Ok för kompis att ligga med ett exligg fast det är jobbigt?

[Ziki]

Ja, och om jag har gett mitt råd (släpp det, gå vidare i livet) så skulle jag tröttna rätt snabbt om personen fortsatte älta samma sak. Det är inte särskilt intressant för mig att umgås med en sådan person.
Dessutom anser jag att man självklart kan rå för vad man känner och att det ligger i ens eget intresse att arbeta med sådant som blir ett onödigt problem.

Det är ju lätt att säga, men HUR arbetar man med det? Förstår att det är lätt att va så "hård" när man bara fått den sidan av henne. Hon är den roligaste jag vet och ingen får mig på så bra humör som hon, så det är absolut inte ointressant för mig att umgås med henne, vem har inte några dåliga sidor

 

[LadyCovergirl]

Det är ju lätt att säga, men HUR arbetar man med det? Förstår att det är lätt att va så "hård" när man bara fått den sidan av henne. Hon är den roligaste jag vet och ingen får mig på så bra humör som hon, så det är absolut inte ointressant för mig att umgås med henne, vem har inte några dåliga sidor

Vad jag förstod så har personen fått tipset att skaffa en samtalskontakt av något slag. Det tror jag är den enda rimliga lösningen. (Om nu inte "Väx upp" funkar alltså.)

 

[TheRedLightning]

Sant. Vet inte om det finns så mkt mer att diskutera, man måste ju vilja ha hjälp själv för att vara mottaglig och få hjälp. Tänkte mer om det var nån som varit så förut och hittat ett tankemönster som fungerar.

Jag förstår mig inte på din kompis, hon vill ha hjälp men när hon får hjälp så duger det inte? Det är vad jag kallar otacksamt, jag har haft sådana vänner och dom var inte mina vänner så länge till efter det, jag tröttnade på att försöka hjälpa dom när dom vägrade lyssna. :/

 

[Ziki]

Jag förstår mig inte på din kompis, hon vill ha hjälp men när hon får hjälp så duger det inte? Det är vad jag kallar otacksamt, jag har haft sådana vänner och dom var inte mina vänner så länge till efter det, jag tröttnade på att försöka hjälpa dom när dom vägrade lyssna. :/

Hon vill ha hjälp men det är väl ett stort steg att faktiskt söka professionell hjälp.
Hon är väldigt bekväm av sig, och jag vet själv hur svårt det kan vara att få psykologhjälp fast man försöker som fan.

Men ja, det är en svag sida och jag kan väl inte göra mer åt saken antar jag.

 

[Mixoman]

Hon vill ha hjälp men det är väl ett stort steg att faktiskt söka professionell hjälp.
Hon är väldigt bekväm av sig, och jag vet själv hur svårt det kan vara att få psykologhjälp fast man försöker som fan.

Men ja, det är en svag sida och jag kan väl inte göra mer åt saken antar jag.

Om det gäller offentlig skattefinansierad psykologhjälp så hoppas jag att hon inte får nån baserat på det som skrivits i tråden.

 

[TheRedLightning]

Om det gäller offentlig skattefinansierad psykologhjälp så hoppas jag att hon inte får nån baserat på det som skrivits i tråden.

Finns det? Jag trodde man var tvungen att bekosta det själv? Vart brukar man hitta sådana?

 

[TheRedLightning]

Hon vill ha hjälp men det är väl ett stort steg att faktiskt söka professionell hjälp.
Hon är väldigt bekväm av sig, och jag vet själv hur svårt det kan vara att få psykologhjälp fast man försöker som fan.

Men ja, det är en svag sida och jag kan väl inte göra mer åt saken antar jag.

Och det kanske är just det där stora steget som hon måste uppmuntras/stöttas att faktiskt ta själv. Jag är också bekväm av mig, men tar jag inte "djävlar anamma nu gör jag det ändå" så kommer inget någonsin att hända eller förändras. Första steget borde bli att hon ska bli villig för en förändring, så länge hon inte är öppen för det så står hon fast på ruta ett tills hon blir det.

 

[Ziki]

Om det gäller offentlig skattefinansierad psykologhjälp så hoppas jag att hon inte får nån baserat på det som skrivits i tråden.

Det där var väl jäkligt onödigt?
Alla som mår dåligt som får hjälp tycker jag är bra, oavsett vad de mår dåligt över.

 

[Ziki]

Och det kanske är just det där stora steget som hon måste uppmuntras/stöttas att faktiskt ta själv. Jag är också bekväm av mig, men tar jag inte "djävlar anamma nu gör jag det ändå" så kommer inget någonsin att hända eller förändras. Första steget borde bli att hon ska bli villig för en förändring, så länge hon inte är öppen för det så står hon fast på ruta ett tills hon blir det.

Ah. Hon har haft problem på flera plan och ett av dem har hon tatt tag i och lyckats med jättebra.
Så det kanske måste få ta den tid det tar, en sak i taget, för att orka med omställningen det blir.
Så får hon helt enkelt bara stå ut. Sa till henne att det är ju inte så att nån är svårt sjuk eller har dött.
Man får försöka välja sina problem, det finns ju betydligt värre saker att må dåligt över, det är väl därför folk blir så irriterade i tråden.

 

[TheRedLightning]

Ah. Hon har haft problem på flera plan och ett av dem har hon tatt tag i och lyckats med jättebra.
Så det kanske måste få ta den tid det tar, en sak i taget, för att orka med omställningen det blir.
Så får hon helt enkelt bara stå ut. Sa till henne att det är ju inte så att nån är svårt sjuk eller har dött.
Man får försöka välja sina problem, det finns ju betydligt värre saker att må dåligt över, det är väl därför folk blir så irriterade i tråden.

