Nyinspelningen av Saltkråkan

[Bison]

Jag är inte emot nyinspelningar som fenomen och tycker exempelvis att nya Ronja var rätt bra. Däremot kan jag inte för mitt liv se charmen i dom nya Sune(Håkan)-filmerna. Dom är ju jättetråkiga? Saknar helt och hållet charm och innehåll.

De har jag inte sett pga för gammal
Hade jag sett Sunes sommar idag hade jag antagligen tyckt att den var rätt töntig, nu älskar jag den pga vuxit upp den, nostalgi osv.

 

[lilstar]

Jättebra tycker jag, barn kultur måste göras tillgängligt för barn och gamla Saltkråkan är definitivt inget som dagens barn vill se. Inget stoppar vuxna från att nostalgititta på sin barndoms version.

Jag såg faktiskt Netflix Ronja och var väldigt positivt överraskad. Det nya materialet är jättebra. Skönt med lite fler kvinnliga karaktärer vilket jag själv ständigt saknade i kulturen som barn. Så synd dock att nya Bröderna Lejonhjärta gick i stöpet, den filmatiseringen skulle verkligen behöva en uppfräschning

 

[LadyCovergirl]

De har jag inte sett pga för gammal
Hade jag sett Sunes sommar idag hade jag antagligen tyckt att den var rätt töntig, nu älskar jag den pga vuxit upp den, nostalgi osv.

Inte då. Sunes jul och Sunes sommar håller fortfarande

 

[Bison]

Inte då. Sunes jul och Sunes sommar håller fortfarande

Jag ser dem varje år och tycker de är asbra
Det jag menar är om jag hade sett dem för första gången nu som vuxen hade jag troligen inte blivit så imponerad

 

[LadyCovergirl]

Jag ser dem varje år och tycker de är asbra
Det jag menar är om jag hade sett dem för första gången nu som vuxen hade jag troligen inte blivit så imponerad

Du menar så. Aha, kanske. Samtidigt är det bitvis rätt vuxen humor så en del leenden hade det nog blivit iaf

 

[miumiu]

De har jag inte sett pga för gammal
Hade jag sett Sunes sommar idag hade jag antagligen tyckt att den var rätt töntig, nu älskar jag den pga vuxit upp den, nostalgi osv.

Viss nostalgi är det säkert också, men jag vågar ändå påstå att dom gamla filmerna, julkalendern etc över lag håller en högre kvalitet vad gäller manus, skådespel osv. Castingen känns helt off, två "torrisar" till föräldrar (Sissella Benn och Fredrik Hallgren) samt överspelande barn. Du har inte missat nånting

 

[Nytant]

Jag ÄLSKAR gamla Ronja! Som idog lajvare känns det som en värld jag vill (och ibland kan) kliva in i.

Om någon frågade mig vad jag verkligen vill göra med mitt liv skulle jag visa dem Ronja.

 

[Svartkatt]

Du menar så. Aha, kanske. Samtidigt är det bitvis rätt vuxen humor så en del leenden hade det nog blivit iaf

Jag känner likadant för just Sune. Jag har sett både sunes jul och sunes sommar x antal gånger som vuxen och det är lika roligt varje gång. Och jag är alldeles för ung för att ha sett Sune när det gick på tv. Det håller än och det är inte nödvändigtvis för barn. Många andra barnprogram är ju verkligen just för barn och inte alls intressanta för en vuxen.

 

[LadyCovergirl]

Jag känner likadant för just Sune. Jag har sett både sunes jul och sunes sommar x antal gånger som vuxen och det är lika roligt varje gång. Och jag är alldeles för ung för att ha sett Sune när det gick på tv. Det håller än och det är inte nödvändigtvis för barn. Många andra barnprogram är ju verkligen just för barn och inte alls intressanta för en vuxen.

Jag och dottern ser varje december Sunes jul Sunes sommar har hon såklart också sett.
Jag såg båda två i original men har uppenbarligen fått dottern att förstå humorn

 

[Svartkatt]

Och som fortsättning på just diskussionen om Sune. Jag har alltså sett Sunes jul respektive sommar i efterhand, inte när de först kom (jag var bara två år -91) men hade sett den när Håkan Bråkan kom. Och jag avskydde Håkan Bråkan. Nu var jag kanske lite i brytpunkten för när man kanske slutar/tar ett uppehåll i att titta på julkalendern i högstadieåldern men mina småsyskon som var ungefär i samma ålder som barnen i kalendern avskydde också Håkan Bråkan. Vi jämförde hela tiden med den "riktiga". De ännu nyare versionerna har jag inte ens sett.

