När ska man ge upp? LÅÅÅNGT.

[martha]

Men vad ÄR det för en defekt då??? en pålagring, en ledinflammation?? urkalkning??
Jag kan berätta om en häst som varit så (eller åtm 2 hästar)ofräsha och varit på väg till slakt, den ena var 6 år när den äntligen fick debutera...han kom till en tränare som anammar denna metoden, och tävlade ända tills han gick för åldersstrecket helt utan skador(Re Nevele) den andra var en märr som hette Tibelle...ska kolla vad dom fick in..Dessa hästar var utdömda då dom behandlats o behandlats o behandlats utan att bli bra.....

 

[martha]

Re Nevele
135 starter 50 segrar-21 andra-11 tredje 2 miljoner drygt in..Re Nevele slutade sin karriär i elfte timmen som 12 åring(28/12) med seger....
Tibelle 39 starter 15 segrar-5 andra.1 tredje 302 000(hon var född 81)
Tränarens fru hade problem med sitt knä...i flera år och många sjukbesök utan att bli bra...hon gjorde samma träning som hästarna och hon grinade så ont gjorde det, men hon blev helt bra i sitt knä efter några veckor....

Jag skulle testa o se faktiskt....

 

[Alexandra_W]

Men vad ÄR det för en defekt då??? en pålagring, en ledinflammation?? urkalkning??

Men Martha, har du inte LÄST mitt ursprungsinlägg ordentligt?

Det SAKNAS en bit där det borde vara ben. Svårt att förklara men om du tittar på den här bilden:

http://hem.passagen.se/xyplex/hasbild2.jpg

Där de blå ringarna är så saknas det en stor bit, precis där det är som mest "utbuktande" är det som om man tagit en glasskopa och gröpt ur en stor halvcirkelformad bit inåt. Vet kan inte säga vad det beror på, mer än att det är GAMMALT, gissningarna är (i ordning som följer) medfödd defekt/gammal OCD/gammal cysta.

Det är ju inte på en viktbärande del, utan när benet lyfts och hasen böjs ihop så ska de där glida mot varandra, och när det då plötsligt kommer en stor urgröpning så hakar de i varandra i vissa lägen (exakt vilka är okänt men det syns tydligt i galopp på böjt spår att benet hakar fast och han inte får ner det i tid utan får göra en knyck och ett kråkhopp för att inte stupa). och då blir det ju en retning och en ledinflammation.

Ingen av veterinärerna på kliniken hade sett något liknande någonsin, och därför kunde ju vet inte ge någon direkt prognos. Det kunde inte påverka alls eller påverka jättemycket. Och eftersom problemet upptäcktes när jag försiktigt introducerade böjt spår trodde ju både vet och jag att håller man sig undan det borde det fungera utmärkt. Nu verkar det inte så, men som sagt vi har inte varit in igen än, men symptomen är exakt de som jag åkte för sist. Och vi har inte ens galopperat som sagt...

Jag är beredd att göra allt jag kan inom rimliga gränser för att få honom bra, men jag måste ta hänsyn till HONOM också, det är en arbetsnarkoman och jag vill inte han ska behöva må mentalt dåligt för hans matte så gärna vill ha honom kvar.

Han har dock som sagt musklat sig väldigt fint på bara den här korta tiden, trots att vi mest skrittat och travat lite. (Hagen hjälper mkt med, när han är fräsch busar han MYCKET i hagen och det ger gratisträning ) Och det har fungerat bra tills nu. Men vi kom ju inte direkt långt trots att jag struntade i vets igångsättningsrekommendation och körde min egen variant.

Han har fö fått beröm för att ha ovanligt bra hasarbete för att vara arb, mycket luft, bra aktivitet och vinklar bra. Det är något jag förbannar rätt hårt nu kan jag säga =/

 

[martha]

Om jag ska vara ärlig så har jag inte läst ordentligt ....det var så långt

 

[Alexandra_W]

Det förklarar saken, inte undra på det blev förvirrat

Men frågan är ju om ett ledpreparat, t ex nämnda Flexijoint, skulle hjälpa Vision och isf HUR? Som jag ser det så det de måste göra för att hjälpa är att minska/hindra risken att en ledinflammation uppkommer? Nötningen/retningen av leden tack vare defekten kommer man ju inte åt, utan det är ju att hindra att nötningen ger en inflammation (=smärta) som man kan försöka med.

