Okej, halshugg mig!

[escodobe]

Stöter på vilket?

Att någon inte vill ta i hand. Det händer som sagt egentligen mycket sällan. Och enbart på jobbet. Privat så tar jag i princip aldrig första steget är skaka hand så situationen uppstår helt enkelt inte.

 

[MJLee]

Så hälsar man i olika kulturer

• Bugning är vanligt i Japan, Taiwan och Hongkong. Är att förminska sig själv. Göran Perssons bugningar har kommenterats av utländska medier.
• Eskimåpuss. Förr hälsade inuiter genom att andas in vid den andras kind.
• Tibetaner sträcker fram armarna med handflatorna uppåt och bugar. För att visa underdånighet kan de även sticka ut tungan.
• Kindpuss är vanligt i Sydeuropa, Mellanöstern och Sydamerika. Börjar ofta med handslag och kindpuss vid höger kind. Antal gånger man pussas varierar. I Belgien, Holland och Schweiz pussas man 3 gånger, medan Portugal, Spanien och Egypten stannar vid 2 gånger och Chile och Argentina 1 gång. I Frankrike är det 1 till 4 pussar beroende på vilken region man befinner sig i.
• Handslag gäller i norra Europa, Australien, USA, Kina, Israel (dock inte alla kvinnliga ortodoxa judar), Singapore.
• Waihälsning där man för ihop handflatorna och bugar. Vanligt i Thailand, Indien och Laos.
• Maorier. Kvinnor kindkysser, medan män pressar näsorna mot varandra.
• Saudiarabien och Pakistan. Män tar i hand men bör inte hälsa eller röra vid en kvinna om de inte är släkt. Nära vänner av samma kön kan kramas.
• Sydafrika. Här finns ett handslag som griper om den andra personens tumme.

https://www.sydsvenskan.se/2008-01-28/det-finns-manga-satt-att-halsa

Inte helt svart och vitt och inte alltid att likställas med individuell kvinnoförakt.

 

[Tora]

Absolut. Men det är väldigt mycket att begära att det pang poff ska ändras.
Och långfredagen förut var ju mycket att det prackades på folk varesig de ville det eller ej.

Och spotta i ansiktet igen. De som i det fiktiva exemplet såg det som vördnad skulle anse den där jäkla nordbon som vägrade det kom dit och försökte ändra deras traditioner.

Vänd allt du tänker och säger till ex att du flytt till landet där man spottar varandra i ansiktet som hälsning och det är oförskämt att vägra. Så får man en fiktiv insyn i att det inte alltid är så jäkla lätt att från en dag till en annan ändra allt man är uppväxt med och inpräntad. Hur gärna man än vill passa i det nya landet så är saker som går rakt emot det men är lärd och tror på mycket svåra att bara anamma.

Hur mycket och hur snabbt en individ vill anpassa sig till det nya samhället ligger mycket på hur man själv vill smälta in i det nya samhället.

När vi bodde på flyktingförläggning så träffade man på alla möjliga sorter. De som snabbt ville komma in i samhället tog fort till sig nya seder och/eller anpassade sina seder till det nya. Sen fanns det de som totalt vägrade att göra något alls.

Att vissa saker är annorlunda i det nya landet är liksom ofrånkomligt.

 

[Alexandra_W]

Hur mycket och hur snabbt en individ vill anpassa sig till det nya samhället ligger mycket på hur man själv vill smälta in i det nya samhället.

När vi bodde på flyktingförläggning så träffade man på alla möjliga sorter. De som snabbt ville komma in i samhället tog fort till sig nya seder och/eller anpassade sina seder till det nya. Sen fanns det de som totalt vägrade att göra något alls.

Att vissa saker är annorlunda i det nya landet är liksom ofrånkomligt.

Ja. Och på hur hårt inlemmad man var i sin hemlands kultur och religion.

Jag är ateist. Det var jag även när stat och kyrka hängde samman. Min farmor var religiös.

Säg att jag och farmor flydde till ett hedniskt land. Vem tror du - oaktat vilja - hade haft lättast att agera i enlighet med det landets seder?

Det är så otroligt lätt att simplifiera utefter det man vet om. Sin egen horisont.

Jag hade en arbetskollega förut som var från annat land. Hon vågade inte berätta på jobbet att hon gift sig. Med en man från hemlandet. För hon var så rädd för reaktionerna. För hon visste ju dels vilka fördomar som fanns, men framförallt för att "i Sverige" ska man inte gifta sig så ung. Apropå kollisionen som finns/kan finnas även om man vill vill vill anpassa sig.

