rör oss på vår tomt. Det har inte varit helt lätt att få vår flock om 6 hundar att orka ignorera grannarna, kan jag säga...