Nu börjar det hända saker

Sv: Nu börjar det hända saker

med tanke på att han verkar tro på sig själv så tror jag du bör spara ALLT sånthär, sen pratar du med tex din pappa och får det skriftligt att det är lögn. När han sedan drar upp lögnerna igen så har du bevis för att han inte talar sanning. Bli inte arg över det utan visa bara hur det inte stämmer, även om myndigheterna förstår att han nog inte är helt hundra är det ju svårt att bedöma vad som är sant och falskt bara utifrån vad människor säger.

Det kanske redan är något du gör. Hoppas det löser sig för er snart
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Men vet du, vilken normalt funtad människa som helst som läser det där tänker bara en enda sak "crazy person!". Jag förstår att det känns obehagligt för dig men snubben framstår ju som heltokig och ingenting annat.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Det som är otäckt med människor som är proffs på att manipulera kan få helt normala människor att tro på de mest befängda saker.

Lite utifrån är det inte alls svårt att säga 'crazy person' och om man dessutom sitter inne med en helt annan bild av allt så är det CRAZY PERSON men samtidigt blir man helt chockad när man inser att det finns folk som faktiskt tror på galningen och det är skitsvårt att få folk att på riktigt inse hur sanningen ser ut. USCH ! jag vet alltför väl detta.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Det som är otäckt med människor som är proffs på att manipulera kan få helt normala människor att tro på de mest befängda saker.

Lite utifrån är det inte alls svårt att säga 'crazy person' och om man dessutom sitter inne med en helt annan bild av allt så är det CRAZY PERSON men samtidigt blir man helt chockad när man inser att det finns folk som faktiskt tror på galningen och det är skitsvårt att få folk att på riktigt inse hur sanningen ser ut. USCH ! jag vet alltför väl detta.

Skriver under på den.

TS: hoppas, hoppas att allt detta tar slut nångång.
har en väninna som sitter i samma sist. Man är hjälplös, rättslös, hopplös... :(
 
Sv: Nu börjar det hända saker

KL

Det här med schizofreni. Jag är ingen läkare men har(hade) en nära släkting som led av schizofreni. Hen hade vanföreställningar, alla var emot henom, familj, vänner, vården. Alla var i maskopi. Den enda som hen tyckte var "ren" vad hens ena barn, då 11 år.

Hen var aldrig aggressiv men ganska manipulativ, hen kunde prata sig ur alla situationer och lyckades prata bort läkare hela tiden, trots helt galna vanföreställningar. Det låter väldigt likt ditt ex och hans "idéer".

Lycka till, du är superstark!
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Jag vet att det finns sjukt manipulativa människor som är helt galna men som människor (med sunt förnuft) ändå tror på. Jag vidhåller dock att läser man texten som TS lagt ut här, som mannen enligt TS har lagt ut på sin egen Facebook, så kan ingen normalt funtat människa tro att han är helt som han ska.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Lider med dig och barnet :(
håller med övriga att han framstår som klippt galen när man läser vad han skrivit, men det är ju en jäkla soppa ni sitter i.
Har också gv med ett manipulativt ex (även om han nog inte är tillnärmelsevis lika svår som din verkar vara) och vet hur jobbigt det kan vara. Bland annat är det ju väldigt obehagligt att inte veta om han iskallt planerat de lögner han kommer med, eller om han faktiskt tror på dem själv? Och vilket av alternativen som egentligen skulle vara värst...

Jag tror det allra viktigaste är att försöka hålla sig känslomässigt utanför hans snurriga värld, vägra låta dig dras in i hans resonemang. Lättare sagt än gjort, jag vet...men enda sättet att behålla din egen energi.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Dags för en uppdatering igen.

