Nyinspelningen av Saltkråkan

[Krålus]

Ja oavsett vilket förstår jag inte motsträvan till att saker nyanseras. Man behöver ju liksom inte titta. Mina barn har kommit förbi strecket nu att Astrid Lindgren är intressant, de gillade inte de gamla filmerna och lär inte heller kolla på det nya som kommer. Just deras årskullar har nog många helt enkelt missat Astrid Lindgren, tror inte många av deras vänner har följt hennes serier maniskt heller som en annan kanske gjorde, även om de såklart, än så länge får man väl säga, vet vilka Pippi och Emil mfl är.

Hur gamla är dina barn?

 

[Breaktown]

Tror det är ett bolag Saltråkan AB som ägs av hennes barn och barnbarn som äger alla rättigheter. De har fått ganska mycket kritik genom åren för kommersialisering och låg kvalitet. Jag har väl inte följt det hela direkt men har sett en del som varit genomuselt så jag tror det ligger mycket i den kritiken.

Det heter nu Astrid Lindgren AB.
Jag säger inte att det inte finns befogad kritik, (vad tycker du varit genomuselt?) men min uppfattning är att mycket av kritiken kommer från gänget som löper amok över att man strök n-ordet ur Pippi i Söderhavet…

 

[Lingon]

Ibland kanske det inte är så fel att byta skådespelare. En del av de gamla barnskådespelarna i Astrid Lindgrens filmer var väl sådär bra milt sagt. Och ärligt talat, Allan Edwall hade inte behövt ta i och vara så himla otäck som pappa Anton.

Allan Edwall var fantastisk i rollen som pappa Anton! Jag tycker om att Astrid inte såg ner på barn som många andra författare gör. Hon tog upp svåra ämnen som de flesta inte vågade ta upp. Jag tycker inte om när allt barn ser ska förgulligas och lindas in i nåt rosa fluff.

 

[MJLee]

Så Lindgren är bättre än Shakespeare? Hans pjäser skrev han för sitt eget teaterkompani. Sedan har de tolkats gud vet hur många gånger sedan han skrev dem i brytpunkten 1500-1600 talet. Både på duk, på scen, radio, tv, you name it. Richard III som är extremt plats och tidsbundet har tolkats i allt från en nazistisk dystopisk framtid (Ian McKellen rocks) till en post-kolonial uppgörelse om frihet.

Det som gör en stor författare är att deras verk kan tolkas och göras nya för nya generationer. Det de skriver om är universellt. Ronja är till stora del en Astrid Lindgren tolkning av Romeo och Julia. En del av hennes verk är bundna till en specifik era, särskilt Emil. Men även där kan jag se hur man kan tolka in den för moderna läsare/tittare. Den lilla intelligenta pojken med föräldrar som älskar honom, särskilt hans pappa, inte förstår sin son men är otroligt stolt över honom . Det slitiga och fattiga livet av en småbonde. Den fina skildringen av Småland på 1800-talet, skulle lätt kunna göras om till en pojke i England och andra kontinenter och kulturer. Teman i Astrid Lindgrens böcker är universella.

De flesta av hennes andra böcker kan lätt uppdateras. Jag älskar Mio min Mio, särskilt budskapet att den som hatar ondskan mest är de onda. Att man ska känna empati och förståelse inte hata. Det enda som väl egentligen behöver uppdateras är att Mio heter Bosse och bor i Vasastan.

Fö var Astrid Lindgren betydligt mer progressiv än sina läsare. Kommer ihåg hallåandet om Pippis pappa och at han var 'negerkung' Den vanliga mobben ylade om hur heligt varenda ord var och här kommer woke SJW och förstör den nationella klenoden Astrid Lindgren. Astrid själv tog det lugnast av alla och redan 1970 sa hon att hon skulle ändrat det särskilt som tiderna ändras.

https://www.svt.se/kultur/skulle-inte-varit-negerkung

Jag kan nästan lova att Astrid själv varit glad om hennes böcker lever vidare till nya generationer och i nya tolkningar.

