omplacering morrar

[Sel]

Finns det ens någon hund som är glad i barn mellan 1-4 år? Jag tror ärligt talat inte det. Att de anses vara en familjehund är väl för att de i grund och botten är en ganska så förlåtande ras snarare än att de skulle gilla barnen.

Tittar man på statistiken är golden retriever den rasen som biter flest barn. Det är inte för att golden är extremt farliga hundar, utan för att de anses vara så himla bra familjehundar så föräldrarna låter barnen härja med hunden hur de vill och till slut pallar inte hunden mer. Hade det varit en rottweiler, pitbull eller en argsint terrier hade man aldrig låtit barnen hålla på så med hunden. En hund är en hund! Kan barnen inte läsa hundens signaler får hunden vara i sovrummet i lugn och ro medan det är barn i huset. Skulle aldrig utsätta mina hundar för den stressen som barn i den åldern innebär. Den gången i månaden när barnen är där är ju egentligen inget problem. Värre hade det varit om de var där varje dag.

Självklart finns det hundar som är glada i även små barn! Jag har i alla fall en - sedan betyder det naturligtvis inte att jag någonsin skulle ge ens de äldre barnen fri tillgång till sagda hund, men det gör ju även det kontrollerade umgänget betydligt lättare om hunden är vänligt intresserad snarare än morrande osäker med barn i närheten.


Allmänt: Personligen har jag som sagt tvärtom upplevt att vare sig den engelska eller amerikanska cockerspaneiln inte alls är en särskilt förlåtande familjehund.

 

[Raderad medlem 94602]

Finns det ens någon hund som är glad i barn mellan 1-4 år? Jag tror ärligt talat inte det. Att de anses vara en familjehund är väl för att de i grund och botten är en ganska så förlåtande ras snarare än att de skulle gilla barnen.

Tittar man på statistiken är golden retriever den rasen som biter flest barn. Det är inte för att golden är extremt farliga hundar, utan för att de anses vara så himla bra familjehundar så föräldrarna låter barnen härja med hunden hur de vill och till slut pallar inte hunden mer. Hade det varit en rottweiler, pitbull eller en argsint terrier hade man aldrig låtit barnen hålla på så med hunden. En hund är en hund! Kan barnen inte läsa hundens signaler får hunden vara i sovrummet i lugn och ro medan det är barn i huset. Skulle aldrig utsätta mina hundar för den stressen som barn i den åldern innebär. Den gången i månaden när barnen är där är ju egentligen inget problem. Värre hade det varit om de var där varje dag.

Både vår Dvärgschnauzer och vår äldsta Schäfertik är jätteglada i barn, även i den åldern. Tiken dras gärna till barnvagnar och håller sig nära syskonbarnen när de är här. En av hennes döttrar är lika dan. Hon ligger tom på studsamattan när hennes småmattar på 2 och 4 år hoppar

 

[Ramona]

Det jag hade kunnat göra är ju att ha henne ensam i ett rum när barnen är med, men hon har väldigt svårt att vara ensam just nu.

Vad gör hon när hon blir instängd i tex sovrummet själv?
Då tänker jag att hon är välrastad, någorlunda redo att vila lite, och kanske får ett gott ben att tugga på.

 

[dobbis]

Och jag tänker gå emot merparten av dom skrivande och säga att jag tycker hunden döms ut lite för fort,den har ju bara varit i sitt nya hem en kort tid.
Så ge den tid!

Dobbis uppväxt med en cocker uppfödande mamma. (ps jag o min bror är obitna)

 

[kolblakkur]

Rent spontant så tänker jag att hunden måste lära sig att dessa barn = något bra. Hur gamla är barnen? Hur är hunden när man ger den godis? Kan barnen få ge hunden favoritgodiset i massor? Om du kan få hunden att göra kopplingen att dessa barn betyder godis så har du nog mycket vunnet. Kräver dock att man har en hund som är godismotiverad.

 

[TinyWiny]

Finns det ens någon hund som är glad i barn mellan 1-4 år? Jag tror ärligt talat inte det. Att de anses vara en familjehund är väl för att de i grund och botten är en ganska så förlåtande ras snarare än att de skulle gilla barnen.

Såklart det finns mängder av hundar som älskar barn! Att inte göra det som frisk hund bör höra till undantagen. Att vi skulle avla fram hundar, tänkta att bo i familj, dvs. de allra flesta raser, som inte gillar barn skulle ju vara helknasigt och verkligen elakt mot hundarna. Att sedan vissa vuxna inte har kunskap och/eller vett nog att läsa hunden, förstå hunden och lära barn hur man umgås med hund är det som skapar de allra flesta betten.

 

[Lovisaleonora]

Nu vet jag inte vad hundens förutsättningar är att få ett bra hem hos någon annan. Men jag hade inte behållit en hund som visar sån tendens mot barn ...

Tar mig friheten att klippa i inlägget, så här känner jag. Har bara omplaceringar och just biten med barn är ju otroligt viktig. Jag utsätter inte mina för barn, de få gånger det kommer barn håller jag undan hundar som är obekväma.

Hade ALDRIG låtit en obekväm hund umgås med barn, förr eller senare smäller det och är det ansiktet som är närmst går det illa.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade liksom fått för mig att cockers ofta skulle vara familjevänliga, men såklart det är ju individuellt..

Skulle vilja säga precis tvärtom faktiskt.

 

[Lingon]

Finns det ens någon hund som är glad i barn mellan 1-4 år? Jag tror ärligt talat inte det. Att de anses vara en familjehund är väl för att de i grund och botten är en ganska så förlåtande ras snarare än att de skulle gilla barnen.

Tittar man på statistiken är golden retriever den rasen som biter flest barn. Det är inte för att golden är extremt farliga hundar, utan för att de anses vara så himla bra familjehundar så föräldrarna låter barnen härja med hunden hur de vill och till slut pallar inte hunden mer. Hade det varit en rottweiler, pitbull eller en argsint terrier hade man aldrig låtit barnen hålla på så med hunden. En hund är en hund! Kan barnen inte läsa hundens signaler får hunden vara i sovrummet i lugn och ro medan det är barn i huset. Skulle aldrig utsätta mina hundar för den stressen som barn i den åldern innebär. Den gången i månaden när barnen är där är ju egentligen inget problem. Värre hade det varit om de var där varje dag.

Åh ja! Det finns. Min pappas tik (som tyvärr inte lever längre) älskade barn! När vi kom dit med vår nyfödda dotter var hunden fullständigt övertygad om att familjen fått en valp och att det var hennes uppgift att ta hand om den och hon var överlycklig (egentligen ville hon nog bara tvätta "valpen" så bebisen fick stanna i famnen eller vagnen så länge hon var så liten, haha! Modersinstinkten kickade verkligen in! Lyckan över barnet minskade inte när barnet blev äldre. Det var total lycka när alla barnbarnen var på besök (barn i förskole- och lågstadieålder)! Samtidigt var hon väldigt snäll och inte bufflig eller jobbig mot dem. Hon ville bara vara nära barnen. Man såg hur glad hon var i dem! Men alla barnen var vana vid djur hemifrån och klappade fint och följde inte efter hunden hela tiden. Det var tvärtom. Hunden följde efter barnen. Det var underbart att se! Men även där var det så att om hunden gick och la sig någonstans för sig själv så skulle hon få ligga där ifred. Det är viktigt oavsett hur mycket hunden tycker om barnen.

 

[Lingon]

Jo barnen får absolut inte ens gå fram till henne just nu, skulle aldrig riskera att någonting hände barnen. Ja men då tänker jag rätt, att ge henne lite mer tid. Det jag hade kunnat göra är ju att ha henne ensam i ett rum när barnen är med, men hon har väldigt svårt att vara ensam just nu. Det är också något vi måste träna på, vilket ställer till det ytterligare då hon är så himla kontaktsökande och osjälvständig. Men detta kan väl vara lite typiskt för cocker vad jag förstått. Tyvärr kommer man väl hinna fästa sig ännu mer när tiden går..

Ja men precis, dessa barn är ju så himla små så det är inga tonåringar.. Därför är inte detta ett problem som kommer lösas om inte hon funkar okej med dom.

Nej men barnen har som sagt inte ens gått fram till henne, det får dom inte. Bara deras närvaro gör henne på helspänn. Jag förstår att barn och hundar inte är den bästa kombon, men det finns hundar som inte visar lika tydligt ogillande. Våran tidigare hund i familjen gick och la sig när han blev less, vilket var rätt ofta. Men han skulle aldrig ha morrat, aldrig.

Kan du sätta upp en grind (eller kompostgaller) i en dörröppning? Så kan hunden vara på ena sidan och barnen på den andra. Hunden kan se barnen och er och vara med men barnen kan ändå inte komma åt hunden? Man kan sätta två kompostgaller (ett på var sida om dörrkarmen) och spänna ihop dem med spännband. Se sen till att barnen inte går fram till gallret och skakar på det eller liknande så att hunden känner sig stressad av det. Se till så att hunden har sin bädd och kanske ett nytt extra gott tuggben som den får när barnen kommer.

