Obehag inför en persons blickar

[Guest]

Tack för den Oacceptabelt beteende, det styrker mig att höra att det är så, helt enkelt oacceptabelt. . Tänk att ni är så kloka, visste väl det

 

[Guest]

http://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Amnen/Sexuella-trakasserier-/

Tack,
har ju gått i dessa tankar och en person sa till mig att det här hon utsätter mig för är en form utav sexuella trakasserier.

 

[LadyCovergirl]

Låter som en god ide att ta ett samtal och tror nog att det får bli tillsammans med våra chefer, hon har en egen chef.
Helst ska man ju först ta det enskilt men det här är ju inte en vanlig irritationskonflikt, mellan 2 personer, eller hur? Jag ska ladda upp!

Och jag personligen anser att det här är något för dig att ta upp på egen hand utan att i första skedet blanda in chefer. Öppna munnen och säg att du upplever att hon håller väldigt mycket koll på dig vilket du upplever som obehagligt. Beroende på svaret får du gå vidare på lämpligt sätt.

 

[LadyCovergirl]

Tack,
har ju gått i dessa tankar och en person sa till mig att det här hon utsätter mig för är en form utav sexuella trakasserier.

Om jag inte har missat något så tycker du alltså att det är sexuella trakasserier att titta intensivt på någon kombinerat med ett intresse för den personen?

 

[SiZo]

Om jag inte har missat något så tycker du alltså att det är sexuella trakasserier att titta intensivt på någon kombinerat med ett intresse för den personen?

Alltså, jag är inne på LadyCovergirls spår här. Du vet inte varför hon stirrar, jag hade inte dragit in chefer i det här läget.
Jag hade lagt fram att jag inte tycker om sättet hon tittar på mig och att det gör mig obekväm.

Det är ju fullt möjligt att du bara är väldigt lik en gammal barndomsvän, eller att hon trodde att ni skulle bli väldigt nära kompisar, och inte förstår varför du har dragit dig undan.

Jag vet att jag tittade väääääldigt mkt på en person som kunde varit väldigt nära släkt med en av mina fd vänner, just för att jag var så faschinerad över hur otroligt lika de var. Jag kunde inte sluta titta heller.

 

[iNHALE]

Hej och tack för ditt svar.

Låter som en god ide att ta ett samtal och tror nog att det får bli tillsammans med våra chefer, hon har en egen chef.
Helst ska man ju först ta det enskilt men det här är ju inte en vanlig irritationskonflikt, mellan 2 personer, eller hur? Jag ska ladda upp!

Säger som andra här, tycker inte det är läge att blanda in cheferna i detta läget faktiskt. Det handlar om en växling mellan er två där du upplever att hon beter sig på ett sätt som du inte tycker om, men å andra sidan är det inte ett beteende som är att betrakta som extremt ännu. Tycker att så länge det är på en "mild" nivå så kan man gott börja med att prata med personen själv och säga vad man tycker och be personen sluta. Om det däremot inte hjälper, då kan man dra in cheferna för då finns det ett problem som du inte kan lösa på egen hand trots att du provat.

 

[fejt]

Men tycker ni verkligen inte att det är ett extremt beteende?

Jag ryser i hela kroppen när ts beskriver sin situation och känner mig äcklad å hennes vägar. Det är ju, oavsett anledning, helt vansinnigt och totalt gränslöst att stirra så på en annan människa.

Man vet och märker när någon, oavsett kön, ser på en på ett sexuellt eller förälskat sätt och en arbetskamrat som inte kan hejda sitt behov av att stirra utsätter den andra för sexuella trakasserier.

Till ts: Jag tror att du måste ta tag i det hela på det sätt som känns bäst för dig. Vill du ha med chefer ska du ha det. Vill du ta det mellan fyra ögon ska du göra det. Inget är mer rätt eller fel.

 

[Hyacinth]

Hej och tack för svar!

Jo så har jag tänkt, att jag ska trycka på min upplevelse utav obehag och att be henne ta hänsyn till det, kanske inte gå in i vad hon egentligen menar med sitt stirrande.

Krasst så VET du inte varför hon stirrar. Du antar och tolkar. Så jag skulle be henne sluta titta på mig, vänligt men bestämt. Hon kanske tror att det inte märks så tydligt som du upplever det.

 

[Angel]

Håller med. Det är väldigt ofta man själv eller andra tolkar saker på ett helt felaktigt sätt. Sen skulle jag absolut säga något. Jag är lite väl rak ibland så skulle säkert lyckas kläcka ut mig något i stil med att "Du stirrar alltid så läskigt på mig, varför då?"

 

[Hyacinth]

Håller med. Det är väldigt ofta man själv eller andra tolkar saker på ett helt felaktigt sätt. Sen skulle jag absolut säga något. Jag är lite väl rak ibland så skulle säkert lyckas kläcka ut mig något i stil med att "Du stirrar alltid så läskigt på mig, varför då?"

