Om någon säger nåt som gör er ledsen

[L(i)FE]

Jag hade inte sagt något till personen, men däremot till andra för råd och stöttning.

Jag fungerar bäst med att låta det gå ett tag, samla mina tankar och eventuellt analysera vad som sagts, prata och skriva av mig om jag fortfarande störs av kommentaren några timmar/dagar efter händelsen.

Okej! Till andra som känner er båda eller till tillexempel nån kompis eller så bara även om bara du känner den?

 

[L(i)FE]

En vän jag umgåtts med i ca 10 år sa något till mig som jag inte hade väntat mig. Jag sa till vännen att "här och nu så har vi slutat prata med varann och kommer aldrig att umgås mer. Jag kan aldrig bli vän med dig igen, för jag kommer aldrig att lita på dig igen, för när kommer nästa grej som du kastar ur dig"
Jag har inte pratat med henne sen dess, det är snart 1 år sen. Hon har sagt förlåt, men det kan man ju slänga ur sig hur som helst utan att mena det, jag kommer aldrig lita mer på henne.

Så jag var rakt på och sa det till henne.

Jag tror att jag fattar hur du menar. Vissa saker är ju kanske sådär att man bara vet att man inte kommer kunna lita på den personen igen o avsett och då kanske det är lika bra att säga det rakt ut så!

 

[L(i)FE]

Det beror på, om det är på jobbet ifrån någon som jag sedan tidigare inte fungerar så bra med så låter jag det vara. Den personen har redan visat att den inte kommer att ta emot det jag har att säga på något konstruktivt sätt ändå. Är det i en nära relation kommer jag sannolikt att säga något på ett så icke konfrontationsaktigt sätt som jag kan (ibland är den förmågan dock mycket låg).

I stort sett kan man väll säga att det beror på om jag tror att det kommer att leda någon bra stans om jag säger till, om relationen är så viktig för mig att det är värt att försöka berätta om att den gjort mig ledsen. Är det en kollega som gör mig ledsen så kanske jag istället tar det med min chef för att förhindra att situationen uppstår igen.

Jag får nog erkänna att det många gånger blir så att jag istället för att ta upp det som sårade mig med personen så väljer jag att dra mig undan och läka ifred. Om personen frågar varför jag inte umgås som vanligt berättar jag antagligen. Men ibland får det bara bero.

Tack för svaret! Ja det kanske är lite skillnad på jobbet motför om det är tillexempel en vän eller nån man känner på nåt annat sätt!
Och jag fattar vad du menar med om det liksom är värt det. Det som är svårt iallafall som jag tycker är att inte veta om den personen menade det på det taskiga sättet eller om man har miss förstått nånting eller så.
För om den menade det taskigt så är det ju kanske bäst att inte säga nåt om det för då är det kanske ändå inte värt det liksom. Men om den inte menade taskigt så är det ju kanske dumt att ändå tro det.

 

[L(i)FE]

Så här försöker jag också göra.

Jag behöver ofta lite tid att fundera på vad som sades och vad som triggades i mig. Om skavet kvarstår så tar jag upp det senare. Det kan vara några timmar senare eller en annan dag, men jag försöker att inte vänta alltför länge om jag mår dåligt av det.

Okej tack för svaret!

 

[L(i)FE]

Jag tycker man ska säga att ”jag blev ledsen för det här” och berätta hur man upplevde det om det är en person som man ändå vill ha kvar, eller det är ex en personal som behöver veta för att inte göra om misstaget. Jag jobbar inom LSS och gör jag en person på jobbet ledsen eller arg vill jag gärna veta det så vi kan reda ut det och jag kan be om ursäkt, det gör att jag kan tänka på det nästa gång. Jag upplever att det också stärker personen att våga markera sina gränser och att den blir tryggare med mig. Jag visste antagligen inte att jag sårade någon, har jag gjort det vill jag veta det. Jag tänker likadant privat. Vi kanske inte är överens men i och med att vi kommunicerar om det blir det inte lika sårbart.