Inlägget polisanmäldes, och försvann från facebook efter någon vecka.
Sen var det rätt lugnt ett tag, jag lämnade på dagis emellanåt när jag var "tvungen". Dagis lovade att ringa om han ringde o kollade ifall barnet var där. Sen dök han upp hux flux, hämtade och ringde mig och berättade att han hämtat. När jag skulle "få tillbaka" barnet kunde han inte svara på. En vecka går innan jag får tag på honom och får prata med barnet. Frågar om jag får hämta. Kunde få hämta ett par dagar senare, dvs igår.
Så igår åkte jag för att hämta. Ringde på fm. Inget svar. Kom dit. Dom var inte hemma. Pratade m farmor och farfar som inte visste var han var, men att dom varit iväg på dagarna under ett par dagars tid.

Åkte tillbaka ett par timmar senare. Knackade på, dottern kom till fönstret. Pratade med henne genom fönstret en stund, hon sa bla att hon inte fick komma ut och att dörren var låsa för att farmor var hemma och pappa var arg på farmor. Efter ett tag öppnade han dock dörren. Visade något papper där han beskrev vad de gjort om dagarna senaste veckan (troligtvis pga att alla under alla år klagat på att de aldrig gör ngt förutom att sitta inne i stugan om dagarna). Barnet klädde på sig ytterkläder medans han drog fram ett papper till, som han ville att jag skulle skriva på. Handlade om att jag förband mig till att överlämna barnet till honom om en vecka. Jag vägrade. Pappan försökte förklara för barnet att hon inte kunde åka till mig för att han inte fick hämta om en vecka, men hon verkade inte fatta, sa okej och hejdå och skuttade ut mot bilen. När vi kom ut på gårdsplanen fick hon syn på farmor på verandan och hoppade av lycka en stund. Sedan vända hon sig mot pappan, som stod kvar i dörröppningen, gav mig en kram och frågade tyst om hon fick ge farmor en kram innan vi åkte. Självklart sa ja, och hon sprang fram till farmor och kastade sig runt halsen på henne och sa att hon saknat henne. Då brast det för pappan som kom utspringande i strumpblästen, kastade papper och pennor åt helvete, slet barnet från farmor och gastade något om att ingen ska få ta hans barn, och låste sedan in sig med henne.

Jag åkte raka vägen till polisen, polisanmälde. Har under veckorna nämligen kontaktat soc flera gånger för att göra en orosanmälan, men utan att lyckas, då jag som vårdnadshavare inte kan orosanmäla barnet hos den andra vårdnadshavaren enl kommunen. Fick ett tips om att polisanmäla för oro för vanvård häromdagen av en person, då soc i så fall är tvungen att göra en utredning. Åkte tillbaka till stugan ett par timmar senare, och knackade febrilt en stund. Men ingen som öppnade/kom till fönstret såklart.

Stämningsansökan är inskickad, flera runt om har orosanmält. Men byråkrati tar sådan enorm tid, då det inte föreligger risk för att han gör henne illa fysiskt.


:banghead::banghead::banghead::banghead:
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Herre:devil: vad arg jag hade varit! Du verkar så sansad! Vilken hemsk sits du är i! Jag kan inte annat än ge dig styrkekramar och heja på dig härifrån antar jag så jag kör på det. Hoppas du får ordning på situationen med karln!
 
Sv: Nu börjar det hända saker

En uppdatering, ja nu har det väl ändå löst sig, hoppades jag lättat. Men nej... Att du fortfarande har sansen i behåll ska du ha eloge för, förbaskat bra gjort av dig att dra i alla trådar direkt på stört så där.

Finns det nån risk att han sticker med dottern, gör sig svår att finna?

Jag fattar inte att det verkar finnas så lite man kan göra eller få hjälp med i ett sånt här läge... Det måste ju vara oerhört uppslitande för flickan att bli "kidnappad" och förvägras kontakt med sin mamma på det där viset? Ska det verkligen krävas risk för fysiskt våld för att det ska tas på allvar?
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Barn blir väl knappt omhändertagna pga våld heller?

Har ni sett unga mödrar Danmark? Där blir barnen omhändertagna för att de tittar för mycket på tv... Vilken skillnad.

