nu slutar jag rida!! *långt*

[KopparbergsEmme]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

har du inte tillgång att kanske bara rida ut på någons skogsmulle? i början kan man ju bara skritta sen öka på. Sen när du känner dej mer "säker och redo" kan du ju börja ta lite lektioner igen.

Är ju viktigt att du själv känner dig bekväm innan nån börjar säga vad man gör för fel!

Och vem vet du kanske fastnar för distans eller nån annan gren som tex TREC som inte är "dressyr messig" på samma sätt

 

[ASKAPLASKA]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Tänk på att inte ha så bråttom! Gör ingenting i de andra gångarterna som du inte behärska i skritt. Låt det ta tiiiid! Lycka till!

 

[GotAsecret]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Tänk på att inte ha så bråttom! Gör ingenting i de andra gångarterna som du inte behärska i skritt. Låt det ta tiiiid! Lycka till!

tack vännen för all hjälp o pepp!

(TACK till er andra med såklart!ni gör mig så glad, så glad att jag kanske tänker om....

 

[Nixehen]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Hade du bott i närheten av Uppsala hade du varit varmt välkommen att komma och skrutta runt på en av mina pojkar!

Mitt tips är (som tidigare sagts) prova westernridning! Man sitter säkert i en westernsadel och har horn att hålla sig i om man skulle känna att balansen sviktar! Kanonbra!
Inte ska du lägga av med ridningen för det! Försök hitta en inrikting som passar dig istället - om nu inte klassisk engelsk ridkonst på bana passar dig så skrutta ut i skogen! Det är du själv som ska känna att det är kul och att du trivs, känner dig trygg - ingen annan ska tvinga dig eller få dig att känna dig tvingad att hoppa högt eller galoppera fort eller whatever! Så det så! Så sätt dig ner och fundera vad du vill med ditt hästintresse - Rida dressyr? Hoppa? Köra? Westernridning? Tävla? Skogsmysa? Bara pussa och borsta? Finns ju massor att göra med en häst ändå! Kom igen - det här klarar du! *hejar på*

Och just for the record - jag törs inte heller hoppa högt! MAX en stock i skogen eller ett dike.. Och jag har ridit i 16år!
*stor kram*

/nixehen

 

[GotAsecret]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

tack söta!!
jag HAR faktiskt bott i uppsala! det var där min "ryttarkarriär" började...första åren red jag på bälinge ryttarförening, de avslutande åren reds på lurbo...därmellan har jag haft olika sköt o medryttarhästar som det har funkat si o så med...även sen jag slutade har jag hållt igång genom att sköta o rida andras hästar av alla möjliga slag...
men nu vet jag inte alls vad jag ska göra
diken är läskiga...ska jag över blundar jag o håller i manen...hahah

 

[Nixehen]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Jag håller med - diken ÄR läskiga! *skratt* tur att mina pojkar bara går över om möjligt är - den ena av dem går till och med hellre ner och upp igen än hoppar!

Vad skoj att du bott i närheten, har dock ingen erfarenhet av stallen du pratar om - själv började jag min karriär på Granbacken och gick vidare via Lagga FRK.. hm..

Sätt dig och kika runt på lite medryttarannonser på olika sajter, du kanske hittar något som passar perfekt! Klart du gör, det finns nåt för alla, det är ju det som är det underbara med hästvärlden!

 

[Curtice]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Delvis knapplån; blev inspirerad av denna dock.

Det behöver ju inte vara en tränare som hjälper dig, hittar du en trygg häst och en bra ägare kan även den hjälpa dig att hitta självförtroendet. Det har hjälpt mig! JAg har också varit den som håller mig i mitten, speciellt under hoppning.

Men började som medryttare och då gick det bättre, för jag kunde ta saker i min takt. Och med hoppningen fick jag senare hjälp av en medryttarhästs ägare som inte alls satte press på mig utan jag fick göra allt i min takt.

Allt sånt har hjälpt och jag har fått mitt självförtroende tillbaka. Fortfarande ingen elitryttare, men inte alls så kass som jag trott förut.

(Jag har dragit = mellan kass och försiktig eftersom alla andra vågar så mkt och inte jag... )

 

[Millan_gulligast]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

jo,så har de känts för mig,för jag fick börja om med min ponny brara för att hon var pigg och bråkig,men jag ger inte upp för de för jag vet att de kmr bli bra tillslut för jag har en superbra tränare ochså,så skaffa en bra tränare ochså!