 

[Smulu]

När jag var barn hade min moster en beagle. Det fanns två regler som gällde för oss barn.
När hon äter, låt bli henne. När hon ligger på sin filt under trappan, låt henne vara där ifred.

Nu som vuxen har jag lärt mina barn att bara klappa hundar vi känner och fråga först.
De får heller inte jaga efter varken hundar eller katter. Faktum är att katter i området ofta kommer fram och vill hälsa både på 3 åringen ( en kille av den busiga sorten) Han stannar och ropar lite typ kom kisse, och då kommer misse och nosar.

 

[Gnist]

Finns det ens någon hund som är glad i barn mellan 1-4 år?

Självklart finns det hundar som är glada i småbarn, jag har ägt en hel del såna hundar själv och de hundar som inte varit uppenbart förtjusta i småttingar, har ändå utan problem accepterat de små utan knot och krångel.

 

[hejhejhopp]

Vad gör hon när hon blir instängd i tex sovrummet själv?
Då tänker jag att hon är välrastad, någorlunda redo att vila lite, och kanske får ett gott ben att tugga på.

Hon börjar gny väldigt snabbt, sitter bara och väntar vid dörren på mig. Struntar fullständigt i benet, kissar på golvet har hon gjort. Jag kan ju inte vara med henne hela tiden, speciellt när hon är såhär mot mina syskonbarn. Det är inte länge jag lämnat henne heller, för jag vet att det ska göras successivt.

 

[hejhejhopp]

Rent spontant så tänker jag att hunden måste lära sig att dessa barn = något bra. Hur gamla är barnen? Hur är hunden när man ger den godis? Kan barnen få ge hunden favoritgodiset i massor? Om du kan få hunden att göra kopplingen att dessa barn betyder godis så har du nog mycket vunnet. Kräver dock att man har en hund som är godismotiverad.

Hon är mycket godismotiverad, men hon tar dock inte godis när hon är stressad vilket hot är runt barnen..

 

[Mia_R]

Ge henne tid att bli trygg med dig och allt nytt, en vecka är ju ingenting, om hon fortfarande är otrygg efter en månad hos dig är det en annan sak. Hon är en förvirrad tonåring som nyss bytt hem, miljö och är inte van med någonting, klart hon är osäker. Om färäldrarna har bra mentalitet skulle jag ge henne mer tid. Köp en kompostbur till henne, säg till ungarna med föräldrar att hon måste få vara ifred när hon är där och att de inte får springa och skrika och stoja när de är på besök.

Min malle är galen i ungar, skriker när han ser dem men jag skulle aldrig låta honom umgås med ungar utan övervakning för han kan lätt dra omkull, springa över eller börja slita i kläderna och råka nypa till någon + att han dessutom skulle kunna vakta dem mot allt, även föräldrarna ... Han älskar systerdottern så han sörjer i dagar när hon varit här, men lämplig barnhund är det sista jag skulle kalla honom.

Väldigt skönt att inte behöva ha grannungarna här på min stora, inhägnade tomt med alla fruktträd, , bärbuskar, stora gräsmatta, poolen och mina höns för det hade nog varit en stor lockelse annars, nu kommer de aldrig innanför grinden pga min stora, jätteglada hund som skriker av glädje när han ser dem.

 

[TinyWiny]

Ge henne tid att bli trygg med dig och allt nytt, en vecka är ju ingenting, om hon fortfarande är otrygg efter en månad hos dig är det en annan sak. Hon är en förvirrad tonåring som nyss bytt hem, miljö och är inte van med någonting, klart hon är osäker. Om färäldrarna har bra mentalitet skulle jag ge henne mer tid. Köp en kompostbur till henne, säg till ungarna med föräldrar att hon måste få vara ifred när hon är där och att de inte får springa och skrika och stoja när de är på besök.

Min malle är galen i ungar, skriker när han ser dem men jag skulle aldrig låta honom umgås med ungar utan övervakning för han kan lätt dra omkull, springa över eller börja slita i kläderna och råka nypa till någon + att han dessutom skulle kunna vakta dem mot allt, även föräldrarna ... Han älskar systerdottern så han sörjer i dagar när hon varit här, men lämplig barnhund är det sista jag skulle kalla honom.

Väldigt skönt att inte behöva ha grannungarna här på min stora, inhägnade tomt med alla fruktträd, , bärbuskar, stora gräsmatta, poolen och mina höns för det hade nog varit en stor lockelse annars, nu kommer de aldrig innanför grinden pga min stora, jätteglada hund som skriker av glädje när han ser dem.

