Lite bakgrund för den som orkar:
http://www.bukefalos.com/threads/oense-om-bodelning-tingsratten.1313257/
Är långt och komplicerat så ska försöka få med det viktigaste.
Exet/dotterns pappa har nu fått för sig att stämma mig på vårdnaden (han säger iallafall att han kontaktat advokat). Dottern är 11 veckor och bor så klart med mig. Jag har inte skrivit på om gemensam vårdnad då exet är väldigt svår att samarbeta med.
Jag har absolut inte hindrat något umgänge, tvärtom. Han har vägrat att komma till mig för umgänge så jag har varit snäll och åkt till honom och mer eller mindre "bott" där i början. Allt för att dom skulle få så bra kontakt som möjligt redan från början.
Han fick vara med på förlossningen. Han vägrade dock köra in mig om han inte fick en ursäkt för att jag lagt till en kille han inte gillar på min Facebook någon-några veckor tidigare (detta tjatade han om nör jag ringde honom mitt i natten med värkar och behövde in till förlossningen). Jag hade dock redan en reservplan eftersom jag vet hur han är så min mamma körde in mig och var även hon med på förlossningen.
Jag informerar honom om allt. Bjuder in honom att vara delaktig i beslut/bvc-besök osv Jag har också sagt till familjerätten att jag är öppen för gemensam vårdnad i framtiden OM samarbetet funkar (vilket jag tyvärr aldrig tror det kommer göra).
I början funkade det förvånansvärt bra. Men efter tre-fyra veckor var det som vanligt igen. Jag fick en utskällning för jag inte burit in ved (i hans hus när han var på jobbet och jag varit snäll och sovit där med bebis för att dom skulle få umgås). Han vägrade sluta bråka om det så jag tog bebis och körde hem efter att gett honom flera chanser att lugna ner sig. Då började hoten. Om jag åkte skulle han anmäla mig till socialen (??!!) och jag skulle aldrig mer vara välkommen. Han skulle inte ha med dottern att göra. Och så har det fortsatt. Så fort han blir sur på mig över något så träffar han inte dottern och säger att om inte jag börjar "bete" mig så ska han inte träffa henne mer. Han tjatar om att han vill att vi ska bli ihop igen och en familj (och att jag ska flytta till honom) för att i nästa minut säga att han inte ska ha med oss att göra.
Han försökte komma undan underhåll så det fick jag ta via Försäkringskassan (han tror dessutom delad vårdnad innebär att han slipper underhållet). Han begärde DNA-test trots att han inte har någon anledning att tvivla på att han är pappan (för att fördröja saker). Han har inte köpt en enda grej till bebis.
Två gånger har han kommit hit och bråkat och vägrat gå när jag bett honom/kommit in ovälkommen. En gång satt jag och ammade bebis. Han kom och gormade och skrek så bebis blev helt förskräckt. Tog mobilen och skulle ringa polisen. Då kommer han fram och rycker och drar i mig för att ta mobilen och slår till mig på benet (jag har fortfarande bebis i knäet). Fick till slut tillbaka mobilen så jag kunde sms en kompis som kom. Båda gångerna har jag en kompis som är vittne på hur jag gång på gång ber honom gå! Är det lönt att anmäla det som hemfridsbrott?
Han försöker ibland hota mig. "Du kommer aldrig vinna detta". "Du får betala tillbaka alla föräldradagar jag skulle haft sen". "Försäkringskassan låser alla föräldradagar vid en tvist". "Du får betala mina advokatkostnader när du förlorar." Och ibland försöker han muta med att om jag skriver på gemensam vårdnad så får jag alla hans föräldradagar utom dom 60 pappadagarna.
Han har suttit på familjerätten när vi skrev faderbekräftelsen och sagt att han kommer vägra samarbetssamtal (och han har ju sagt det hela tiden sen jag blev gravid i princip att han tänker inte prata med någon så vi kan få hjälp).
I tisdags var vi på möte med kuratorn där han går för sin adhd. Fick knappt en syl i vädret där men hon rekommenderade iallafall honom att vänta med en vårdnadstvist. Hon ville också göra en orosanmälan till socialen om vi inte gick på samarbetssamtal. Så nu är varsitt enskilt möte med familjerätten iallafall inbokat.
Finns massa mer att skriva. Har säkert glömt häften.
Behöver tips/tankar/synpunkter!