Nyköpt häst är som förbytt!!

[Idka]

Själv skulle jag aldrig få tanken att gå in i ett slagsmål med en häst. Just för att det är jag som blir mosad i slutänden.
Börjar min ängel till häst krångla och bete sig som förbytt undrar jag vad som hänt och vad som är anledningen till betendet. Jag rustar mig inte med spö och diverse hjälptyglar för att övervinna kampen. Gör hästen som jag vill enbart när hot om våld/direkt våld är i närheten kommer jag aldrig kunna lite på den och känna mig trygg och det gäller nog hästen oxå.
Men det är ju bara vad jag tänker och känner. "Går det inte med våld så går det med mer våld" passar inte riktigt hemma i relatione mellan häst o människa anser jag...

 

[Serendipity]

Fy.. Det där påminner mig om en hemsk sak som hände häruppe för ett antal år sedan, jag gick nog i gymnasiet iaf..

En tjej som jobbade på samma sommarjobb som mig fick hem en ny häst. Den var jättefin när hon var hos ägaren och red, hade alla papper iordning osv.
De köpte hästen, och bara några dagar senare så blev hästen som förbytt. Stegrade sig på stallplanen och gick omkull med tjejen under sig. Hon dog..
Sen kom det fram att den som sålt hästen hade falska papper på hästen, och hade tydligen sålt den flera ggr innan, men då utan ngn större olycka, folk hade bara märkt ngt var fel och lämnat tillbaks.
Helt jävla otroligt vad folk gör för att få pengar.

ps. menar såklart inte att så är fallet nu, bara kom på detta och ville berätta ds.

 

[ako]

Hoppas du inte missförstod mig. Visst är ledarskap på marken och ett gott förtroende mellan häst o matte/husse A och O i all ridning o hästhantering.

Det jag vände mig emot är de personer som så att säga är så frälsta på sin egen tro ang NH-ledarskap att de vägrar se NÅGOT annat. De personer som anser att allt "våld" (tycker egentligen "våld" är fel ord, men OK, då) mot hästar i princip är djurplågeri och alltid av ondo. Som någon skrev, så säger ju hästarna ifrån till varandra genom "våld" också, så så hiiiimla onaturligt är det faktiskt inte för dem att få en välriktad känga när de gjort något riktigt förbjudet.

SJÄLVKLART löser man inga problem med, att som någon uttryckte det, "spöa skiten ur hästen", och om det är något jag tar avstånd från är det när människor ger sig på sina djur och bråkar med dem med hugg och slag. Har varit jobbig moraltant och sagt till ponnybarn på flera tävlingar/träningar . Rider i princip aldrig ens med spö själv.

Ville alltså bara egentligen påpeka den MILSVIDA skillnaden mellan att tillrättavisa (eller, i din systers hästs fall, egentligen få den framåt o ner på backen o få den att fatta att den ska vara på 4 ben o inte 2...) med ett rapp eller två i en situation där hästen går över gränsen för vad som är accaptabelt, över gränsen till att vara farlig, och att plåga o prygla den...

 

[Trassla]

Ja, så är det ju trots allt. Och det är stor skillnad på ETT rapp gentemot upprepat - där kan man snacka misshandel.

 

[Bellafjella]

Hej. Jag skulle inte heller kunna spöa till min pålle när han sätter sig på tvären för då blir han alldeles hysterisk.
När jag precis hade köpt honom så testade han mig när vi skulle rida ut från gården genom att stanna och sedan bara börja backa. Men då kom jag ihåg ett tips som jag fått en gång att i stället för att bli arg och börja gå på med spöet så skulle jag helt lugnt fortsätta att backa honom.
Så varje gång han började backa så backade jag honom jättelångt och till slut kände jag att han inte ville längre men då backade jag lite till. Till slut så gjorde JAG halt och red sedan framåt igen och då verkade han jätteglad att få lov att gå framåt igen. Det tog faktiskt inte så lång tid innan han slutade med dumheterna.

 

[Serendipity]

Brukar ha den metoden när EG får för sig att han aldrig någonsin mer ska komma in från hagen, vilket brukar ske vid hård ridning eller varmt väder.. eller när han får för sig ngt. Iaf.. Ger inget att skrika och gapa, eller att jaga, utan det är att mana på som gäller. Låter han springa tills han blir trött på att jag står i mitten och bara smackar. Då kommer han snällt och det dröjer bra länge innan han gör om det. Och när han väl kommer får han beröm och klapp på halsen.. Man riktigt ser på honom att jag har varit hemskt jobbig och han inte gärna gör om det igen.. På ett tag iaf..

