Möjligt men jag associerar eller funderar inte på vilka diagnoser någon har beroende på hur hen beter sig när det inte ens är relevant. Jag väljer att se och lyssna på personen jag har framför mig och utgår ifrån vad jag kan hjälpa henom med (om det nu är hjälpa jag ska göra).
Menar du att varje gång någon kommer till vårdcentralen så görs det en beskrivning av psykisk status även när det överhuvudtaget inte är relevant?
Jag har aldrig skrivit något om hur vanligt förekommande något är och det är inte heller relevant. Det relevanta är att du som läkare gör de här associationerna vid så simpla saker som att någon inte vill ta i hand.
Nu har vi nog missförstått varandra. För vi tänker oss olika situationer när vi tänker.
I situationen i trådstarten: ingen tanke om psykisk avvikelse. Enbart upplevelse av oartighet.
Det som fått mig att associera mot psykiska problem är de mer extrema situationer som beskrivits senare i tråden, där man framför att människor (till varje pris) vill undvika all kroppskontakt.
Det ser jag som rätt ovanligt, att människor är så angelägna att undvika kroppskontakt att till och med handslag ses som närgånget/påträngande. Oavsett om det är på min arbetsplats, eller privat.
Vad gäller beskrivning om psykiskt status: tja, det beskrivs inte alltid i journal beroende på kontaktorsak, men personers vilja eller motvilja mot "kontakt" är ofta relevant. "undviker ögonkontakt" är en inte helt ovanlig kommentar om en person som på ett genomgående sätt undviker just ögonkontakt. Det säger en del om situationen, det säger antagligen en del om individen. Eftersom det är ovanligt att en person i en vårdsituation - nu har alltså diskussionen överflyttats till ett generellt plan och till en vårdsituation - helt undviker ögonkontakt med vårdpersonalen.
Liksom det är ovanligt att en person "hajar till" eller markerar att all "kroppskontakt" är helt oönskat.
I en vårdsituation.
Sedan har det framförts att handslag är "kroppskontakt åt höger och vänster" och den åsikten, jag tror det var du som framförde den, har jag svårt att relatera till över huvud taget.
Så våldsamt ofta hälsar man väl inte formellt på människor?
I vilken situation befinner man sig i för att "ha kroppskontakt åt höger och vänster" vid handhälsande?
Eller tänker du mer sammanlagt under en viss tidsperiod??
Som sagt; kan inte relatera till någon "normal" situation där det skulle vara så, utom om jag presenteras för ett gäng personer i ett socialt sammanhang där jag är relativt ny.
I en sådan situation skulle jag inte heller se det som besvärande att handhälsa på alla.