Olika i vardagen

[Görel]

Och din meningslösa kommentar tillför vad?

Jag är egentligen inte moderator här men jag hoppar in som sommarvikarie.

Återgå till ämnet och håll er till det! Dina inlägg bidrar till att tråden kan spåra ur och bli ointressant.

/vik. mod.

 

[vallhund]

Jag är egentligen inte moderator här men jag hoppar in som sommarvikarie.

Återgå till ämnet och håll er till det! Dina inlägg bidrar till att tråden kan spåra ur och bli ointressant.

/vik. mod.

Så du anser att inlägget jag svarade på är OK?

 

[farin]

Nja, visst påverkar det men inte så mycket som jag ser det.
Han kommer till mig 99% av tiden så jag ser ingen jätteskillnad så, och skulle utan tvekan vara sambo med honom om våra liv i övrigt tillät det just nu.

Men i realiteten så kommer han hit på helgerna och om jag låter det vara skapar ett extremt kaos för mig att ta rätt på I veckan. När jag jobbat heltid och sen hästen så varit hemma 20-21. Dvs ett extremt merjobb. Hos sig har han det garanterat värre än här men jag beskrev det som blir när han är här, oavsett om det är helg eller 4 v semester.

När jag blev skadad och inte kunde göra något så kom han ju upp och skötte allt. Inkl städning. Det var då jag insåg just att han verkligen försöker. Men vi har sån olika nivå att det är löjligt, och han är helt enkelt inte så bra på att städa ens när han försöker. Han ser inte helt enkelt.

Däremot tror jag den stora skillnaden är att allt annat i relationen är BRA. Och han försöker även om det är svårt att se. Men hade inte allt annat varit bra då hade jag ALDRIG pallat skillnaden i städning. Då hade det varit en källa till extremt missnöje och bråk.

Men han må vara en slarver och helt usel på att städa och diska (jag får ganska ofta göra om det) men han är min största supporter, mitt stora stöd och han finns alltid där i vårt och torrt. Det trumfar slarvigheten.hade det inte varit så hade jag känt som i trådstarten utan tvekan.

Tja, efter närmare 12 år som sambo är jag glad att kärleken och allt det positiva överlevt. För utan det hade det ju inte varit värt att vara särbo heller.
Och nu som särbo blir det ännu tydligare hur vi båda ansträngde oss och anpassade oss till varandra, det var ju inte så att han inte försökte och det är ju inte så att jag är pedant. Långt ifrån...
Vi är tack och lov överens om att hellre bo isär och trivas med varandra än att bo ihop och vara någon som sänker den andra, även om det såklart inte är avsiktligt.

 

[Görel]

Så du anser att inlägget jag svarade på är OK?

Ja. Enligt det gamla talesättet "som man ropar får man svar".

 

[Någonannan]

Svarar allmänt, orkar inte citera

Varför vi skaffat barn ihop?
För att jag trivs med honom, han är en bra och engagerad förälder (hade barn med sig in i relationen). Våran relation är bra på många sätt, han medför ett lugn och en stabilitet jag inte har.

Han hjälper till hemma men med andra saker. Lagar mat 99% av gångerna, det mesta med barnen (mycket för att min sport tar mycket tid), gräsklippning. Däremot är det inte jämt och jag kan leva med att det inte är jämt om det är priset det får kosta om han accepterar min tidskrävande hobby. Men att plocka undan efter sig, det är ett minimum och en sten i skon eftersom det får mig att må dåligt. Och för att han är hemma större delen av veckorna pga sitt jobb.

Angående särbo så var jag nyfiken på hur olika lagt upp det. Hur det fungerar i praktiken. Jag är sållades inte ute efter hur Vi skulle göra utan hur Du gör. Jag känner ingen som är särbo med barn och har aldrig stött på det. Att någon annans upplägg inte funkar för oss fattar jag också.

 

[Urigurien]

Frågan kvarstår, varför skaffar man barn när man är i en så utsatt situation?