Jag tror att jag fattar hur du menar. Men det som är svårt iallafall som jag tycker är om man inte vet hur den andra menade.
Alltså som exempel om den sa nånting som man upp fattade som att den inte tycker om en eller inte vill um gås med en osv. Så känns ju inte det så kul kanske om man trodde att den tyckte om en och så.
Men om man säger sådär "Jag blev ledsen när du sa blablabla för att jag upp fattade det som blablabla". Och så skulle den personen svara typ "Jaha?" eller nåt sånt. Eller "Bra för jag vill inte um gås med dig" så skulle ju det kännas jätte jobbigt! Även om det såklart är bra av den att vara ärlig då men jag skulle ändå bli ledsen av det om man liksom trodde att det var mera ömse sidigt och man tog mod för att säga hur man kände och den kanske tyckte att man var dum i huvudet som inte fattade och skit jobbig som inte lät den vara ifred liksom.

 

[L(i)FE]

Jag är expert på att tolka något som inte finns och förstora upp det, så i 99,9% är det jag som tolkat/ läst in något som inte finns. Med denna vetskap om mig själv så säger jag inget.

Okej! Är du bara somvanligt då med den personen eller har du lite mera av stånd eller nånting?

 

[L(i)FE]

Senaste gångerna det hänt så har det varit med sambon, och där kan jag enkelt säga ungefär: "Du, tidigare sa du såhär, menade du det negativt eller hur ska jag tolka det?" och liknande försöker jag kommunicera med mina vänner.

Okej tack för ett tydligt exempel hur du brukar säga!

 

[gammalek]

Jag tror att jag fattar hur du menar. Men det som är svårt iallafall som jag tycker är om man inte vet hur den andra menade.
Alltså som exempel om den sa nånting som man upp fattade som att den inte tycker om en eller inte vill um gås med en osv. Så känns ju inte det så kul kanske om man trodde att den tyckte om en och så.
Men om man säger sådär "Jag blev ledsen när du sa blablabla för att jag upp fattade det som blablabla". Och så skulle den personen svara typ "Jaha?" eller nåt sånt. Eller "Bra för jag vill inte um gås med dig" så skulle ju det kännas jätte jobbigt! Även om det såklart är bra av den att vara ärlig då men jag skulle ändå bli ledsen av det om man liksom trodde att det var mera ömse sidigt och man tog mod för att säga hur man kände och den kanske tyckte att man var dum i huvudet som inte fattade och skit jobbig som inte lät den vara ifred liksom.

Skulle det funka att fråga när du är osäker?
-Hur menar du?
Då ger man personen en chans att förklara och kan ta ställning efteråt.

 

[parellikusken]

Skulle det funka att fråga när du är osäker?
-Hur menar du?
Då ger man personen en chans att förklara och kan ta ställning efteråt.

Så brukar jag göra om jag tror jag missförstått något eller om någon sagt något syrligt. Men då gäller det att man har bra timing.

 

[L(i)FE]

Skulle det funka att fråga när du är osäker?
-Hur menar du?
Då ger man personen en chans att förklara och kan ta ställning efteråt.

Ja ibland så funkar det! Men ibland så kanske man inte kommer på det direkt eller iallafall jag kan vara så att först så blir jag tillexempel ledsen eller sårad eller nåt och sen efter ett tag som några timmar eller nästa dag så kanske jag börjar undra mera hur den menade och så. Men då kanske det är lite sent att fråga det?

 

[Sryoqwe]

Mina vänner och jag har en mycket öppen kommunikation så där hade jag, antagligen ganska lättsamt, frågat vad de menade och vid behov förklarat hur jag uppfattade det. Väldigt sällan går det förbi det lättsamma stadiet, det är lättsamt på ett respektfullt och i grunden seriöst sätt. Folk utanför mina vänner hade jag nog varken sagt något till eller tänkt något vidare på det, men stör det dig och du kan ta upp det på ett lugnt och metodiskt sätt så ser jag det som en bra sak att göra. Kommunikation är generellt sätt en mycket bra grej.

 

[L(i)FE]

Så brukar jag göra om jag tror jag missförstått något eller om någon sagt något syrligt. Men då gäller det att man har bra timing.

Ja exakt och det är svårt att ha bra timing då tycker jag!

 

[L(i)FE]

Mina vänner och jag har en mycket öppen kommunikation så där hade jag, antagligen ganska lättsamt, frågat vad de menade och vid behov förklarat hur jag uppfattade det. Väldigt sällan går det förbi det lättsamma stadiet, det är lättsamt på ett respektfullt och i grunden seriöst sätt. Folk utanför mina vänner hade jag nog varken sagt något till eller tänkt något vidare på det, men stör det dig och du kan ta upp det på ett lugnt och metodiskt sätt så ser jag det som en bra sak att göra. Kommunikation är generellt sätt en mycket bra grej.