Och kan dessa ledtillskott i teorin göra det? hur? *oinsatt*

 

[martha]

det stimulerar ju även ledvätskan och broskbildning..byuggstenar som är nödvändiga för läkning...

 

[Alexandra_W]

Jo, fast kan det FÖRHINDRA att inflammationen uppstår? Hur det hjälper när det redan finns en inflammation eller om man har förändringar (artroser) vet jag. Men rent förbyggande tänkte jag.

Nåväl, jag har nu kommit fram till följande plan:

1. Equiatriker på onsdag som sagt. Hittar hon något ska jag tacka högre makter. Om inte..

2. Klinikbesök igen. Om där är den ledinflammation igen så behandlar jag. Och om vet fortfarande eller i givet läge anser man ska scinta elelr gå in med artroskopi etc elelr vad det må vara så gör jag det. Hur länge jag ska ge det vet jag inte just nu. Jag tänker prova allt inom RIMLIGA gränser, och då är det rimliga TIDSgränser likväl som rimliga gränser för HÄSTENS skull. Med tanke på hur deppig han blir av att vara konvalescent tänker jag inte låta honom genomgå hur många/långa sådana som helst.

3. Säger vet tillslut att det är stenkört och han inte svarar på behandling eller det hela tiden kommer tillbaka så får han en sista lycklig sommar (eller höst eller vad det nu blir för årstid). Helt enkelt göra som dagens ridtur, dvs släppa ALLA krav, låta honom springa såsom han tycker det är bekvämt oavsett om det på sikt är rena döden. Och om det behövs ge honom butta/djävulsklo under denna period. Och sen låta honom fara till de evigt gröna ängarna. Men då får han en sista period där han är lycklig och mår bra, och jag slipper det här med att hans sista period i livet kanske blev oändliga konvalescenser och deppighet.

4. Håller han så kommer jag inte (inte som jag ser det nu) utmana ödet med att hur fräsch han än känns ställa mer krav på honom än 'unghästridning' rakt fram i skogen. Han blir skogsmullehäst helt enkelt. Att både han och jag skulle SAKNA dressyren får vi leva med.

5. Jag tänker ge honom Flexijoint som Martha pratade om.

Jag tänker leta upp den där extra energin och fighting spiriten som jag just nu har svårt att finna. Jag tänker inte förlora honom utan strid iaf. han är värd så oändligt mycket mer än det, och han betyder så mycket för mig och har gett mig så mycket att det minsta jag kan göra 'in return' är att ge mig fan på att ta mig igenom det här på ett eller annat sätt.

Men som sagt, jag tänker sätta hans välbefinnande i första rummet, och inte låta honom vara konvalescent hur mkt/länge som helst. Om de så sa att "vi har uppfunnit en konstgjord led här, vi kan testa den på honom om du vill, men det är ett år skonvalescens" så skulle jag säga nej. Det skulle HAN må för dåligt av även om jag gärna skulle gripa ett sådant halmstrå.

 

[LenaH]

Jag tycker du resonerar helt rätt i ditt sista inlägg, av alla problem du haft härrör ju inte alla till det här hasproblemet.

Att du har haft en extrem otur ska inte förringas men tidigare års skador måste du ju arkivera .

Det vore ju härligt om ni nån gång fick en chans att ha ROLIGT också!

Så jag tycker absolut att du ska behandla igen om det är vad vet rekommenderar, för det känns ju tyvärr som ett MK-besök är tämligen oundvikligt :/.

Lycka till!

 

[Alexandra_W]

Ja, problemen innan har jag faktiskt inte brytt mig om, de är enligt mig historia (och verkar ju inte vara annat heller), det enda det spelat in är att "ska stackaren åka på ÄNNU en konvalescens", inte att jag tyckt att "nä nu räcker det med skador, jag orkar inte mer". Utan det är ju just hasen som oroar mig och som jag grubblat över. Klarade den inte ens så här lite innan den blev dålig igen, vad gör jag då? liksom. Skulle de på klinik te x komma fram till att han har ledinflammation på vänster fram skulle det inte varit minsta tvekan om att behandla, då är det ju något ANNAT och då är det inget snack om saken. Utan just om det är haseländet igen, att så lite ridning ändå blev för mycket.

men som sagt, efter att ha grubblat så jag nästan blivit galen så har jag kommit fram till det jag skrev ovan. Nu ska jag bara hitta energin och sen får det bära eller brista. Finns det något jag (inom rimliga gränser *tjat tjat*) som jag kan göra för att han ska bli bra och kunna hålla sig bra så ska jag göra det. Går det inte så går det inte helt enkelt, men nu kör vi tills det brister såfår vi se. Jag kommer uppdatera er, och håll gärna en tumme.