 

[nilemarindy]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

jag vet själv hur du känner dej. under en period på 4 år nu har jag gått på et naturbruksgymnasum. jag har ridit i 17 år. sålde min egna för 2 månader sedan.jag har helt och hållet tappat mitt självförtroende. har under hela denna 4 års långa perioden ridit "problem hästar" utanför skolan. har bland annat ridit in ett arab sto som skickades tillbaka från inridningen då hon blev helt galen där (tydligen) problemet var bara att dom uppenbarligen förstört henne! (jävla idioter) så henne blev det en hel del att jobba emd, osäkra ritter med mera. det blev inte bättre av att hon fick ryket heller. min egna häst har alltid varit komplicerad. (stegringar,nära på å slå runt varje gång jag gjorde halt med mera). har docj bara ramlat av ett fåtal gånger under dessa åren och det har inte varit på dessa hästar. så nu har jag helt enkelt lagt av. för att köpa en läromästarekämpa på bara. ta en lugn häst och träna på, kanske en d ponny?lär dig allt från grunderna igen?lär dig lita på hästarna igen? och kanske skaffa en privat tränare?hoppas det blir bättre!

 

[charmant]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Den ridningen du red hos oss och på den hästen fungerade ju strålande.Nu var det ju ekonomin som satte stopp för det men Akademiskt fungerade ju bra.

 

[Giraff]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Som många har sagt så verkar det ju vara dags att förändra något...men inte alls nödvändigtvis att sluta rida!

Tror som många andra att det skulle ge dig mycket att få hjälp, t.ex av en tränare. Om man bara sitter och nöter själv kommer man sällan någonstans...

Och så kan du ju alltid prova nåt annat, t.ex akademiskt, körning eller western.

En ny medis kanske kan hjälpa dig att bygga upp självförtroendet igen, kanske en lite mindre, snäll sak

Lycka till hur som helst

 

[GotAsecret]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Den ridningen du red hos oss och på den hästen fungerade ju strålande.Nu var det ju ekonomin som satte stopp för det men Akademiskt fungerade ju bra.

ja alltid är det nånting men jag lärde mig mkt hos er o försöker använda mig av det när jag rider nu med
skulle gärna fortsätta inom akademiskt, det passade mig väldigt bra men är svårt o hitta medr.hästar som rids akademiskt...

 

[prallan]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

det brukar inte vara problem för hästen att ridas ak. med en av sina ryttare. Får du bara ut en tränare kan du väl ta den häst du brukar rida/ vill rida?

 

[Aeternum]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Vart bor du?

 

[GotAsecret]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

nyköping....

 

[Aeternum]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Aha. Jag fick för mig att du bodde i Östersund då hade du fått kommit o rida på halvblodskillen min och för min underbara ridlärare.
Jag skulle kunna fråga henne om hon vet någon bra tränare/hästägare i nyköping som skulle kunna hjälpa dig?

 

[Ingela_S]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Vilket stöd du har fått från folk redan. Jag håller med de flesta om att det är synd att du ger upp. Men som någon sa, ta en paus och kom tillbaka när du känner dig redo. Gör sånt du själv känner för, lulla runt i skogen, träna akademiskt eller kör. Inte alls så konstigt att det blir pnnkaka av allt när du känner dig pressad att göra sånt som du egentligen inte vill.

Om det får dig att känna dig bättre så kan jag säga att jag ridit i 17 år och inte heller kan sitta ner i trav ordentligt, har inte hoppat mer än 30 cm med min nuvarande häst och måste titta ner på bogarna för att se vilken galopp Lidos går i eller vilket sittben jag ska sitta på i traven. Nu under Lidos skador som avlöst varandra under hösten så har jag funderat lite i dina banor också. Om Lidos inte hade haft det bättre med en bättre ryttare, och jag skulle haft en läromästare istället. Men jag bestämde mig just idag för att backa några steg istället. Släppa kraven och bara ha roligt med pållen ett tag. Utan ridhus så blir ändå vintern sämre ur träningssynpunkt, så vi tar nog tag i det till våren istället.

Och hade du bott närmare oss så hade du självklart varit välkommen att lulla runt med Lidos i skogen också. Ge inte upp bara, det finns nån häst och sysselsättning som pasar dig också. *bamsekramar*

 

[GotAsecret]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Aha. Jag fick för mig att du bodde i Östersund då hade du fått kommit o rida på halvblodskillen min och för min underbara ridlärare.
Jag skulle kunna fråga henne om hon vet någon bra tränare/hästägare i nyköping som skulle kunna hjälpa dig?

aah nej tyvärr inte...
ja du kan ju alltid fråga
tack snälla!

psst ni är så¨snälla så jag blir glad o nästan rörd till tårar börjar vackla i mitt beslut att sluta men vi får se vad som händer...

ni är så underbart snälla allihopa!