Kanske för det verkade som en bra idé just då, och man kanske inte hade någon erfarenhet som triggade varningsklockorna? Efter min egen resa inser jag att man (dvs jag) inte har så bra koll i alla lägen som jag nog trodde... Är mer försiktig och skeptisk nu! Och singel...

 

[iNHALE]

Nu får jag säkert mothugg men jag tycker faktiskt att det är ditt problem och inte din sambos så länge det inte blir hälsovådligt (vilket verkar vara gränsfall möjligen?)
Jag tror inte på att man kan ändra på andra människor. Inte om de själva inte vill.

Jag både håller med och inte. Eftersom båda två bor under samma tak på lika villkor så blir det skevt om enbart den ena ska anpassa sig till den andra. Jag tror absolut att TS måste försöka jobba med detta hos sig själv också, men jag tror inte att det är en lösning att låta sambon uteslutande bli den som via sin passivitet bestämmer hur och när det ska städas, lika lite som att TS ska bestämma hur det ska vara genom att vara vuxenmamma åt sambon. Båda två har lika mycket rättigheter och skyldigheter i huset och en av "nackdelarna" om man nu ska se det så, med att flytta ihop med en annan människa är att man inte längre kan göra exakt som man vill i alla lägen, vilket inkluderar städningen. Bor man ensam kan man städa hur mycket eller lite man vill, men bor man tillsammans med någon och båda två är jämnlika i boendet så måste man kompromissa om man tycker olika.

*kl*
Sen är det inte nödvändigt att det är just städningen man måste dela 50/50. Om nu TS är 500 ggr bättre på att städa än sambon och inte har något emot att göra det så kan man ju med fördel dela upp andra sysslor i huset. Om TS står för all städning så står sambon för all matlagning, matinköp och disk och sen har man en lista på vad som är minimum effort för respektive syssla, tex att det ingår att torka av diskbänken när man diskat klart. En lista som båda två suttit ned och komponerat tillsammans och båda två tycker är okej.

Det här med allmänna husregler är också något man kan fundera på och det kan ju bli behändigt sen när barnet bli större och ska börja hjälpa till hemma. Sitt ned och komponera tillsammans en lista med basic förhållningsregler som båda två tycker är rimliga. Tex att man plockar undan efter sig när man pysslat klart. Det går bra att äta i TV-soffan men man plockar undan disken när man ätit färdigt. Man behöver inte diska omedelbart efter man har ätit men disken ska inte stå i vasken i mer än tex en dag innan man diskar upp.

Min sambo snusar och pga att han är den slarvern han är så brukade det bli en ansenlig mängd snusdosor som ströddes över hela huset. Istället för att skälla och försöka tvinga honom att gå ut i köket och slänga den tomma dosan varje gång så har jag istället placerat ut strategiska papperskorgar runt om i huset där det annars brukade samlas högar med snusdosor, tex bredvid sängen, i hallen och på soffbordet. Han kan fortfarande bli av med den tomma snusdosan där han sitter i soffan, men istället för att samlas på hög på soffbordet och göra mig förbannad och irriterad så hamnar den i en papperskorg som är lätt att tömma när man städar. En kompromiss som båda kan leva med, jag slipper bli arg för att det återigen för femtioelfte gången ligger tomma snusdosor på soffbordet och han slipper känna sig hunsad och domderad för att jag försöker tvinga på honom mina visioner om ett rent hem.

 

[Någonannan]

Kanske för det verkade som en bra idé just då, och man kanske inte hade någon erfarenhet som triggade varningsklockorna? Efter min egen resa inser jag att man (dvs jag) inte har så bra koll i alla lägen som jag nog trodde... Är mer försiktig och skeptisk nu! Och singel...

Med tanke på att tidigare erfarenhet är sexuellt utnyttjande (i flera relationer) och där efter väldigt svårt att knyta an till motsatta könet. Vi har ju en bra relation i mångt och mycket. Men tror att jag prioriterade personliga egenskaper före typ hemmiljö. Hellre ett skitigt hem än våldtagen typ. Man är kanske inte så rationell alla gånger.