(Spinoff men hennes pappa hade verkstad. Varje år fick vi arbetskamrater gratis prima julskinka. Som han fått av kunder. Så vi svenskar är inte så bra alla gånger på att se utanför vår egen bubbla. Inget konstigt ge en muslimsk bilmekaniker julskinka... och han ville inte vara oartigt och tacka nej och förklara att han inte äter griskött. Så han stod där med femton julskinkor...)

 

[Tora]

Ja. Och på hur hårt inlemmad man var i sin hemlands kultur och religion.

Jag är ateist. Det var jag även när stat och kyrka hängde samman. Min farmor var religiös.

Säg att jag och farmor flydde till ett hedniskt land. Vem tror du - oaktat vilja - hade haft lättast att agera i enlighet med det landets seder?

Det är så otroligt lätt att simplifiera utefter det man vet om. Sin egen horisont.

Jag hade en arbetskollega förut som var från annat land. Hon vågade inte berätta på jobbet att hon gift sig. Med en man från hemlandet. För hon var så rädd för reaktionerna. För hon visste ju dels vilka fördomar som fanns, men framförallt för att "i Sverige" ska man inte gifta sig så ung. Apropå kollisionen som finns/kan finnas även om man vill vill vill anpassa sig.

(Spinoff men hennes pappa hade verkstad. Varje år fick vi arbetskamrater gratis prima julskinka. Som han fått av kunder. Så vi svenskar är inte så bra alla gånger på att se utanför vår egen bubbla. Inget konstigt ge en muslimsk bilmekaniker julskinka... och han ville inte vara oartigt och tacka nej och förklara att han inte äter griskött. Så han stod där med femton julskinkor...)

Likväl hänger det på hur mycket individen själv vill anpassa sig till det nya samhället.

 

[Alexandra_W]

Likväl hänger det på hur mycket individen själv vill anpassa sig till det nya samhället.

Ja och nej. Om man är intrummad sedan koltåldern att något är synd och kommer innebära att brinna i helvetet om man gör det så är steget - oaktat vilja att anpassa sig - längre att göra just det än om man är helt neutral till det.

Vilja är viktigt. Men när din vilja att passa in är på rak kollisionskurs med allt du tror på då är det värre.

 

[Tora]

Ja och nej. Om man är intrummad sedan koltåldern att något är synd och kommer innebära att brinna i helvetet om man gör det så är steget - oaktat vilja att anpassa sig - längre att göra just det än om man är helt neutral till det.

Vilja är viktigt. Men när din vilja att passa in är på rak kollisionskurs med allt du tror på då är det värre.

Vissa saker är jobbigare än andra. Men sånt är livet.

Det kräver en hel del uppoffringar om man flyttar till ett nytt land och vill komma in i samhället.

 

[MJLee]

Att ta en icke besläktad kvinna i handen kan i vissa kulturer leda till katastrof och våld. Att bryta den tankevanan är svårt. Det är svårt även i ett mycket ytligare sammanhang. När jag flyttade till Kenya och började på internationella skolan där var jag van att kalla mina lärare och även rektorn vid förnam. Det var helt verboten. Miss, eller Sir alt Miss/Mrs. Efternamn eller Mr. Efternam. Och rektorn skulle heta Mr. Bratt eller Principal Bratt. För mig ett helt främmande tankesätt. Tog mig ett bra tag att anpassa mig till det. Första dagarna sa jag, "excuse me, Sue. I was wondering..." och alla stirrade på mig som jag var en utomjording.

 

[Alexandra_W]

Vissa saker är jobbigare än andra. Men sånt är livet.

Det kräver en hel del uppoffringar om man flyttar till ett nytt land och vill komma in i samhället.

Nu har de ju sällan flyttat till i den mening vi normalt avser. De har flytt till.

 

[Tora]

Nu har de ju sällan flyttat till i den mening vi normalt avser. De har flytt till.

Precis som vi gjorde. Vi flydde. Jag är en av de.

 

[Alexandra_W]

Var i processen man är tror jag också kan spela roll. Om man vet att man får stanna, att det är här vi ska leva och tillbringa vår framtid, kan det nog åtminstone i vissa fall vara enklare. Medan om man inte vet om man kommer bli tillbakaskickad dit man flydde ifrån och riskera att ställas till svars för de synder man ev begått så är det i många fall säkert svårare.

 

[Tora]

Var i processen man är tror jag också kan spela roll. Om man vet att man får stanna, att det är här vi ska leva och tillbringa vår framtid, kan det nog åtminstone i vissa fall vara enklare. Medan om man inte vet om man kommer bli tillbakaskickad dit man flydde ifrån och riskera att ställas till svars för de synder man ev begått så är det i många fall säkert svårare.

Hade vi blivit skickade tillbaka så hade mina föräldrar med stor sannolikhet blivit två av de många som försvann. Vad som hade hänt med oss barn är oklart. Mina föräldrar hade två veckor på sig att återvända efter det blev de efterlysta och klassade som brottslingar. Med tanke på hur lång tid en asylprocess tar var det rätt vågat.

