Oense om vårdnaden aka fortsättning på oense om bodelningen-tråden

[Korven]

Det är ju bra att du är medveten om att de kan komma så det inte kommer som en komplett överraskning.

 

[Kilauea]

Tack!

Ja jag fasar lite för när alla känslorna kommer komma i fatt mig. Har lidit av panikattacker när jag var yngre så hoppas iallafall att jag har verktyg att hantera det även om allt kommer samtidigt.

Kan du inte hantera det själv, så söker du hjälp!
Du pratade om att kriscentrum (tror jag det var) kan hjälpa med en ev sjukskrivning. Om inte annat så kontakta läkare på vc. Att behöva andrum och vila med allt du går igenom är inte konstigt.

 

[Monstermom]

Överväger väldigt allvarligt att flytta "hem". Hon på kriscentrum trodde till och med att det kunde stärka min ståndpunkt i en ev vårdnadstvist. Ska träffa advokaten på måndag då ska vi gå igenom allt som har med dottern att göra.

Det tror jag (som givetvis inte vet så mycket egentligen ) är en väldigt god idé. Med ordentligt avstånd till honom kan han inte agera impulsivt (vilket ju verkar vara utmärkande ), du kan andas ut, du slipper alla minnen från gården och funderingarna på vad andra i bygden vet och tänker. För att inte nämna stödet från dina nära och kära.

Jag säger inte att det är det lättaste att bara flytta, men jag tror att det är rätt väg framåt.

 

[FreSus]

Det tror jag (som givetvis inte vet så mycket egentligen ) är en väldigt god idé. Med ordentligt avstånd till honom kan han inte agera impulsivt (vilket ju verkar vara utmärkande ), du kan andas ut, du slipper alla minnen från gården och funderingarna på vad andra i bygden vet och tänker. För att inte nämna stödet från dina nära och kära.

Jag säger inte att det är det lättaste att bara flytta, men jag tror att det är rätt väg framåt.

I second that.
Nej, det är inte att bara flytta och det är inte enkelt. Men oftast det bästa alternativet. Jag själv flyttade med 1 åringen I en taskig separation och det var det som räddade mig, att jag bytte miljö och fick min familj I närheten. Det är helt ovärderligt.

Beklagar din hund och hoppas att sorgen/känslorna när de väl kommer blir hanterbara.

Angående kameraövervakningen så tror jag det är bra att komma ihåg att du har 2 situationer här att hantera.

1) Barnets relation till pappan och ditt agerande som tillmötesgående förälder I en separation. Där ska du göra allt enligt regelboken (vilket du redan gör) via soc osv.
2) En instabil ex-pojkvän som inte skyr några medel för att hota dig. Där kommer kameran in och du ska dokumentera ALLT, no mercy.

 

[krambanan]

Kan du inte hantera det själv, så söker du hjälp!
Du pratade om att kriscentrum (tror jag det var) kan hjälpa med en ev sjukskrivning. Om inte annat så kontakta läkare på vc. Att behöva andrum och vila med allt du går igenom är inte konstigt.

Jag ska bara kolla med advokaten på måndag så att det inte kan vändas mot mig vid vårdnadstvisten. Det tyckte kriscentrum var en bra idé. Sen kommer jag ringa min läkare på vårdcentralen.

 

[krambanan]

I second that.
Nej, det är inte att bara flytta och det är inte enkelt. Men oftast det bästa alternativet. Jag själv flyttade med 1 åringen I en taskig separation och det var det som räddade mig, att jag bytte miljö och fick min familj I närheten. Det är helt ovärderligt.

Beklagar din hund och hoppas att sorgen/känslorna när de väl kommer blir hanterbara.

Angående kameraövervakningen så tror jag det är bra att komma ihåg att du har 2 situationer här att hantera.

1) Barnets relation till pappan och ditt agerande som tillmötesgående förälder I en separation. Där ska du göra allt enligt regelboken (vilket du redan gör) via soc osv.
2) En instabil ex-pojkvän som inte skyr några medel för att hota dig. Där kommer kameran in och du ska dokumentera ALLT, no mercy.

Hur långt flyttade du? Hur gick det med vårdnad och umgänget efter flytten?

Smart att tänka på det som två situationer och även om det flyter ihop och överlappar så blir det lite enklare att sortera ut vad som är viktigt. Tack.

 

[Tora]

Hur långt flyttade du? Hur gick det med vårdnad och umgänget efter flytten?

Smart att tänka på det som två situationer och även om det flyter ihop och överlappar så blir det lite enklare att sortera ut vad som är viktigt. Tack.

Om det är nu så att ditt ex dyker upp oinbjuden och snokar runt när du inte är hemma/sover så tycker jag det är viktigt att dokumentera det.

Detta framförallt för att få underlag till varför du flyttar (du känner dig hotad) så att du inte kan anklagas för att flytta för att försvåra umgänget.

Sen är de oinbjudna snokningarna även en del i ett annat brott (stalking) och där behövs det också dokumentation.

