Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD
Om det handlar om fel som de flesta gör handlar det väl snarare om diagnosutveckling och medicinsk forskning som gör att fler får NPF-diagnoser idag? För det är väl knappast så att folk blivit så mycket sämre som föräldrar?
Vad gäller synen på sin barndom så tycker jag definitivt inte att den var perfekt men just bra anknytning och trygg och stödjande förälder som förstod det jag uttryckte, tröstade och gav respons var faktiskt något som jag hade under hela uppväxten. Jag har ett syskon som ligger nära mig i ålder som haft en mycket likartad uppväxt(detaljer skiljer ju alltid) och som inte uppfyller kriterierna för NPF. Drag finns eftersom det är en gråskala och inte svartvitt, men inget som innebär ett handikapp i vardagen.
Jag betvivlar som sagt inte att en otrygg anknytning kan vara orsak till allehanda problem, inklusive delorsak till ADHD. Dock läser jag gärna något i ämnet som handlar om normala föräldra-barn relationer, utan uppenbara riskfaktorer, där det ändå blir fel i anknytningen som leder till ADHD.
Jag hittar bara saker i stil med detta citat(från artikel i DN av Tor Wennerberg):
"Det centrala begreppet i Schores teori är affektreglering. Det syftar helt enkelt på att barnets känslor, eller affekter, måste tas om hand och förstås ("regleras") av en omhändertagande förälder. Barnet är i behov av att bli tröstat och lugnat av en förälder som är "tillräckligt bra" (inte perfekt), en förälder som förstår sina egna känslor och därmed kan förstå och tolka barnets känslouttryck."
Jag menar att de flesta människor vet inte ens vad affektreglering är, eller hur det utvecklas. De flesta människor reflekterar inte över de där små sakerna som vi idag faktiskt vet spelar roll.
Och idag vet vi tex att affektreglering har en stor betydelse. För att bara ta ett exempel på en viktig process som många nog inte ens reflekterar över när de tänker på sin barndom.
Om det handlar om fel som de flesta gör handlar det väl snarare om diagnosutveckling och medicinsk forskning som gör att fler får NPF-diagnoser idag? För det är väl knappast så att folk blivit så mycket sämre som föräldrar?
Vad gäller synen på sin barndom så tycker jag definitivt inte att den var perfekt men just bra anknytning och trygg och stödjande förälder som förstod det jag uttryckte, tröstade och gav respons var faktiskt något som jag hade under hela uppväxten. Jag har ett syskon som ligger nära mig i ålder som haft en mycket likartad uppväxt(detaljer skiljer ju alltid) och som inte uppfyller kriterierna för NPF. Drag finns eftersom det är en gråskala och inte svartvitt, men inget som innebär ett handikapp i vardagen.
Jag betvivlar som sagt inte att en otrygg anknytning kan vara orsak till allehanda problem, inklusive delorsak till ADHD. Dock läser jag gärna något i ämnet som handlar om normala föräldra-barn relationer, utan uppenbara riskfaktorer, där det ändå blir fel i anknytningen som leder till ADHD.
Jag hittar bara saker i stil med detta citat(från artikel i DN av Tor Wennerberg):
"Det centrala begreppet i Schores teori är affektreglering. Det syftar helt enkelt på att barnets känslor, eller affekter, måste tas om hand och förstås ("regleras") av en omhändertagande förälder. Barnet är i behov av att bli tröstat och lugnat av en förälder som är "tillräckligt bra" (inte perfekt), en förälder som förstår sina egna känslor och därmed kan förstå och tolka barnets känslouttryck."