Sv: Om att runda hästen kring innerskänkel
Så här skriver Ehrengranath:" En sann böjning fördelar hästens tyngd med sänkning på den yttre bogen, och uppå denna tyngdfördelning utåt kunna ostridige bevis hämtas, så väl av inre bogens elevation i steget, som deraf att då man med otvungna häsar trafvar på en helt kort volt, så kan hästen endast genom stark böjning hindras att falla.
Med hästens diagonala stöd följer även af böjning en tyngdfördelning i bakdelen på inre häsen, men häraf höjes inre höften, och yttre sänkes. Utom att detta förhållande även är ögonskenligt, så bevises det ännu deraf, att r y t t a r e n s h ä n g n i n g a l l t i d
l e d e s u t å t, d å h a n b ö j e r o c h d å h a n f l u t e r.
Även Oliveira talar om att man ska belasta det yttre sittbenet.
Själv är jag av den uppfattningen att man snarare ska följa hästens vikt, än trärtom. Jag föredrar att styra utan att sätta hästen i obalans. Jag tror att det ändå blir en viktförskjuning, bara genom att man tittar dit man ska. Om man medvetet försöker flytta vikten blir det nog lätt alldeles för mycket.
Vad gäller att sänka hälen, har det ju också effekten att underskänkeln släpper, och därmed ger impuls, och "öppnar en dörr".
Hur vet man att det är en viktförskjutning i det fallet som får hästen att svänga, och inte att skänkeln släpper?
Skänkeln borde väl väga lika mkt, vare sig den är tre centimeter upp eller ner?