Till ts, jag förstår inte att du fixar det här med huvudet i behåll och jag förstår inte varför du inte får hjälp!!!! Flata jäkla #",#{[;&
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Fy fan vad fruktansvärt.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Ingen lösning, och värre blir det. Behåller sansen vette fan om jag lyckas med heller. Framför honom o barnet möjligtvis, men jag körde väl nästan 100km/h för fort till polisstationen... Och köpte ciggaretter efter.

Pratade med honom i fredags. Han förklarade först att det var pga katterna som barnet var inlåst (i torsdags var det för att kattungarna inte skulle rymma. De stora katterna kan tydligen öppna dörren). När jag förklarade att de kattungarna som fanns hos farmodern och grannen minsann var tillräckligt stora för att gå ut (han har en hona m kull hemma hos sig, en hona m kull hos farmor o en hona m kull hos grannen), så var det för att han skaffat en fjärde hona som löper och därför inte få gå ut. Sterilisera tänker han inte göra, för det är avelskatter (visserligen bengaler, men alla har barn med vildkatt. Ungarna går inte o bli av med, för han vägrar avmaska, vacc o chippa).
Försökte även övertyga mig väldigt länge om all amfetamin som farfadern brukade. Slutade samtalet med att han förklarar hur han inte vill bråka, hur barnet har rätt till en mamma och pappa och hur han ska lämna barnet på dagis på måndag.
Nåja. Imorse fick jag ett sms från farmor. Igår hade barnet kommit inskuttande till henne och sagt jag får vara här, så nu kan vi leka. Sedan hade barnet varit där hela em. Pappan hade också varit inne och låtsas som inget hade hänt. Letade efter en hjälm (tydligen fått tillbaka en moppe som varit hos en granne på lagning). Ringde upp henne. Han var så snäll sa hon, så jag vill inte säga något (t soc etc antar jag).

Eh? Jaha? Så nästa gång han psykosar då? Min syster (bor nära honom) hämtade barnet idag, och jag ska hämta henne imorgon. Så snart är hon hemma iaf.

Börjar undra om han verkligen är psykotisk eller om han är jävligt kall o manipulativ bara?
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Börjar undra om han verkligen är psykotisk eller om han är jävligt kall o manipulativ bara?

Kombination, det går förmodligen i skov. Men spontant undrar jag om inte han brukar "något" som kan förklara dessa upp- och nedgångar...?

Men det måste ju finnas någon slags deal via familjerätt eller liknande som stipulerar vilka umgängesregler ni ska ha? Att vägra lämna ut dottern i en veckas tid borde få konsekvenser, oavsett orsak? Jag skulle vara orolig för att lämna på dagis igen om jag visste att pappan kunde hämta när som och sedan låsa in henne hemma...
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Jag skulle anmäla socialen för närmare granskning för så här kan det bara inte få gå till. Jag tycker det sitter någon på en stol som inte törs agera, och då har man verkligen fel yrke.

Inte ens min sambo som vare sig jobbar med tillsyn på människor eller djur agerar och driver fram lösningar om han träffar på tex en hund som inte har det så bra. Träffar han på en människa som det har slagit runt för tar han kontakt med rätt instans och ser till att de får hjälp. Det handlar ju om både sunt förnuft och medkänsla.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Kombination, det går förmodligen i skov. Men spontant undrar jag om inte han brukar "något" som kan förklara dessa upp- och nedgångar...?

Men det måste ju finnas någon slags deal via familjerätt eller liknande som stipulerar vilka umgängesregler ni ska ha? Att vägra lämna ut dottern i en veckas tid borde få konsekvenser, oavsett orsak? Jag skulle vara orolig för att lämna på dagis igen om jag visste att pappan kunde hämta när som och sedan låsa in henne hemma...

Han har tydligen en orsak :arghh:

Pratade m soc idag. Han har ringt ner för ett par veckor sedan och velat göra en orosanmälan pga att han är orolig över hur barnet har det här. Att jag ska ha strypt barnet, att jag lever ett väldigt utsvävande liv med mycket alkohol (jag har druckit vin en gång sedan nyårsafton, och hinner pga jobb, hem, barn och hästar i princip aldrig träffa vänner. På krogen har jag inte varit sedan sommaren 2011) och att jag är schizofren.

