Ny otrohetsundersökning

[tanten]

Kan vara så men varför då inte även skuldbelägga dessa. Om dessa inte gick med på detta så skulle ju inte otrohet finnas

Men hjälp.
menar du att otrohet inte skulle finnas om inte kvinnorna hade sex med upptagna män. Att det mao är kvinnornas skuld?

Så vridet på så många sätt.

 

[FannyN]

Kan vara så men varför då inte även skuldbelägga dessa. Om dessa inte gick med på detta så skulle ju inte otrohet finnas

Gick med på detta? Tycker du det är en uppoffring att leva ut sina känslor?
Sedan så ligger ansvaret för överenskomna regler i relationer på de personer som ingår i relationen.
Ingen singel har några överenskommelser och kan således inte skuldbeläggas. Sedan reflekterar jag över skuldtänket i sin helhet.
Min senaste otrohetsaffär ligger här och sover bredvid mig nu. Den bästa människa jag vet. Skulle det finnas någon som tycker vi borde känna någon skuld i vår fina historia så kan den personen dra åt helvete faktiskt.

 

[Bison]

Jag tog upp detta med ägande med killen igår, hur han ser på det.
Vi var överens tidigt i vår relation att vi vill vara exklusiva när det kommer till sex.
Vi är båda överens om att vi inte ser det som att vi äger varandra utan att det är ett löfte vi gett varandra för att vi båda två vill ha det så och det är okej att ändra sig men att vi pratar med varandra innan.

För oss är det inte sexet i sig med någon annan som skulle vara "det värsta" utan att inte kunna prata om det är något som skaver. Vi vill ha en öppen kommunikation där vi är ärliga mot varandra och en vilja att gå varandra till mötes.

 

[Voeux]

Jag tog upp detta med ägande med killen igår, hur han ser på det.
Vi var överens tidigt i vår relation att vi vill vara exklusiva när det kommer till sex.
Vi är båda överens om att vi inte ser det som att vi äger varandra utan att det är ett löfte vi gett varandra för att vi båda två vill ha det så och det är okej att ändra sig men att vi pratar med varandra innan.

För oss är det inte sexet i sig med någon annan som skulle vara "det värsta" utan att inte kunna prata om det är något som skaver. Vi vill ha en öppen kommunikation där vi är ärliga mot varandra och en vilja att gå varandra till mötes.

Jag håller med. För mig är ”ägande” ett märkligt resonemang. Det indikerar att en person vill vara monogam och bestämmer över den andre att så är det. Monogam, öppen relation eller allt där mittemellan är väl upp till varje par att komma överens om vad som känns bäst för dem. Men att prata om ”ägande” rent generellt när det kommer till monogami blir märkligt för mig.

 

[Raderad medlem 19815]

Gick med på detta? Tycker du det är en uppoffring att leva ut sina känslor?
Sedan så ligger ansvaret för överenskomna regler i relationer på de personer som ingår i relationen.
Ingen singel har några överenskommelser och kan således inte skuldbeläggas. Sedan reflekterar jag över skuldtänket i sin helhet.
Min senaste otrohetsaffär ligger här och sover bredvid mig nu. Den bästa människa jag vet. Skulle det finnas någon som tycker vi borde känna någon skuld i vår fina historia så kan den personen dra åt helvete faktiskt.

Jag är all for att inte se livet och människors handlingar i svart eller vitt men tror du att den bedragna partnern också tycker att ni har en "fin historia"? Är väl rätt rimligt att känna skuld om man går bakom ryggen på någon om man vet att den personen skulle bli sårad oavsett vad det gäller tänker jag.

 

[FannyN]

Jag är all for att inte se livet och människors handlingar i svart eller vitt men tror du att den bedragna partnern också tycker att ni har en "fin historia"? Är väl rätt rimligt att känna skuld om man går bakom ryggen på någon om man vet att den personen skulle bli sårad oavsett vad det gäller tänker jag.

Nej det tycker han inte. Men om man säger sig älska någon borde man väl vilja att den är så lycklig som möjligt. Inte heller vill väl en normal person vara ihop med någon som hellre vill ha någon annan.
Sedan finns det ju skäl till att man mitt i en relation träffar någon annan.
Det finns väl tusen sådana skäl och jag vet ju bara vad som hände mig och det är väl inte så spännande egentligen men jag upptäckte sidor efter en tid som inte är förenliga med att ha en relation med mig. Efter att ha påtalat det utan större framgång så dog mina känslor. Så den bedragna kan inte ha varit särskilt kär på riktigt och då var det det bästa som hände för båda.

