Amandaochhalo
Trådstartare
Hej allihopa!
Jag är helt ny här och blev tipsad om detta forum då jag använder positiva metoder när jag tränar min tjej.
Jag pluggar till hundpsykolog så är i praktiken duktig med hundar, men jag är nog otroligt hemmablind så skulle verkligen behöva tips på hur jag skall lösa mina 2 främsta problem med min hund.
Min hund heter Halo, är en mini aussie på 2,5 år och är en helt fantastisk hund! Rolig, busig, livlig, smart, snabbtänkt, kärleksfull och har helt och hållet tagit mitt hjärta i sitt förvar. Hon är min första hund och har därför lärt mig allt om hundar tillsammans med henne.
Hennes problem är att hon kan vara otroligt osäker vid möten av människor, hon är en hund som har en stor kroppszon och vill gärna inte att man håller på och klappar. Hon är alltså inte en jätte gosig hund, hon gillar att vara nära och att vara med, men ingen knähund. Hon har dock blivit mer och mer gosig med mig vilket är jätte kul. Hon är även väldigt intensiv och kan lätt välta över och bli stressad i många situationer - det är för mig ingen fara så, men det gör att hennes dåliga sidor blir väldigt intensiva på något vis.
Jag vill även berätta (innan jag går vidare in på problemen) att jag som ny hundägare sög åt mig alla träningstips som en svamp och hamnade i helt fel händer. Jag gick en väldigt hård hundskola, vill egentligen skriva ut vad den heter för är så sjukt förbannad på dem, men det är inte relevant. Lärde mig i alla fall att nypa min lilla tjej tills hon skrek och sen "dadda" och "Ååå-a" med henne efteråt för att förstärka obehaget...
FY! Detta var alltså valpkurs och detta gjorde jag utan att tänka mig för, helstryps kedja på en 3 månader gammal valp liksom.. VEM lär ut att det är okej? jag har sån jäkla ångest att jag gick på den skolan. Bara mina upplevelser kring detta kräver ett eget inlägg för det ger mig otroligt mycket sorg att tänka på den tiden, alltså Halos valptid.. Men, tillägget är väl då att det känns som att vår relation är sämre än vad den kunnat vara, att hon inte litar på mig helt och hållet pga de dåliga upplevelserna tillsammans med mig som valp. Jag är nog mer ledsen än henne över det, för nu är jag (för att säga det själv) världens bästa hundägare, haha.. Hon förtjänar det bästa alltid, har mer eller mindre t.om tagit bort ordet "Nej" och använder bara positiv förstärkning, belönar mest spontana beteenden och ser alltid till hennes bästa och det har stärkt vår relation och gjort min tjej väldigt glad och kontaktsökande.
Men, tillbaks till problemen!
Har lös-tränat henne väldigt mycket, men i våras började hon springa fram till främlingar och skälla ut dem. Det hände ett par gånger, började då ha långlina - hon lyckades smita iväg från den med (hann ej trampa på linan) och nu blir det att jag antingen håller i änden av långlinan eller koppel. Har henne såklart inte löst längre om jag inte känner att det är en tom plats med bra uppsikt, eller om vi har passerat många människor utan att hon reagerat - då går det oftast jätte bra.
Har väldigt svårt att tolka hennes skall när hon väl skäller ut någon, men det låter lite som att hon ylar, hennes kroppsspråk är något bakåtlutat, hon reser ragg och nästan hoppar upp och ned när hon skäller, så hon känns mer som att hon vill öka avståndet, men samtidigt så springer hon ju om möjligt fram till människorna.
Hon är aldrig fysisk, men kan skrämma upp människor otroligt mycket eftersom hon är så högljudd och intensiv och ser därför lite läskig ut (känns även som Halo drar sig till hundrädda människor).