Nu ska jag sova, och kanske kan drömma om equiatrikermirakel istället för slaktbilar den här gången. (jag drömde jag gick runt på parkeringen på kliniken med honom och bara grät för de hade dömt ut honom på plats och frågat om jag ville ta farväl innan jag tog bort honom..hmm..)

 

[Welsh]

Usch Alexandra. Känner med dig. I morgon bär det av till MK för mig o Pelle. Har flera gånger drömt om hur även jag går på denna parkering med honom en sista gång. Hoppas på att han är ohalt i morgon. Det hemska med din berättelse är att jag känner mig så deppad. Pelle är som din häst en arbetsnarkoman och jag har insett nu när jag har läst ditt inlägg att ett sådant liv aldrig kommer att passa Pelle. Efter att ha varit halt i 3 v (skenar runt i hagen dock) så har vår gosiga snälla ponny blivit en pest för övriga i hagen.......

 

[Wilma]

Måste bara tillägga att jag förstod vad du menade med "bara" ledinflammation! Jag formulerade mig lite konstigt så det lät helt fel . Min mening var nog egentligen att peppa dig att orka ta det jobbiga beslutet! Att inse att även om det bara är en inflammation nu så kommer det mest troligt att komma fler o han kankse aldrig blir riktigt ok o du måste hela tiden oroa dig Inflammationer kan man ju göra något åt även om de ofta verkar komma tillbaka, pålagringar är ju värre.

det värsta tycker jag är att man alltid går o söker hältor och smärta hos hästarna när man blivit drabbad flera gånger. Jag är ju sån o det är psykiskt jobbigt. Direkt när man rider o stöter på motstånd så börjar disketten att snurra för mig. Ibland är nog min Diva bara "stotjurig"!

stöttande kramar från mig

 

[Alexandra_W]

Usch Alexandra. Känner med dig. I morgon bär det av till MK för mig o Pelle. Har flera gånger drömt om hur även jag går på denna parkering med honom en sista gång. Hoppas på att han är ohalt i morgon. Det hemska med din berättelse är att jag känner mig så deppad. Pelle är som din häst en arbetsnarkoman och jag har insett nu när jag har läst ditt inlägg att ett sådant liv aldrig kommer att passa Pelle. Efter att ha varit halt i 3 v (skenar runt i hagen dock) så har vår gosiga snälla ponny blivit en pest för övriga i hagen.......

Vi håller tummar, tassar och hovar härifrån för Pelle imorgon!

Och jo, det är jobbigt med arbetsnarkomanerna =/ jag gjorde ju som sagt ett försök med stoet, av ren egoism, men hon blev ju soms agt också en pest. Valacken utagerar det dock inte, han blir deppig och mindre och mindre aktiv och står tillslut bara, och så fruktansvärt kontaktsökande och 'mammig' och visar så tydligt att han vill gööööra något. Och något år kanske jag skulle kunna hålla honom sysselsatt med avsutten hjärngympa (t ex leda genom olika former av mönster, rygga i L-form etc, tomköra lite trailbaor etc) men det skulle inte hålla i längden =/

 

[Alexandra_W]

det värsta tycker jag är att man alltid går o söker hältor och smärta hos hästarna när man blivit drabbad flera gånger. Jag är ju sån o det är psykiskt jobbigt. Direkt när man rider o stöter på motstånd så börjar disketten att snurra för mig. Ibland är nog min Diva bara "stotjurig"!

Jo, det är LÄTT att bli väldigt nojig. Och de HAR ju sämre dagar UTAN att ha ont med. Fast jag har med valacken utarbetat ett synsätt för att hålla den värsta nojan borta. Lyder som följer:

1 dålig dag/dåligt pass betyder ingenting. Det är en dålig dag helt enkelt och inget att oroa sig för.

2 dåliga dagar/pass efter varandra eller väldigt nära varandra är alarmerande men fortfarande inget att bli hysterisk över.

3 dåliga dagar/dåliga pass efter varandra eller väldigt nära varandra är direktkvalificerande för equiatrikerbesök eller klinikbesök (lite beroende på vad det är som känns fel).