Men Sunes Jul/sommar känns på något sätt ändå rätt tidlös? Saltkråkan har ju exempelvis åldrats betydligt mer.

 

[sjoberga]

Och som fortsättning på just diskussionen om Sune. Jag har alltså sett Sunes jul respektive sommar i efterhand, inte när de först kom (jag var bara två år -91) men hade sett den när Håkan Bråkan kom. Och jag avskydde Håkan Bråkan. Nu var jag kanske lite i brytpunkten för när man kanske slutar/tar ett uppehåll i att titta på julkalendern i högstadieåldern men mina småsyskon som var ungefär i samma ålder som barnen i kalendern avskydde också Håkan Bråkan. Vi jämförde hela tiden med den "riktiga". De ännu nyare versionerna har jag inte ens sett.

Men Sunes Jul/sommar känns på något sätt ändå rätt tidlös? Saltkråkan har ju exempelvis åldrats betydligt mer.

Jo, 1964 är mycket äldre än 1991. Tittar man på teknikens utveckling i perioden blir det väldigt stort gap.

 

[Anna]

Jag tycker det ska bli jättekul. Och då är Vi på Saltkråkan egentligen den enda Astrid Lindgrenbok jag verkligen gillar. Tyckte nog redan som barn att serien som fanns kunde ha shejpats upp lite. Ser fram emot en serie med mer färg, bättre manus, bättre skådespeleri om jag törs säga det, och troligen mer nostalgi.

Såklart är många scener och skådisar ur gamla serien klassiska och små skatter i sig.

TV-serien (och därmed då manuset) är faktiskt skriven före boken

 

[Otherside]

Men lite så är det ju med mycket - "vi äldre" menar smått desperat att barn MÅSTE läsa Tomtebobarnen och Pippi och det ska vara oredigerat och inget "olämpligt" får tas bort, för då förstörs nåt stort från vår barndom. Detta trots att det idag finns mängder, MÄNGDER, av fantastiska, fina, vackra, underbara barnböcker ... som våra egna barn kommer att bära med sig i livet som speciella. Det är våra egna minnen och vår egen nostalgi som inte får röras. Och det är väl ok men samtidigt är det också ok med nytt - även om det nya är en ny version av det där gamla älskade.

Sen finns det förståss t.ex. filmer där den nya versionen är jättedålig - exempelvis Flight of the Phoenix, som är perfekt i originalversion och platt fall (pun not intended) i ny version. Tycker jag.

 

[Sel]

Men lite så är det ju med mycket - "vi äldre" menar smått desperat att barn MÅSTE läsa Tomtebobarnen och Pippi och det ska vara oredigerat och inget "olämpligt" får tas bort, för då förstörs nåt stort från vår barndom. Detta trots att det idag finns mängder, MÄNGDER, av fantastiska, fina, vackra, underbara barnböcker ... som våra egna barn kommer att bära med sig i livet som speciella. Det är våra egna minnen och vår egen nostalgi som inte får röras. Och det är väl ok men samtidigt är det också ok med nytt - även om det nya är en ny version av det där gamla älskade.

Sen finns det förståss t.ex. filmer där den nya versionen är jättedålig - exempelvis Flight of the Phoenix, som är perfekt i originalversion och platt fall (pun not intended) i ny version. Tycker jag.

Sant! Sedan finns det förstås värde i nostalgi också. Jag är jätteglad att jag fick ärva mammas Svarta Hinsten - böcker och att jag fick se äldre filmer när jag växte upp och jag vet att brorsan idogt planterat ungarna framför anime och tecknade serier vi såg när vi växte upp.
Bara en sådan sak som gamla hederliga My Little Pony och Landet från Längesedan istället för bara det som kommer ut idag. De har också sett hela animeserien Silver Fang som var den som fick mig att köpa en shiba till slut.
Inga av dessa behöver en ny version och det är många, många "nyinspelningar" som är totalt onödiga tycker jag - men just Saltkråkan känns verkligen dated och är ingenting jag själv skulle sätta mig ned och se på med nya barn.

 

[Jozze]

Intressant att flera skriver att dagens barn aldrig skulle titta på Saltkråkan och andra Lindgren-produktioner. Mina barn är 11, 6 och 3 och de älskar, i olika omfattning, framför allt Pippi, Ronja och Saltkråkan, men den äldsta tittade också mycket på Bullerbyn (-86-versionen) som yngre och hon tyckte även om Rasmus på luffen. Jag minns inte riktigt om de två yngre sett Rasmus.