 

[Myrten]

Jag kan förstå att man gör om en del av filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk. När de ursprungliga produktionerna gjordes fanns inte den teknik som krävs för att lyfta framför allt stories med fantasy-inslag. Saltkråkan hör ju inte till dessa, men produktionen känns ganska daterad. Men serien är ändå fylld av bra karaktärer och och berättelser, så varför inte? Den gamla finns ju kvar. Jag har sett delar av nyproduktionen av Ronja (delar inte för att den var dålig utan för att jag är rastlös och har svårt att se en hel serie) och tycker den var helt ok. Men Ronja, vare sig boken eller den gamla filmen, var aldrig mina favoriter.

Det jag väntar på är moderna filmatiseringar av Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. De skulle kunna bli så bra och så vackra med modern teknik. Det skulle förmodligen bli en dyr historia så jag väntar kanske förgäves men vem vet. Pippi skulle jag också kunna tänka mig att se en modern variant av.

Mio min Mio gjordes ju till radioföljetong i vintras och när jag började lyssna på den träffade mig Astrid Lindgrens storhet som författare som en projektil. Jag vet inte hur många ord, för jag lyssnade men efter 56 ynka sekunder hade hon lagt upp en galen cliffhanger som fångar läsaren (lyssnaren) direkt. En försvunnen pojke som aldrig kom till rätta - men han lever och ska berätta vad som verkligen hände. Helt briljant skrivet!

 

[Asko]

Herregud jag hade ingen aning om att det saknades textning. Skitdåligt ju!

Jag minns att det kan ha funnits text om de gick på TV, åtminstone när de började med text-TV (1979 enligt google). Men jag hade videor med flera Astrid Lindgren filmer, de hade inga texter - störde väl med text i rutan för de som inte behövde det Men med Kejsarens nya kläder och Spirit så minns jag att de började med att låta filmen först gå med svenskt tal och sedan ha filmen igen med svensk text, lyckan alltså Men det berodde ju mest på att originalet hade engelskt tal... De svenska filmerna var det inte likadant med.

Sen kom ju DVDen som var ju underbar när det gällde det

 

[vilde]

Det heter nu Astrid Lindgren AB.
Jag säger inte att det inte finns befogad kritik, (vad tycker du varit genomuselt?) men min uppfattning är att mycket av kritiken kommer från gänget som löper amok över att man strök n-ordet ur Pippi i Söderhavet…

Det här får du förklara. Menar du att om man riktar kritik mot att Saltråkan sålt rättigheter till produktioner av riktigt låg kvalitet innebär att man är rasist? Eller vad är det du menar egentligen?

Ett exempel på låg kvalitet är den här tecknade Pippi i Söderhavet-filmen

Värdet av ursprungsversionen devalveras om det hela blir för mycket kommers, den blir en i mängden.

 

[Grazing]

Så kan det ju vara, en individfråga snarare än en generationsfråga. Jag som är född på 80-talet och helt saknar relation till Sune/har knappt sett, har ju ingen stark åsikt i frågan överhuvudtaget. Jag menar bara att jag inte tror att det är en evig sanning att Peter Haber är den bästa pappa Rudolf

Varför saknar du koppling till Sune pga det? Jag är också född där och Sune var tokigt relevant och stor koppling för oss iallafall.

 

[ginnies]

Ibland kanske det inte är så fel att byta skådespelare. En del av de gamla barnskådespelarna i Astrid Lindgrens filmer var väl sådär bra milt sagt. Och ärligt talat, Allan Edwall hade inte behövt ta i och vara så himla otäck som pappa Anton.

Bra skådisar i Emil men helt galen grund, en pappa som inte kan kontrollera sin ilska , som jagar ett barn med målet att få fatt honom och ge någon form av fysisk stryk/tillrättavisning, en mamma som är medberoende och hjälper sonen att skynda o gömma sig. Sedan förskönas det på något sätt, pojken är ändå glad.

 

[Breaktown]

Det här får du förklara. Menar du att om man riktar kritik mot att Saltråkan sålt rättigheter till produktioner av riktigt låg kvalitet innebär att man är rasist? Eller vad är det du menar egentligen?

