Sv: NYA snack- och uppdateringstråden
När sådant händer - att hästen är väldigt annorlunda vid tävling jämfört med träning hemma - brukar jag fundera på varför.
Hästen förstår ju inte att det är just tävling.
Nej exakt, det har jag med funderat på mycket...
Är hästen van vid träning på ovalbana?
Vi har inte tränat på ovalbana på nya ställen så mycket men vi har ju en då varit ute och tävlat och ridit på ovalbana ca 10gånger på dessa 6åren sen var han uppstallad i ett stall med ovalbana där vi kunde rida när som helst och där vet jag inte hur ofta vi red men han är ju en då rätt bekant med ovalbanan egenetligen
men det är samma med paddock såfort man närmar sig eller skrittar in i en paddock så är det noll vilja.
jag har testa det mesta, att bara slappna av och vara neutral(det var jag ju första gångerna innan jag visste hur han skulle reagera).
och så har jag testat att driva framåt, bli arg på honom, låta han va helt och se om han "piggnar på" men ibland går han inte ens framåt då
och mina känslor blir till slut såhär
jag blir förbannad besviken och arg på honom att vad jag än gör så vill han inte och det känner han ju till slut med att jag blir besviken på honom.
men förstår bara inte varför han bara inte kan springa framåt då istället så blir man ju inte arg och besviken på honom? varför vill han medvetet göra tvärt emot kan man undra.
Är hästen van vid liv och rörelse i motsvarande?
hästen är väldigt van och trygg och orädd han bryr sig inte om mycket och han är inte annorlunda(som jag märker iaf, förutom att han reagerar med att bli seg då) på nya platser.
jo drirekt när man lastar ut så kan han vara ganska uppspelt och inte kunna stå still och det är ju den energin man vill att han ska ha på banan att han vill visa upp sig men såfort jag sätter mig på honom så är det handbromsen i totalt.
Är det ryttaren som är mer spänd och därför kanske bromsar med sitsen?
jag är ju en riktig tävlingsmänniska och är jätteglad och peppad inför en tävling nervös med men jag känner att jag för över en känsla av "kom igen nu gäller det vi ska klara detta" en peppande känsla som jag uppfattar som att han borde bli peppad av och med vilja visa upp sig och ge järnet.
men det är som att han blir rädd eller något och tror att det bästa är att backa och stå stilla men det är ju då jag blir jätteledsen och besviken på honom.
ju mer man driver destå mindre lyssnar han och destå långsammare går han, till slut frå man bära fram honom med spö och skänklar för slutar man trycka på och peta med spöet tvärnitar han, han tvärnitar verkligen och motvilligt drar sig framåt när man driver...dvs drivning-går fram-segar ner vill stanna-drivning-går fram segar ner vill stanna osv...så bjudningen är ju minst sagt ojämn och jag blir helt ärligt tokig och riktigt riktigt besviken så jag känner bara men skit i det då han hatar det verkligen jag får skita i det hur surt det än känns och hur besviken och ledsen jag än blir han vill ju inte
.
och jag blir så ledsen varenda gång så varje gång jag måste driva han på det där sättet så försvinner vårt förtroende för varandra och vi måste börja om från början igen och nu senast tog det flera år
.
jag förstår mig verkligen inte på den hästen han är så extremt svår eller så är jag bara jättepuckad
.
har ridit för en massa tränare som sagt olika saker men har nu gett upp om att kunna tävla/träna/rida i paddock med honom mer
för han hatar det så otroligt mycket och jag hatar den känslan av total ovilja och när tränaren man betalat multum till står och säger samma sak "han måste gå fram" men säg något jag inte vet och det blir lixom bara väldigt dåligt stämning mellan thengill och mig.
jag har hemma testat att låta han springa runt i paddocken lös för att tycka det är kul o det går mkt bättre när man inte rider han älskar att löshoppa tex och springer glatt runt utan att man behöver smacka på honom.
så har jag testat att rida till paddocken och bara raca runt för att det ska vara kul, inget jobbigt eller tråkigt jobb alltså.
har gjort så under en lång tid men ofta går han inte fram så bra och det måste ju kännas som att han går fram riktigt bra för att man ha ha något att jobba med.
överlag har vi inte tränat mkt i paddock genom åren just för att han blir så seg och jag blir så förbannad, det är inget roligt
det har säkert blivit en ond cirkel men även när andra rider är han dödsseg i paddock.
men sen är han väldigt ranghög och tuff gör lite som han vill och det har jag med funderat på om han bara bestämmer sig för att skit i mig men han tappar lixom förtroendet för mig när jag ger allt jag har vad gäller drivning vad gör man sen lixom?
han är alltid mkt piggare på hemväg än bortåt så har han alltid varit så det jag testar just nu(vilket jag även testat tidigare men inget ger ju extremt bra resiultat precis) är att låta han gå i sin egen makliga takt i skritt bortåt och så vänder jag och då är det full fart och då är han ju riktigt på och döds pigg istället.
det är som att när det passar han är han jättepigg.
usch orkar knappt skriva mer har blivit så neagtivt för oss detta.
Jag tävlar en del dock inte inom islands, och mina hästar kan vara lite annorlunda jämfört med vid träning. Dock hänger det samman med mig - mina nerver och de förändringar det gör med min sits och min anspänning i musklerna.
jo jag är medveten om att hästarna rent logiskt alltid går bäst hemma men jag önskar en häst som vore lika taggad och peppad som jag där man hade något att jobba med, en vilja som man kunde samla ihop...det saknar jag.
men jag hoppas innerligt att glampi blir den hästen.
men thengill har ju så fina gångarter...suck.
vi fick 5,3 på én av tävlingarna och då gick han inte ens fram knappt...han har så mycket att ge.
den kassa galoppen nu senast(där han endå fick fnatt en bit och drog på) var tydligen värd en 6a och då gick han inte ens i form eller något sånt och kan ju så mycket mer.
och skritten har han med fått 6 för och den var ju inte helt bra då heller...
känner mig så ofärdig med honom på något sätt så svårt att släppa en så fin häst och acceptera honom som skogshäst...
Jag upplever också att hästen kan bli ofokuserad på mig och kanske tappa lite bjudning av att den tittar på allt annat som händer: hästar som är alldeles i närheten eller på framridningen en bit bort, publik som gör olika saker och så vidare.
han är helt focuserad på mig och tyvärrr känner vi nog varann för väl.
när jag nyss köpt honom var han en glad pigg och så härlig häst han hade så mkt glädje som smittade av sig, var man på dåligt humör så fick han en alltid att sitta och skratta.
men sen började vi lära känna varandra/eller jag har gjort något fel för nu är han ofta på dåligt humör när jag är och tvärtom...
och det är svårt att få hästen att gå bra när han känne mig så väl och jag inte kan lura honom att jag mår bra.
jag vet inte om jobbiga saker kanske går ut över honom om man är trött eller har dåligt tålamod och så.
(att han märker på mitt humör)
en tränare sa att han är en väldigt känslig individ även om han verkar okänslig men det är att han stänger av när det blir för mkt och det tror jag till 200 procent på.
det är som att han blir förlolämpad när jag driver på honom så mycket att "du litar inte på mig och tror inte jag kan"....men jag ger honom ju chans på chans men han vill ju inte visa vad han kan
.
