Tänkte lägga mig i lite nu
Har läst alla inlägg, men kommer inte ihåg exakt vad som sagts, så jag ber om ursäkt om jag upprepar.
Om en häst vägrar (inte för att den tittar) så har den oftast öppnat upp bäckenet. Ska försöka förklara. Vi vill att hästen ska vara samlad, eller hur? Oavsett om vi rider hoppning eller dressyr. Vi vill även att hästen ska vara loss i munnen (mjuk och inte spjärna emot bettets verkan). Är hästen samlad och loss i munnen är bäckenet slutet = hästen kan hoppa i en bra form. Inom hoppningen kan vi inte bara samla, vi måste även stå upp och galoppera friare på transportsträckor, men även då ska hästen vara loss i munnen och mjuk. Hästen öppnar dock upp bäckenet lite. När man sedan vänder upp mot hindret ska hästen åter vara samlad och bäckenet slutet. Hästen kan hoppa ett bra språng. Hänger ni med? Samling sker genom skänkel, sits och hand. Har hästen inte ett slutet bäcken kan resultatet bli en vägran. Petar jag då med spöet på rumpan (ovanpå rumpan, på "ryggen") trampar hästen lite med bakbenen och jag kan få hjälp att åter samla hästen.
Stannar hästen även fast den är samlad och loss kan det bero på en mängd andra saker. Tex hästen tittar på hindret, hindret är för svårt för hästen (för högt) mm.
Angående bett: Jag har hästtandläkare som tittat och raspat min häst, jag har haft hjälp av många duktiga tränare både inom dressyr och hoppning och jag har lagt ner x-antal timmar på träning, träning och åter träning, både i hoppning, markarbete och dressyr. Resultatet blev en helt annan häst, mkt lydigare än tidigare med bättre hoppteknik och gång. MEN hon är fortfarande väldigt hoppsugen. Jippi, en bom!! När jag tränar markarbete med små hinder har jag ett myler-bett med fasta bettringar och tyglarna sitter i öglor i bettringarna. Det är mildare än ett vanligt tränsbett. Jag rider också mkt volter och halter före/mellan hindren, tills hon är lugn. När jag hoppar använder jag däremot ett pelham-bett. Det fungerar bäst. Jag får snabbt loss henne i munnen (obs! ej genom att slita och dra, utan genom att lirka) och samlad, oavsett var jag befinner mig, framför/efter/mellan hinder. Nu kan jag rida normalt, istället för att lägga in extra galoppsprång på alla linjer. Som nosgrimma har jag en pullargrimma. Jag har kommit fram till denna kombination efter många års provande av bett. Jag har provat pessoa, tredelat, myler, kombinationsbett mm men pelham fungerar bäst. Min häst slappnar av och lyssnar på mig utan att vi kommer i konflikt.
Naturligtvis använder jag martingal också
Detta eftersom hon slår så in i h-vete med huvudet efter hindren och jag vill helst slippa bli knockad i huvudet/få en viplash(hur stavas det
)skada. Har dock blivit bätte efter år av träning och pelhambett. Ja, jag har haft hästtandläkare, massör och veterinär på henne. Inget fel, bara en dålig ovana. Köpte henne från en ridskola där hon gått i många år, tyckte väl att det var en bra grej, då kom hon ju undan det som var jobbigt.
Kan ju tillägga att jag rider med sporrar när jag hoppar. Ju lydigare pållan blivit, ju "segare". Lyssnar mkt bättre på ett pet med sporren än ett dunk med skänkeln. Förfinar hjälperna kan man väl säga.
Så kontentan: Att klaga på olika bett och hjälpmedel är lite orättvist. Det är ju omöjligt för mig att veta hur era hästar är. Jag har ju aldrig sett dem ridas.
Sen är det ju olika från dag till dag. Ena tävlingen/träningen kan hästen gå som en klocka och nästa fungerar ingenting. Min häst tex är 18 år och är alltid lite stel och spänd första dagen på en tävling. Så att kritisera en ryttare på tävling är inte alltid befogat. Det är så mkt som spelar in.
Blev lite långt det här, hoppas ni orkade läsa och hängde med.
MVH Tingeling