Ett exempel på låg kvalitet är den här tecknade Pippi i Söderhavet-filmen

Värdet av ursprungsversionen devalveras om det hela blir för mycket kommers, den blir en i mängden.

Men oj vilken tolkning. Nej det menade jag verkligen inte. Jag menade att de som oftast kommer med kritik är de som menar att ingenting får ändras från originalet till varje pris, oavsett vad det handlar om.

Men vad är det konkret som var genomuselt med den? Jag uppskattade den inte jättemycket heller. Tyckte inte att den tillgärde så mycket och föredrar verkligen spelfilmerna. Men jag vore ju dum om jag inte insåg att det är en rejäl portion nostalgi i min bedömning. Min lillebror som var i rätt ålder när tecknade Pippi kom älskade dem och har i princip bara sett den versionen

 

[Breaktown]

Så kan det ju vara, en individfråga snarare än en generationsfråga. Jag som är född på 80-talet och helt saknar relation till Sune/har knappt sett, har ju ingen stark åsikt i frågan överhuvudtaget. Jag menar bara att jag inte tror att det är en evig sanning att Peter Haber är den bästa pappa Rudolf

Men om du är född på 80-talet är du väl precis rätt generation för Sune? Suneböckerna började ges ut 1984, Sunes jul kom 91 och Sunes sommar kom 93. Andreas Hoffer är född 1980 och Gabriel Odenhammar 1983.

 

[Capybara]

Varför saknar du koppling till Sune pga det? Jag är också född där och Sune var tokigt relevant och stor koppling för oss iallafall.

Aha, jag ser att jag var otydlig. Jag menar att jag är född på 80-talet men saknar relation till Sune, antar jag Inte att jag och därför saknar relation till Sune. Jag har nog helt enkelt inte fattat hur stor Sune är. När kom de första filmerna, 1993? Då tror jag att jag tyckte att jag var för stor för familjefilm. Tyckte också att böckerna var supertöntiga, läste nog bara fantasy i den åldern - det tyckte nog andra var supertöntigt. (Jag har dock läst Sune-böcker, på mellanstadiet.)

Sunes jul vet jag att jag såg, men jag har inga särskilt starka minnen av den.

Det jag ville få fram var att a) jag är född på 80-talet och ändå tycker jag inte att Peter Haber som pappa Rudolf är nån sorts naturlag. Men jag förstår och respekterar att folk tycker det.

 

[Svartkatt]

Aha, jag ser att jag var otydlig. Jag menar att jag är född på 80-talet men saknar relation till Sune, antar jag Inte att jag och därför saknar relation till Sune. Jag har nog helt enkelt inte fattat hur stor Sune är. När kom de första filmerna, 1993? Då tror jag att jag tyckte att jag var för stor för familjefilm. Tyckte också att böckerna var supertöntiga, läste nog bara fantasy i den åldern - det tyckte nog andra var supertöntigt. (Jag har dock läst Sune-böcker, på mellanstadiet.)

Sunes jul vet jag att jag såg, men jag har inga särskilt starka minnen av den.

Det jag ville få fram var att a) jag är född på 80-talet och ändå tycker jag inte att Peter Haber som pappa Rudolf är nån sorts naturlag. Men jag förstår och respekterar att folk tycker det.

Fast då handlar det ju mer om att du inte har en direkt relation till just Sune än skådespelarinsatsen. Jag har själv aldrig förstått mig på Trolltider, en julkalender som alla andra bara verkar älska. Jag har försökt se den många gånger, men blir alltid galen och stänger av. Såg dock den nya som kom i julas och den var ändå okej (med hänsyn då taget till att jag är en vuxen).

Vad jag vet har väl minst fyra personer försökt spela Rudolf efter Haber och väldigt många är eniga med mig om att Haber gör rollen bäst. Det kan ju likagärna vara en person som spelar rollen någonstans i mitten rent kronologiskt som gör den bäst. Jag misstänker att många som gillar James Bond också har en favorit bland de som spelat den?