:banghead:
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Jag skulle anmäla socialen för närmare granskning för så här kan det bara inte få gå till. Jag tycker det sitter någon på en stol som inte törs agera, och då har man verkligen fel yrke.

Inte ens min sambo som vare sig jobbar med tillsyn på människor eller djur agerar och driver fram lösningar om han träffar på tex en hund som inte har det så bra. Träffar han på en människa som det har slagit runt för tar han kontakt med rätt instans och ser till att de får hjälp. Det handlar ju om både sunt förnuft och medkänsla.

Någonting verkar kajko. Har nu från flera källor hört att man visst kan orosanmäla den andra föräldern/vårdnadshavaren. Vilken lag min kommun lutar sig emot har jag faktiskt ingen aning om.
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Fy katten :-(

En annan sak om du träffat en vettig människa och fått höra hur de tänker. Men jag misstänker att det inte är så.

Jag ska tillägga att min sambo jobbar med tillsyn på objekt, inte människor eller djur, men saker och ting har ju oftast en ägare...
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Han har tydligen en orsak :arghh:

Pratade m soc idag. Han har ringt ner för ett par veckor sedan och velat göra en orosanmälan pga att han är orolig över hur barnet har det här. Att jag ska ha strypt barnet, att jag lever ett väldigt utsvävande liv med mycket alkohol (jag har druckit vin en gång sedan nyårsafton, och hinner pga jobb, hem, barn och hästar i princip aldrig träffa vänner. På krogen har jag inte varit sedan sommaren 2011) och att jag är schizofren.

:banghead:

Men härregud...
 
Sv: Nu börjar det hända saker

Någonting verkar kajko. Har nu från flera källor hört att man visst kan orosanmäla den andra föräldern/vårdnadshavaren. Vilken lag min kommun lutar sig emot har jag faktiskt ingen aning om.

Ja, det kan du göra, och om den handläggare du pratar med säger att det "inte går" tar du kontakt med dennes chef, om det så blir socialchefen i kommunen du måste prata med, såhär får det inte gå till!!!

Är närstående i en situation där den ena föräldern står och skriker åt den andra utomhus, så att barnen och hela grannskapet hör, trots att förälder 1 blev ombedd av den skrikande att komma dit med vissa saker. Barnen ber förälder 1 att skynda sig därifrån för att förälder 2 inte ska bli vansinnig...
Förälder 2 förbjuder barnen att kalla nr. 1 för mamma/pappa - i dennes hem får endast förnamnet användas och de får inte ta emot samtal eller ringa själva till denne under vistelsen hos nr. 2...
(Detta är bara en bråkdel av alla VÄLDIGT märkliga händelser)
Orosanmälan gjordes på rekommendation av förälder 1:s sochandläggare, men områdeschefen på Individ- & Familjeomsorgen valde att lägga ner med motiveringen "ni ska ju ändå till rätten snart"... :banghead:

Ett "normalt" förfarande från soc:s sida skulle ha varit samtal och hembesök hos bägge föräldrarna - vad tror du de hade gjort om de sett hur ditt ex har det hemma?
IFO har lagstöd och mandat att agera på ett helt annat sätt än Familjerätten, men i kommunen jag berättar om ovan har man som "policy att man inte ingriper så länge det inte handlar om alkohol- eller drogmissbruk". :arghh:

Håller verkligen tummarna för dig och barnet.

/Keb
 

Liknande trådar

T
Övr. Barn Jag vet inte längre vart jag ska vända mig, så jag vänder mig hit. Historien är rätt lång och komplicerad, så jag hoppas att ni orkar...
Svar
10
· Visningar
2 609
Senast: YorkWann
·
S
Gravid - 1år Hejsan! jag ska försöka göra mig kort. jag och pappan (vi kallar honom H) var inte tillsammans när våran son blev till. vi bestämde...
2
Svar
31
· Visningar
3 345
Senast: strösslet
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp