NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag vet inte riktigt hur det ser ut med frekvens men jag vet att man i olika länder kan ha väldigt olika syn på vad som är normalt och inte normalt. Det är väl främst studier från tex afrika som har tagit upp att de har en helt annan bild av normalfunktionen. Tex där sånt vi skulle kalla schizofreni blir schamanism och därmed uppskattas etc.

Kan se om jag hittar några artiklar i frågan sen när jag ändå ska in och gräva i databaserna..

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag har ju redan skrivit att jag ska ta fram artiklar. Det är ju dock en lite tidskrävande uppgift och mitt i julstressen så har jag helt enkelt inte hunnit än.

 

[Breccia_]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av AD

Jag trodde det var meningen att allt skulle vara så svårt, att alla levde sådan. Fatta chocken när jag insåg att det faktiskt var svårare för mig och inte att alla andra var bättre på att dölja sin olycka .

exakt så!!! jag trodde bara att livet var så jobbigt, hallelujah-moment när concerta kom in i mitt liv!

 

[Elftor]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag har ju redan skrivit att jag ska ta fram artiklar. Det är ju dock en lite tidskrävande uppgift och mitt i julstressen så har jag helt enkelt inte hunnit än.

Så jag ska låta bli att kommentera dina nya inlägg tills du har fått tid att hitta belägg för dem?

Utöver det så kommenterade jag även ditt avfärdande av nyttan med viss forskning.

 

[tuaphua]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Håller med om Halleluja-moment!

Kl

Jag följer intresserat tråden och har haft flera aha-moments där jag känner att det där är ju just så jag känner!

Jag diganosticerades förra vintern och påbörjade medicinering i början av det här året.
Jag är 33 år. Jag har hela mitt liv kämpat något så in i helvete med att klara vardagen. Dock är det inget jag visat utåt.
Ja, jag har varit energisk, jag har i tonåren varit stökig och så..
Men det värsta har jag ju dolt. Det har däremot alltid funnits en enorm ångest, en skam och en stress.

Det har man i mitt fall trott berott på hemmiljö som inte var optimal, flertalet trauman i ung ålder och sen även whiplash, fibromyalgi, hortons etc.

Jag blir mycket lugnare och mer fokuserad av min medicin.
Jag har i vanliga fall extrema sömnproblem. Jag kan inte sova helt enkelt. Jag somnar inte. När jag just ska somna så kickar något in och jag vaknar till.
Så har jag haft hela mitt liv. Men som yngre trodde jag alla hade det så.
Jag måste ta höga doser insomningstabletter och melatonin för att få ens lite sömn.
Dock kan jag då jag tagit min Concerta eller Ritalin faktiskt somna till om jag har tid. Det har aldrig hänt tidigare.

Jag har givetvis gått i terapi och testat det mesta som finns för sömnen.

För mig är diagnosen i sig inget som är kul att ha. Däremot är det otroligt skönt att kunna få hjälp(i form av medicin) och faktiskt också inse varför man funkar som man gör. För jag har absolut känt mig dum i huvudet. Och såååå mycket man fått höra i skolan tex att "du som är så begåvad bör kunna mer bara du skärper dig". Och man kämpar som fan med att få till det redan. Och så ses man som lat.

Jag har förr också alltid behövt så himla mycket mer energi till allt jag ska göra. Det har krävt för att fokusera.
Jag har kört på och jagat mig själv för att orka normala saker. Sen crashat gång på gång och blivit fysiskt sjuk.

Jag ser dock inte min diagnos som något endast negativt. Jag är väldigt kreativ.
Och jag har förmåga att bruka mer energi än de flesta orkar normalt.