 

[Grazing]

Aha, jag ser att jag var otydlig. Jag menar att jag är född på 80-talet men saknar relation till Sune, antar jag Inte att jag och därför saknar relation till Sune. Jag har nog helt enkelt inte fattat hur stor Sune är. När kom de första filmerna, 1993? Då tror jag att jag tyckte att jag var för stor för familjefilm. Tyckte också att böckerna var supertöntiga, läste nog bara fantasy i den åldern - det tyckte nog andra var supertöntigt. (Jag har dock läst Sune-böcker, på mellanstadiet.)

Sunes jul vet jag att jag såg, men jag har inga särskilt starka minnen av den.

Det jag ville få fram var att a) jag är född på 80-talet och ändå tycker jag inte att Peter Haber som pappa Rudolf är nån sorts naturlag. Men jag förstår och respekterar att folk tycker det.

Då förstår jag, vi tyckte Sune var så lika våran snurriga familj så alla tyckte dom var bra. Kunde relatera till väldigt mycket så det var kul. Jag läste nog inte alls vid den tiden riktigt, eller hade väl precis börjat, var väl runt 6 när filmerna kom ut..jag visse nog inte ens vad fantasy var då..

Men det är klart, alla skådisar passar inte alla, all humor passar inte alla. Mycket beror nog på hur man kan relatera till den helt enkelt.

 

[vilde]

Men vad är det konkret som var genomuselt med den? Jag uppskattade den inte jättemycket heller. Tyckte inte att den tillgärde så mycket och föredrar verkligen spelfilmerna. Men jag vore ju dum om jag inte insåg att det är en rejäl portion nostalgi i min bedömning. Min lillebror som var i rätt ålder när tecknade Pippi kom älskade dem och har i princip bara sett den versionen

Så är det, man präglas av det man man möter och därför är det tråkigt att det släpps så dåliga versioner av Astrid Lindgrens verk. Konkret är väl den tecknade Pippi-filmen på den undre halvan av tecknade filmer kvalitetsmässigt, massproducerat skräp tycker jag.

Och det är synd för originalen håller mycket hög klass konstnärligt och berättarmässigt men ju fler andra och sämre versioner som kommer ut desto färre får uppleva dem.

 

[Capybara]

Fast då handlar det ju mer om att du inte har en direkt relation till just Sune än skådespelarinsatsen. Jag har själv aldrig förstått mig på Trolltider, en julkalender som alla andra bara verkar älska. Jag har försökt se den många gånger, men blir alltid galen och stänger av. Såg dock den nya som kom i julas och den var ändå okej (med hänsyn då taget till att jag är en vuxen).

Vad jag vet har väl minst fyra personer försökt spela Rudolf efter Haber och väldigt många är eniga med mig om att Haber gör rollen bäst. Det kan ju likagärna vara en person som spelar rollen någonstans i mitten rent kronologiskt som gör den bäst. Jag misstänker att många som gillar James Bond också har en favorit bland de som spelat den?

Jag tror att det jag försökte få fram var att det inte är säkert att en viss skådespelare är en viss rollfigur för alla i en viss generation, även om man sett de filmer/tv-serier det handlar om. För egen del kan jag inte komma på en enda tv-serie eller film där en nyversion skulle få mig att känna motstånd eller att "det kan ju inte bli lika bra" - även om de betytt mycket för mig. Inte Narnia som sagt, inte Harry Potter (som jag har sett massor på med mina barn), inte något av Astrid Lindgrens verk trots att jag sett och gillat dem. Jag förstår helt enkelt inte riktigt grejen med att känna "å nej, de får inte rollbesätta just den filmen på nytt, det bara måste bli sämre!"

Men jag vet och förstår att andra känner på det sättet.