Förändringar tar tid, det går inte att ändra på någon över en dag men ge det tid och det är inte omöjligt.
Man kan dela upp det i små steg som delmål för att nå slutmålet så att det inte känns som om man ska bestiga Mount Everest på en gång, utan kanske börja med den lilla klippan vid stranden och sen jobba vidare för att komma över det där "jobbiga berget".

 

[Mia_R]

Ah. Hon har haft problem på flera plan och ett av dem har hon tatt tag i och lyckats med jättebra.
Så det kanske måste få ta den tid det tar, en sak i taget, för att orka med omställningen det blir.
Så får hon helt enkelt bara stå ut. Sa till henne att det är ju inte så att nån är svårt sjuk eller har dött.
Man får försöka välja sina problem, det finns ju betydligt värre saker att må dåligt över, det är väl därför folk blir så irriterade i tråden.

Hur ska hon kunna ta tag i någonting alls så länge hon är curlad av dig? Du gör henne ingen tjänst genom att linda in fakta, vill du vara en vän så ställer du henne inför fakta och hjälper henne genom det, inte genom att linda in henne i bomull. Man väljer inte sina problem, man väljer hur man hanterar dem.

 

[Ziki]

Hur menar du att jag lindar in henne i bomull/fakta?

 

[Mia_R]

Hur menar du att jag lindar in henne i bomull/fakta?

Låt henne växa upp och ta smällarna utan att du lindrar fallet, var där om hon behöver prata med någon men inse att ni är vuxna och vuxna människor får ta eget ansvar.

 

[Ziki]

Fast nu säger du emot dig själv, att lindra fallet är väl just att finnas där om hon behöver prata?
Eller syftar du på något annat?

 

[GoLightly]

Hon vill ha hjälp men det är väl ett stort steg att faktiskt söka professionell hjälp.
Hon är väldigt bekväm av sig, och jag vet själv hur svårt det kan vara att få psykologhjälp fast man försöker som fan.

Men ja, det är en svag sida och jag kan väl inte göra mer åt saken antar jag.

Då har hon ju också insett att försöka styra över sina vänner pga ett 15 år gammalt ex inte är helt sunt och att hon behöver hjälp att bryta sitt tankemönster. Även om det känns jobbigt så är det hennes jobb att söka hjälpen och arbeta med detta, vilken väg hon än väljer att gå. Du som vän ska nog bara vara just vän och inte försöka spela samtalskontakt och hitta lösningar åt henne.

 

[Mia_R]

Fast nu säger du emot dig själv, att lindra fallet är väl just att finnas där om hon behöver prata?
Eller syftar du på något annat?

Nej, hon måste få ta smällen och sen finns du där om hon behöver prata, du ska inte ta fallet åt henne. Det du kan göra är att stötta henne efteråt, inte hindra henne från att ta konsekvenserna av att uppföra sig som en omogen snorunge.

Du kan råda och stötta, val och konsekvenser av dem är hennes egna blåmärken och skrubbsår.

 

[Ziki]

Då har hon ju också insett att försöka styra över sina vänner pga ett 15 år gammalt ex inte är helt sunt och att hon behöver hjälp att bryta sitt tankemönster. Även om det känns jobbigt så är det hennes jobb att söka hjälpen och arbeta med detta, vilken väg hon än väljer att gå. Du som vän ska nog bara vara just vän och inte försöka spela samtalskontakt och hitta lösningar åt henne.

Vänner har ofta vänt sig till mig med problem, för att jag ofta kan hitta lösningar typ.
Har aldrig tänkt att det är något dåligt, men det kanske det är?
Blir resultatet sämre för att dom inte kommer på det själva?

 

[Ziki]

Nej, hon måste få ta smällen och sen finns du där om hon behöver prata, du ska inte ta fallet åt henne. Det du kan göra är att stötta henne efteråt, inte hindra henne från att ta konsekvenserna av att uppföra sig som en omogen snorunge.

Du kan råda och stötta, val och konsekvenser av dem är hennes egna blåmärken och skrubbsår.

Förstår inte riktigt hur jag skulle kunna hindra henne från att ta konsekvenserna?
Jag tycker att råda och stötta är det jag har gjort, jag stöttar henne fast jag tycker att det är en skitsak/omoget, jag har sagt att jag tycker att det vore bra om det faktiskt hände för att hon då tvingas bearbeta det, jämfört det med en fobi som man utsätter sig för för att så småningom acceptera den. Att det värsta som kan hända är att hon blir väldigt ledsen och det kommer bara göra henne starkare i slutändan. Tänka lite LOA istället för att fokusera på det negativa.

 

[GoLightly]

Vänner har ofta vänt sig till mig med problem, för att jag ofta kan hitta lösningar typ.
Har aldrig tänkt att det är något dåligt, men det kanske det är?
Blir resultatet sämre för att dom inte kommer på det själva?

Blir man akut av med lägenheten så är det ju super att kunna vända sig till vänner för hjälp, men här handlar det ju inte så mycket om ett praktiskt problem som rätt irrationell svartsjuka. Jag vet inte riktigt vilken hjälp du förväntas att ge? Vill hon komma över snubben måste hon jobba med sig själv och inte leta quick fixes i sin omgivning.

 

[Myrten]

Aha, kalla det tjejgrej eller vad du vill. Jag kallar tjejer för brudar och killar för grabbar, det spelar väl mindre roll?

Brudgrej eller tjejgrej - det styrker intrycket att det är fråga om ej vuxna människor. Jag har svårt att tro att man i en konversation mellan vuxna, mogna kvinnor använder ord som dessa om det är en seriös diskussion. Det är en kvarleva från tonårstiden. Ni är ju vuxna kvinnor. Då funkar inte förklaringsmodeller som "brudgrej" längre.