 

[Korven]

Vilken tur att det finns så många kloka på Buke. Det skulle man behövt 1980

 

[Svartfot]

Ramlade på denna artikel, om en man som kameraövervakade sin ytterdörr. Visserligen enb ett tingsrättsavgörande.

http://www.dagensjuridik.se/2016/02...tterdorr-utan-tillstand-far-bota-2-400-kronor

 

[Lobelia]

Ramlade på denna artikel, om en man som kameraövervakade sin ytterdörr. Visserligen enb ett tingsrättsavgörande.

http://www.dagensjuridik.se/2016/02...tterdorr-utan-tillstand-far-bota-2-400-kronor

Jag har ingen koll på lagstiftningen men det är en stor skillnad att ha en bevakningskamera i en lägenhet och när det gäller villa/hus. Syftet med kameran kan lika gärna vara att ha koll på grannarna.

 

[ameo]

Ramlade på denna artikel, om en man som kameraövervakade sin ytterdörr. Visserligen enb ett tingsrättsavgörande.

http://www.dagensjuridik.se/2016/02...tterdorr-utan-tillstand-far-bota-2-400-kronor

Kameran satt på utsidan av lägenheten = ett ställe som allmänheten har tillgång till eftersom lägenhetsinnehavaren inte "äger" trappuppgången utanför lägenheten.

i ts fall är det skillnad eftersom hon äger hela sin gårdsplan - förutsatt att kameran bara filmar gårdsplanen och inte en millimeter utanför.

 

[Svartfot]

@Lobelia @ameo
Som jag skrev tidigare jag kan ö h t inte ta ställning till eller göra en bedömning av TS situation. Länkningen var enbart en upplysning om en artikel och inte någon argumentation.

Jag kan dock tänka mig att tingsrätten i avgörandet har skrivit lite om gällande rätt...

 

[ameo]

@Lobelia @ameo
Som jag skrev tidigare jag kan ö h t inte ta ställning till eller göra en bedömning av TS situation. Länkningen var enbart en upplysning om en artikel och inte någon argumentation.

Jag kan dock tänka mig att tingsrätten i avgörandet har skrivit lite om gällande rätt...

det finns länkat till gällande regler tidigare i tråden
Det som kräver tillstånd är övervakning av platser dit allmänheten har tillträde. Egen tomt räknas inte dit. Så du får övervaka din egen tomt utan tillstånd, men inte på ett sätt som gör att man ser vad som händer utanför tomten.
Att sätta upp en kamera i trappuppgång för att övervaka sin dörr är ju att placera den på en plats dit allmänheten har tillträde = inte tillåtet utan tillstånd.

 

[Lobelia]

@Lobelia @ameo
Som jag skrev tidigare jag kan ö h t inte ta ställning till eller göra en bedömning av TS situation. Länkningen var enbart en upplysning om en artikel och inte någon argumentation.

Jag kan dock tänka mig att tingsrätten i avgörandet har skrivit lite om gällande rätt...

Du länkar till något som inte är relevant för situationen, självklart kommer en del att reagera

 

[FreSus]

Hur långt flyttade du? Hur gick det med vårdnad och umgänget efter flytten?

Smart att tänka på det som två situationer och även om det flyter ihop och överlappar så blir det lite enklare att sortera ut vad som är viktigt. Tack.

Jag flyttade inte långt, typ 3-4 mil, men det var från staden ut på landet. Ex-sambon bosatte sig I staden så det blev ändå ett par mil mellan oss. Mina föräldrar bodde 200 meter från mig och det var fantastiskt att vara ensamstående och ha dem så nära.
Vår separation var bedrövlig, bl.a. länsade han lägenheten på möbler när jag låg inlagd på akuten med sonen för krupp, han hämtade sonen olovandes från dagis och höll honom gömd I flera dagar, han terroriserade mig konstant via telefon, han konfronterade mig oanmäld framför sonen, slet vagnen ur mina händer (för den hade HAN betalat minsann!! När vi fortfarande bodde ihop förvisso) han gjorde ALLT för att förpesta mitt liv. Det tog ett år ungefär, sen lugnade han ner sig. Men VÅR relation blev aldrig bra efter detta. Vi kan idag träffas och kallprata men inte mer.
Vad detta gjorde mot sonen orkar jag inte ens prata om allt tumult som var runt hämtningar/lämningar och den fientliga stämningen mellan oss som sedan aldrig försvann, har satt oerhörda spår I honom.

Trots detta har jag aldrig ångrat att jag lämnade honom, ALDRIG. Du kommer att ha det tuft men du kommer KLARA DET. Det KOMMER bli bättre. Men ta all hjälp du kan få.
Tveka inte att pm:a om det är något mer du undrar over. Stor kram till dig och minibananen

 

[mandalaki]

@Lobelia @ameo
Som jag skrev tidigare jag kan ö h t inte ta ställning till eller göra en bedömning av TS situation. Länkningen var enbart en upplysning om en artikel och inte någon argumentation.

Jag kan dock tänka mig att tingsrätten i avgörandet har skrivit lite om gällande rätt...