 

[Mia_R]

Kan vara så men varför då inte även skuldbelägga dessa. Om dessa inte gick med på detta så skulle ju inte otrohet finnas

Varför skuldbelägga någon alls?

 

[ginnies]

Kan vara så men varför då inte även skuldbelägga dessa. Om dessa inte gick med på detta så skulle ju inte otrohet finnas

Du har aldrig tänkt tanken att mannen kan ljuga?

 

[Voeux]

Varför känns inte monogami naturligt i grunden? Vad är ens naturligt? Det är lite knepigt att definiera. Normer är naturligt t.ex.

Spinner vidare på detta. Vad som känns naturligt i grunden tänker jag måste variera mycket från person till person. Jag har själv aldrig varit otrogen eller känt dragning efter någon annan när jag varit i en relation. Det är märkligt egentligen, eftersom jag gladeligen ligger med halva Sverige som singel och det var inte länge sen jag själv var stark motståndare till monogamin. Jag förstod inte varför någon ville begränsa sig så. Sen blev jag kär, och jag antar att jag helt enkelt hade glömt bort hur det kändes. För som kär, precis som i mina tidigare relationer, så är monogamin helt naturlig för mig. Jag känner helt enkelt inte någon lust för andra, just nu. Och det säger jag inte för att skryta om vilken fin kärlekshistoria det är, utan en kan ju faktiskt se det som ganska tråkigt och vanligt. Men så har det fungerat för mig, så när jag väl är kär och har en relation med någon så är det ju fördelaktigt om denne fungerar likadant eftersom det blir en viss intimitet i det hela.

Sedan har jag en vän som slirat i alla sina relationer. Nu är hen gift och har barn, och uttryckt sig att "det är väl dags för det" och "det ska man väl". Men har likväl, såklart, svårt att hålla tassarna ifrån andra. Nu vet jag inte om hen faktiskt haft sex med någon annan eller om det enbart är flirtar, men det är tydligt att det här med monogami är svårt för hen och jag tycker att det är synd att hen har tvingat sig in i den formen. Det finns ju så många olika sätt att leva på, och ha relationer.

Det jag ställer mig emot med otrohet är en överenskommelse mellan två parter, som förhoppningsvis älskar och litar på varandra, som sviks. Jag skulle inte kalla det "det ultimata sveket" för det finns en massa svek man kan göra mot någon man älskar, och ibland undrar jag varför vi lägger så stor vikt vid otrohet och så lite vikt vid andra svek (som bör få mer uppmärksamhet). Men ett svek, absolut.

 

[Voeux]

Nu är hen gift och har barn, och uttryckt sig att "det är väl dags för det" och "det ska man väl".

Varför bemödar jag mig ens med att skriva "hen" när det är så smärtsamt uppenbart att det är en man som uttrycker sig såhär

(Ta det med en nypa salt, men det är nog ovanligt att en kvinna som ska gå igenom en graviditet och en förlossning enbart har "det är väl dags för det..." känslor kring det)

 

[MiniLi]

Varför bemödar jag mig ens med att skriva "hen" när det är så smärtsamt uppenbart att det är en man som uttrycker sig såhär

(Ta det med en nypa salt, men det är nog ovanligt att en kvinna som ska gå igenom en graviditet och en förlossning enbart har "det är väl dags för det..." känslor kring det)

Jag vet många kvinnor som har tankar om vad man ”borde” göra i livet, inklusive giftemål och barn. Starka normer, många har svårt att gå emot.

 

[Voeux]

Jag vet många kvinnor som har tankar om vad man ”borde” göra i livet, inklusive giftemål och barn. Starka normer, många har svårt att gå emot.

Ja, så är det absolut!

Skriver en rättelse: Det var uttrycket jag tänkte på främst, som klingade rätt manligt i mitt huvud. Känslorna kring vad man bör göra och inte i livet, och hur starkt man styrs av normer, tror jag inte skiljer sig mellan könen alls.

 

[Roheryn]

Spinner vidare på detta. Vad som känns naturligt i grunden tänker jag måste variera mycket från person till person. Jag har själv aldrig varit otrogen eller känt dragning efter någon annan när jag varit i en relation. Det är märkligt egentligen, eftersom jag gladeligen ligger med halva Sverige som singel och det var inte länge sen jag själv var stark motståndare till monogamin. Jag förstod inte varför någon ville begränsa sig så. Sen blev jag kär, och jag antar att jag helt enkelt hade glömt bort hur det kändes. För som kär, precis som i mina tidigare relationer, så är monogamin helt naturlig för mig. Jag känner helt enkelt inte någon lust för andra, just nu. Och det säger jag inte för att skryta om vilken fin kärlekshistoria det är, utan en kan ju faktiskt se det som ganska tråkigt och vanligt. Men så har det fungerat för mig, så när jag väl är kär och har en relation med någon så är det ju fördelaktigt om denne fungerar likadant eftersom det blir en viss intimitet i det hela.