 

[space_cowgirl]

Anledningen till att folk reagerar mot "spöbehandlingen" tror jag inte har något med nyfrälsta NH-are att göra (även om det säkert finns några sådana här också ). Utan det har väl snarare att göra med bristen på förståelse för problemet.

Vi har alltså en häst som på några få månader går från problemfri till problemhäst. Något måste ju ha hänt!!! Det kan mycket väl vara att din syster inte har koll, och låtit hästen ta över, MEN då är det ju inte hästen som behöver ett rapp i rumpan., utan din syster ( ) som behöver lära sig hur hon skall göra för att få en trygg och lugn häst. Om hon är så pass dålig (ta det på rätt sätt) att hon lyckas förvandla en snäll häst till ett monster så vet hon med säkerhet INTE hur hon skall hantera ett spö för att korrigera problemet. Och att säga till en rädd och osäker person att använda ett spö för att få rätt på hästen tycker jag är väldigt oövertänkt. Det kan ju sluta precis hur som helst...
Det kan ju finnas massor av orsaker till att hästen har tappat förtroendet för henne (eller snarare aldrig fått något), t.ex. att hon sitter i obalans, har dålig kroppshållning, är allmännt dålig på att läsa hästens signaler och missförstår sin häst o.s.v. Hästen kan ju också ha fått ont någonstans, men då borde ju problemen vara konstanta.
Om du vill ha namnet på en bra nh-tränare i Skåne så bor jag ihop med en Pm:a om du är intresserad.

Mvh/Marie

 

[harpan]

Håller med Milly.Hon måste bli kompis med hästen.Hästen ska
trivas i hennes sällskap.Köra lite "seven games"med hästen,
longera osv.Gå promenader med grimma.Ej rida ensam i början.
Min häst var likadan,hade lätt att stegra sig.Men jag lärde mig att ej låta honom stå still när han blev vresig.När han stod still,fick han ha huvudet mot mitt knä,då kunde han inte resa sig,sedan släppte jag ut honom på en volt när han lugnat sig.Blev han grinig drog jag i ena tygeln igen.
På det sättet lärde jag mig kontrollera stegringarna.
Jag gav alltid beröm och klappade honom när han gjorde rätt.
Fungerade för mig i alla fall.

 

[Bauke]

En av mina vänner hade ett liknande problem med sin nyköpta häst. Hon är en ganska duktig ryttare och har tävlat höga klasser i både hoppning och dressyr med sin tidigare häst.

Denna häst skenade och slängde av henne så hon landade på några stenar och fick ont i ryggen. Någon dag senare var hon ute och ledde den, då trängde den ner henne i diket så att hon vrickade foten. Hon blev rädd och funderade på att sälja hästen..

Jag sa åt henne att ta ut NH-tränare. Hon gjorde det och idag fungerar det jättebra mellan henne och hennes häst. De tar bla långa turer på stranden tillsammans ensamma.

Mitt tips till dig blir samma som till henne. Ta ut en duktig NH-tränare som hjälper till.

Lycka till!

Mvh Ulrika

 

[Darknesss]

Jag blir bara sååå trött!!!! Inte fan får du ett förtroende hos hästen och en bra ledarroll genom att slå fram sin vilja?? Möjligen kan hästen få respekt för spöet men det är inte det man vill uppnå hos hästen. Det gäller att ha lite känsla när man håller på med djur!! Annars borde man fan inte få ha några *arg*
Hade själv samma problem med min häst som jag köpte för snart ett år sedan, hon började resa sig och testa mina gränser. Varken spö eller sporrar användes nånsin för att vinna hennes förtroende och ledarskap. Enbart konsekvens och framåt som gällde. Nu kan vi varandra utan och innan känns det som och har ett toppen bra samarbete.
Våld löser inga problem, de hoppades jag alla visste men inte då.

 

[Gunther]

Oj, du verkar veta hur en slipsten ska dras och dessutom verkar du vara en riktig hejare på hästhantering. :smirk:

 

[Calazirya]

Kom upp till Norrland så kan jag spöa på dig med ett spö.

Skrika i dina öron och sparka på dig.

Tyvärr är det de enda som hjälper mot hästmänniskor som dig.

Det eller sluta hantera hästar, men det antar jag att du inte vill.