Men tror att familjerådgivning vore bra, vi har pratat om det innan för att få hjälp i att samtala (vi har olika lätt för att uttrycka oss verbalt).

 

[Någonannan]

Jag både håller med och inte. Eftersom båda två bor under samma tak på lika villkor så blir det skevt om enbart den ena ska anpassa sig till den andra. Jag tror absolut att TS måste försöka jobba med detta hos sig själv också, men jag tror inte att det är en lösning att låta sambon uteslutande bli den som via sin passivitet bestämmer hur och när det ska städas, lika lite som att TS ska bestämma hur det ska vara genom att vara vuxenmamma åt sambon. Båda två har lika mycket rättigheter och skyldigheter i huset och en av "nackdelarna" om man nu ska se det så, med att flytta ihop med en annan människa är att man inte längre kan göra exakt som man vill i alla lägen, vilket inkluderar städningen. Bor man ensam kan man städa hur mycket eller lite man vill, men bor man tillsammans med någon och båda två är jämnlika i boendet så måste man kompromissa om man tycker olika.

*kl*
Sen är det inte nödvändigt att det är just städningen man måste dela 50/50. Om nu TS är 500 ggr bättre på att städa än sambon och inte har något emot att göra det så kan man ju med fördel dela upp andra sysslor i huset. Om TS står för all städning så står sambon för all matlagning, matinköp och disk och sen har man en lista på vad som är minimum effort för respektive syssla, tex att det ingår att torka av diskbänken när man diskat klart. En lista som båda två suttit ned och komponerat tillsammans och båda två tycker är okej.

Det här med allmänna husregler är också något man kan fundera på och det kan ju bli behändigt sen när barnet bli större och ska börja hjälpa till hemma. Sitt ned och komponera tillsammans en lista med basic förhållningsregler som båda två tycker är rimliga. Tex att man plockar undan efter sig när man pysslat klart. Det går bra att äta i TV-soffan men man plockar undan disken när man ätit färdigt. Man behöver inte diska omedelbart efter man har ätit men disken ska inte stå i vasken i mer än tex en dag innan man diskar upp.

Min sambo snusar och pga att han är den slarvern han är så brukade det bli en ansenlig mängd snusdosor som ströddes över hela huset. Istället för att skälla och försöka tvinga honom att gå ut i köket och slänga den tomma dosan varje gång så har jag istället placerat ut strategiska papperskorgar runt om i huset där det annars brukade samlas högar med snusdosor, tex bredvid sängen, i hallen och på soffbordet. Han kan fortfarande bli av med den tomma snusdosan där han sitter i soffan, men istället för att samlas på hög på soffbordet och göra mig förbannad och irriterad så hamnar den i en papperskorg som är lätt att tömma när man städar. En kompromiss som båda kan leva med, jag slipper bli arg för att det återigen för femtioelfte gången ligger tomma snusdosor på soffbordet och han slipper känna sig hunsad och domderad för att jag försöker tvinga på honom mina visioner om ett rent hem.

Tack för jättebra inlägg! Tror absolut att vi behöver sätta oss ner (som flera föreslagit) men att punkta upp vore bra. För att synliggöra vem som gör vad och vad vi har för syn på vad som ingår i sysslan.

 

[macbeth]

Jag har svårt att sätta mig in i frågan, varför skaffar man barn med en sådan man/kvinna?

Suck! Vaför är det alltid kvinnan som ska stå till svars för barnskaffandet? Varför skaffar han barn om han inte klarar av basal barnvård som att slänga smutsiga blöjor etc?
Sen är barnnormen så otroligt stark för kvinnor i fertil ålder att det kan vara väldigt svårt att stå emot, speciellt om man redan när en barnlängtan.
Och så är det faktiskt fullt möjligt (vilket många verkar glömma) att ofrivilligt bli förälder som kvinna även med fri tillgång till preventivmedel och fri abort...

