Jag ser ett stort problem i att likställa otrohet med mobbing. Om jag är otrogen så handlar det förvisso om ett svek mot min partner, och jag förstår fullt ut om det gör min partner ledsen, besviken, arg mm, men det är inte något som är riktat MOT partnern, inte något som är avsett att skada och såra. Det handlar ju snarast om något positivt som jag gör FÖR mig själv, men som har den oönskade bieffekten att min partner känner sig sviken, ledsen, förbannad osv. (och detta är varken ett försvarstal eller en uppmaning att vara otrogen)
Mobbing, däremot, handlar om ren elakhet - utfrysning, förminskande, skällsord, elakheter... Det finns det aldrig någonsin några ursäkter för och är helt och hållet riktat MOT offret, helt och hållet med avsikt att skada, såra, osynliggöra och kränka. Jag tycker faktiskt att det är mångdubbelt värre än otrohet.
Jag försöker inte likställa.
Jag exemplifierade situationer med svek och kränkningar.
Eftersom det fanns användare här som framfört att den svikna parten skulle ändra sin attityd och acceptera sveket.