Obehag inför en persons blickar

Så var samtalet avklarat. Det blev nog ändå rätt ok, fast det var läskigt. Kollegan stal "showen" lite men jag återtog den då jag upprepade i lugn ton att så är min upplevelse och om hon kunde ta hänsyn till det.skulle jag vara tacksam. Kollegan menade att hennes blickar inte betydde ngt och att jag kunde ju fortsätta att undvika vissa platser, såsom fikarummet etc .

Kanske jag inbillar mig men hon sa lite saker som fick mig att tro att ngn någon gång har sagt ngt om hennes blickar. Men det kan ju vara inbillning av mig. Hon sa inget om att försöka tänka på det men hon hörde nog min upprepade vädjan. Det var nog jkligt jobbigt för henne. Det har ju naturligtvis aldrig varit hennes avsikt att orsaka mig obehag. Vi får se om hon kan tänka på det och hur det blir.

Mitt eget ansvar fortsätter nu, att försöka ta mig ur obehaget och låta bli att tänka på det. En dag i sänder. Känner lite skam över hela situationen, ve ej varför men det får väl en framtida terapeut förklara för mig:crazy: en vacker dag.

Med facit på hand undrar jag varför i hela friden jag väntat nästan ett år med att ta upp saken. Om det skulle bli ngt, ngn mer gång så hoppas jag tar tag i det på en gång. Man behöver ju inte förutsätta att det blir världens konflikt.

TACK ALLA FÖR ERA SUPER BRA OCH FINA ÅSIKTER:love::love::love:
 
Så var samtalet avklarat. Det blev nog ändå rätt ok, fast det var läskigt. Kollegan stal "showen" lite men jag återtog den då jag upprepade i lugn ton att så är min upplevelse och om hon kunde ta hänsyn till det.skulle jag vara tacksam. Kollegan menade att hennes blickar inte betydde ngt och att jag kunde ju fortsätta att undvika vissa platser, såsom fikarummet etc .

Kanske jag inbillar mig men hon sa lite saker som fick mig att tro att ngn någon gång har sagt ngt om hennes blickar. Men det kan ju vara inbillning av mig. Hon sa inget om att försöka tänka på det men hon hörde nog min upprepade vädjan. Det var nog jkligt jobbigt för henne. Det har ju naturligtvis aldrig varit hennes avsikt att orsaka mig obehag. Vi får se om hon kan tänka på det och hur det blir.

Mitt eget ansvar fortsätter nu, att försöka ta mig ur obehaget och låta bli att tänka på det. En dag i sänder. Känner lite skam över hela situationen, ve ej varför men det får väl en framtida terapeut förklara för mig:crazy: en vacker dag.

Med facit på hand undrar jag varför i hela friden jag väntat nästan ett år med att ta upp saken. Om det skulle bli ngt, ngn mer gång så hoppas jag tar tag i det på en gång. Man behöver ju inte förutsätta att det blir världens konflikt.

TACK ALLA FÖR ERA SUPER BRA OCH FINA ÅSIKTER:love::love::love:
Bra att du tog tag i det ocj pratade med henne, verkligen en eloge till dig för det!

Tycker dock kollegans reaktion, att du skulle "fortsätta undvika fikarummet" kändes lite skum :/ Men hon blev säkert ställd. Oavsett av vilken anledning denna situation finns så var hon definitivt inte beredd på det snacket idag ;)

Hoppas du kan känna dig med bekväm på din arbetsplats framöver oxh att kollegan också kan trivas :)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 095
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 806
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
4 238
Senast: skiesabove
·
Skola & Jobb De senaste veckorna har jag börjat få obehagliga brev från en man (dubbelt så gammal som jag) som är kund på mitt jobb. Han kommer ofta...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
15 477

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp