Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

[Ainon]

Någon som har erfarenhet av Norsk Lundehund?

Skulle hemskt gärna vilja veta mer om deras mentalitet/temperament och hälsa

 

[skuggi]

Sv: Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

Träffade nyligt någon som talade så varmt om denna ras... hade aldrig hört talas om den själv. Jag förstod det bara som att den hade väldigt trevligt temperament, fast det må väl vara en del jakt i den?
Behändigt format och den lär väl vara hyfsat frisk då den räknades till typ "ur-raserna" eller va hon nu sa..

Spännande att höra mer om denna ras

 

[Hannapirat]

Sv: Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

Jag var också intresserad av denna ras och kollade upp lundehundsklubbens hemsida. Där står det jätte mycket bra information, både bra och dåligt.
Verkligen jättefina hundar!

 

[Disen]

Sv: Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

Jag har "forskat" om denna ras under mycket lång tid nu. Dom är verkligen kanon! Dom är aningens skälliga och det är svårt att få bort det helt.

Mycket trevliga och milda hundar. Om du går in på svenska lundehundsällskapets hemsida så finns där mycket information. Dom har också ett forum där du kan hitta mycket. Jag har själv varit mycket aktiv där länge.

Jag har idag kontakt med två mycket trevliga och kunniga uppfödare. Hos den ena som jag träffar regelbundet (bor granne med min bror) har jag satt upp mig på valplista.

 

[Haukur]

Sv: Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

Å va kul med flera som är intresserade av denna underbara ras! Jag har varit Lundehundsfrälst sen 01 och någon gång SKA jag ha en. Som resten tipsat om så är lundehundsällskapets hemsida faktiskt bättre än de flesta rassidor.

 

[Disen]

Sv: Norsk Lundehund, mentalitet och hälsa?

KL

Glömde skriva att de faktiskt inte är så viltintresserade som man kan tro. de skulle intressera sig för Lunnefågel och inte lägga tid på annat. Därför bryr de sig inte nämnvärt om annat vilt (sen finns det självklart undantag).

De största nackdelarna (enligt mig) är att de är rätt skälliga och käkar allt de hittar ute (gärna bajs från you name it)...

Men dom är himla lätta att ha o göra med. Sticker inte på promenaden, lättlärda (men svårmotiverade i vissa lägen). Det är en mer eller mindre ren sällskapshund och är inte intresserad av långa lydnadspass etc. Agility älskar dom dock men inte heller där kommer de upp i högre klasser.

En annan sak är Pseudopelad som gör att de tappar päls och får stora äckliga sår, detta är tack och lov inte vanligt. Det är heller inte ärftligt och kan ploppa upp på vilken individ som helst och är därmed svårt att hålla sig borta ifrån när man letar i linjerna (eftersom det inte spelar någon roll) tyvärr.

Sen är ju deras fötter ascoola

 

[lulski]

Jag vet att det här är en gammal tråd men jag fortsätter på den =)

Finns det någon med erfarenhet av lundehundar som vill dela med sig av dem? Jag börjar så smått fundera på att skaffa mig hund igen. Nu är det nästan 10 år sen hunden jag hade sist gick bort och jag börjar bli sugen på en ny hund. Av en händelse snubblade jag på lundehunden på nätet och blev nyfiken på om den kan passa mig. De egenskaper jag söker hos en hund är i stora drag följande:
- En sällskapshund som gärna får vara aktiv men inte blir stressad/hyper av en dag på soffan.
- En hund som inte MÅSTE tränas fysiskt eller mentalt men som ändå uppskattar att hitta på saker.
- En hund utan någon större jaktlust, vill kunna ha den lös utan att den drar till skogs på minsta antydan till vilt (ja, jag vet ju att sånt även är en träningssak )
- En tålig hund som klarar av att hänga med till stallet med allt vad det innebär.
- Jag kan ha med mig hund på jobbet men där kan den inte springa fritt utan är förpassad till hundrum.
- Det finns redan en katt i hemmet så hunden måste klara sånt (jag vet att sånt också är en träningssak)

Alla hundar, oavsett ras, är ju individer så jag förstår ju att vissa av mina kriterier beror på individen och på mig som ägare men är lundehunden något för mig att titta mer på eller kan jag stryka den direkt från min lista? Det är väl egentligen det som jag hoppas att någon med erfarenhet av rasen kan svara på

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet att det här är en gammal tråd men jag fortsätter på den =)