Skillnaden mellan artikeln och TS fall är det här: "Enligt tingsrätten kan mannen knappast heller ha undgått att komma över information om att tillstånd kan krävas för att sätta upp en kamera"

Tillstånd KAN krävas. Men när en privatperson vill sätta upp en kamera på villan/gården så gör det inte det. Det finns hur mycket som helst skrivet om det. Däremot finns ett regelverk att följa.

I rättsfallet måste man ha ansett att kameran filmade även på platser som allmänheten har tillträde till. Innehavaren hade ju också försvarat sig med att hen ställt in kameran så att bilden blev beskuren men att något där tydligen inte funkat.

 

[mandalaki]

@FreSus Fruktansvärd historia! Bra jobbat att ta dig därifrån.

 

[FreSus]

@FreSus Fruktansvärd historia! Bra jobbat att ta dig därifrån.

Tack.
Jag vill verkligen poängtera, att stanna I en dålig relation får, och ska, aldrig vara ett alternativ.
Trots all skit som hände, kan jag idag stå rakryggad framför sonen (idag 21 år) och säga, att man tar ingen skit från en partner. Att jag önskar att vår relation som mamma/pappa hade fungerat men att det gjorde inte det och då var detta enda valet.

Många tror att det bästa för ett barn är att föräldrarna lever ihop men jag vill verkligen poängtera att så inte är fallet. Jag kände tidigt att det som jag levde i, ville jag aldrig föra över till mina barn. Den bilden av ett förhållande var så osunt, om inte jag själv tog avstånd från det, skulle mina barn växa upp och tro att det är så man är.

Att exmannen valde att agera som han gjorde är hans val, jag har aldrig försvarat honom eller dolt sanningen för sonen. Självklart har jag inte sagt mer än han kunde hantera för sin ålder.
Och vissa saker har och komemr jag aldrig berätta då det inte har någon nytta för sonen att veta.

Det är oerhört sorgligt hur vissa föräldrar väljer att indirekt skada sina barn I tron att de "bara" jävlas med den andre föräldern.

 

[Vallmo]

Jag flyttade inte långt, typ 3-4 mil, men det var från staden ut på landet. Ex-sambon bosatte sig I staden så det blev ändå ett par mil mellan oss. Mina föräldrar bodde 200 meter från mig och det var fantastiskt att vara ensamstående och ha dem så nära.
Vår separation var bedrövlig, bl.a. länsade han lägenheten på möbler när jag låg inlagd på akuten med sonen för krupp, han hämtade sonen olovandes från dagis och höll honom gömd I flera dagar, han terroriserade mig konstant via telefon, han konfronterade mig oanmäld framför sonen, slet vagnen ur mina händer (för den hade HAN betalat minsann!! När vi fortfarande bodde ihop förvisso) han gjorde ALLT för att förpesta mitt liv. Det tog ett år ungefär, sen lugnade han ner sig. Men VÅR relation blev aldrig bra efter detta. Vi kan idag träffas och kallprata men inte mer.
Vad detta gjorde mot sonen orkar jag inte ens prata om allt tumult som var runt hämtningar/lämningar och den fientliga stämningen mellan oss som sedan aldrig försvann, har satt oerhörda spår I honom.

Trots detta har jag aldrig ångrat att jag lämnade honom, ALDRIG. Du kommer att ha det tuft men du kommer KLARA DET. Det KOMMER bli bättre. Men ta all hjälp du kan få.
Tveka inte att pm:a om det är något mer du undrar over. Stor kram till dig och minibananen

Vad bra att du delar med dig.
Jag tror att det som du skriver är ovärdeligt för TS och även för andra i liknande situationer.

 

[mandalaki]

Tack.
Jag vill verkligen poängtera, att stanna I en dålig relation får, och ska, aldrig vara ett alternativ.
Trots all skit som hände, kan jag idag stå rakryggad framför sonen (idag 21 år) och säga, att man tar ingen skit från en partner. Att jag önskar att vår relation som mamma/pappa hade fungerat men att det gjorde inte det och då var detta enda valet.

Många tror att det bästa för ett barn är att föräldrarna lever ihop men jag vill verkligen poängtera att så inte är fallet. Jag kände tidigt att det som jag levde i, ville jag aldrig föra över till mina barn. Den bilden av ett förhållande var så osunt, om inte jag själv tog avstånd från det, skulle mina barn växa upp och tro att det är så man är.

Att exmannen valde att agera som han gjorde är hans val, jag har aldrig försvarat honom eller dolt sanningen för sonen. Självklart har jag inte sagt mer än han kunde hantera för sin ålder.
Och vissa saker har och komemr jag aldrig berätta då det inte har någon nytta för sonen att veta.

Det är oerhört sorgligt hur vissa föräldrar väljer att indirekt skada sina barn I tron att de "bara" jävlas med den andre föräldern.

Ja det är fruktansvärt när ena parten är så förblindad av sin konflikt med exet att han använder barnet som vapen, utan att tänka på hur det påverkar barnet.

Precis så verkar ju @krambanan s ex göra. Och som åskådare blir man galen när man ser hur han förmodligen skiter fullständigt i sitt barn, han använder henne bara för att jävlas. Tänk så mycket resurser samhället lägger på sådana "onödiga" vårdnadstvister - och så många barn och vuxna som tar stryk.