 

[Cambrie]

Jag tror att många skulle vara mycket mindre förvirrade över alla de traditioner som vi har i det svenska samhället om vi vågade informera nyanlända om det i högre utsträckning. Inte säga "Så här gör vi och så här måste ni göra" utan mer "så här gör vi, vi gör det därför att..., och om ni gör si så kommer det uppfattas så här och och om ni gör så kommer det uppfattas så här". Informera om att i Sverige görs det mycket mindre skillnad mellan män och kvinnor i många sammanhang än i en del andra länder (även om det finns en lång bit kvar att gå för oss), förklara för mannen som kommer från ett land där alla kvinnor går i heltäckande kläder vad det innebär att kvinnor i Sverige går så lättklädda (enligt hans sätt att se på det) osv. Det är inte fel att informera och det ska absolut föras på ett icke-auktoritativt sätt med hjälp av diskussioner. Ingen vinner på att slängas in i ett sammanhang utan att få veta "spelreglerna" i förväg.

Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.

Kl
Sedan kan jag tycka att det känns mycket obehagligt med en läkare som i sitt yrke, där hen ska kunna ta alla sorters människor, blir så frustrerad att hen går hem och startar en tråd på ett öppet forum. Mycket oprofessionellt av läkaren ifråga, jag möter också en massa människor i mitt jobb och mina studier som inte gör som jag, skulle nog aldrig sitta och berätta om det i öppna forum ... Dock är det min åsikt.

Jag är förresten gift med en man som inte gärna skakar hand med kvinnor. Inte för att han ser ner på kvinnor utan för att han är gift och därför bara bör vidröra sin fru. Det är hans tro, den får han ha. Jag är inte heller det minsta förtryckt och han är inte heller extrem i övrigt (frånsett att han är troende då), han har bott i Sverige rätt länge nu och det är ytterst få kvinnor han behöver skaka hand med, han har heller inga problem att umgås med kvinnor i övrigt, vi har många vänner. Rent spontant har det varit när han sökt jobb. En läkare är det ju dock han som skulle gå till som patient, och en läkare får nog se förbi eventuella hälsningsfraser, det tillhör nog professionen... Jag tycker nog förövrigt att man får välja vem man vill bli berörd av, oavsett om det gäller man eller kvinna.

 

[Alexandra_W]

Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.

Kl
Sedan kan jag tycka att det känns mycket obehagligt med en läkare som i sitt yrke, där hen ska kunna ta alla sorters människor, blir så frustrerad att hen går hem och startar en tråd på ett öppet forum. Mycket oprofessionellt av läkaren ifråga, jag möter också en massa människor i mitt jobb och mina studier som inte gör som jag, skulle nog aldrig sitta och berätta om det i öppna forum ... Dock är det min åsikt.

Jag är förresten gift med en man som inte gärna skakar hand med kvinnor. Inte för att han ser ner på kvinnor utan för att han är gift och därför bara bör vidröra sin fru. Det är hans tro, den får han ha. Jag är inte heller det minsta förtryckt och han är inte heller extrem i övrigt (frånsett att han är troende då), han har bott i Sverige rätt länge nu och det är ytterst få kvinnor han behöver skaka hand med, han har heller inga problem att umgås med kvinnor i övrigt, vi har många vänner. Rent spontant har det varit när han sökt jobb. En läkare är det ju dock han som skulle gå till som patient, och en läkare får nog se förbi eventuella hälsningsfraser, det tillhör nog professionen... Jag tycker nog förövrigt att man får välja vem man vill bli berörd av, oavsett om det gäller man eller kvinna.

Vet du när det informeras om det? Många insatser sitter ju för vuxna ihop med att man beviljats uppehållstillstånd?

 

[vallhund]

Vad skulle han sagt om du sa att här i sverige hälsar vi med handslag (oavsett kön) tror du? Min mentor i möten med personer av annan kulturell bakgrund är både den modigaste och den mest provocerande människa jag vet (jag blir galen ibland) men hon säger alltid så. Och jag har oxå börjat med det i det få fall det händer.

Med det vill du ha sagt vad?

 

[Rosett]

Oförskämd är personen som är i Sverige och inte hälsar i hand! Här hälsar vi på varandra genom att ta i hand!!!
Reglion eller inte inte godtagbar ursäkt.
När vi kommer till andra länder får vi ta seden dit vi kommer. O de som kommer hit får anpassa sig efter hur hi gör här.

Så när man inte tar i hand för att undvika spridning av smitta så är man oförskämd? Jag kanske inte vill riskera att få en förkylning t.ex

 

[Cambrie]

Vet du när det informeras om det? Många insatser sitter ju för vuxna ihop med att man beviljats uppehållstillstånd?

