Aningsfull
Trådstartare
Jag blir bara mer och mer förtjust i min lilla dvärgpinscherflicka (4 månader). Det mesta fungerar helt förträffligt. Hon hänger med till stallet, till mina vänner och träningen med min kompis alla hundar funkar hur bra som helst, hon är otroligt lättlärd och lyhörd!
Fast än hon har siktet inställt på bus med sin valpkompis (min bästa väns flatvalp) så vänder hon på en femöring tillbaka om jag ber henne om det.
Men så till problemet, för det är bara vid ett tillfälle som detta inte funkar; när någon går/cyklar förbi gården. Då sätter hon iväg vilt skällandes och hör inte alls att matte ropar. Jag har tränat olika kontaktövningar, att hon ska se mig i ögonen och då ger jag henne beröm. Om jag ser att någon är på väg att passera utanför huset söker jag kontakt med henne och i de flesta fallen funkar detta, då stannar hon hos mig. (för matte är minsann ganska rolig tycker hon)
Problemet finns egentligen mest bara de gånger då jag inte upptäckt att någon är på väg förbi och därför inte hinner ta kontakt med henne innan jag ser henne försvinna längst gatan. Jag har försökt att säga (ropa efter henne) NEJ! och sen berömma henne så fort hon lyssnar och kommer tillbaka till mig. Då får hon en godis eller så busar vi lite med en leksak om jag har en sån till hands bara för att visa att det är mycket trevligare att vara hos mig.
Men ändå fortsätter hon med jagandet nästa gång det händer, så någonting säger mig ju då att jag inte agerar rätt. Jag är livrädd för att det nång gång ska passera en hundrädd person eller att det ska komma en bil när hon rusar ut, så därför är jag väldigt mån om att komma till rätta med problemet. Jag vill kunna vara ute med henne på gården utan att hela tiden vara rädd att någon ska komma längst gatan.
Jag har fått rådet att den som passerar ska säga till henne när hon kommer springandes, men eftersom hon är väldigt reserverad och lite rädd för främlingar vill jag helst inte råka skrämma henne eftersom hon äntligen börjat vilja ta kontakt med folk och inte tycker att främmande är så farliga trots allt. Kan hundar skilja mellan att det är otrevligt att jaga folk på gatan men att främmande personer fortfarande är trevliga?
Sen om det nu är så att hon jagar dom för att hon egentligen är rädd, kan då inte detta förstärkas om hon blir skrämd av den som går förbi?
Ni får ursäkta om det är dumma frågor och funderingar, men det är min första valp så man har ju inte riktigt vanan inne.
Fast än hon har siktet inställt på bus med sin valpkompis (min bästa väns flatvalp) så vänder hon på en femöring tillbaka om jag ber henne om det.
Men så till problemet, för det är bara vid ett tillfälle som detta inte funkar; när någon går/cyklar förbi gården. Då sätter hon iväg vilt skällandes och hör inte alls att matte ropar. Jag har tränat olika kontaktövningar, att hon ska se mig i ögonen och då ger jag henne beröm. Om jag ser att någon är på väg att passera utanför huset söker jag kontakt med henne och i de flesta fallen funkar detta, då stannar hon hos mig. (för matte är minsann ganska rolig tycker hon)
Problemet finns egentligen mest bara de gånger då jag inte upptäckt att någon är på väg förbi och därför inte hinner ta kontakt med henne innan jag ser henne försvinna längst gatan. Jag har försökt att säga (ropa efter henne) NEJ! och sen berömma henne så fort hon lyssnar och kommer tillbaka till mig. Då får hon en godis eller så busar vi lite med en leksak om jag har en sån till hands bara för att visa att det är mycket trevligare att vara hos mig.
Men ändå fortsätter hon med jagandet nästa gång det händer, så någonting säger mig ju då att jag inte agerar rätt. Jag är livrädd för att det nång gång ska passera en hundrädd person eller att det ska komma en bil när hon rusar ut, så därför är jag väldigt mån om att komma till rätta med problemet. Jag vill kunna vara ute med henne på gården utan att hela tiden vara rädd att någon ska komma längst gatan.
Jag har fått rådet att den som passerar ska säga till henne när hon kommer springandes, men eftersom hon är väldigt reserverad och lite rädd för främlingar vill jag helst inte råka skrämma henne eftersom hon äntligen börjat vilja ta kontakt med folk och inte tycker att främmande är så farliga trots allt. Kan hundar skilja mellan att det är otrevligt att jaga folk på gatan men att främmande personer fortfarande är trevliga?
Sen om det nu är så att hon jagar dom för att hon egentligen är rädd, kan då inte detta förstärkas om hon blir skrämd av den som går förbi?
Ni får ursäkta om det är dumma frågor och funderingar, men det är min första valp så man har ju inte riktigt vanan inne.