Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Är inte så orolig. Skulle bli mycket förvånad om någon inte tycker att jag "betalar tillbaka" så det räcker, faktiskt.
@Petruska Måste vara stressande att sitta i kläm sådär ändå. Finns det inga alternativa vägar att gå, lite mer sidledes?
Får man det då?
Självklart vore puttas ut värst, men ändå.
@Mabuse Just lärare finns det ju många exempel på som har ett nöjd-läge.
@Mabuse Ja just forskning är ju så direktkopplat. Som ett eget företag, med resultat som återinvesteras. Samma frihet och ansvar - och samma prestationskrav.
@Hyacinth Visst är det konstigt att all tillgänglig högre lön kommer med tråkigare arbetsuppgifte? Jag sliter som ett djur för att hålla mig kvar på nuvarande nivå utan att för den skull gå vidare i hierarkin. Alla steg ovanför mitt nuvarande blir bara tråkigare och tråkigare. Som det är nu älskar jag det (nästan).
Precis! Jag gör samma, trivs ypperligt med mitt jobb och jobbar stenhårt på att undvika "chef med personalansvar" i mitt fall. Jag skulle aldrig ha den frihet jag har idag, något högre lön men en icke-existerande fritid och ingen flex. Näpp tack
Håller SÅ med dig. Jag har mot bättre vetande dragits in som ledamot i flera olika centrala nämnder vilket förvisso ser bra ut i CV:t men ju mer jag gör såna saker desto mer distraherad blir jag från det jag egentligen tycker är kul, att forska. Och ju högre upp man kommer desto svårare blir det att undvika ledarroller med tunga administrativa bördor på olika sätt. Nej, professor är verkligen inget att stå efter, känner jag.Jag har inte meriterna. Ser ingen annan råd än att samla ihop dem, vad ska jag annars göra på arbetstid, liksom. Vill inte få titlarna och därmed bli evig gisslan som kvinna i den ena mansdominerade församlingen (betygsnämnd, sakkunnignämnd, you name it) efter den andra och inte ha en sekund över till nåt annat. Ett välkänt problem för kvinnor i sammanhang som mitt (mansdominerat). Och absolut inte värt högre lön och "finare" visitkort.
Nej, det verkar dötråkigt och dessutom stressigt (stressigare).Nej, professor är verkligen inget att stå efter, känner jag.
Men normalt sett har man ju sina egna forskningsmedel i den situationen. Att kunna dra in pengar är ju helt nödvändigt, blir man docent utan att kunna dra in medel så sitter man betydligt mer löst än att man tar det lugnt med uppgraderingen. Så länge man publicerar sig dessutom finns det ingen anledning att oroa sig.Om svaret då blir att "Jamen jag sitter hellre här och luktar på blommorna, jag vill inte skriva artiklar", så blir förmodligen resultatet att man blir av med forskningsdelen i tjänsten så småningom.
Men normalt sett har man ju sina egna forskningsmedel i den situationen. Att kunna dra in pengar är ju helt nödvändigt, blir man docent utan att kunna dra in medel så sitter man betydligt mer löst än att man tar det lugnt med uppgraderingen. Så länge man publicerar sig dessutom finns det ingen anledning att oroa sig.
@Mabuse Jag menar att har man egna medel, vilket man bör kunna dra in några år efter disputationen åtminstone så lär man ju inte bli petad från forskningen. Det är inte docentgraden som gör från eller till. Blir man docent på tid man själv inte dragit in en krona till så är det mer problematiskt.
Eller tänker du dig ett scenario där man har forskning i tjänsten och inte forskar alls så kan man ju fråga sig vad personen gör där? Då är det ju snarare nästan arbetsvägran.
Är det svårt att inte bli chef? Alltså, något man måste jobba stenhårt på för att undkomma? Man tänker sig ju annars att det skulle räcka att inte söka några chefstjänster, och tacka nej om man blir erbjuden en sån tjänst. Det är ju inte precis stenhårt arbete, vad är det du behöver göra för att undgå chefspositionen?
@Hyacinth Där pekar du på nåt intressant, som gäller i många yrken! Nämligen att "karriär" och "utveckling" inte måste innebära att man får arbetsledaransvar (med vidhängande administrativt krångel), utan minst lika gärna kan innebära att utvecklas fackmässigt, som expert.
Expertens lön verkar sällan kunna mäta sig med chefens, men om man får psykiska men och ångest av att chefa är det ju ändå lätt värt det. (Sjukskrivning blir man ju inte heller fet på.) Det där extra lönepåslaget som just arbetsledning ger, framstår för mig som den minst attraktiva sortens lönehöjning av dem alla.