Okej tack för svaret! Och ja jag håller verkligen med dig om det!

 

[gammalek]

Ja ibland så funkar det! Men ibland så kanske man inte kommer på det direkt eller iallafall jag kan vara så att först så blir jag tillexempel ledsen eller sårad eller nåt och sen efter ett tag som några timmar eller nästa dag så kanske jag börjar undra mera hur den menade och så. Men då kanske det är lite sent att fråga det?

Det behöver inte vara för sent att fråga efteråt.
- Jag har funderat. När du sa Xxx , hur menade du då?

 

[L(i)FE]

Det behöver inte vara för sent att fråga efteråt.
- Jag har funderat. När du sa Xxx , hur menade du då?

Ja så kanske man kan säga! Men det känns lite dumt bara tycker jag.

 

[gammalek]

Ja så kanske man kan säga! Men det känns lite dumt bara tycker jag.

Hur då dumt? För att man säger det efteråt?

 

[Milosari]

Jag skulle vilja höra lite hur andra tänker och gör osv!
Men om det är en person i eran när het. Tillexempel en kompis eller nån ni jobbar med eller nåt sånt. Om den skulle ha sagt eller gjort nånting som ni blev ledsen för skulle ni säga nåt om det då? Även ifall ni inte gjorde det exakt då när den sa det?
Och jag menar alltså om ni inte tror att den sa det för att den ville såra er men mera att ni inte fattar varför kanske eller att ni undrar om ni miss förstog den eller nåt. Eller om den kanske inte ens fattade att ni blev ledsna av det.
Om ni skulle säga nåt hur skulle ni göra det då? Och om ni inte skulle säga nåt hur skulle ni hantera det isåfall om ni ändå tillexempel var ledsna av det?

Jag tänker att det beror på så himla mycket. Överreagerar någon av oss? Är någon av oss dålig på sociala färdigheter? Vad är det som sägs, är det ogrundat, halvsant eller helsant? Och vem är jag som person att ta emot det här?

Själv är jag en classic "dålig på att ta kritik ". Får jag en skopa oväntat personligt och hårt ovett så kickar bortförklaringarna igång på automatik. Jag måste smälta för att bemöta. Och då gör jag det efter någon vecka, eller så lång tid jag behöver. Ibland går liksom skavet över av sig självt och då finns det ingen mening att älta.

 

[L(i)FE]

Hur då dumt? För att man säger det efteråt?

Ja liksom att man tar upp det i efter hand och så kanske den personen tycker att man är trög som inte fattar att den vill slippa en om det var så den menade.

 

[L(i)FE]

Jag tänker att det beror på så himla mycket. Överreagerar någon av oss? Är någon av oss dålig på sociala färdigheter? Vad är det som sägs, är det ogrundat, halvsant eller helsant? Och vem är jag som person att ta emot det här?

Själv är jag en classic "dålig på att ta kritik ". Får jag en skopa oväntat personligt och hårt ovett så kickar bortförklaringarna igång på automatik. Jag måste smälta för att bemöta. Och då gör jag det efter någon vecka, eller så lång tid jag behöver. Ibland går liksom skavet över av sig självt och då finns det ingen mening att älta.

Ja jag vill inte skriva vad det är om i dethär fallet. Men jag är nog ganska dålig på sociala saker efter som att jag både har autism och det är en av mina svårig heter. Och att jag har varit mobbad detmesta av mitt liv så jag har liksom inte super mycket träning eller hur jag ska förklara.
Men det svåra är att jag liksom har trott en sak men om den menade som den sa eller som jag upp fattade så har väl jag trott väldigt fel då. Men det är liksom inte som jag tror om den personen men jag vet ju inte.

 

[gammalek]

Ja liksom att man tar upp det i efter hand och så kanske den personen tycker att man är trög som inte fattar att den vill slippa en om det var så den menade.

Ja, det kan jag förstå. Om du är riktigt modig kanske du vågar fråga:
-När du sa XXX, menade du att du ville slippa mig?

Men det kanske inte är värt det? Eller kanske snarare; den personen kanske är så viktig och nära att det är värt det?