Att någon inte vill ta i hand. Det händer som sagt egentligen mycket sällan. Och enbart på jobbet. Privat så tar jag i princip aldrig första steget är skaka hand så situationen uppstår helt enkelt inte.Stöter på vilket?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Att någon inte vill ta i hand. Det händer som sagt egentligen mycket sällan. Och enbart på jobbet. Privat så tar jag i princip aldrig första steget är skaka hand så situationen uppstår helt enkelt inte.Stöter på vilket?
Hur mycket och hur snabbt en individ vill anpassa sig till det nya samhället ligger mycket på hur man själv vill smälta in i det nya samhället.Absolut. Men det är väldigt mycket att begära att det pang poff ska ändras.
Och långfredagen förut var ju mycket att det prackades på folk varesig de ville det eller ej.
Och spotta i ansiktet igen. De som i det fiktiva exemplet såg det som vördnad skulle anse den där jäkla nordbon som vägrade det kom dit och försökte ändra deras traditioner.
Vänd allt du tänker och säger till ex att du flytt till landet där man spottar varandra i ansiktet som hälsning och det är oförskämt att vägra. Så får man en fiktiv insyn i att det inte alltid är så jäkla lätt att från en dag till en annan ändra allt man är uppväxt med och inpräntad. Hur gärna man än vill passa i det nya landet så är saker som går rakt emot det men är lärd och tror på mycket svåra att bara anamma.
Hur mycket och hur snabbt en individ vill anpassa sig till det nya samhället ligger mycket på hur man själv vill smälta in i det nya samhället.
När vi bodde på flyktingförläggning så träffade man på alla möjliga sorter. De som snabbt ville komma in i samhället tog fort till sig nya seder och/eller anpassade sina seder till det nya. Sen fanns det de som totalt vägrade att göra något alls.
Att vissa saker är annorlunda i det nya landet är liksom ofrånkomligt.
Likväl hänger det på hur mycket individen själv vill anpassa sig till det nya samhället.Ja. Och på hur hårt inlemmad man var i sin hemlands kultur och religion.
Jag är ateist. Det var jag även när stat och kyrka hängde samman. Min farmor var religiös.
Säg att jag och farmor flydde till ett hedniskt land. Vem tror du - oaktat vilja - hade haft lättast att agera i enlighet med det landets seder?
Det är så otroligt lätt att simplifiera utefter det man vet om. Sin egen horisont.
Jag hade en arbetskollega förut som var från annat land. Hon vågade inte berätta på jobbet att hon gift sig. Med en man från hemlandet. För hon var så rädd för reaktionerna. För hon visste ju dels vilka fördomar som fanns, men framförallt för att "i Sverige" ska man inte gifta sig så ung. Apropå kollisionen som finns/kan finnas även om man vill vill vill anpassa sig.
(Spinoff men hennes pappa hade verkstad. Varje år fick vi arbetskamrater gratis prima julskinka. Som han fått av kunder. Så vi svenskar är inte så bra alla gånger på att se utanför vår egen bubbla. Inget konstigt ge en muslimsk bilmekaniker julskinka... och han ville inte vara oartigt och tacka nej och förklara att han inte äter griskött. Så han stod där med femton julskinkor...)
Likväl hänger det på hur mycket individen själv vill anpassa sig till det nya samhället.
Vissa saker är jobbigare än andra. Men sånt är livet.Ja och nej. Om man är intrummad sedan koltåldern att något är synd och kommer innebära att brinna i helvetet om man gör det så är steget - oaktat vilja att anpassa sig - längre att göra just det än om man är helt neutral till det.
Vilja är viktigt. Men när din vilja att passa in är på rak kollisionskurs med allt du tror på då är det värre.
Vissa saker är jobbigare än andra. Men sånt är livet.
Det kräver en hel del uppoffringar om man flyttar till ett nytt land och vill komma in i samhället.
Precis som vi gjorde. Vi flydde. Jag är en av de.Nu har de ju sällan flyttat till i den mening vi normalt avser. De har flytt till.
Hade vi blivit skickade tillbaka så hade mina föräldrar med stor sannolikhet blivit två av de många som försvann. Vad som hade hänt med oss barn är oklart. Mina föräldrar hade två veckor på sig att återvända efter det blev de efterlysta och klassade som brottslingar. Med tanke på hur lång tid en asylprocess tar var det rätt vågat.Var i processen man är tror jag också kan spela roll. Om man vet att man får stanna, att det är här vi ska leva och tillbringa vår framtid, kan det nog åtminstone i vissa fall vara enklare. Medan om man inte vet om man kommer bli tillbakaskickad dit man flydde ifrån och riskera att ställas till svars för de synder man ev begått så är det i många fall säkert svårare.
Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.Jag tror att många skulle vara mycket mindre förvirrade över alla de traditioner som vi har i det svenska samhället om vi vågade informera nyanlända om det i högre utsträckning. Inte säga "Så här gör vi och så här måste ni göra" utan mer "så här gör vi, vi gör det därför att..., och om ni gör si så kommer det uppfattas så här och och om ni gör så kommer det uppfattas så här". Informera om att i Sverige görs det mycket mindre skillnad mellan män och kvinnor i många sammanhang än i en del andra länder (även om det finns en lång bit kvar att gå för oss), förklara för mannen som kommer från ett land där alla kvinnor går i heltäckande kläder vad det innebär att kvinnor i Sverige går så lättklädda (enligt hans sätt att se på det) osv. Det är inte fel att informera och det ska absolut föras på ett icke-auktoritativt sätt med hjälp av diskussioner. Ingen vinner på att slängas in i ett sammanhang utan att få veta "spelreglerna" i förväg.
Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.
Kl
Sedan kan jag tycka att det känns mycket obehagligt med en läkare som i sitt yrke, där hen ska kunna ta alla sorters människor, blir så frustrerad att hen går hem och startar en tråd på ett öppet forum. Mycket oprofessionellt av läkaren ifråga, jag möter också en massa människor i mitt jobb och mina studier som inte gör som jag, skulle nog aldrig sitta och berätta om det i öppna forum ... Dock är det min åsikt.
Jag är förresten gift med en man som inte gärna skakar hand med kvinnor. Inte för att han ser ner på kvinnor utan för att han är gift och därför bara bör vidröra sin fru. Det är hans tro, den får han ha. Jag är inte heller det minsta förtryckt och han är inte heller extrem i övrigt (frånsett att han är troende då), han har bott i Sverige rätt länge nu och det är ytterst få kvinnor han behöver skaka hand med, han har heller inga problem att umgås med kvinnor i övrigt, vi har många vänner. Rent spontant har det varit när han sökt jobb. En läkare är det ju dock han som skulle gå till som patient, och en läkare får nog se förbi eventuella hälsningsfraser, det tillhör nog professionen... Jag tycker nog förövrigt att man får välja vem man vill bli berörd av, oavsett om det gäller man eller kvinna.
Vad skulle han sagt om du sa att här i sverige hälsar vi med handslag (oavsett kön) tror du? Min mentor i möten med personer av annan kulturell bakgrund är både den modigaste och den mest provocerande människa jag vet (jag blir galen ibland) men hon säger alltid så. Och jag har oxå börjat med det i det få fall det händer.
Så när man inte tar i hand för att undvika spridning av smitta så är man oförskämd? Jag kanske inte vill riskera att få en förkylning t.exOförskämd är personen som är i Sverige och inte hälsar i hand! Här hälsar vi på varandra genom att ta i hand!!!
Reglion eller inte inte godtagbar ursäkt.
När vi kommer till andra länder får vi ta seden dit vi kommer. O de som kommer hit får anpassa sig efter hur hi gör här.
Nä det är ju sant, det blir ju obligatoriskt i etableringen. Min erfarenhet är väl dock att människor under asyltiden inte är så mottagliga för samhällsinformation över huvud taget i många fall även om jag möter de flesta förutom ensamkommande i kommunen då de fått UT.Vet du när det informeras om det? Många insatser sitter ju för vuxna ihop med att man beviljats uppehållstillstånd?
Till @kryddelydds försvar så framgår det ingenstans i vilken situation det här inträffade, så det kan mycket väl varit som privatperson de träffades och som privatperson har hon lika stor rätt som vem som helst att starta trådar om vad som helst.Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.
Kl
Sedan kan jag tycka att det känns mycket obehagligt med en läkare som i sitt yrke, där hen ska kunna ta alla sorters människor, blir så frustrerad att hen går hem och startar en tråd på ett öppet forum. Mycket oprofessionellt av läkaren ifråga, jag möter också en massa människor i mitt jobb och mina studier som inte gör som jag, skulle nog aldrig sitta och berätta om det i öppna forum ... Dock är det min åsikt.
Jag är förresten gift med en man som inte gärna skakar hand med kvinnor. Inte för att han ser ner på kvinnor utan för att han är gift och därför bara bör vidröra sin fru. Det är hans tro, den får han ha. Jag är inte heller det minsta förtryckt och han är inte heller extrem i övrigt (frånsett att han är troende då), han har bott i Sverige rätt länge nu och det är ytterst få kvinnor han behöver skaka hand med, han har heller inga problem att umgås med kvinnor i övrigt, vi har många vänner. Rent spontant har det varit när han sökt jobb. En läkare är det ju dock han som skulle gå till som patient, och en läkare får nog se förbi eventuella hälsningsfraser, det tillhör nog professionen... Jag tycker nog förövrigt att man får välja vem man vill bli berörd av, oavsett om det gäller man eller kvinna.
Sant. Var jag som läste någonstans att det var på jobbet. I så fall är det synnerligen oprofessionellt , kan ju ha varit min man som faktiskt var på vårdcentralen i veckan (huruvida han hade en kvinnlig eller manlig läkare vet jag dock inte). Men jag kan mycket väl ha missuppfattat. Dock är det väl inte första gången ts uttrycker sig knepigt om andra kulturer. Då är det skrämmande att ha ett jobb där man möter dessa dagligen. Det är dock min personliga åsikt, och den ändrar jag inte.Till @kryddelydds försvar så framgår det ingenstans i vilken situation det här inträffade, så det kan mycket väl varit som privatperson de träffades och som privatperson har hon lika stor rätt som vem som helst att starta trådar om vad som helst.