Att säga till nån att de stirrar läskigt är väl inte särskilt smidigt. Det bäddar för konflikt.

Att säga: jag upplever att du tittar på mig väldigt mycket. Kan du vara snäll och sluta med det, det känns inte bra- det har en helt annan klang och är lättare att hantera för mottagaren. Blir man för anklagande blir motparten ofta väldigt defensiv. Men ingen kan ändra vad du anser dig uppleva.

 

[Hermelin]

Men tycker ni verkligen inte att det är ett extremt beteende?

Jag ryser i hela kroppen när ts beskriver sin situation och känner mig äcklad å hennes vägar. Det är ju, oavsett anledning, helt vansinnigt och totalt gränslöst att stirra så på en annan människa.

Man vet och märker när någon, oavsett kön, ser på en på ett sexuellt eller förälskat sätt och en arbetskamrat som inte kan hejda sitt behov av att stirra utsätter den andra för sexuella trakasserier.

Till ts: Jag tror att du måste ta tag i det hela på det sätt som känns bäst för dig. Vill du ha med chefer ska du ha det. Vill du ta det mellan fyra ögon ska du göra det. Inget är mer rätt eller fel.

Nej, jag uppfattar inte det här som extremt. Jag kan bara se en människa som verkar tycka om TS. Att det inte är ömsesidigt påverkar inte hur jag tolkar hennes beteende.

Det kan vara ett knepigt samtal att ha - men det är nog nödvändigt. Att blanda in chefen eller någon annan kollega känns som en rejäl överreaktion. Jag hade satt mig ner och berättat om min upplevelse. Då ger man kollegan en sportslig chans att bete sig annorlunda.

 

[Guest]

Och jag personligen anser att det här är något för dig att ta upp på egen hand utan att i första skedet blanda in chefer. Öppna munnen och säg att du upplever att hon håller väldigt mycket koll på dig vilket du upplever som obehagligt. Beroende på svaret får du gå vidare på lämpligt sätt.

Hej och tack för din reflektion. Eg håller jag med dig, bäst är att ta det enskilt, till att börja med, ska jobba på den tanken.
Sexuella trakasserier, har tänkt i början ( pågått i ett år) att det inte kan klassas som det men nu är jag inne på det eller ett gränsfall till det. Detta då en person i mitt liv nämner det utan att jag har sagt det, och om jag har förstått rätt, i en del utav inläggen här i denna tråd så skulle det kunna vara , åtminstone närliggande det. Jag vacklar i vad det är men min tolkning/upplevelse är i alla fall obehag. Om kollegan är intresserad utav mig, så har det egentligen inget med saken att göra, men det började så, hennes blickar, närgången etc etc. Hur hennes känslor är nu, struntar jag eg i men hon stirrar på ett sätt som är onormalt och för mig obehagligt.

 

[Guest]

Alltså, jag är inne på LadyCovergirls spår här. Du vet inte varför hon stirrar, jag hade inte dragit in chefer i det här läget.
Jag hade lagt fram att jag inte tycker om sättet hon tittar på mig och att det gör mig obekväm.

Det är ju fullt möjligt att du bara är väldigt lik en gammal barndomsvän, eller att hon trodde att ni skulle bli väldigt nära kompisar, och inte förstår varför du har dragit dig undan.

Jag vet att jag tittade väääääldigt mkt på en person som kunde varit väldigt nära släkt med en av mina fd vänner, just för att jag var så faschinerad över hur otroligt lika de var. Jag kunde inte sluta titta heller.

Hej, och tack för din reflektion med ! Jo visst kan det finnas många olika anledningar till varför man tittar/stirrar på folk, men om det till exempel skulle förhålla sig så som det var för dig, så tror jag ändå hon hade sagt ngt, typ, alltså du är så lik min .... etc och så hade vi skojat om det, typ.
Det här är ngt annat, men som duoch flera är inne på så har det eg ingen betydelse vad hon tycker, det är min känsla av obehag som får ha tolkningsförträde och jag ska, har nu bestämt mig, ta ett enskilt samtal med henne på måndag. Ska bara vara vänlig och säga att jag vill att hon tar hänsyn och att det stirrandet upphör, eller ngt dylikt. Inte gå in på vad hon eventuellt kan tycka.

 

[Guest]

Säger som andra här, tycker inte det är läge att blanda in cheferna i detta läget faktiskt. Det handlar om en växling mellan er två där du upplever att hon beter sig på ett sätt som du inte tycker om, men å andra sidan är det inte ett beteende som är att betrakta som extremt ännu. Tycker att så länge det är på en "mild" nivå så kan man gott börja med att prata med personen själv och säga vad man tycker och be personen sluta. Om det däremot inte hjälper, då kan man dra in cheferna för då finns det ett problem som du inte kan lösa på egen hand trots att du provat.