Har börjat släppa långlinan mer och mer då hon inte gjort dessa utskällningar på ca 1-2 månader, så idag hade jag henne lös i långlina, då gick hon lite långt ifrån mig så jag ropade hennes namn och bad henne vänta men då hade hon redan fått utkik på två människor som kom ut ur en skog kanske 50 m bort. Hon var väl 10 meter från mig så hon var närmre mig än störningen, men fortfarande alldeles för nära störningen för att vara kontaktbar. Då började hon "yl-skälla", men hon sprang INTE fram, utan jag lyckades bryta henne. Jag stod ju och spydde ut kommandon, vilket jag vet var fel - men vågade inte gå fram till henne då det tidigare har gjort att hon rusar fram till dem. Så stod still på min plats, när hon vände sig om mot mig en millisekund så berömde jag och då lugnade hon sig och jag kunde tillslut kalla in henne, detta höll på kanske i max 30 sekunder.
Men, situationen brukade tidigare vara så att hon fick utkik på en person - spänner sig - jag berömmer att hon är stilla och försöker lugnt få henne att sätta sig ner (stadga) eller komma till mig och så VIPS så sprätter hon iväg mot den främmande människan.. Jag ser på henne när hon tänker springa och då får jag inte göra något hastigt för då springer hon - hon liksom låser sig. Har henne som sagt inte löst längre och har jobbat med detta sen i våras, har nu långsamt börjat prova att släppa linan och det gick ju bra men kommer inte släppa den igen på ett tag pga det som hände. Jag envisas med att ha henne lös då hon verkligen älskar det och det är ju härligt att kunna ha sin hund löst. Hur många år det än kommer ta så ska vi lyckas! Kanske lite luddigt skrivit, men hoppas ni förstår och har tips på detta problem!
Mitt andra problem är själva hälsandet och mötandet av främmande människor, jag låter ingen komma fram och klappa Halo alls. Möjligtvis hälsa, alltså sträcka fram handen som hon får nosa på, men det är bara om Halo känns lugn och okej med det. De enda människorna som faktiskt får klappa och mysa är de som hon älskar, alltså min familj och nära vänner. Resterande får snällt vänta och först lära känna Halo.
Men det jag behöver hjälp med är hur jag ska få Halo mer trygg i sig själv och även med mig när det kommer till hälsandet av människor, hon kan mot vissa vara väldigt misstänksam och osäker och därför skälla och bli väldigt intensiv. Jag ser detta som att hon inte vill veta av människan och vill att de försvinner, men jag skulle vilja att hon känner att när hon står vid min sida så kan INGEN röra henne utan hennes tillstånd - att jag tar hand om det.
Ett exempel är när när en främling kommer fram och frågar vad det är för ras på Halo och stirrar på henne, hon klarar oftast inte av det utan börjar skälla direkt. Samma när någon frågar vad klockan är eller över huvud taget kommer innanför min och Halos bubbla.
Jag behöver relationsstärkande övningar kanske? Något som gör att hon kan vara helt trygg vid min sida? Jag har tränat att hon ska komma in och sätta sig hos mig och vara lugn, men de funkar inte när det väl gäller om ni förstår. Ger henne godis när vi passerar människor - brukar aldrig vara problem att bara passera. Men belönar alltid när hon är lugn runt främlingar. Vad har ni för tips på detta?
Nu till jul så kommer det släktingar hon inte känner, de är dessutom ovana vid hundar och min farbror kan t.om vara lite rädd för hundar och det var en incident när han böjde sig över Halo för att klappa henne eller plocka upp henne eller vad han nu skulle göra och Halo blev så rädd och stressad att hon bajsade ner sig - jag hann inte stoppa honom tyvärr. Halo är ju väldigt intensiv också så känns som det kan bli en katastrof nu under jul då mina släktingar är så dåliga med hundar. Min plan är att säga till mina släktingar att total ignorera henne HELA julafton, även ifall hon kryper upp bredvid i soffan så IGNORERA. Alltså inte röra, klappa, inte stirra osv, vad tror ni?
Åh herre gud vad långt det blev, till er som tog er hit TACK och hoppas ni har något bra tips till mina två problem - människor på avstånd och människor nära. Ha det fint!
Jag är helt ny här och blev tipsad om detta forum då jag använder positiva metoder när jag tränar min tjej.
Jag pluggar till hundpsykolog så är i praktiken duktig med hundar, men jag är nog otroligt hemmablind så skulle verkligen behöva tips på hur jag skall lösa mina 2 främsta problem med min hund.
Min hund heter Halo, är en mini aussie på 2,5 år och är en helt fantastisk hund! Rolig, busig, livlig, smart, snabbtänkt, kärleksfull och har helt och hållet tagit mitt hjärta i sitt förvar. Hon är min första hund och har därför lärt mig allt om hundar tillsammans med henne.
Hennes problem är att hon kan vara otroligt osäker vid möten av människor, hon är en hund som har en stor kroppszon och vill gärna inte att man håller på och klappar. Hon är alltså inte en jätte gosig hund, hon gillar att vara nära och att vara med, men ingen knähund. Hon har dock blivit mer och mer gosig med mig vilket är jätte kul. Hon är även väldigt intensiv och kan lätt välta över och bli stressad i många situationer - det är för mig ingen fara så, men det gör att hennes dåliga sidor blir väldigt intensiva på något vis.
Jag vill även berätta (innan jag går vidare in på problemen) att jag som ny hundägare sög åt mig alla träningstips som en svamp och hamnade i helt fel händer. Jag gick en väldigt hård hundskola, vill egentligen skriva ut vad den heter för är så sjukt förbannad på dem, men det är inte relevant. Lärde mig i alla fall att nypa min lilla tjej tills hon skrek och sen "dadda" och "Ååå-a" med henne efteråt för att förstärka obehaget...
FY! Detta var alltså valpkurs och detta gjorde jag utan att tänka mig för, helstryps kedja på en 3 månader gammal valp liksom.. VEM lär ut att det är okej? jag har sån jäkla ångest att jag gick på den skolan. Bara mina upplevelser kring detta kräver ett eget inlägg för det ger mig otroligt mycket sorg att tänka på den tiden, alltså Halos valptid.. Men, tillägget är väl då att det känns som att vår relation är sämre än vad den kunnat vara, att hon inte litar på mig helt och hållet pga de dåliga upplevelserna tillsammans med mig som valp. Jag är nog mer ledsen än henne över det, för nu är jag (för att säga det själv) världens bästa hundägare, haha.. Hon förtjänar det bästa alltid, har mer eller mindre t.om tagit bort ordet "Nej" och använder bara positiv förstärkning, belönar mest spontana beteenden och ser alltid till hennes bästa och det har stärkt vår relation och gjort min tjej väldigt glad och kontaktsökande. Men, tillbaks till problemen!
Har lös-tränat henne väldigt mycket, men i våras började hon springa fram till främlingar och skälla ut dem. Det hände ett par gånger, började då ha långlina - hon lyckades smita iväg från den med (hann ej trampa på linan) och nu blir det att jag antingen håller i änden av långlinan eller koppel. Har henne såklart inte löst längre om jag inte känner att det är en tom plats med bra uppsikt, eller om vi har passerat många människor utan att hon reagerat - då går det oftast jätte bra.
Har väldigt svårt att tolka hennes skall när hon väl skäller ut någon, men det låter lite som att hon ylar, hennes kroppsspråk är något bakåtlutat, hon reser ragg och nästan hoppar upp och ned när hon skäller, så hon känns mer som att hon vill öka avståndet, men samtidigt så springer hon ju om möjligt fram till människorna.
Hon är aldrig fysisk, men kan skrämma upp människor otroligt mycket eftersom hon är så högljudd och intensiv och ser därför lite läskig ut (känns även som Halo drar sig till hundrädda människor).
