Singoalla
Trådstartare
Jag vet inte om det bara är mina hjärnspöken eller om jag borde ta händelsen på allvar, så ni får gärna hjälpa mig att reflektera. Igår hade jag en riktig latsöndag hemma tillsammans med en dejt, vi lämnade inte sängen på hela dagen utan kollade på skräckfilm och en hel säsong av en halvryslig serie. Vid ett tillfälle mitt på dagen så lät det som att någon ryckte i dörrhandtaget så jag stannade upp och frågade mitt sällskap om det var min dörr som lät? Han lutade sig ut från sängen och kollade in i hallen, med stora ögon sa han "Eh.. he..heej?." och jag kände hur hjärtat stannade. Sen började han skratta, det var såklart ingen där. Han hade retats med mig hela dagen för att jag var så uppjagad av all skräck vi sett. Jag tänkte att det måste ha varit någon granne som kom åt dörren i förbifarten.
När min favoritkaraktär hade blivit uppäten och klockan närmade sig 23 så var det dags att ta ut hunden en sista sväng. Jag drog på mig ett par byxor och när jag smällde igen lägenhetsdörren bakom mig så hörde jag någon som andades väldigt högt i trapphuset, och mumlade någonting. Det är så förbaskat bra akustik i dom här gamla kåkarna så jag kunde inte höra om ljudet kom uppifrån eller nerifrån. Jag sa "Hallå?" men ingen svarade, utan flåsandet fortsatte bara. Jag funderade på om jag verkligen borde gå ner för trappan själv, men tänkte att.. ryck upp dig Singo. Gå ut med hunden nu. Jag tog några steg framåt och vid det här laget hade hunden börjat irritera sig på den flåsande och mumlande karl så han började morra och gruffa lite. Då hör jag den mumlande karln säga "Är det lilla hunden... är det lilla hunden...". Jag blir stelfrusen och bara "Haaaallå? Är det någon där eller?". Inget svar, bara flåsande och stönande. Jag kilar in i lägenheten igen och frågar mitt sällskap om han kan följa med mig ut. Berättar att det är någon i trapphuset som mumlar och flåsar, och jag hör inte om ljudet kommer uppifrån eller nedifrån. Att jag inte borde gå ner själv. Han drar på sig kläderna och vi smyger ut, vi hör karln hela vägen ner och tills vi går ut. Så han måste ha varit på våningen ovanför mig. Ute på gården tittar vi in genom fönstren i trapphuset, men ser ingen. Trots att det är bra insyn i trapphuset. Vi går in igen och hör honom igen. Tunga inandningar och stönande utandningar. "Är det lilla hunden... lilla hunden...". Vi stod en stund utanför dörren och lyssnade innan vi gick in och låste.
Det lät som en fullgubbe. På mumlandet hördes det att personen var påverkad för det lät sluddrigt. Mitt sällskap funderade på om mannen halvsov, med tanke på flåsandet och stönandet. Jag, med andra erfarenheter i bagaget, är rädd för att mannen faktiskt medvetet stönade. Mitt sällskap frågade också om vi haft hemlösa som sovit i trapphuset innan, men det har aldrig hänt. Plus att jag fick en så stark känsla av att personen visste vem Bruce (hunden) var, eftersom han sa lilla hunden i bestämd form. Inte.. "är det en hund där?" eller liknande.
När vi gick in och låste om oss så fick jag också dåligt samvete, borde vi ha gått upp dit och kollat om det var någon som mådde dåligt? Men jag var så rädd. Det som oroar mig lite extra är att jag och sällskapet sysslat med ljudliga vuxenaktiviteter under dagen
Ganska påtagligt, och vid många tillfällen under dagen. Vilka grannarna med stor sannolikhet kan ha hört. För några sekunder på dagen kändes det jobbigt, men jag tänkte att vi är ju ändå vuxna människor alla här så vad gör det om någon skulle råka höra. Jag vill verkligen inte koppla samman mina tankar om att grannarna kan ha hört mig ha sex, med den stönande mannen i trapphuset. Men jag kan inte låta bli.
Nu tänker säkert den observante "Men, skrev inte du en liknande tråd i våras?". Jo, om någon som knackat på dörren mitt i natten och stulen post. Men jag har flyttat sedan dess, och har mycket svårt att se att det skulle finnas någon koppling till det.
Jag vill inte vara den som slår på stora trumman över att det eventuellt kan ha somnat ett fyllo på våning 2 i mitt trapphus, och som råkade skrämma slag på mig p.g.a tidigare erfarenheter av stönande gubbar och egna hjärnspöken om att grannarna kan ha hört mig ha sex. Mannen på våning 2 kan inte ha sett ner till mig från sitt våningsplan, och han kunde omöjligt ha vetat vilket klockslag jag skulle gå utanför dörren. Alltså är det helt orimligt att han skulle veta att det var just jag som stod där, åtminstone innan han hörde hunden då.