Nä det är ju sant, det blir ju obligatoriskt i etableringen. Min erfarenhet är väl dock att människor under asyltiden inte är så mottagliga för samhällsinformation över huvud taget i många fall även om jag möter de flesta förutom ensamkommande i kommunen då de fått UT.

Kl. Kan inte se varför man gör en så stor grej av handskakning. Ja, det finns säkert de män som ser ner på kvinnor, som förtrycker sin fru etc, då tycker jag handskakning är en bagatell jämfört med de andra problem vi som samhälle måste jobba med när det kommer till den mannen. Och de männen är nog extremt få, många män jag möter där man kan misstänka kontroll av familjen skakar t.ex hand utan problem. Tror det är vanligare att man inte skakar hand med motsatt kön pga att man är gift och inte vill vidröra det andra könet, när det kommer till den åsikten ser jag det som att man nog måste få bestämma själv om man vill ha hudkontakt med andra människor.

Men överlag, det handlar om ytterst få människor, jag har mött alla sorter och jag har även mött par där mannen gladeligen tagit i hand, kvinnan blängt och sagt till tolken att hon finner det opassande. Så det finns alla sorter och det är sällan idag som jag hälsar med handskakning alls innan jag läst av människorna..

Kontrakt och affärer går för övrigt alldeles utmärkt att sluta utan handskakning ;-)

 

[Mia_R]

Det ingår i den obligatoriska samhällskunskapen som staten jobbat fram. Den infon diskuteras med andra ord redan. I de kommuner jag jobbat med flyktingmottagning i har samhällsinfon fungerat bra.

Kl
Sedan kan jag tycka att det känns mycket obehagligt med en läkare som i sitt yrke, där hen ska kunna ta alla sorters människor, blir så frustrerad att hen går hem och startar en tråd på ett öppet forum. Mycket oprofessionellt av läkaren ifråga, jag möter också en massa människor i mitt jobb och mina studier som inte gör som jag, skulle nog aldrig sitta och berätta om det i öppna forum ... Dock är det min åsikt.

Jag är förresten gift med en man som inte gärna skakar hand med kvinnor. Inte för att han ser ner på kvinnor utan för att han är gift och därför bara bör vidröra sin fru. Det är hans tro, den får han ha. Jag är inte heller det minsta förtryckt och han är inte heller extrem i övrigt (frånsett att han är troende då), han har bott i Sverige rätt länge nu och det är ytterst få kvinnor han behöver skaka hand med, han har heller inga problem att umgås med kvinnor i övrigt, vi har många vänner. Rent spontant har det varit när han sökt jobb. En läkare är det ju dock han som skulle gå till som patient, och en läkare får nog se förbi eventuella hälsningsfraser, det tillhör nog professionen... Jag tycker nog förövrigt att man får välja vem man vill bli berörd av, oavsett om det gäller man eller kvinna.

Till @kryddelydds försvar så framgår det ingenstans i vilken situation det här inträffade, så det kan mycket väl varit som privatperson de träffades och som privatperson har hon lika stor rätt som vem som helst att starta trådar om vad som helst.

 

[Cambrie]

Till @kryddelydds försvar så framgår det ingenstans i vilken situation det här inträffade, så det kan mycket väl varit som privatperson de träffades och som privatperson har hon lika stor rätt som vem som helst att starta trådar om vad som helst.

Sant. Var jag som läste någonstans att det var på jobbet. I så fall är det synnerligen oprofessionellt , kan ju ha varit min man som faktiskt var på vårdcentralen i veckan (huruvida han hade en kvinnlig eller manlig läkare vet jag dock inte). Men jag kan mycket väl ha missuppfattat. Dock är det väl inte första gången ts uttrycker sig knepigt om andra kulturer. Då är det skrämmande att ha ett jobb där man möter dessa dagligen. Det är dock min personliga åsikt, och den ändrar jag inte.

 

[monster1]

Angående det här med att anpassa sig så lever jag ihop med en person vars familj invandrade när han var fyra (nu över 40). De levde länge, länge i Sverige fast bestämda att flykten bara var tillfällig. Det är säkert så med många som kommit hit senare med att planen är att återvända till sitt hem när det som tvingat en att fly passerat. På det här temat så betyder även ordet integration att anpassning sker från båda hållen, dvs man hittar en ny norm. Assimilering är när en part hel ska anpassa sig till de nya förhållandena. I Sverige pratar man från regeringshåll inte om assimilering utan om integration, därför ska samhället också anpassas efter de som kommer hit, det är vad man anser vara det mest humana och det är också helt i linje med den demokrati vi lever i. Där de som bor i landet också är med och formar samhället.