Hitills har det fungerat. Och jag brukar göra som så att är det bara en enstaka då struntar jag i det, är det två så lägger jag inte lite kravlös ridning om jag t ex tränat lite hårdare elelr jobbat mycket med vissa rörelser eller så. Är det jobbet inte heller bra så har den tredje gången inträffat, annars om det fungerar att sänka kraven så provar jag efter några dagar på lågfart att gå tillbaka till vanliga krav, och fungerar inte de så har det där tredje passet inträffat.

Det har fungerat hitills faktiskt =)

Annars hade jag haft mgsår nu Eftersom valacken säger till så väldigt försiktigt och försynt så är det ju jättesvårt att veta om det är ont eller bara att han är lite ur slag den dagen, men på det där sättet så får man inte ångest för de där enstaka dåliga dagarna iaf. Nu har han dock sällan det, men det har hänt =)

 

[Poziomka]

Hejsan. Har du provat ta av hästen skorna under en längre period? Hovens funktion påverkar faktiskt hela hästen.
Lycka till!

 

[Alexandra_W]

Jajamensan, men skorna påverkar överhuvudtaget inte hans has. Han lyfter sitt ben likförbaskat och det är där problemet är.

Skulle jag kunna få honom att bli väldigt, väldigt markbunden bak skulle jag minskat problemet, men det är ju inte riktigt rimligt.

 

[_xanth_star_]

Har inte varit med om riktigt samma sak men liknanade... Köpte häst 2000, han skulle då slaktas pga av platsbrist. Ja, detta var ju den absolut ENDE för mig så jag köpte han (utan papper, vetbes mm)...

Visst, inte hade han väl varit rikigt fräsch innan jag köpte han heller men, ja, han funkade hyggligt...

Blev halt fram, till och från under hösten 2000, var in på kliniken i nov, hälta på strålbenet och framknä höger fram...
Fick order om Pg-skor, satte på det, red, kändes inte rikigt fräsch men syntes inte... Hade upp equiterapeut, spänningar hela hästen, ryggproblem mm...

Behandlade, behandlade, behandlade... Kändes dunderfin vintern 01/02, men började fatta fel galopp i höger varv på vårkanten... Kollade upp honom i maj, helt ren, fick massor av beröm av vet...

Vägrade alls ta höger efter sommarvila, till kliniken, halt vb, och något i höger, dock ej halt utan rörelsestörning...
Sattes igång, halt igen i december, kotan hf, ringskor + sula... Satte igång, korsgalopp hela tiden...

Ställde av honom helt, och plötsligt började han komma i hagen men hade rörelsestörning även när han bara skrittade i hagen, tappade ingen vinterpäls...

Efter 2 månaders vila böjdes han, halt på 3 ben... Då fick han åka till de evigt gröna...

Visst för mig var det värsta jag gjort i hela mitt liv, kommer nog aldrig älska en häst så som jag älskade han men samtidigt känns det som det bästa beslut jag tagit...
Och det här var oxå en tokig arbetsnarkomanisk häst, att låta han vila mer än 1 dag i taget var otänkbart...

Tycker som de flesta andra att du ska ställa vet mot väggen, det kan ju vara svårt iof när det är en sån ovanlig åkomma, men det värsta är ju att leva i ovisshet... Tycker i överlag att vet är för positiva, hade jag vetat vad jag vet idag om strålbenshälta hade jag nog tagit bort han på plats...

Blev oerhört svamligt det här... Känner bara igen mig oerhört, man vill ju verkligen göra allt, och fortfarande skulle jag offra min högra hand för att få den hästen tillbaka (kan man spara hår och klona??? )

Hoppas det löser sig på nått sätt

Kram Johanna

 

[Alexandra_W]

Vision är snart Sveriges mest bortskämda häst, och för att vara 'promenadhäst' börjar han bli förbaskat dyr i drift

Equiatrikern var iaf här idag, och den skumma frambenshältan är löst. Han har slagit upp sin jäkla sträckning i bogen i höger fram igen. Den har en viss förkärlek för att dyka upp med jämna mellanrum *sucka* Och som han busar i hagen ibland är det inte så konstigt.

I övrigt var han riktigt okej faktiskt, förutom låsningar i ländryggen på vänstersidan som är överansträngningssymptom vb. Och så någon muskel vid baken/höften som var i princip tillbakabildad, men det var enligt Bea mer eller mindre standard att se på hästar med hasproblem.