Ingela, det kommer gå kanon för er...o vem vet...kanske står jag utanför din dörr en vacker dag...moaahahh *hota*

 

[Aeternum]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Det var faktiskt min halvblodskille som fick mig att fortsätta.
Jag har alltid fått rida alla galningar, vilket ´medfört att jag bara fått sitta o hålla mig kvar istället för att RIDA. När jag väl skulle börja rida funkade ingenting. Jag fick inte hästen att galoppera ett varv i galopp ens. Traven var katastrof och jag vinglade hit och dit. Jag åkte av på 50cm's hinder och slog axeln ur led två gånger.
Jag grät varje gång jag skulle upp och rida och stod mest i mitten.
Tills Monia (ridläraren) bad mig byta häst. Och jag träffade Andean. En 17årig halvblodsvalack. Och den snällaste jag mött.
Han stod stilla när jag kravlade mig upp och han skrittade snällt och försiktigt.
Tillslut vågade jag mig på lite trav och det var den mjukaste trav som funnits
Galoppera vågade jag inte.
Jag hade honom fyra lektioner och det var dags för hoppning.
Monia la en upphöjd bom åt mig och Andean klev snällt över, han hoppade tillochmed över den, mjukt och försiktigt med spetsade öron.
Dom andra hoppade väl 70-80 nånting och så slog djävulen till i mig och jag styrde på "Deras" hinder. Andean spetsade öronen och väntade försiktigt på att jag skulle hitta balansen och sen skuttade han mjukt över.

I sommras tävlade jag 90-1m på en nordsvensk/arab. Men fortfarande så är det bara Andean som jag litar riktigt på. Han fick mig tillbaka till det som kallades RIDNING. allting på honom funkade. Jag kunde plötsligt göra öppna/sluta. Jag kunde göra galoppombyten.
Man behöver bara rätt häst att öva sig på. Nu rider jag de flesta hästar igen och jag hoppas varje gång att jag ska få Andean.

Hitta rätt häst Det är värt det!

 

[mariannesv]

Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Förstår precis hur du har det, jag vet inte hur många gånger det sista halvåret jag har tänkt att nu sk*ter jag i ridningen och börjar med frimärken istället. (det är väl kul eller?)

Jag har ridit i 17 år, och nu rider jag två gånger i veckan på ridskola. Rider i en tävlingsgrupp i dressyr och tycker egentligen det är jättekul. Red en häst i våras som passade mig jättebra och jag kände att jag lärde mig jättemycket. Sen blev han halt på sommarbetet och är fortfarande inte igång, så hela hösten har jag försökt hitta en annan som kan passa mig. Det har INTE gått bra, varenda häst jag sitter upp på omvandlas till en ”rolig” blandning av åsna/älg/tåg/stjärnkikare, jag har fått en värdelös sits, blir hård och stum i handen, kommer absolut inte ner på hästen i galoppen, studsar runt i traven... Det känns bara hopplöst att få till nån ting som helst, och alla andra i gruppen är så otroligt duktiga och kan rida vilken häst som helst. Och till råga på allt har nu min jätteduktiga ridlärare (som vet precis hur jag känner och vad jag egentligen kan) slutat, och vi ska få en ny som inte har den minste aning om vem jag är och hur jag egentligen kan rida. Så hon kommer ju undra vad f*n jag gör i den bra gruppen...
Jag tycker också det är läskigt att hoppa, 50 cm är ju typ jättehögt! Jag är rädd för att rida ut, då jag har lite tråkiga erfarenheter med det.
Jag sökte efter en medryttarhäst för att rida ut lite på och kanske komma över min rädsla för det, och fick flera bra svar, men sen så vågade jag inte svara någon tillbaka då jag inte vågar visa någon min värdelösa ridning...
Men jag försöker ändå att hålla ut och hoppas att det på magiskt vis ska lösa sig, för när allt funkar då är det ju så fantastiskt roligt att rida och hålla på med häst!

Ojdå, detta blev visst långt, men det jag ville säga är att du inte är ensam med hur du tänker! Försök glädja dig över dom sakerna som går bra även om det bara är småsaker, och ta allt i det tempot som passar för dig. Rid den gamla damen så mycket du bara kan och orkar, och gör bara saker som är roliga. (Varför är det så mycket lättare att peppa andra än att peppa sig själv? )

I alla fall önskar jag dig lycka till, sluta inte rida!!