Vad tycker ni? Ska jag glömma det hela och tänka att det nog bara var en full granne, och att hans ansträngda andning troligtvis inte alls var medvetet stönande? Att det lät som att någon ryckte i handtaget tidigare bara var en ren slump? Eller flagga för hyresvärden bara så att han vet om vad som hänt, ifall något liknande skulle ske i framtiden?
När min favoritkaraktär hade blivit uppäten och klockan närmade sig 23 så var det dags att ta ut hunden en sista sväng. Jag drog på mig ett par byxor och när jag smällde igen lägenhetsdörren bakom mig så hörde jag någon som andades väldigt högt i trapphuset, och mumlade någonting. Det är så förbaskat bra akustik i dom här gamla kåkarna så jag kunde inte höra om ljudet kom uppifrån eller nerifrån. Jag sa "Hallå?" men ingen svarade, utan flåsandet fortsatte bara. Jag funderade på om jag verkligen borde gå ner för trappan själv, men tänkte att.. ryck upp dig Singo. Gå ut med hunden nu. Jag tog några steg framåt och vid det här laget hade hunden börjat irritera sig på den flåsande och mumlande karl så han började morra och gruffa lite. Då hör jag den mumlande karln säga "Är det lilla hunden... är det lilla hunden...". Jag blir stelfrusen och bara "Haaaallå? Är det någon där eller?". Inget svar, bara flåsande och stönande. Jag kilar in i lägenheten igen och frågar mitt sällskap om han kan följa med mig ut. Berättar att det är någon i trapphuset som mumlar och flåsar, och jag hör inte om ljudet kommer uppifrån eller nedifrån. Att jag inte borde gå ner själv. Han drar på sig kläderna och vi smyger ut, vi hör karln hela vägen ner och tills vi går ut. Så han måste ha varit på våningen ovanför mig. Ute på gården tittar vi in genom fönstren i trapphuset, men ser ingen. Trots att det är bra insyn i trapphuset. Vi går in igen och hör honom igen. Tunga inandningar och stönande utandningar. "Är det lilla hunden... lilla hunden...". Vi stod en stund utanför dörren och lyssnade innan vi gick in och låste.
Det lät som en fullgubbe. På mumlandet hördes det att personen var påverkad för det lät sluddrigt. Mitt sällskap funderade på om mannen halvsov, med tanke på flåsandet och stönandet. Jag, med andra erfarenheter i bagaget, är rädd för att mannen faktiskt medvetet stönade. Mitt sällskap frågade också om vi haft hemlösa som sovit i trapphuset innan, men det har aldrig hänt. Plus att jag fick en så stark känsla av att personen visste vem Bruce (hunden) var, eftersom han sa lilla hunden i bestämd form. Inte.. "är det en hund där?" eller liknande.
När vi gick in och låste om oss så fick jag också dåligt samvete, borde vi ha gått upp dit och kollat om det var någon som mådde dåligt? Men jag var så rädd. Det som oroar mig lite extra är att jag och sällskapet sysslat med ljudliga vuxenaktiviteter under dagen
Ganska påtagligt, och vid många tillfällen under dagen. Vilka grannarna med stor sannolikhet kan ha hört. För några sekunder på dagen kändes det jobbigt, men jag tänkte att vi är ju ändå vuxna människor alla här så vad gör det om någon skulle råka höra. Jag vill verkligen inte koppla samman mina tankar om att grannarna kan ha hört mig ha sex, med den stönande mannen i trapphuset. Men jag kan inte låta bli. Nu tänker säkert den observante "Men, skrev inte du en liknande tråd i våras?". Jo, om någon som knackat på dörren mitt i natten och stulen post. Men jag har flyttat sedan dess, och har mycket svårt att se att det skulle finnas någon koppling till det.
Jag vill inte vara den som slår på stora trumman över att det eventuellt kan ha somnat ett fyllo på våning 2 i mitt trapphus, och som råkade skrämma slag på mig p.g.a tidigare erfarenheter av stönande gubbar och egna hjärnspöken om att grannarna kan ha hört mig ha sex. Mannen på våning 2 kan inte ha sett ner till mig från sitt våningsplan, och han kunde omöjligt ha vetat vilket klockslag jag skulle gå utanför dörren. Alltså är det helt orimligt att han skulle veta att det var just jag som stod där, åtminstone innan han hörde hunden då.
Vad tycker ni? Ska jag glömma det hela och tänka att det nog bara var en full granne, och att hans ansträngda andning troligtvis inte alls var medvetet stönande? Att det lät som att någon ryckte i handtaget tidigare bara var en ren slump? Eller flagga för hyresvärden bara så att han vet om vad som hänt, ifall något liknande skulle ske i framtiden?