Vi får väl se hur mycket dagens behandling förbättrade, har man TUR så är försämringen jag sett överlag senaste veckan pga av att han inte kunnat avlasta vä bak på höger fram som han 'brukar' eftersom han slagit upp sträckningen i höger fram.

Är han inte märkbart bättre av dagens behandling blir det klinik.

Sen tyckte Bea (equiatrikern) att han nog skulle vara hjälpt av magnetskydd över hasen. Så snäll matte har nu köpt hasledsskydd med magneter i till båda haserna. Vi diskuterade kring BoT eller magneter men magneter borde hjälpa bättre. Mattes plånbok gråter inte alls *ljug ljug*

Vi ska höra om någon vecka, är han inte bättre är dte klinik som sagt, annars ska Bea komma igen om tre veckor, så vi ser till att hålla musklerna så bra som möjlig för att hålla hasen besvärsfri.

Jag som tänkte den här månaden skulle bli en 'ge tillbaka lite pengar till bufferten' månad, inte en 'ta mer pengar från bufferten'-månad *sucka lite*

Men hjälper det så är det ju väl värda pengar, både Flexijointen, Beabehandlingarna och magnetskydden. Och han skulle ju bara VÅGA att inte bli bra

Glömde ju:

Bea trodde att (om nu dagens behandling inte avhjälper, dvs frambenet var problemet) så kan bakslaget med hasen som kom så förvånansvärt fort bero på snön. Djup snö i hagen innebär att de måste lyfta mer/högre och då får V problem. Dvs att det behöver inte vara så att han inte håller ens för promenadridning, utan det är tiden i hagen som blir för mycket iom snön.

 

[Pirayan]

Hej Alexandra,
Vill börja med att säga att jag lider med dig.
Sedan vill jag säga att det känns som att din inställning ändrats under inläggens gáng.... I början fick jag känslan av att du omedvetet, inom dig, vill ta bort honom, men att du söker en ursäkt eller en bekräftelse för att kunna göra det... (klandrar dig inte)
Nu i de senare trádarna, känns det som att du fátt tillbaka fighting spiriten och vill ge honom fler chanser. Har jag rätt?

Jag kan förstá att du känner mycket för Vision, men jag tycker att symptomen visar ganska tydligt pá hur hästen már, trots att han är arbetsnarkoman.
Om det inte finns nágon behandling och om även kanske andra symptom kommer upp än de som kommer frán hasen, ja, dá skulle ju jag i alla fall tycka att du gjort allt.
I slutändan máste ju du, som alla säger, bestämma och som det verkar sá är varken du eller hästen, i dagsläget, lyckliga, sá ett beslut máste nog fattas.
Om du nu inte redan helt har beslutat att följa listan du gjorde...
Om du vill ge upp - ha inte dáligt samvete!
Om du vill kämpa ännu mera - hoppas verkligen att alla arbetande instanser kan komma till en lösning och att han kan bli bra. Lycka till!

 

[Alexandra_W]

Sedan vill jag säga att det känns som att din inställning ändrats under inläggens gáng.... I början fick jag känslan av att du omedvetet, inom dig, vill ta bort honom, men att du söker en ursäkt eller en bekräftelse för att kunna göra det... (klandrar dig inte)
Nu i de senare trádarna, känns det som att du fátt tillbaka fighting spiriten och vill ge honom fler chanser. Har jag rätt?

Nästan korrekt =) Min inställningar ändrats, ja. Från början kändes det som att "men vafan, ska det aldrig ta slut, jag orkar inte mer nu, det här är ju fan hopplöst", medan jag nu känner att "det kanske inte är hopplöst trots allt, och jag ska iaf ge det en chans till"

jag har ingen gång under det hela VELAT ta bort, men jag har funderat över hur stor 'vits' det var att kämpa vidare. Jag vill INTE under några omständigheter förlora de hästen, finns det något jagkan göra för att han ska bli frisk så gör jag det. men samtidigt är det ju en fråga om hur HÄSTEN mår.