Sedan har jag en vän som slirat i alla sina relationer. Nu är hen gift och har barn, och uttryckt sig att "det är väl dags för det" och "det ska man väl". Men har likväl, såklart, svårt att hålla tassarna ifrån andra. Nu vet jag inte om hen faktiskt haft sex med någon annan eller om det enbart är flirtar, men det är tydligt att det här med monogami är svårt för hen och jag tycker att det är synd att hen har tvingat sig in i den formen. Det finns ju så många olika sätt att leva på, och ha relationer.

Det jag ställer mig emot med otrohet är en överenskommelse mellan två parter, som förhoppningsvis älskar och litar på varandra, som sviks. Jag skulle inte kalla det "det ultimata sveket" för det finns en massa svek man kan göra mot någon man älskar, och ibland undrar jag varför vi lägger så stor vikt vid otrohet och så lite vikt vid andra svek (som bör få mer uppmärksamhet). Men ett svek, absolut.

Jag är som du, alltså "känslomässigt monogam" eller vad man skall kalla det. När jag är kär i någon så finns bara han (jag blir bara kär i män) och jag är inte intresserad av någon annan. Men den sortens kärlek kan ta slut, lite gradvis sådär utan att man egentligen tänker på det för att man är så upptagen av huset, trädgården, barnet, hästen, hunden, you name it... (jag/vi hade allt det där). Och när kärleken kanske egentligen tagit slut och man kanske egentligen borde separerat och gått vidare men inte gjort det, DÅ är man (eller i alla fall jag) i högsta grad mottaglig för en ny förälskelse. Det var det som hände mig, och i det läget var jag otrogen.

Jag kan ju "standardsvaret", det om en överenskommelse som bryts, och jag kan absolut köpa det. Man samtidigt vill jag på något sätt också säga att det inte riktigt är så svartvitt som det kan framställas. Det var ju inte så att jag när överenskommelsen ingicks (dvs när jag gifte mig) nästan 20 år före otroheten hade någon som helst tanke på att jag skulle vilja ha en öppen relation eller liknande. Det vill jag fortfarande inte, jag är fortfarande rätt monogam av mig och vill ha en relation åt gången. Har heller aldrig ens som singel varit särskilt intresserad av flera sexuella relationer samtidigt eller ens nära i tiden. Jag blir kär i en person åt gången och det är bara då och med den personen jag är intresserad av sex.

Jag tänker att när man efter en lång relation, som man fortfarande är kvar i, plötsligt blir förälskad i någon annan så har man några olika valmöjligheter. Man kan tacka nej till det nya, hur lockande det än är. Man kan avsluta sin befintliga relation så att säga "i förebyggande syfte" (jag skriver förebyggande, för man vet ju inte om det blir något av den nya) så att man är "fri" att eventuellt inleda något nytt. Och man kan se vart det leder, utforska det nya litegrann och kanske låta det gå så långt som till otrohet. Det finns många som har synpunkter på vilket av det man väljer, det är jag medveten om, men jag tänker mig att det är ungefär så valmöjligheterna ser ut för många som till slut är otrogna. Jag tror att det i ganska få fall handlar om att man i grunden skulle vilja ha ett öppet förhållande.

 

[Voeux]

Jag är som du, alltså "känslomässigt monogam" eller vad man skall kalla det. När jag är kär i någon så finns bara han (jag blir bara kär i män) och jag är inte intresserad av någon annan. Men den sortens kärlek kan ta slut, lite gradvis sådär utan att man egentligen tänker på det för att man är så upptagen av huset, trädgården, barnet, hästen, hunden, you name it... (jag/vi hade allt det där). Och när kärleken kanske egentligen tagit slut och man kanske egentligen borde separerat och gått vidare men inte gjort det, DÅ är man (eller i alla fall jag) i högsta grad mottaglig för en ny förälskelse. Det var det som hände mig, och i det läget var jag otrogen.