 

[hastflicka]

Jag både håller med och inte. Eftersom båda två bor under samma tak på lika villkor så blir det skevt om enbart den ena ska anpassa sig till den andra. Jag tror absolut att TS måste försöka jobba med detta hos sig själv också, men jag tror inte att det är en lösning att låta sambon uteslutande bli den som via sin passivitet bestämmer hur och när det ska städas, lika lite som att TS ska bestämma hur det ska vara genom att vara vuxenmamma åt sambon. Båda två har lika mycket rättigheter och skyldigheter i huset och en av "nackdelarna" om man nu ska se det så, med att flytta ihop med en annan människa är att man inte längre kan göra exakt som man vill i alla lägen, vilket inkluderar städningen. Bor man ensam kan man städa hur mycket eller lite man vill, men bor man tillsammans med någon och båda två är jämnlika i boendet så måste man kompromissa om man tycker olika.

*kl*
Sen är det inte nödvändigt att det är just städningen man måste dela 50/50. Om nu TS är 500 ggr bättre på att städa än sambon och inte har något emot att göra det så kan man ju med fördel dela upp andra sysslor i huset. Om TS står för all städning så står sambon för all matlagning, matinköp och disk och sen har man en lista på vad som är minimum effort för respektive syssla, tex att det ingår att torka av diskbänken när man diskat klart. En lista som båda två suttit ned och komponerat tillsammans och båda två tycker är okej.

Det här med allmänna husregler är också något man kan fundera på och det kan ju bli behändigt sen när barnet bli större och ska börja hjälpa till hemma. Sitt ned och komponera tillsammans en lista med basic förhållningsregler som båda två tycker är rimliga. Tex att man plockar undan efter sig när man pysslat klart. Det går bra att äta i TV-soffan men man plockar undan disken när man ätit färdigt. Man behöver inte diska omedelbart efter man har ätit men disken ska inte stå i vasken i mer än tex en dag innan man diskar upp.

Min sambo snusar och pga att han är den slarvern han är så brukade det bli en ansenlig mängd snusdosor som ströddes över hela huset. Istället för att skälla och försöka tvinga honom att gå ut i köket och slänga den tomma dosan varje gång så har jag istället placerat ut strategiska papperskorgar runt om i huset där det annars brukade samlas högar med snusdosor, tex bredvid sängen, i hallen och på soffbordet. Han kan fortfarande bli av med den tomma snusdosan där han sitter i soffan, men istället för att samlas på hög på soffbordet och göra mig förbannad och irriterad så hamnar den i en papperskorg som är lätt att tömma när man städar. En kompromiss som båda kan leva med, jag slipper bli arg för att det återigen för femtioelfte gången ligger tomma snusdosor på soffbordet och han slipper känna sig hunsad och domderad för att jag försöker tvinga på honom mina visioner om ett rent hem.

Tack for det har inlagget.
Maken och jag har ocksa valdigt olika saker vi tycker ar viktiga i hushallet. Han hatar, tillexempel, om det finns disk och maste fixa den omedelbart nar man stiger upp fran matbordet eller atit klart i soffan. Jag kan ha 2-3 kaffe muggar pa skrivbordet om han inte plockar upp dem nar han passerar forbi.
Han ser inte tassavtrycken pa golven, de svarta fingeravtrycken pa dorrkarmarna, eller om det ar ett lager damm overallt.
Vi ar ganska bra pa att dela pa hushalls sysslorna sa det passar oss bada. (Jag lagar mat, han diskar, Jag handlar och han klipper gras, etc.) men jag har borjat kanna mig irriterad pa att han inte ser vissa saker sa det ar dags att sitta ner och prata igen. Och jag gor listor da jag gillar att veta vad jag har att ratta mig efter och hatar overraskningar.
Ditt inlagg gjorde slut pa min irritation och fick mig in pa ratt spar igen. Nu blir det till att prata om vad som ar viktigt for oss bada igen och helt enkelt skriva upp pa kalendern vem som gor vad nar.