Jag har hästarna att tacka för att jag lärt mig kontrollera mig så väl som jag gjort. Jag har blivit tvungen att kontrollera min energi och mitt rörelsemönster och mina impulser i mitt jobb som hästtränare.
Jag tror dock att min diagnos kanske gjort att jag specialicerade mig rätt tidigt på problemhästar.
Dels var det rätt sorts information för mig att processa. Jag har svårt med arbetsminnet och med att lyssna till information. Men att jobba här och nu med hästar passar mig fint.
Problemindividerna höll mig vaken och allert och hjälpte mig koncentrera mig och behålla fokus iom att de annars kunde ha ihjäl en. Och jag fick även ur mig viss energi och stress på "ett tillåtet sätt" iom mkt rörelse.
Jag tror också att jag får ett fejkat bra tålamod iom min förmåga att låsa mig vid saker. Så jag har blivit en detaljnörd inom det jag håller på med. Jag kan fila på detaljer som många skiter i att ta det till den nivån för att de inte orkar med det riktigt.
Och nu när jag klarar av vettiga och normala saker har jag heller inte samma behov av att bevisa för mig själv att jag klarar saker, kan kontrollera saker och har kunnat bli fri ätstörningar, extrem utseendefixering och sjukligt träningsbehov där man springer mellan 1-2 mil flera ggr i v utöver att gymma, rida, gå, träna hästar och hundar etc etc.
Jag kan nöja mig med löprundor på runt 6 km och behöver inte driva, driva, driva...

Idag märker jag att jag på medicin lättare kan ta till mig muntlig information och behålla fokus längre. Jag kan också planera saker utan att skriva ner allt för att klara av att göra det.
Listor har ju annars varit min livräddare. Och även papper och penna under själva planering och uträkning av saker.

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Så jag ska låta bli att kommentera dina nya inlägg tills du har fått tid att hitta belägg för dem?

Utöver det så kommenterade jag även ditt avfärdande av nyttan med viss forskning.

Nej men jag uppfattade att du återigen efterfrågade referens, och svarade att det kommer.
Kanske missuppfattade dig.

Jag tycker inte att jag avfärdade nyttan med viss forskning, men jag ifrågasatte det.

Och eftersom jag överlag är av åsikten att ADHD nog är mer komplext än att vi kommer kunna hitta en gen och ta fram en bot så har jag svårt att se det scenariot som särskilt realistiskt.

Att det skulle vara trams och slöseri att forska kring påverkansfaktorer håller inte jag med om.

 

[Elftor]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Nej men jag uppfattade att du återigen efterfrågade referens, och svarade att det kommer.
Kanske missuppfattade dig.

Ja, jag tycker att det är märkligt att fortsätta med långa resonemang om förståelse, föräldrar och samhällets fokus som svar på inlägg som tror starkt på en genetisk komponent.

Jag tycker inte att jag avfärdade nyttan med viss forskning, men jag ifrågasatte det.

Ha. Du antydde att den enda nyttan av upptäckterna vore abort.

Och eftersom jag överlag är av åsikten att ADHD nog är mer komplext än att vi kommer kunna hitta en gen och ta fram en bot så har jag svårt att se det scenariot som särskilt realistiskt.

Jag förstår verkligen inte varför. Men förklaringen kommer väl så snart du har tid.

Att det skulle vara trams och slöseri att forska kring påverkansfaktorer håller inte jag med om.

...och är heller inget jag har skrivit. "Trams"-rörde ditt påstående att man bara kan släcka eldar eller abortera.

"Slöseri med tid" syftade på att forska på något som inte verkar relevant. Det är klart att anknytning t.ex. kan vara relevant, men jag tänker inte bara anta att det är så.

 

[mandalaki]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Utan att ta ställning om adhd, som jag inte vet något om, så gillar jag en bra argumentation. Därför får du en liten adhd-gubbe av mig -->

 

[Elftor]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Tack!
Utökning till tio tecken.

 

[Klockmalvan]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av AD

exakt så!!! jag trodde bara att livet var så jobbigt, hallelujah-moment när concerta kom in i mitt liv!

På vilket sätt var det jobbigt?

 

[Gimlan]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

KL
Har snabbscannat allt nytt som hunnit komma i tråden sen jag var inne sist och inser att vissa av mina problem/personlighetsdrag som stör i vardagen kanske är allvarligare än jag trott. Eller om jag förminskat dem. Nämnas ska att jag förtillfället är inne i en omtumlande period i livet vilket ju såklart inte förbättrar min normala funktion vilket påverkar min uppfattning om vem jag är och vad jag pallar med oavsett ADHD, men jag har lite funderingar. Eller en.

Ni som medicinerar hur upplever ni att snabbheten i tanken påverkas och kreativiteten?

Jag uppskattar verkligen de delarna även om jag ibland drabbas av vad jag kallar för hjärnbrand, huvudet känns som det ska explodera av ett inneboende texat tivoli kombinerat med cirkus och tillhörande orkester.