Har börjat släppa långlinan mer och mer då hon inte gjort dessa utskällningar på ca 1-2 månader, så idag hade jag henne lös i långlina, då gick hon lite långt ifrån mig så jag ropade hennes namn och bad henne vänta men då hade hon redan fått utkik på två människor som kom ut ur en skog kanske 50 m bort. Hon var väl 10 meter från mig så hon var närmre mig än störningen, men fortfarande alldeles för nära störningen för att vara kontaktbar. Då började hon "yl-skälla", men hon sprang INTE fram, utan jag lyckades bryta henne. Jag stod ju och spydde ut kommandon, vilket jag vet var fel - men vågade inte gå fram till henne då det tidigare har gjort att hon rusar fram till dem. Så stod still på min plats, när hon vände sig om mot mig en millisekund så berömde jag och då lugnade hon sig och jag kunde tillslut kalla in henne, detta höll på kanske i max 30 sekunder.
Men, situationen brukade tidigare vara så att hon fick utkik på en person - spänner sig - jag berömmer att hon är stilla och försöker lugnt få henne att sätta sig ner (stadga) eller komma till mig och så VIPS så sprätter hon iväg mot den främmande människan.. Jag ser på henne när hon tänker springa och då får jag inte göra något hastigt för då springer hon - hon liksom låser sig. Har henne som sagt inte löst längre och har jobbat med detta sen i våras, har nu långsamt börjat prova att släppa linan och det gick ju bra men kommer inte släppa den igen på ett tag pga det som hände. Jag envisas med att ha henne lös då hon verkligen älskar det och det är ju härligt att kunna ha sin hund löst. Hur många år det än kommer ta så ska vi lyckas! Kanske lite luddigt skrivit, men hoppas ni förstår och har tips på detta problem!
Mitt andra problem är själva hälsandet och mötandet av främmande människor, jag låter ingen komma fram och klappa Halo alls. Möjligtvis hälsa, alltså sträcka fram handen som hon får nosa på, men det är bara om Halo känns lugn och okej med det. De enda människorna som faktiskt får klappa och mysa är de som hon älskar, alltså min familj och nära vänner. Resterande får snällt vänta och först lära känna Halo.
Men det jag behöver hjälp med är hur jag ska få Halo mer trygg i sig själv och även med mig när det kommer till hälsandet av människor, hon kan mot vissa vara väldigt misstänksam och osäker och därför skälla och bli väldigt intensiv. Jag ser detta som att hon inte vill veta av människan och vill att de försvinner, men jag skulle vilja att hon känner att när hon står vid min sida så kan INGEN röra henne utan hennes tillstånd - att jag tar hand om det.
Ett exempel är när när en främling kommer fram och frågar vad det är för ras på Halo och stirrar på henne, hon klarar oftast inte av det utan börjar skälla direkt. Samma när någon frågar vad klockan är eller över huvud taget kommer innanför min och Halos bubbla.
Jag behöver relationsstärkande övningar kanske? Något som gör att hon kan vara helt trygg vid min sida? Jag har tränat att hon ska komma in och sätta sig hos mig och vara lugn, men de funkar inte när det väl gäller om ni förstår. Ger henne godis när vi passerar människor - brukar aldrig vara problem att bara passera. Men belönar alltid när hon är lugn runt främlingar. Vad har ni för tips på detta?
Nu till jul så kommer det släktingar hon inte känner, de är dessutom ovana vid hundar och min farbror kan t.om vara lite rädd för hundar och det var en incident när han böjde sig över Halo för att klappa henne eller plocka upp henne eller vad han nu skulle göra och Halo blev så rädd och stressad att hon bajsade ner sig - jag hann inte stoppa honom tyvärr. Halo är ju väldigt intensiv också så känns som det kan bli en katastrof nu under jul då mina släktingar är så dåliga med hundar. Min plan är att säga till mina släktingar att total ignorera henne HELA julafton, även ifall hon kryper upp bredvid i soffan så IGNORERA. Alltså inte röra, klappa, inte stirra osv, vad tror ni?
Åh herre gud vad långt det blev, till er som tog er hit TACK och hoppas ni har något bra tips till mina två problem - människor på avstånd och människor nära. Ha det fint!
.jpg)