 

[iNHALE]

Tack för jättebra inlägg! Tror absolut att vi behöver sätta oss ner (som flera föreslagit) men att punkta upp vore bra. För att synliggöra vem som gör vad och vad vi har för syn på vad som ingår i sysslan.

Tror det kommer hjälpa er. Ta ett djupt andetag, försök vara objektiv och angrip problemet med rationalitet och saklighet. Det är jättelätt att bli arg och irriterad och sen låta den ilskan förpesta hela processen men jag tror att man gör sig själv en otjänst där.

 

[iNHALE]

Tack for det har inlagget.
Maken och jag har ocksa valdigt olika saker vi tycker ar viktiga i hushallet. Han hatar, tillexempel, om det finns disk och maste fixa den omedelbart nar man stiger upp fran matbordet eller atit klart i soffan. Jag kan ha 2-3 kaffe muggar pa skrivbordet om han inte plockar upp dem nar han passerar forbi.
Han ser inte tassavtrycken pa golven, de svarta fingeravtrycken pa dorrkarmarna, eller om det ar ett lager damm overallt.
Vi ar ganska bra pa att dela pa hushalls sysslorna sa det passar oss bada. (Jag lagar mat, han diskar, Jag handlar och han klipper gras, etc.) men jag har borjat kanna mig irriterad pa att han inte ser vissa saker sa det ar dags att sitta ner och prata igen. Och jag gor listor da jag gillar att veta vad jag har att ratta mig efter och hatar overraskningar.
Ditt inlagg gjorde slut pa min irritation och fick mig in pa ratt spar igen. Nu blir det till att prata om vad som ar viktigt for oss bada igen och helt enkelt skriva upp pa kalendern vem som gor vad nar.

Vad skönt att kunna vara till hjälp! Jag och sambon (säger vi här för det är en process som involverar båda) går ju igenom detta som TS har problem men och har gjort under det senaste året. Det är så himla lätt att själv eskalera problemet genom att göra tex städningen till ett krig och ens partner till sin fiende vilket förpestar hela relationen och när relationen blir sämre så blir man ännu argare.

 

[vallhund]

Suck! Vaför är det alltid kvinnan som ska stå till svars för barnskaffandet? Varför skaffar han barn om han inte klarar av basal barnvård som att slänga smutsiga blöjor etc?
Sen är barnnormen så otroligt stark för kvinnor i fertil ålder att det kan vara väldigt svårt att stå emot, speciellt om man redan när en barnlängtan.
Och så är det faktiskt fullt möjligt (vilket många verkar glömma) att ofrivilligt bli förälder som kvinna även med fri tillgång till preventivmedel och fri abort...

Nu råkade det vara en kvinna som startade tråden o du missade att jag skrev man/kvinna.

 

[Bison]

Med tanke på allt som är bra och positivt med er relation så tror jag ni skulle kunna ha det jättebra som särbos.
Få allt det bra och fina men slippa det som stör och skapar dålig stämning.

 

[Monsterliter]

Flera har föreslagit att prova att vara särbos. Om det är någonting som skulle funka för er så gör det!

Att hela tiden ha städning, plock och ansvar som skaver tär verkligen på relationer. Nu verkar det finnas även andra orsaker till att relationen inte funkar optimalt men jag fokuserar här på just städ o.dyl.

Jag är en aktiv person som reagerar snabbt och agerar nästan lika snabbt. Jag tar tag i saker och tycker om att planera och ha koll på min tillvaro. Min man är mer av den långsamma typen (som din som jag har förstått det) och det tar ibland lång tid för honom att få ändan ur vagnen. Jag trodde aldrig att vi skulle fixa att leva tillsammans just pga våra olikheter. Men genom åren, grälen och tjafsen så har vi hittat ett system som passar oss (se mitt tidigare inlägg).