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Den här reviewartikeln från 2009 hade varit intressant att läsa i fulltext men jag kan inte franska.. Om någon annan fixar språket så vore det intressant att få ta del av resultatet mer ingående

I abstract redogör de dock kort för att miljöfaktorer är viktiga, att det tycks finnas stora likheter mellan ADHD och emotionell dysreglering (följd av osäker anknytning), att det finns visst samband mellan ADHD och otrygg eller desorganiserad anknytning (dock inte lika högt som för viss annan utåtagerande problematik), att ADHD och otrygg anknytning kan dela gemensamma sårbarhetsfaktorer och argumenterar för att en bättre förståelse mellan ADHD och anknytning kan vara värdefullt för att utveckla bättre prevention och intervention.

Den här artikeln från 2013 vet jag inte om ni kommer åt via länken, men testar.
Annars är det:
Sjöwall, D. (2013). Multiple deficits in ADHD: executive dysfunction, delay aversion, reaction time variability, and emotional deficits: Neuropsychological and emotional deficits in ADHD. Journal Of Child Psychology And Psychiatry, 54:6 p. 619-627.

De skriver om ADHD som en neurologiskt heterogen diagnos, alltså att det skiljer sig väldigt mycket gällande vilka neropsykologiska nedsättningar som förekommer.
De intresserar sig också för samband mellan ADHD och affektreglering (alltså anknytningsrelaterat) där det sedan tidigare finns studier som hittat samband.
Deras studie syftar till att undersöka hur olika neuropsykologiska svårigheter står sig självständigt mot varandra samt undersöka vilken roll affektreglering har som komponent.
Resultaten visade att ADHD-gruppen skiljde sig signifikant från kontrollgrupp gällande affektreglering. De visade också på att affektregleringen var fortsatt signifikant även när man kontrollerade för de neuropsykologiska svårigheterna och att en stor grupp av barnen med ADHD (24 procent) hade större emotionella problem än neuropsykologiska.

Min egen notering: affektreglering har visat sig vara en nyckelkomponent i flertag psykiatriska diagnoser såsom personlighetsstörningar, ätstörningar, depression, ångest mm. Denna artikel stödjer alltså mitt påstående om att ADHD borde kunna ses som en psykiatrisk diagnos bland andra, som inte alls behöver vara främst neurologisk.
Affektreglering är starkt sammankopplat med anknytning och mentalisering.

Den här artikeln från 2012 spinner vidare på en artikel från 2000 där man diskuterar alternativa förklaringsmodeller för ADHD, bland annat anknytningsteori.

Pozzi-Monzo, M. (2012). Ritalin for whom? Revisited: further thinking on ADHD. Journal Of Child Psychotherapy, 38: 1, p. 49-60.

Artikeln handlar framförallt om något jag nämnde kort tidigt i tråden, hur tidig interaktion (anknytning) påverkar barnets neurologiska uteckling. Författaren trycker på att genetikens betydelse har blåsts upp och blivit tagen för given när det snarare finns tecken på hur det kanske kan vara. Argumenterar för att ADHD är en multifaktoriell diagnos, alltså att flertal genetiska och miljöfaktorer samspelar.

I den här artikeln från 2011 har man funnit ett signifikant samband mellan ADHD hos vuxna och otrygg anknytning. Man skriver även att det i flertal tidigare studier har hittats samband mellan föräldrars otrygga anknytningsstil och barns ADHD. Jag lyckas dock inte få fram fulltext, länken är bruten.. Hade annars varit intressant att läsa.

Pazvantoglu, O., (2011). The relationship of adult ADHD and attachment style. Anadolu Psikiyatri Dergisi, 12:4, p. 274-279.

Mer om vikten av miljöfaktorer:

Richards, L. (2013). It is time for a more integrated bio-psycho-social approach to ADHD. Clinical Child Psychology And Psychiatry, 18:4, p. 483-503.

Om vuxnas ADHD som riskfaktor utifrån social nedärvning (anknytning):

Edel, M. (2010). Interaction of recalled parental ADHD symptoms and rearing behavior with current attachment and emotional dysfunction in adult offspring with ADHD. Psychiatry Research, 178:1, p. 137-141.

Kissgen, R. (2009). Attachment Representation in Mothers of Children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Psychopathology, 42:3, p. 201-208.