Min 3-åring älskar verkligen Saltkråkan och jag är så glad att ett av hennes favoritprogram är en så förhållandevis långsam filmproduktion, till skillnad från dagens snabba klipp. 6-åriga sonens favorit skulle jag säga är Ronja, gamla versionen.

 

[Sel]

Intressant att flera skriver att dagens barn aldrig skulle titta på Saltkråkan och andra Lindgren-produktioner. Mina barn är 11, 6 och 3 och de älskar, i olika omfattning, framför allt Pippi, Ronja och Saltkråkan, men den äldsta tittade också mycket på Bullerbyn (-86-versionen) som yngre och hon tyckte även om Rasmus på luffen. Jag minns inte riktigt om de två yngre sett Rasmus.

Min 3-åring älskar verkligen Saltkråkan och jag är så glad att ett av hennes favoritprogram är en så förhållandevis långsam filmproduktion, till skillnad från dagens snabba klipp. 6-åriga sonens favorit skulle jag säga är Ronja, gamla versionen.

Klart det skiljer mellan barn också och beror på ålder, men medan jag kan se att många nutida barn har stor behållning av Ronja, Emil och Pippi tänker jag att många av de andra verkligen vinner på att moderniseras. Jag tyckte de var rätt gamla och gnetiga redan när jag var barn.

 

[Bison]

Jag gillade inte ens gamla Ronja som barn
Tyckte den var töntig och fånig
Men den nya serien gillar jag som sagt

 

[Svartkatt]

Klart det skiljer mellan barn också och beror på ålder, men medan jag kan se att många nutida barn har stor behållning av Ronja, Emil och Pippi tänker jag att många av de andra verkligen vinner på att moderniseras. Jag tyckte de var rätt gamla och gnetiga redan när jag var barn.

Jag tänker lite att det också kan spela in att vissa av Astrids filmer utspelar sig i en tid som var ”gammal” redan när de kom. Tänker Emil, Bullerbyn, Rasmus på luffen, Madicken. Sen har vi ju typ bröderna Lejonhjärta som definitivt hade tjänat på en ny version med tanke på hur mycket tekniken har gått framåt sen den spelades in.

Medan Saltkråkan just är inspelad i den tid som faktiskt rådde när den kom. Om jag jämför Emil med Saltkråkan som bör vara ungefär inspelat samtidig (åtminstone 60-tal?) så känns Emil mycket mer gångbart än idag och att dagens barn skulle kunna ha behållning av Emil utan ändringar? I just Saltkråkan reagerar jag nog mest på språket som verkligen är föråldrat och litegrann på farbror Melkers unkna kvinnosyn där hans DOTTER binds vid spisen från ung ålder hellre än att karln gör det själv. Men det reagerade man ju absolut inte på som liten, då tyckte jag Malin var svingammal så det var liksom helt normalt.

 

[Sel]

Jag tänker lite att det också kan spela in att vissa av Astrids filmer utspelar sig i en tid som var ”gammal” redan när de kom. Tänker Emil, Bullerbyn, Rasmus på luffen, Madicken. Sen har vi ju typ bröderna Lejonhjärta som definitivt hade tjänat på en ny version med tanke på hur mycket tekniken har gått framåt sen den spelades in.

Medan Saltkråkan just är inspelad i den tid som faktiskt rådde när den kom. Om jag jämför Emil med Saltkråkan som bör vara ungefär inspelat samtidig (åtminstone 60-tal?) så känns Emil mycket mer gångbart än idag och att dagens barn skulle kunna ha behållning av Emil utan ändringar? I just Saltkråkan reagerar jag nog mest på språket som verkligen är föråldrat och litegrann på farbror Melkers unkna kvinnosyn där hans DOTTER binds vid spisen från ung ålder hellre än att karln gör det själv. Men det reagerade man ju absolut inte på som liten, då tyckte jag Malin var svingammal så det var liksom helt normalt.

Rasmus på Luffen hade jag helt glömt bort, men ja, den känns också betydligt mer tidlös av någon anledning! Ungefär som Emil och Pippi.
Svårt att förklara varför Saltkråkan inte hamnar i samma kategori. Kanske är det språket som du säger, jag tyckte som sagt inte om den ens som barn.

 

[Sel]

Jag gillade inte ens gamla Ronja som barn
Tyckte den var töntig och fånig
Men den nya serien gillar jag som sagt

Men du gillar ju Sunefilmerna så dig lyssnar jag inte på!