Dessutom ökar det risken för allergi
Ja, jag är ju av den övertygelse att man ska vänta med hål i öronen tills barn är åtminstone tonåringar, typ 15-18 eller så. Själv fick jag hål när jag var 5 år gammal eftersom jag själv ville ha det även om jag inte visste riskerna med det.
Nu upplever jag det lättare att leva med nickelallergi än förr med tanke på hur mycket som envisades vara nickel i helt i onödan, men det är ju inte direkt kul även om det kan vara en lindrig variant.. Vill man medvetet utsätta sitt barn för det? Varför?
kl
Jag är inte emot omskärelse. Jag tycker bara att det kan vänta tills barnet är gammalt nog till att förstå vad det handlar om. Det är precis som med hål i öronen eller på andra ställen (munnen tex där det finns en del rapporter om sönderslagna tänder av smycken i tungan hos tonåringar), ett ingrepp som inte går att ångra precis. Det är ju något kroppens ägare borde ha rätt att ta när mognade för ett sådant beslut finns.
Jag förstår hygienaspekten, har läst något om det för en del år sedan och ser inte det alls som något konstigt, men det börjar ju inte "gälla" ändå förrän barnet är sexuellt aktivt i tonåren. Att pojkar ska börja vaccineras är bra, men jag tror inte att de kommer vaccineras i något större antal i alla fall på flera år. det finns fortfarande en hel del flickor som inte vaccineras tyvärr. Alla vägar till bättre hygien och mindre cancer är väl bra, kan jag tycka, så länge det sker på basen av fri vilja.
Jag förstår den religiösa aspekten, men jag tycker inte att andra, föräldrar i det här fallet, ska få bestämma över någons kropp, utan det ska barnet själv göra när det är moget nog för det. Vill det bli omskuret av religiöst skäl, hygienskäl, för bättre njutning vid sex eller kanske rent av för att det av någon anledning skulle tycka det vore coolt, så varför inte? Bara beslutet är barnets/tonåringens och inte föräldrarnas. Det är det viktiga för mig.