Samband mellan föräldrastil och familjerelationer och ADHD:

Gau, S. (2013). Maternal parenting styles and mother–child relationship among adolescents with and without persistent attention-deficit/hyperactivity disorder. Research In Developmental Disabilities, 34:5. p. 1581-1594.

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

KL
Har snabbscannat allt nytt som hunnit komma i tråden sen jag var inne sist och inser att vissa av mina problem/personlighetsdrag som stör i vardagen kanske är allvarligare än jag trott. Eller om jag förminskat dem. Nämnas ska att jag förtillfället är inne i en omtumlande period i livet vilket ju såklart inte förbättrar min normala funktion vilket påverkar min uppfattning om vem jag är och vad jag pallar med oavsett ADHD, men jag har lite funderingar. Eller en.

Ni som medicinerar hur upplever ni att snabbheten i tanken påverkas och kreativiteten?

Jag uppskattar verkligen de delarna även om jag ibland drabbas av vad jag kallar för hjärnbrand, huvudet känns som det ska explodera av ett inneboende texat tivoli kombinerat med cirkus och tillhörande orkester.

Hur menar du med kanske allvarligare än du trott?
Dina svårigheter är väl precis så allvarliga som du själv upplever dem som?

 

[Breccia_]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av AD

för mig har skolan aldrig fungerat, jag har börjat, hoppat av, börjat, hoppat av o.s.v o.s.v. o.s.v., har aldrig lyckats behålla motivationen (och heller aldrig fått den sortens hjälp eller haft en tillräckligt engagerad lärare för att orka bry mig) att ta itu med något.
jag har gett upp i stort sett med allt. jag har alltid varit annorlunda och inte velat följa efter dom tjejerna (ja asså ni vet, tjejgrupperingarna som finns i alla skolor) som bestämmer och därav blivit utfryst i flera skolor/klasser. och har varit jätteledsen för det men ändå vägrat ändra mig.
jag har gått halva sjuan, halva åttan och typ hela nian i grundskolan. jag har ingen gymnasieutbildning. i sjuan och åttan berodde det på att jag orkade inte, jag kunde inte förmå mig, jag vågade inte. jag blev osams (eller vägrade ändra mig, same same när man är 13-15 tydligen) med en tjej och då kom den här nervositeten/stressen.

jag har sen jag var lite haft sömnproblem och i stora perioder knappt sovit alls. när jag fick börja med concerta började äntligen mina dygn bli som andras. innan concertan var jag vaken i stort sett från 10 på förmiddagen och fram till 4-5-6 på morgonen, kunde inte sova som folk.

jag har alltid upplevt en stress av att inte göra något eller hitta på något med någon, för att när jag väl gör något/träffar någon blir extremt slut och orkar inte göra något - vilket är en ny sorts stress. jag får prestationsångest av kompisrelationer, känner att jag måste ge/kunna göra så mkt. vilket jag inte kan - för det är så utmattande att ha kompisrelationer. (jag har vänner, ganska många till och med men dom vet hur jag fungerar och just nu är jag inne i en ensam-period men den håller på att gå över för är galet rastlös just nu )
t.ex. har jag haft hästar sen jag var 13, vissa perioder har bara att ta sig till stallet varit så uttröttande att jag somnat eller varit levande död där tills jag åker hem. tror det är värst för mig när det är för många delmoment av att ta sig till ett ställe för sen jag tog körkort gick allt bättre.

jag är extremt känslig och är det minsta lilla tjaffs/bråk så antar eller förutsätter jag att den andra personen kommer dra och aldrig mer komma tillbaka. jag är väldigt av och på, det finns bara antingen eller och knappt några mellanlägen/gråzoner. är en extremt intensiv människa och absolut en periodare. d.v.s. engagemanget kan komma pang bom och vara där i några veckor för att sedan bara ebba ut.
blir jätteledsen över saker som inte finns, vilket kan vara väldigt påfrestande - speciellt för den personen jag lever tillsammans med

får ryck när jag är sjukt strukturerad och duktig, planerar och lyckas få mkt gjort. sen kommer bakslaget och jag är mentalt uttröttad och orkar inte göra något - men blir sjukt stressad av att inte göra något.

det är sjukt svårt att förklara, jag vet bara hur jag alltid upplevt saker. att gå upp på morgonen, att göra sig i ordning, att ta sig till skola/jobb/stall.
ju mer saker jag måste fokusera på desto värre blir det.