Lätt avskräckande med en skrikande malle

 

[Mia_R]

Lätt avskräckande med en skrikande malle

Inte bara lätt, väldigt avskräckande trots svansviftning och glädjetjut!

 

[Wingates]

Ge henne tid att bli trygg med dig och allt nytt, en vecka är ju ingenting, om hon fortfarande är otrygg efter en månad hos dig är det en annan sak. Hon är en förvirrad tonåring som nyss bytt hem, miljö och är inte van med någonting, klart hon är osäker. Om färäldrarna har bra mentalitet skulle jag ge henne mer tid. Köp en kompostbur till henne, säg till ungarna med föräldrar att hon måste få vara ifred när hon är där och att de inte får springa och skrika och stoja när de är på besök.

Min malle är galen i ungar, skriker när han ser dem men jag skulle aldrig låta honom umgås med ungar utan övervakning för han kan lätt dra omkull, springa över eller börja slita i kläderna och råka nypa till någon + att han dessutom skulle kunna vakta dem mot allt, även föräldrarna ... Han älskar systerdottern så han sörjer i dagar när hon varit här, men lämplig barnhund är det sista jag skulle kalla honom.

Väldigt skönt att inte behöva ha grannungarna här på min stora, inhägnade tomt med alla fruktträd, , bärbuskar, stora gräsmatta, poolen och mina höns för det hade nog varit en stor lockelse annars, nu kommer de aldrig innanför grinden pga min stora, jätteglada hund som skriker av glädje när han ser dem.

Ammo gillar med barn och skäller gärna på dem för att dra igång dem till lek
De enda barnen som verkar gilla det är barn som @LadyCovergirl dotter eller en annan kompis vars barn är uppvuxna med amstaffs.

Bäbisar tvättar han tills de är är genomblöta

 

[avslutat medlemskap]

Inte bara lätt, väldigt avskräckande trots svansviftning och glädjetjut!

Låter som när jag kommer gående upp till grannen och deras Berner Sennenbusar får se mig, dom formligen slänger sig över mig och ska ha kramkalas och sen mer eller mindre släpar dom in mig i köket.
Deras gamla schäferbuse var precis likadan.

Ammo gillar med barn och skäller gärna på dem för att dra igång dem till lek
De enda barnen som verkar gilla det är barn som @LadyCovergirl dotter eller en annan kompis vars barn är uppvuxna med amstaffs.

Bäbisar tvättar han tills de är är genomblöta

Amstaff och pitbull brukar ju kallas för "nanny dog" av en anledning.


I min familj hade vi pudlar, dom älskade att retas med mig och när vi åt skulle han ha sista biten eftersom han satt bredvid mig på soffan och då började det alltid med att han stirrade på mig, jag stirrade tillbaks och började luta mig över tallriken, då började det rycka o mustascherna och sen skulle han "bita" mig i näsan. Vi var lika duktiga på att retas med varann och hade alltid kul ihop när vi inte låg i soffan och slappade.

 

[hejhejhopp]

Nu när tråden ändå är igång kanske jag kan fråga om lite mer tips av er kloka! Det är så att hon är så himla, himla kontaktsökande. Alltså helt galet, nu har hon vankat ungefär en timme och vägrar slå sig till ro för att hon inte får ligga bredvid mig för att hon inte tar sig upp i sängen. Hon vill vara nära mig jämt och ständigt, går jag upp så springer hon efter. Vart jag än ska! Detta är ju såklart en enorm stress för henne också, jag vill lära henne att det är okej att slappna av med mig. Jag har tänkt att det kanske kommer med tiden, men snart har det gått två veckor och hon slutar inte.

Rör jag på foten så ska hon kolla så jag inte går iväg. Alltså det är ju supergulligt att jag är så viktig för henne, hon vill knappt gå ut och gå med någon annan, men jag blir lite orolig för hur bunden hon faktiskt blir vid mig. Jag menar jag kan inte jämt vara där för henne, har jag gått och duschat och lämnat henne med killen (särbo) så vankar hon runt och söker mig tills jag är tillbaka. Hur skulle ni bemöta en så stressad hund? Jag försöker slänga åt henne godis och ge henne beröm när hon ligger för sig själv och tar det lugnt. Jag förstår att detta säkert kommer ge med sig när vi funnit varandra efter längre tid, men jag vill inte spä på ett sådant stressat beteende utan berömma lite mer självständighet. Ignorera? Eller ge henne uppmärksamhet tills att hon är riktigt trygg?