Men jag bestämde mig ju för att leta rätt på den sista dosen fighting spirit och ge det EN chans till. Han har gett mig så mycket och det känns som det minsta jag kan göra för både hans och min skull. Det som fick det att vända var ffa att jag stod i stallet och gosade med honom och bara kände att "nej, i h*elv*ete att jag ger upp så lätt, det är en glad och pigg häst som njuter av livet och jag vill inte han ska behöva sluta göra det innan jag ger upp, men samtidigt så ska han ha en rejäl chans till" och sådana saker som påpekats och fått mig att se att det kan finnas saker som spelar in som INTE är länkade till ridintensiteten. T ex att det faktiskt varit en hel del snö i hagen och sådana saker. Och är det 'bara' det som gjort det, så vill jag inte kasta in handduken än.

Dagens equiatrikerbesök gav ju också mer stöd åt att det inte är dags än. han hade ju slagit upp sin sträckning i bogen igen, och detsom det är på det ben han använder för att avlasta vb så är det ju inte så konstigt om han blir sämre. Han var jU FRÄSCH tills den skumma frambenshältan kom, och en vecka efterd en debuterat gick ju allt åt skogen.

Och ska jag göra ett sista försök så ska det vara försöket med stort F. Därav Flexijoint och magnetpaddar. jag tror inte på något vis att de kommer verka som ett mirakel, men kanske kan det öka gränsen för när det puttas över till fel sida lite.

Nu väntar jag först och främst på att se resultatet eller det uteblivna resultatet av att höger fram fått hjälp. Är han fräsch nu efter det så kör jag på, då var den dippen vi kände pga det. Är han inte alls bättre av det elelr bättre men inte bra får veterinärerna göra sitt, och då ska jag också diskutera saken grundligt med vet. Om han inte svarar på behandling eller blir ofräsch igen kort tid efter behandling och trots låg arbetsintensitet, då åker han till himlen (efter en lycklig period på smärtstillande om så krävs). Och då har jag verkligen också gjort ALLT, då finns det inget emr att göra. Jag har inte tänkt prova 'ditt och datt' in absurdum. Utan det här är den sista chansen, men den ska han få.

Om det inte finns nágon behandling och om även kanske andra symptom kommer upp än de som kommer frán hasen, ja, dá skulle ju jag i alla fall tycka att du gjort allt.
I slutändan máste ju du, som alla säger, bestämma och som det verkar sá är varken du eller hästen, i dagsläget, lyckliga, sá ett beslut máste nog fattas.

Nej, just nu (elelr igår iaf, jag avvaktar med att säga något om NU tills jag sett vad equiatrikerbesöket gjorde/inte gjorde) är ingen av oss speciellt lyckliga. Inte så han är OLYCKLIG, men han kan må bättre och förtjänar att må bättre. Men han skulle ju må dåligt om han hade sträckt en sena också t ex, och det skulle jag ju inte ta bort för om vet gav en bra prognos. Och iom att det varits hadödarunderlag i hagen, och han som sagt slagit upp sträckningen i h.f. igen (innan det var han fräsch och både han och jag mådde finfint) så känns det som jag iaf vill se så att det inte 'bara' var det.

Risken är ju dock att det var mer än så, dvs att hans has helt enkelt aldrig bli bra, men det kommer ju visa sig rätt snart, vi talar om säg 3 månader.

 

[Pirayan]

Hej igen,
Det láter som ett sunt beslut som gör att du kan känna att du gjort rätt oavsett hur det kommer att sluta.
Jag háller tummarna, vet vad du gár igenom.....

Har haft svára beslut med alla mina tre hästar, tvá är i himlen och den tredje är triangelmärkt.
Allt handlar egentligen om frágan när man ska ge upp.
Allt i livet bär ju med sig svárigheter och alla människor sätter ju gränsen olika högt.

Det finns ju alltid historier som berättar om underverk och kanske mánga fler hästar eller varför inte t ex relationer skulle kunna gá att lappa ihop med fler chanser. Man frágar ju ibland sig själv: vad är normalt att acceptera - hur lángt ska jag orka att gá? Det finns ju inget korrekt svar...

Summan av kardemumman är ju att alla sätter sina egna gränser och tar sina egna beslut efter de áskikter, erfarenheter och känslor man har.
Vissa är mer känsliga eller mer svaga än andra, därför kan man egentligen aldrig säga att nágon har tagit fel beslut i en frága (sá vida det inte gäller mord eller liknande...) eftersom beslutet kom utav en anledning.

Ännu en gáng, lycka till och hoppas att du lyckas lösa detta problem pá ett eller annat sätt. Pá ditt sätt!