Ännu ett tack, jag uppskattar olik infallsvinklar och åsikter, det ger mig en lite mer nyanserat tänk men mitt obehag i magen och skallen kvarstår. Jag förstår hur du tänker, de jag har talat med IRL tycker många som du. Jag ska ta ett enskilt snack , vara lugn och vänlig men framföra det jag upplever, ej gå in på varför hon glor.

 

[Guest]

Men tycker ni verkligen inte att det är ett extremt beteende?

Jag ryser i hela kroppen när ts beskriver sin situation och känner mig äcklad å hennes vägar. Det är ju, oavsett anledning, helt vansinnigt och totalt gränslöst att stirra så på en annan människa.

Man vet och märker när någon, oavsett kön, ser på en på ett sexuellt eller förälskat sätt och en arbetskamrat som inte kan hejda sitt behov av att stirra utsätter den andra för sexuella trakasserier.

Till ts: Jag tror att du måste ta tag i det hela på det sätt som känns bäst för dig. Vill du ha med chefer ska du ha det. Vill du ta det mellan fyra ögon ska du göra det. Inget är mer rätt eller fel.

 

[Guest]

Jo jag ska ta ett enskilt samtal på måndag. Jag tycker också att det är gränslöst, oavsett hennes orsak att stirra. Jag struntar i hennes orsak. Känner obehag.

 

[Guest]

Krasst så VET du inte varför hon stirrar. Du antar och tolkar. Så jag skulle be henne sluta titta på mig, vänligt men bestämt. Hon kanske tror att det inte märks så tydligt som du upplever det.

Du har rätt, jag vet inte varför hon stirrar och som nämnts förut, jag struntar i det, var bara initialt som jag tolkade hennes signaler som att hon skulle kunna haft en fling för mig och jag ville visa mitt sätt att det inte var besvarat. Enskilt samtal blir det.

 

[Guest]

Håller med. Det är väldigt ofta man själv eller andra tolkar saker på ett helt felaktigt sätt. Sen skulle jag absolut säga något. Jag är lite väl rak ibland så skulle säkert lyckas kläcka ut mig något i stil med att "Du stirrar alltid så läskigt på mig, varför då?"

Yes, ska ta det lite lugnt, vänligt men sakligt. Tycker att jag har väntat för länge men som jag skriver i mitt långa inlägg har jag "tagit skulden" på mig själv, att jag är överkänslig, att detta inte är ngt att hänga upp sig på etc etc. Men nu är jag redo för ett snack, tack för all support och infallsvinklar!

 

[Guest]

Nej, jag uppfattar inte det här som extremt. Jag kan bara se en människa som verkar tycka om TS. Att det inte är ömsesidigt påverkar inte hur jag tolkar hennes beteende.

Det kan vara ett knepigt samtal att ha - men det är nog nödvändigt. Att blanda in chefen eller någon annan kollega känns som en rejäl överreaktion. Jag hade satt mig ner och berättat om min upplevelse. Då ger man kollegan en sportslig chans att bete sig annorlunda.

Hej och tack för din åsikt.
Jag ska ge henne en sportslig chans att få reda på vad jag upplever. Sedan är valet hennes om hon vill fortsätta med stirrandet. Nu är det ju inte intressant om hon skulle vara intresserad, men jag ser det som gränslöst att stirra och glo på en person i ett år och inte tolka de signaler jag har försökt ge henne med mitt kroppsspråk. Vi är alla olika, jag tycker att jag snabbt uppfattar när ngn ändå inte är intresserad utav mig och är jag osäker och vill ngt med den person jag är intresserad utav, ja då frågar jag. Jag fortsätter inte att glo. Hon gör på ett annat sätt, uppenbart. Konstigt det där med att det sägs att kroppsspråket säger ofta så mkt mer än det verbala. I detta fall verkar det inte som det. Alltså hon hajar inte att jag upplever det obehagligt.

 

[LadyCovergirl]

Hej och tack för din reflektion. Eg håller jag med dig, bäst är att ta det enskilt, till att börja med, ska jobba på den tanken.
Sexuella trakasserier, har tänkt i början ( pågått i ett år) att det inte kan klassas som det men nu är jag inne på det eller ett gränsfall till det. Detta då en person i mitt liv nämner det utan att jag har sagt det, och om jag har förstått rätt, i en del utav inläggen här i denna tråd så skulle det kunna vara , åtminstone närliggande det. Jag vacklar i vad det är men min tolkning/upplevelse är i alla fall obehag. Om kollegan är intresserad utav mig, så har det egentligen inget med saken att göra, men det började så, hennes blickar, närgången etc etc. Hur hennes känslor är nu, struntar jag eg i men hon stirrar på ett sätt som är onormalt och för mig obehagligt.

Problemet är ju mest troligt inte eventuella känslor för dig utan att du upplever obehag. Ha det som utgångspunkt.
Och i fortsättningen, ta upp saker med den det gäller. Kanske finns det en rimlig förklaring och du har mått dåligt helt i onödan.