När vi först flyttade ihop ville jag dela 50/50 på det som hade med städning att göra och jag blev ledsen och arg när jag upptäckte att jag trots försök att förmedla hur viktigt detta var för mig ändå drog det tyngsta lasset. Trots ett otal försök att komma tillrätta med detta uteblev det resultat jag ville ha. Nuförtiden tänker jag mer att jag vill att vi delar på det totala ansvaret och att det är mindre viktigt med exakt vilka sysslor vi utför (förutom att jag totalvägrar en rakt igenom stereotyp ansvarsfördelning).

MEN det krävdes att vi grundligt gick igenom vad vi syftade till när det gäller olika sysslor, vad vi förväntade oss av oss själva och vad vi förväntade av den andra. Det funkade inte för honom att "se" vad som behövde göras för jag såg sånt så mycket snabbare, han kan låta en räkning ligga i några dagar efter sista betalningsdatum men den kan absolut inte jag göra. Och så vidare.

Jag blev tvungen till att försöka sätta mig in i hur han fungerade (eller inte fungerade, vilket jag tyckte då) och tillsammans klurade vi ut att han behövde mycket tydliga uppgifter som gjordes regelbundet som inte skull bygga på att han skulle ta eget initiativ för då var risken stor att det inte blev av. Plocket, planerandet, initiativtagandet fick jag fortsätta med men jag fick lära mig att inte förvänta mig saker som han troligtvis ändå inte skulle göra (som att komma på att bilen behöver tvättas och sedan åka och tvätta den).

Vi ville båda komma fram till något sätt att leva tillsammans utan att någon av oss behövde kompromissa alltför mycket och vi gjorde det, trots att vi i mångt och mycket fungerar på olika sätt. Är det så att någon av er inte är redo att identifiera vad som inte fungerar så är nog särboskap något att tänka vidare på. Men vill ni försöka hitta ett sätt som fungerar för er så är faktiskt internet en bra källa till råd och tips. Till exempel:

https://vardgivare.skane.se/siteass...lista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf

Det finns många liknande sidor och man behöver inte följa alla råd som ges men det kan kanske hjälpa till i ett samtal om vad parterna verkligen anser är viktigt, vad man kan lägga åt sidan och kanske framför allt som stöd och inspiration för ett samtal om man ser på vad det egentligen innebär att leva tillsammans.

 

[_Taggis_]

Jag blir nyfiken bara.. Du behöver inte svara.
Men varför städar inte särbon mer? Tycker han det är ok att leva så, har han problem som hindrar eller vad?

För att han tycker att det är okej. Han prioriterar att lägga tid på sin hobby, som periodvis är mkt intensiv och arbetskrävande. Jag har full förståelse för detta, jag har det exakt likadant i perioder då jag jobbar mkt och har mkt med tex stall och hundträning. Jag kan dessa perioder utan problem erkänna att det gror igen hemma, både vad gäller saker och att det lägger sig dammråttor i hörnen.
Skillnaden mellan mig och särbon är att jag endast tolererar denna skit hos mig under kortare perioder där jag faktiskt kan se att jag inte hinner eller orkar hålla efter, med den Stora poängen i det hela att i dessa perioder vistas ingen annan än jag själv och hunden i mitt hem. Det första jag gör efter en sådan intensiv arbetsperiod, eller om någon ska komma på besök, är givetvis att röja upp allting. Det är få saker jag äcklas av mer än att vistas i nån annans skit, eller ännu värre - att någon annan får vistas i min. Där skiljer vi oss åt. Särbon har inga problem med att låta nån annan vistas i skiten.

