Jag hade ingen större koll på distriktarna innan jag köpte Sherlock. Svärmor tog sina katter till Djurkliniken och hade bara gott att säga om dem så vi började också ta katterna dit och var nöjda. När vi skaffade hund blev det helt enkelt samma och Professorns uppfödare talade dessutom gott om henne. Hon och flera av hennes uppfödarvännner i Luleå kommer tydligen gärna hit och ögonlyser för att de gillar veterinären.
Sherlocks uppfödare är ju buddybuddy med distriktarna så vi började gå dit för vaccination och sånt med honom, och även med Professorns hälta tex. Finns en supertrevlig vet där som bara gav positiva vibbar och så en som jag kanske inte riktigt klickade med ens från början, men som ändå verkade kunnig och bra.
Men sen hände en sak som fick mig att inte riktigt vilja komma tillbaka. Sherlock fick extrem hicka, sura uppstötningar och började kräkas en gång per dag, alltid efter lunch. Vi tyckte att själva kräkningarna verkade underliga på nåt vis men kunde inte sätta fingret på det. Han var dock inte alls allmänpåverkad och bajsade normalt osv. Vi tänkte att vi kunde testa att byta godis och lite sånt om han nu reagerade på nåt han käkade, så länge han verkade okej i övrigt. Efter typ två veckor fick vi nog och åkte in.
Det gjordes ingen undersökning öht (hon rörde honom inte ens), och hon ville inte alls lyssna på min övertygelse om att detta inte alls var vanlig "valphicka" som hon bestämt hävdade. Sherlock hade i princip aldrig haft hicka innan (eller efter) och detta var extremt. Hon sa bara att han ju ser pigg och kry ut och att vi skulle åka hem. Nästan föste ut oss efter det. Jättebra att man slipper betala när de säger så men jag hade ju hellre fått honom undersökt. Samma kväll kräks han upp en rejäl våtservett som ju lika gärna hade kunnat hamna i tarmen om vi haft otur. Kräkningarna slutade och hickan upphörde helt igen. Okej, shit happens. Hon hade väl kanske inte märkt nåt om hon undersökt honom heller. Men när vi kom tillbaka i ett annat ärende (ett skrapsår som inte ville läka) ett tag senare skulle vi egentligen få träffa nån annan. Men hon såg oss, sa till den andra att hon "tar det här", tog en snabb titt och skickade hem oss då med. När jag då berättade att han hade haft en grej i magen i två veckor sa hon bara "Jahaja. " och brydde sig inte mer om det. Nästan som att hon inte ens trodde på mig. Viftade liksom bort det med. Då kände jag att vi aldrig kommer vara på samma våglängd hon och jag. Hon ser mig nog som pjoskig och överbeskyddande medan jag ser henne som lite... okänslig.
Kommer nog fortsätta att tex vaccinera där, sånadär rutingrejer. Det går smidigt och bra där. Men är det nåt jag är osäker på och orolig över vill jag ha en veterinär som tar min oro på allvar och gör vad de kan för att visa att inget är fel. Inte bara slänger en blick på hunden och säger att de inte vill göra nåt för "han ser frisk ut".
Tror verkligen inte hon är en dålig veterinär, utan vi är bara inte... kompatibla
Norrut kommer vi också åka om det är nåt större. Fick jättebra bemötande på Evidensia med Professorn. Men hoppas förstås slippa det!
Ja med ögon skulle jag åka till kliniken. Trost att höra om bemötandet, så ska det såklart inte vara! Jag är rätt bekant med distriktarna eftersom att det är lättast när jag har häst, len du vet om den duktiga vet vi har i stan som startat eget och kör ut också va? Tips! Det är mitt förstahandsval både till häst och hund numera.