 

[Tassetass]

Till samtliga berörda.

Ursäkta språket, men för i HELVETE; har vissa av er totalt tappat förståndet!?

Hästar behöver veta sin plats, stora starka djur och spön och gramantyglar och fan och hans moster. Sysslar ni med samma djur som jag gör?

Hästar vet sin plats, dom läser av rangordningen i en relation fortare än kvickt och jobbar utifrån det. Ranghögst blir man om man visar sig värdig det, varken mer eller mindre. Man blir inte respekterad för att ha vunnit ett enskilt slag, som t.ex. en stegring i ridhuset eller en vägran att gå från stallplanen - man får platsen som ranghögste genom idogt arbete, hög kunskapsnivå och ett vettigt sätt. Varken mer eller mindre.

Ni tror att hästen anser sig ha ett fysiskt grepp över er - ni har så fel. Det är ett mentalt grepp dom har, ett övertag som ni inte får med fysiska medel, hur gärna ni än vill tro det. Och ärligt talat begriper jag inte hur ni vill tro det, för det är så förbannat jobbigt att behöva använda muskelstyrka för att kunna kommunicera med hästen.

Jag önskar så innerligt att jag är där den dagen ni med "hästen måste veta sin plats"-attityden råkar på en häst i stil med t.ex. den jag hade, som inte tvekar en sekund att prygla skiten ur uppkäftiga små människor som tror att dom kan lösa nåt med kraft och våld.

Hästar som inte tvekar en sekund att lyssna, lyda och till 100% följa och respektera de som visar sig värdiga.

DÅ kommer ni begripa vad hästhantering och ridning egentligen går ut på...

Och ni som säger "Men hjälp oss då, klaga inte bara" - det är inte möjligt att slänga ut kunskap som är tusentals år gammal och raffinerad på några rader på internet. Läs alla böcker ni kan hitta i ämnet, åk på kurser, läs mer böcker, prova er fram, IAKTTA er häst och lägg ner lika mycket tid, pengar och energi på att förstå hästen som ni gör på ridningen så kommer ni få se att ni har en helt annan häst gömd där under ytan.

/Jenny

PS: Ni som inte behöver ta åt er av det här vet vilka ni är...

 

[ako]

Re: Till samtliga berörda.

Jag antar att jag är en av dem som du menar ska ta åt mig, eftersom du citerade mig.

Med mina inlägg ville jag inget annat än visa att saker inte är svarta eller vita, och att det trots allt är en stor skillnad att avnända spö vid ett enstaka, befogat tillfälle mot att plåga, prygla och sätta hästen i en situation där den blir rädd. Många här verkar tycka att ALLT som överhuvudtaget har med spö att göra är misshandel av värsta sort, och det är det jag vill invända emot. Framförallt ska ju faktiskt spöet fungera som en förstärkt framåtdrivande hjälp.

Ang det jag och någon mer skrev om gramantygel: Det är INTE någon lösning på problemet, absolut inte. MEN om en graman kan få ryttaren att känna sig lite säkrare i obehagliga situationer UNDER EN ÖVERGÅNGSPERIOD, så anser jag att det må vara hänt bara för att få lite självförtroende tillbaka. Det är ju som bekant svårare för hästen att resa sig med en graman, samtidigt som man ju självklart i normalläget (= hästen snällt på alla 4) ska låta den hänga så den inte inverkar.

Så som sagt, bara för att jag invänder emot att all spöanvändning är lika med prygel och djurplågeri, så innebär det INTE att jag är för att man ska slå sina hästar. Varför ett rapp i baken på en häst som går på bakbenen skulle vara så förfärligt kan jag däremot faktiskt inte begripa? - det betyder ju helt enkelt bara FRAMÅT (neråt, inte uppåt)!!

Anna-Karin, som nu sagt sitt sista ord i frågan

 

[Tassetass]

Re: Till samtliga berörda.

Spörappet i sig är kanske inte så farligt, vad jag vänder mig emot är att det är så förbaskat onödigt. Jag tror inte heller på "övergångsperioder" där ryttaren ska få lära sig att känna sig säker.

Det vänds alltid så att det är hästen som är problemet, då det så extremt sällan är fallet.

Och som sagt, övertaget hästen har är inte fysiskt - det är mentalt. När en häst VERKLIGEN inser att den har det fysiska övertaget finns det inget man med fysisk kraft kn göra, för en människa kan omöjligt bli starkare än en häst. Tack och lov (eller ska man säga tyvärr?) når sällan hästar den punkten då dom inser att dom är helvetes stora, men när dom gör det... Som sagt, då blir det åka av.

