Sv: Nya regler för föräldrarledighet
Ingenstans står det att barnen far illa av att bara knyta an till en, dessutom så är det upp till två års ålder.
Nackdelen med det kan ju komma på andra sätt. För föräldrar och barn. T ex när den andra föräldern har svårare att t ex natta eller mata barnet. Och så får primärföräldern (=mamma i 90 % av fallen) ändå ta över nattning/matning även när hon skulle ha en "ledig kväll". När den andra föräldern inte kan ge tröst på samma sätt som primärföräldern (den som barnet anknutit till). Det blir jobbigt både för andraföräldern (som känner sig otillräcklig, har svårt att känna samma gemenskap osv) och för primärföräldern som liksom
ständigt har "jour" när båda är hemma.
Det riskerar i högre grad bli slitigt i relationen mellan de två vuxna. Mamman får liksom aldrig vara "ifred" och pappan får liksom aldrig möjlighet att få en lika nära relation som mamman har till barnen.
Det kan visst fungera ändå (det gjorde det ju för mig o mitt syskon t ex), men för egen del ser jag stora vinster; både för föräldrar, barn och samhälle; om TVÅ föräldrar får så goda förutsättningar som möjligt att BÅDA blir primärföräldrar.
Bland annat minskar det risken för "kvinnofällor" (som både min egen och många andra morsor i hennes generation föll i; tack och lov har mina föräldrar hållit ihop och sett till att morsan har god kompensation för all "markservice" genom att hon har en bättre privat pensionsförsäkring än pappa), det minskar risken för lönediskriminering pga kön, det minskar risken för pappor som känner sig undanskuffade och obehövda, det minskar risken för konflikter mellan föräldrarna, det minskar risken för att barnen nästan totalt mister kontakten med den andra föräldern (=pappan) vid skilsmässor/separationer, det minskar risken att män tar oskyddat sex med en klackspark ("skiter väl jag i, hon får göra abort eller ta hand om ungen själv"), det minskar risken att pojkar o flickor växer upp med "givna" könsroller vad gäller föräldraskapet utan att båda könen ser föräldraskapet som något som ställer LIKA krav oavsett om man råkar bli mamma eller pappa.
Det ökar kanske till och med i förlängningen toleransen för att pojkar leker med dockor och gillar omvårdnad, att män väljer att bli förskollärare (utan att de tros vara pedofiler). Det kan öka mäns möjligheter att få bredda mansrollen till att inte vara traditionella familjeförsörjare utan också kunna få vara en primärförälder med allt vad det innebär.
Det minskar risken för diskriminering pga kön vid rekryteringar (även omedveten sådan), det minskar risken för att kvinnor känner att de måste jobba deltid "för att hinna med" (allt det privata).
Jag tycker att om nu de styrande i landet tycker vi ska sträva mot jämställdhet så har de ju ett YPPERLIGT verktyg att på
något sätt försöka förändra i rätt riktning genom att förändra föräldraförsäkringen. Traditionella jämställdhetsproblem i vårt samhälle tycker jag inte staten ska fortsätta finansiera. Jämställ systemet så händer MER. Inte allt, nejnej, långt därifrån, men MER än vad som hänt de senaste 40 åren.
Jag har dessutom mött män (som nu har vuxna barn) som faktiskt ÖNSKADE att de fått vara föräldralediga en längre period, men det var liksom inte "tillåtet". Det togs för givet från mamman, omgivning och alla att föräldraledigheten var mammans att bestämma över. Visst, man kan tycka att de borde ha protesterat, men .... det är som sagt inte lätt att vara normbrytare. Och säg den man som i det läget (motarbetad av mamman, svärmor, kanske sin egen mor, barnmorskor mfl mfl) som med en nyförlöst eller gravid kvinna vid sin sida vill föra ett KRIG om att få sin del av kakan gällande föräldarledigheten?