Påstod jag att ledarskap var någon sorts bluff? Ok, om tjejen är problemet kan man inget göra. Hästen måste lita på ryttaren. Men jag utgår från att denna lillasyster är duktig och engagerad i sin häst, och absolut inte rädd för den. Å andra sidan, vem fan är inte rädd för att sitta på en stegrande häst!! Försök förstå henne istället och ge konstruktiva tips istället för att ge er på varandra!
Jag och min syster hade en häst som var likadan. Den började lugna sig när vi bytte stall och satsade på att träna henne hårt. Målet var att aktivera henne så mycket på träningen att hon glömde ifall det var andra eller inga hästar i ridhuset. När hon var på riktigt jävligt humör försökte vi lura henne, snurra ett varv och sedan framåt. Spöet fanns där, för en lätt touch när hon hade riktigt pms humör. Det funkade. Hästar är inte smarta djur och de blir blockerade av alla signalsubstanser som flushar genom blodet utan kontroll ibland. Man får vara fantasifull och vara steget före, ibland får de väntas ut, ibland sättas på plats, men alltid med lugn och fast hand.
Många hästar kan reagera så i nya miljöer. De kan ha olika faser och deppressioner i livet, särskilt unghästar har sina jobbiga perioder. Förändring överlag kan innebära en jobbig fas. Men så är det att ha häst, ibland börjar de också trixa för att man ställer högre krav på dem. Men om man låter dem vinna så kan de bli farliga och oridbara. Mitt råd till lillasyster är:
-konstatera först att hästen inte har ont, få sadeln ordentligt utprovad.
-Longera den ensam i ridhuset tills den lyssnar och koncentrerar sig.
-Kontrollera foderstaten.
-Bråkar den endast när hon sitter på, konsultera en instruktör, som gärna sitter upp själv och vågar vinna över hästen. Kör lekfullt, lura den, lugna den, slå den inte med spöet, det räcker gott och väl med att endast lyfta ett dressyrspö så borde det ge effekt.
-Rid rid rid! Den ska gå ordentligt 6 dagar i veckan och göra bra och allsidiga övningar så att den glömmer dumheterna den håller på med.
Det enda som är viktigt är att den slutar, för annars kan den utsätta ryttaren för fara. Jag lider verkligen med er som köpte den, ni måste vara jätteledsna. Vissa hästar är för skarpa för sina ryttare, även om alla kan bli bra hästar, så har de olika mentala förutsättningar för att uppfostras till sådana. Om problemet kvarstår trots instruktörshjälp så tror jag att tjejen mår bäst av att sälja den till någon som känner att de kan hantera ett sådant hästpsyke, och skaffa en mer lämplig häst, som ger självförtroendet tillbaka. Det är inget nederlag, jag förstår vilken oerhörd deppression det kan innebära när det går såhär! Men viktigast är att rida igenom den MYCKET, och inte ställa av den, då är loppet kört och den blir omöjlig att återställa. Och ni som kritiserar mina metoder, att snurra, att longera för att inte låta den undkomma arbete utan att riskera sitt liv; jag vet att det fungerar för jag har lyckats med istadiga hästar många gånger. De har blivit jättebra tillslut, utan övervåld, och utan att låta dem komma undan arbete.