Jämför med den lilla shettisen som bossar över det stora halvblodet - halvblodet skulle kunna nita lillen utan att anstränga sig för två öre, men då den lille jäkeln är så mycket smartare och kvickare i huvudet tycker den stora hästen att "Okej, jag lyssnar på dig, för du har nåt vettigt att säga".

Att tro att ett spörapp eller en graman hjälper det minsta är enligt mig en falsk föreställning, som tyvärr får vatten på sin falska vattenkvarn eftersom hästar ofta är alldeles för snälla för att säga ifrån ordentligt.

 

[Amaterasu]

Om hästen börjar backa för att stegra sig, vänd den då. Låt den snurra ett varv och sedan FRAMÅT! Går den inte fram, lägg på spöet lätt, fortsätter den, lägg på det igen. Den ska fram och inget annat. Lär den vid att vara ensam i ridhuset och i skogen. Rid ett tag, om den börjar löjla sig, hoppa av och longera den en stund, tills den har lugnat sig, men jobba ska den!
Problemet med den här hästen verkar vara att den inte fått jobba ordentligt. Rid igenom den alla dagar i veckan. Hårda pass, den ska vara svettig. Hela tiden ska den stimuleras under ridningen, den ska ha sin koncentration mot ryttaren vad än som händer. Tempoväxlingar, förhållningar, tillslut kommer den att bli mer lyhörd. Be din syster rida på graman tills hon återfått självförtroendet, men rida ordentligt!! När hästen är lugn behöver hon ju inte ta i gramanen, men hon kan korta den när hästen börjar bråka.

Och till många av er andra, som kan räknas in i två kategorier:
1: De som "förmänskligar" hästar och pratar om ledarskap och förtroende. Hästen kan bli farlig, ska tjejen råka ut för en olycka eller..!? När den häst blir sådär är den blockerad i psyket. Ungefär som en person med panikångest. Om den får koncentrera sig på att jobba, och med hjälptyglar som hindrar den från att bli farlig, så kommer den snart glömma att bråka.

2: Ni som förespråkar krig med hästen. Visst, de får ALDRIG töja på gränser. Men när de blir blockerade som flyktdjur skiter de ofta i människor. Man ska då påminna hästen om att man finns med skänkel och gärna spö, men aldrig mer än det behövs. Försöker man slåss hysteriskt råkar man illa ut. Ett rapp i rumpan förtjänar denna häst säkerligen ibland, men lätt och kontrollerat. Att skrika och dra i hästen manar bara på paniken och blockeringen.

 

[Tassetass]

Vill gärna att du utvecklar ditt underförstådda påstående att förtroende och ledarskap är nån sorts bluff.

 

[Daydream]

Jag vet att ledarskap mm börjar från marken, men saken är den att en häst kan välja att krångla vid just ridning och då får man ta det där. Bättre att säga till en gång ordentligt än att hatta i åratal med en häst som bara blir trilskare.
Jag talar efter egen erfarenhet och jag vet hur inbilska vissa hästar blir när deras så kallade "ledare" inte fattar att hästen har lurat dem från start. Hästar som får göra som de vill blir farliga.

 

[Daydream]

Har du aldrig sett hur hästar hugger och sparkar till varandra i hagen?
Försöker en ranglåg häst moppsa sig så blir det en känga direkt - sedan är allt utagerat och hästarna går lugnt som inget har hänt.
Precis enligt mitt förslag.

 

[fejko]

Du brukar prata om att man ska visa hästen vem som bestämmer mha kroppsspråk. Det funkar säkert på en häst som redan är lydig och väluppfostrad, men den här hästen har ju passerat den gränsen med råge! En häst som börjat resa sig kan bli väldigt farlig och ju förr man får hästen på andra tankar desto bättre. En häst som ska till att resa sig förtjänar ett rapp i rumpan. Ofta börjar den med att växa fast i marken. En sådan häst måste ovillkorligen svara framåt för skänkeln.

En sak till. Det här problemet måste lösas snabbt, för ju längre tid hästen tillåts hålla på så här desto svårare är problemet att lösa. Tillslut kan hästen bli så svårhanterlig att den måste skickas till slakt. Det händer kanske inte så ofta, men det förekommer.