Jag kan ju "standardsvaret", det om en överenskommelse som bryts, och jag kan absolut köpa det. Man samtidigt vill jag på något sätt också säga att det inte riktigt är så svartvitt som det kan framställas. Det var ju inte så att jag när överenskommelsen ingicks (dvs när jag gifte mig) nästan 20 år före otroheten hade någon som helst tanke på att jag skulle vilja ha en öppen relation eller liknande. Det vill jag fortfarande inte, jag är fortfarande rätt monogam av mig och vill ha en relation åt gången. Har heller aldrig ens som singel varit särskilt intresserad av flera sexuella relationer samtidigt eller ens nära i tiden. Jag blir kär i en person åt gången och det är bara då och med den personen jag är intresserad av sex.

Jag tänker att när man efter en lång relation, som man fortfarande är kvar i, plötsligt blir förälskad i någon annan så har man några olika valmöjligheter. Man kan tacka nej till det nya, hur lockande det än är. Man kan avsluta sin befintliga relation så att säga "i förebyggande syfte" (jag skriver förebyggande, för man vet ju inte om det blir något av den nya) så att man är "fri" att eventuellt inleda något nytt. Och man kan se vart det leder, utforska det nya litegrann och kanske låta det gå så långt som till otrohet. Det finns många som har synpunkter på vilket av det man väljer, det är jag medveten om, men jag tänker mig att det är ungefär så valmöjligheterna ser ut för många som till slut är otrogna. Jag tror att det i ganska få fall handlar om att man i grunden skulle vilja ha ett öppet förhållande.

Jag fungerar nog som du, också, även om mina relationer har tagit slut lite abrupt mitt i kärleken så den har inte hunnit svalna på det sättet. Mina uppbrott har varit lite som en blixt från klar himmel, upplevt från min sida. Gällande otrohet så tycker jag absolut att det är ett svek, men det behöver inte betyda att den svikande parten behöver vara en sämre människa för det. Skulle min fästman blir kär i någon annan, inleda en affär för att sedan lämna mig för denne så skulle jag ha förståelse för detta. Även om jag såklart skulle bli fullkomligt förkrossad på alla sätt och vis, och sannolikt rosenrasande i ren affekt, så skulle jag såklart aldrig önska att han skulle välja mig över någon han hellre vill vara med. Det må svida, men det klart jag önskar honom all lycka i livet även om det inte är med mig, och även om relationen med den nya överlappade vår. Jag kan aldrig lova, eller garantera, att det aldrig kommer att hända från min sida heller. Det finns nog tusen olika skäl till att vara otrogen i en relation, en del är såklart rent svineri men långt från alla situationer. Under många år tillsammans så lyckas nog de flesta par svika varandra på olika sätt, otrohet eller inte. Sedan är väl frågan vilka svek som man kan, eller ens vill, bygga ihop relationen igen efter. Eller om det bästa är att gå vidare.

 

[Folri]

Men hjälp.
menar du att otrohet inte skulle finnas om inte kvinnorna hade sex med upptagna män. Att det mao är kvinnornas skuld?

Så vridet på så många sätt.

Jag formulerar om. Varför kan inte singelkvinnorna hålla sig till singel män? Varför är det så intressant för en singelkvinna att ta sig an en man som har en barnfamilj och att låta otrohet uppstå?

 

[pajaztar]

Jag formulerar om. Varför kan inte singelkvinnorna hålla sig till singel män? Varför är det så intressant för en singelkvinna att ta sig an en man som har en barnfamilj och att låta otrohet uppstå?

För att mannens familj inte är hennes ansvar?

 

[Folri]

För att mannens familj inte är hennes ansvar?

Att jag inte tänkte på det

 

[SiZo]

Jag formulerar om. Varför kan inte singelkvinnorna hålla sig till singel män? Varför är det så intressant för en singelkvinna att ta sig an en man som har en barnfamilj och att låta otrohet uppstå?

Vad får dig att tro att singelkvinnan tar första steget?


Och varför är det singelkvinnans skyldighet att se till så att den upptagna mannen inte ligger med någon annan än sin partner? Kan inte mannen ta ansvar för sina egna handlingar?

 

[Folri]

Vad får dig att tro att singelkvinnan tar första steget?


Och varför är det singelkvinnans skyldighet att se till så att den upptagna mannen inte ligger med någon annan än sin partner? Kan inte mannen ta ansvar för sina egna handlingar?

Därför att ni kvinnor säger att en singel man ska låta bli en gift/upptagen kvinna. Då borde det ju vara lika då

 

[monster1]

Därför att ni kvinnor säger att en singel man ska låta bli en gift/upptagen kvinna. Då borde det ju vara lika då

Det får du nog citera.