 

[Lingon]

Jag tror att det jag försökte få fram var att det inte är säkert att en viss skådespelare är en viss rollfigur för alla i en viss generation, även om man sett de filmer/tv-serier det handlar om. För egen del kan jag inte komma på en enda tv-serie eller film där en nyversion skulle få mig att känna motstånd eller att "det kan ju inte bli lika bra" - även om de betytt mycket för mig. Inte Narnia som sagt, inte Harry Potter (som jag har sett massor på med mina barn), inte något av Astrid Lindgrens verk trots att jag sett och gillat dem. Jag förstår helt enkelt inte riktigt grejen med att känna "å nej, de får inte rollbesätta just den filmen på nytt, det bara måste bli sämre!"

Men jag vet och förstår att andra känner på det sättet.

Problemet med att göra nya versioner av just Astrids filmer är att Astrid själv skrev manus och var väldigt involverad i skapandet av filmerna. Utan henne blir det inte lika bra. Det kan bara bli mindre så som Astrid ville ha det.

 

[Midsommarblomster]

Jag har funderat mycket på det här med nostalgi sen jag själv fick barn. När dottern föddes var jag på antikvariat och samlade på mig böcker som för mig väckte goda minnen, men det tog inte lång tid innan jag insåg att mycket i böckerna var ganska problematiskt eller helt enkelt inte relevant längre. Det betyder inte att böckerna inte är fantastiska på sitt sätt, och har varit betydelsefulla för mig. Men tiderna och generationer förändras och vad som är intressant för mina barn kanske helt enkelt är någonting annat.

Med det sagt tycker jag att Astrid Lindgren är en fantastiskt författare och jag skulle gärna läsa en del av hennes verk med mina barn när de blir äldre. Dottern älskar att titta på Pippi med Inger Nilsson av någon outgrundlig anledning, jag uppskattar den men det krävs nog att man är lite äldre än vad hon är för att förstå allt det roliga. Men framför allt har jag upptäckt annan litteratur och barnprogram som intresserar mig mer, och som passar barnen bättre. Så det jag försöker säga är att allt inte var bättre för, och man ska nog vara försiktig med romantisera dåtiden. Det är som med Elsa Beskow och Ilon Wikland, fantastiska illustratörer och deras bilder väcker otroligt mycket i mig. Men med möjligheten att nå ut idag, och teknikutvecklingen i illustration har jag ett gäng illustratörer som jag följer på Instagram vars bilder jag gillar mer. Så ja.. min poäng är väl att mycket ruggigt bra har skapats genom tiden och det ska vi bevara, men mycket ruggigt bra skapas nu också så ge det en chans. Våra barn har ju, som redan nämnts, inte samma koppling till det som varit som vi har. De skapar egna minnen.

 

[escodobe]

Ibland kanske det inte är så fel att byta skådespelare. En del av de gamla barnskådespelarna i Astrid Lindgrens filmer var väl sådär bra milt sagt. Och ärligt talat, Allan Edwall hade inte behövt ta i och vara så himla otäck som pappa Anton.

Fast Emils pappa är ju otäck även i böckerna?

 

[Capybara]

Problemet med att göra nya versioner av just Astrids filmer är att Astrid själv skrev manus och var väldigt involverad i skapandet av filmerna. Utan henne blir det inte lika bra. Det kan bara bli mindre så som Astrid ville ha det.

Jag tänker att det kan gälla för ganska många verk. Jag förstår synpunkten, men jag kan nog ändå inte tycka att det är ett argument för att aldrig göra nyinspelningar av Astrid Lindgrens filmer eller nyfilmatiseringar av böckerna. Jag tror att det i längden gör dem mindre tillgängliga för framtidens barn (vilket man i sin tur kan tycka vad man vill om, men jag tror att det helt enkelt bara är så.)

Jag tror att vi som är födda på 80-talet kanske inte hade nöjt oss med svartvitt eller stumfilm bara för att en duktig filmskapare en gång i tiden gjort mästerverk med de teknikerna. Och jag vet att jag innerligt önskade mig en nyöversättning av CS Lewis eller till och med Harry Potter (eller Tolkien, som ju nyöversattes i just den vevan) när mina barn var små, för att de befintliga svenska versionerna var så otillgängliga för barn födda på 00-talet.