Sv: Orkar inte snart
du har ju tagit bort en hel del i mitt inlägg....
visst, du har rätt i att man inte ska gå och köpa en häst hux, flux till bonusbarnet, ett sådant privilegie är något man ska göra sig förtjänt av i mina ögon. Men då måste ju TS förklara detta för barnet, så att hon får en chans att bättra sig. Att detta barn betedde sig illa innan hon kom till nya famlijen, behöver ju inte nödvändigtvis vara sådan hon är, som människa blir man ofta som man förväntas vara i andras ögon....
Sedan är det ju SJÄLVKLART att det är pappans ansvar i första hand!!! Att han inte tar detta ansvar är ju tyvärr bara att beklaga, pga. det blir hans dotter lidande. MEN TS visste att det var problem med barnet, hon visste att hon nog inte skulle orka ta allt ansvar, Ts kunde förmodligen ha gissat sig till att det nya barnet också skulle vilja ha en häst, det kan nog vem som helst begripa! Ts skulle redan innan barnet kom satt krav på sin sambo: "visst barnet kan bo hos oss, men då måste du byta jobb, så du kan vara hemma mer och vara mer ansvarig" osv. Jag tycker det hela är lite klantigt gjort
"Oj, det var visst jobbigt att ha en stökig tonåring hemma!" "Jag får göra allt själv!!" Man kan tycka att en person som redan innan har barn borde veta vad det ansvaret innebär, och om pappan inte är hemma, då är det hon som vuxen som har det ansvaret.
För det sista vill jag säga att man kan visst älska någon annans barn som ens egna, det handlar om personlighet och inställning, och det är självklart något man måste jobba på, eftersom det inte kommer lika naturligt som för ens egna barn. I det här fallet ser jag mycket "Jag och min dotter" "Hans dotter" Bonusbarnet är ju helt uppenbarligen utanför och om ni tror att barnet inte märker detta tycker jag inte att ni själva ska skaffa er barn.
För att Ts ska klara ut detta måste hon i första hand ta tag i pappan. Hon måste ställa krav och se till att de genomförs annars måste barnet flytta, både för ts: skull och för barnets. För det andra måste inställningen till detta barn förändras; hon måste få vara en i familjen, inte "sambons barn". Man måste ställa rimliga krav och förväntningar på detta barn och förhållandet mellan halv-syskonen måste förbättras.
Men här ska man väl vara ärlig, man har inte samma känslor för ett bonusbarn som för sina egna barn, något man inte kan begära. Och ett barn som man har kännt ett kort tag i princip vid halvstor ålder. Så att tala om att offra sitt liv!
Sedan tycker jag att det är helt fel väg att gå, oavsett om det är bonusbarn eller inte, att säga "du får en häst, men för att du ska få ha det så krävs detta av dig. Du ska sköta skolan, uppföra dig...." Det gör man först SEDAN kommer diskussionen om en ev. häst.
Och det "arga och otrevliga" uppstod inte hos TS, det följde med flytten från mamman, och var en av orsakerna ´till att mamman ville att pappan skulle ta över. Något som han totalt skiter i att göra!
Kicki
du har ju tagit bort en hel del i mitt inlägg....
visst, du har rätt i att man inte ska gå och köpa en häst hux, flux till bonusbarnet, ett sådant privilegie är något man ska göra sig förtjänt av i mina ögon. Men då måste ju TS förklara detta för barnet, så att hon får en chans att bättra sig. Att detta barn betedde sig illa innan hon kom till nya famlijen, behöver ju inte nödvändigtvis vara sådan hon är, som människa blir man ofta som man förväntas vara i andras ögon....
Sedan är det ju SJÄLVKLART att det är pappans ansvar i första hand!!! Att han inte tar detta ansvar är ju tyvärr bara att beklaga, pga. det blir hans dotter lidande. MEN TS visste att det var problem med barnet, hon visste att hon nog inte skulle orka ta allt ansvar, Ts kunde förmodligen ha gissat sig till att det nya barnet också skulle vilja ha en häst, det kan nog vem som helst begripa! Ts skulle redan innan barnet kom satt krav på sin sambo: "visst barnet kan bo hos oss, men då måste du byta jobb, så du kan vara hemma mer och vara mer ansvarig" osv. Jag tycker det hela är lite klantigt gjort
"Oj, det var visst jobbigt att ha en stökig tonåring hemma!" "Jag får göra allt själv!!" Man kan tycka att en person som redan innan har barn borde veta vad det ansvaret innebär, och om pappan inte är hemma, då är det hon som vuxen som har det ansvaret.
För det sista vill jag säga att man kan visst älska någon annans barn som ens egna, det handlar om personlighet och inställning, och det är självklart något man måste jobba på, eftersom det inte kommer lika naturligt som för ens egna barn. I det här fallet ser jag mycket "Jag och min dotter" "Hans dotter" Bonusbarnet är ju helt uppenbarligen utanför och om ni tror att barnet inte märker detta tycker jag inte att ni själva ska skaffa er barn.
För att Ts ska klara ut detta måste hon i första hand ta tag i pappan. Hon måste ställa krav och se till att de genomförs annars måste barnet flytta, både för ts: skull och för barnets. För det andra måste inställningen till detta barn förändras; hon måste få vara en i familjen, inte "sambons barn". Man måste ställa rimliga krav och förväntningar på detta barn och förhållandet mellan halv-syskonen måste förbättras.