sen är jag utåt sett väldigt högfungerande.
jag har ett heltidsjobb som jag är jätteduktig på, jag har en dotter som jag är sjukt stolt över, jag bor i ett litet hus på landet med min sambo , jag har fantastiska människor i min närhet.
tidigare har jag jobbat med hästar, jag har haft egen häst och tävlat framgångsrikt t.o.m. MSVB, jag har varit ordförande i en ridsportförening och arrangerat tävlingar etc, jag har tagit hand om hemsidor för föreningen + lite andra saker.
jag kan göra så himla mycket och är extremt lättlärd - bara det är för något jag vill göra. då är min adhd min superkraft haha, annars kan den vara en pain in the ass.
men för det mesta är det ju bara jag, min mamma och nu även min stackars sambo som ser hur det kan vara också. jag är inte jättemycket för att bryta ihop och visa mig svag.

hoppas det jobbiga i vardagen kom fram i det där blir gärna lite ostrukturerad...

 

[Dentaku]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Hur menar du med kanske allvarligare än du trott?
Dina svårigheter är väl precis så allvarliga som du själv upplever dem som?

Jag tror att det är lätt att normalisera sina problem, det gör jag fortfarande vad gäller mina problem(bara delvis orsakade av ADD). Jag VILL ju inte vara begränsad så även om jag insett att jag måste anpassa tillvaron så blir det lätt så att jag hela tiden balanserar på gränsen till vad jag klarar. Det blir mina anhöriga och min läkare som får försöka bromsa upp lite.

 

[Dentaku]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av AD

att gå upp på morgonen, att göra sig i ordning, att ta sig till skola/jobb/stall.
ju mer saker jag måste fokusera på desto värre blir det.

Det där känner jag igen så väl. Många gånger har jag fått skala ner det till att skippa frukost och dusch t ex och bara dragit på mig kläder för att ens komma iväg och handla.

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag tror att det är lätt att normalisera sina problem, det gör jag fortfarande vad gäller mina problem(bara delvis orsakade av ADD). Jag VILL ju inte vara begränsad så även om jag insett att jag måste anpassa tillvaron så blir det lätt så att jag hela tiden balanserar på gränsen till vad jag klarar. Det blir mina anhöriga och min läkare som får försöka bromsa upp lite.

Jag tolkade Gimlan på ett annat sätt, men hon kanske menade som du skriver..

 

[Litenvit]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Men då tänker du att om ADD/ADHD mest har att göra med dålig anknytning mellan barn och föräldrar i spädbarnsstadiet, så är det tough shit för de som råkat ut för det?
Även om de vittnar om att medicin ändrat deras liv till det bättre, så ska de hellre ägna sig åt att äta Omega-fetter, LCHF-kost och utesluta socker i sin kost så blir de bra?

Eller att ett anpassat bemötande från allmänheten skulle "bota" dem eller göra att de klarar skola och arbete utan medicin? (Men om allmänheten också lider av ADD eller ADHD eller något ur asperger/autismspektrat och inte klarar av att bemöta dem si eller så hur gör man då?)

Jag försöker bara fatta vad som är alternativet om man kämpat med olika svårigheter i sitt liv, till slut hittat något som hjälper, men nu får veta att den hjälpen är dålig och bör undvikas, för att ersättas med... ja, va?

 

[MiniLi]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag är ganska säker på att jag redan skrivit det här tidigare i tråden men..
Alltså jag lägger mig verkligen inte i huruvida individer väljer att medicinera eller ej. Jag har inget emot medicin som princip.

Och som jag skrivit upprepade gånger så tror jag att den största vinningen med ett större fokus på miljöfaktorer är preventivt arbete.

Har heller aldrig sagt att ADHD bara beror på otrygg anknytning.

 

[Dentaku]

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Ni som medicinerar hur upplever ni att snabbheten i tanken påverkas och kreativiteten?

Jag glömde att svara på detta. Nej, jag uppfattar inte att det påverkas. Jag upplever bara positiva förändringar rent kognitivt. Många av de bra idéer jag får orkar jag ta tag i och göra något med i stället för att de aldrig ska komma längre än till tankestadiet. Jag tror inte att det hade fungerat för mig att medicinera om det tog bort de positiva effekter som ADD ändå för med sig.