Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
Nä men... Nu har jag inte läst alla svar i tråden för jag blev så till mig att jag var tvungen att svara någonting.
Om du lägger ner din ridning är givetvis upp till dig, men som andra har sagt, du kommer mimssa så mkt skoj!
Själv har jag ridit i 12 år, ridit in hästar och utbildat lite smått men jag tycker verkilgen inte att jag är någon stjärna. De hästar jag har ridit har utvecklats men vi kommer till stadiet "gå på tygeln i trav och annars ha skoj ute i skogen" och sen är det stopp.
Just nu rider jag hos en kvinna som äger två fjordingar, den yngre av dem var hon på väg att göra sig av medeftersomhan bara busade med henne, gjorde krumsprång och småcaprioler när han tyckte att det blev för jobbigt. Idag finns det visst bus kvar i honom men han har slutat göra caprioler när det blir jobbigt, istället har han förstått att ju mer han trilskas desto jobbigare blir det. Visst händer det att han gör något, glädjebockar i galoppfattningarna över åkrarna och lägger in galoppsprång när vi travar för att det är jobbigt...
Problemet vi har nu är att han inte vill gå hemifrån utan de andra, han stannar och vänder, han backar i en hel evighet. Och jag tycker att det är otäckt eftersom folk kör som galningar hos oss.
Lånade en bok på biblan som heter Hästar och Rädsla. Den är skriven av Sven Forsström och Ingel Lantz. Efter att ha läst den blev jag mer medveten om mig själv. I många situationer är jag rädd och det påverkar både mig och hästarna jag rider. Och det har hänt att jag åkt upp till stallet medveten om att jag ridit på vallen hela veckan och att både jag och hästen är urlessa på det. Eller att jag får rida ihop med hon osm bara ska ut och rågaloppera överallt trots att min häst kanske vilat en vecka och har en lös sko och jag sitter uppepå och ber en still abön om att dojan ska sitta kvar.
Såna gånger kan jag cykla upp till stallet och bara mocka, ta in hästen och borsta honom. Kanske klipper jag hans man eller longerar en stund eller bara går en promenad i grimma och grimskaft. Och för min hästägare är detta helt ok.
Om du känner att du får panik av att rida så ta in hästen, pyssla, kanske sadla, led ut den i paddocken och sitt upp. Men rid ingenting, sitt av igen och gå in i stallet och bygg upp ditt självförtroende från grunden! Om tre veckor KANSKE du vågar skritta ett eller två steg, gör då det och sitt av.
I boken (som jag kan rekommendera) så pratar han om olika nivåer, det gäller att hitta sin egen trygga zon. Jag kommer inte exakt ihåg siffrorna men det är på en skala mellan 1 och 10 där 10 är att man är så rädd eller stressad att man inte längre vet vad man gör. När man känner 1 så är man helt trygg och vet att man kan hatera situationen. Man ska alltid sträva efter att hålla sig under 7 på denna skala. Och skalan är individuell, bara efter dig och vad du känner.
Själv har jag varit iväg på ett ridläger två år i rad där instruktören håller nivån precis efter mig. Första gången jag var hos henne hade hon lånat hem en fd travare åt mig (jag har ridit mkt travare i mitt liv), det var varmt och mkt broms och hästen ville inte stå still och första gången jag satt på honom skakade jag och var stel som en pinne. Lektionen hölls enbart i skritt och när vi skulle stå still beordrades instruktörens dotter att hålla min häst. På eftermiddagen red jag ut på denna häst. Dagen efter red jag instruktörens SM-häst som är lite "prinsessa- på-ärten" och det gick bra.
Hur fort man utvecklas beror bara på en själv och det får ta tid. Om du bara sitter upp och av idag och ett halvår framåt så är det DU och ENBART DU som ska må bra av din ridning!
Lycka till!
Ta en hel dag och hästa så kan du få fixa i din egen takt..