Vi bråkade som sagt oerhört mkt om detta innan jag retirerade och insåg att det spelar ingen roll för mitt framtida liv då vi inte ska bo ihop. Jag städar det jag anser att jag ska bidra med utifrån hur mkt jag vistas där med min hund, men jag kan likväl låta bli i syfte att se när han tänker ta tag i saker som matrester i vasken, fastbränt stekflott och matrester på spisen, hundhår i drivor (hans hund har underull - inte min = hans skit) samt då dessa sistnämnda tånaglar. Det blir oftast inte gjort innan jag får ett utbrott och vi blir osams. Han blir arg för att han anser att jag ska inte ha mer rätt än honom att tala om när det är godtagbar ordning. Lite som att min åsikt är att bara han ska anpassa sig då det är jag som upplever problemet. Nej verkligen inte, brukar jag svara med, isf hade jag dragit upp detta LÅÅÅNGT tidigare - om vi skulle hålla det på min nivå så hade vi liksom inte kommit så långt som till veckogamla matrester och tånaglar på golvet - men min utbrottsnivå går liksom där det blir sanitärt äckligt. I vilket fall kommer vi ej överens, då hans sanitära olägenhet tydlign är på en annan nivå än tånaglar på golvet, veckogamla matrester och intorkad lera på golvet. Bla så är hans fritidshus så äckligt så det är föremål för saneringsfirma och helt ärligt vet jag inte hur jag ska lyckas säga att jag inte vill vistas där pga all smuts, utan att starta ett världskrig, jag har hittills kommit undan pga att han haft för mkt att göra med sin hobby de ggr vi umgås så det ej funnits tid att åka dit

En stor del i att det funkar för oss trots detta är att vi sällan umgås några längre perioder. En långhelg ibland eller en vecka går an, då har han dessutom i 8 fall av 10 städat innan jag kommer dit. Blir det "semesterlänge" så kommer bråken som ett brev på posten.

 

[Petruska]

När det gäller särbo med gemensamma barn, har jag sett lite olika upplägg.

En variant, som sällan beskrivs så, men som jag tolkar så, är när den ena parten (oftast mannen) jobbar långt bort och tex veckopendlar. Mamman och barnen bor kvar hemma, mannen bor hos dem när han är ledig.

En variant är när barnen bor hos den ena, oftast mamman, och den andra bor för sig själv och familjen som.helhet umgås nog mestadels där barnen bor.

Det experiment i mer jämställd anda jag själv försökte göra med mitt barns pappa, var varsin lägenhet, barnet varannan vecka och sen umgås hela familjen när man har lust med det. Då lämpligtvis i det hem där barnen för tillfället är.

 

[Alexandra_W]

När det gäller särbo med gemensamma barn, har jag sett lite olika upplägg.

En variant, som sällan beskrivs så, men som jag tolkar så, är när den ena parten (oftast mannen) jobbar långt bort och tex veckopendlar. Mamman och barnen bor kvar hemma, mannen bor hos dem när han är ledig.

En variant är när barnen bor hos den ena, oftast mamman, och den andra bor för sig själv och familjen som.helhet umgås nog mestadels där barnen bor.

Det experiment i mer jämställd anda jag själv försökte göra med mitt barns pappa, var varsin lägenhet, barnet varannan vecka och sen umgås hela familjen när man har lust med det. Då lämpligtvis i det hem där barnen för tillfället är.

Jag har sett en tredje men vet inte om den riktigt kvalar in som särbo. Två eller tre bostäder. Barnen bor konstant i ena bostaden men varannan vecka (eller motsvarande) bor ena föräldern där med barnen och den andra i annan bostad, varannan vecka är det tvärtom. Men barnen har samma boende hela tiden.

 

[_Taggis_]

Jag har sett en tredje men vet inte om den riktigt kvalar in som särbo. Två eller tre bostäder. Barnen bor konstant i ena bostaden men varannan vecka (eller motsvarande) bor ena föräldern där med barnen och den andra i annan bostad, varannan vecka är det tvärtom. Men barnen har samma boende hela tiden.

Den har jag också sett. Dock är det ju en sämre variant om särboskapet är vad det är för att föräldrarna inte kan bo på samma plats pga olika syn på renlighet. Det blir ju lite samma som innan dvs den som vill ha rent får alltid städa efter den andre....