Finns det någon med erfarenhet av lundehundar som vill dela med sig av dem? Jag börjar så smått fundera på att skaffa mig hund igen. Nu är det nästan 10 år sen hunden jag hade sist gick bort och jag börjar bli sugen på en ny hund. Av en händelse snubblade jag på lundehunden på nätet och blev nyfiken på om den kan passa mig. De egenskaper jag söker hos en hund är i stora drag följande:
- En sällskapshund som gärna får vara aktiv men inte blir stressad/hyper av en dag på soffan.
- En hund som inte MÅSTE tränas fysiskt eller mentalt men som ändå uppskattar att hitta på saker.
- En hund utan någon större jaktlust, vill kunna ha den lös utan att den drar till skogs på minsta antydan till vilt (ja, jag vet ju att sånt även är en träningssak )
- En tålig hund som klarar av att hänga med till stallet med allt vad det innebär.
- Jag kan ha med mig hund på jobbet men där kan den inte springa fritt utan är förpassad till hundrum.
- Det finns redan en katt i hemmet så hunden måste klara sånt (jag vet att sånt också är en träningssak)

Alla hundar, oavsett ras, är ju individer så jag förstår ju att vissa av mina kriterier beror på individen och på mig som ägare men är lundehunden något för mig att titta mer på eller kan jag stryka den direkt från min lista? Det är väl egentligen det som jag hoppas att någon med erfarenhet av rasen kan svara på

Min kollega har en hane som hon använder till precis det du efterfrågar och det verkar ju fungera kanon. Han är med i stallet och på ridturer, sitter i hundstallet på jobbet (där han dock skäller en del) och hon har även katt.
Jag upplever dock de fåtal jag träffar som rätt reserverade. De bryr sig inte särkilt om andra men verka tycka att det kan vara rätt jobbigt att bli hanterade när det inte är på deras villkor (typ hos veterinären).
Det finns en sjukdom inom rasen, intestinal lymfangiektasi (IL) som man bör känna till då den förekommer rätt frekvent.

 

[lulski]

Min kollega har en hane som hon använder till precis det du efterfrågar och det verkar ju fungera kanon. Han är med i stallet och på ridturer, sitter i hundstallet på jobbet (där han dock skäller en del) och hon har även katt.
Jag upplever dock de fåtal jag träffar som rätt reserverade. De bryr sig inte särkilt om andra men verka tycka att det kan vara rätt jobbigt att bli hanterade när det inte är på deras villkor (typ hos veterinären).
Det finns en sjukdom inom rasen, intestinal lymfangiektasi (IL) som man bör känna till då den förekommer rätt frekvent.

Tack för svar!
Ja, jag läste om IL på rasklubbens hemsida men utöver den verkar de ju vara väldigt friska hundar. Att de är reserverade mot människor de inte känner gör inget så länge som det inte övergår i rädsla eller aggressivitet.

 

[vallhund]

Visslar efter @Puffindog

 

[Puffindog]

Visslar efter @Puffindog

Tack

Jag har en norsk lundehund på runt två år. Enligt din beskrivning, så skulle lundehund passa väl.

Det är en frisk ras som ofta blir gammal (15 år är inget konstigt för en lundehund). Dock en sjukdom som plågar rasen kallas IL. Sjukdomsutbrott verkar dyka upp helt slumpmässigt, och lundehunden har gjort sig känd för sjukdomen för den dyker upp som vanligast hos denna (runt en utav tio-femton hundar). Den kan med rätt behandling och med hjälp av en kunnig veterinär hanteras och behandlas (men går inte att bota). Man tror att ärftlighet blandat med stress kan utlösa det.

Min lundehund skäller inte mycket, utan mest när han tror någon är på väg att inkräkta eller någon ringer på dörren. Det handlar också mycket om träning när det gäller skälligheten. Tycker andra hundar skäller mer än vad han gör. Han skäller inte på andra hundar eller människor.

De är smått reserverade, men älskar gäster. De hälsar glatt, sen lägger dom sig och vilar i närheten. Går en gäst och ska göra något så vill dom följa efter. Söker en gäst ut honom så blir han glad och kelar och busar gärna. Man får ta lite initiativet med en lundehund istället för motsatsen. Deras reserverade inställning är mer "Okej hej, trevligt att träffas! Hmm ok inget händer, nu går jag och lägger mig/nosar någonstans."
En lundehund ska INTE vara aggressiv. De ska inte vara rädda hundar heller; en rädd lundehund är absolut inte rastypisk.

Okej, ska nu ta bit för bit:

- En sällskapshund som gärna får vara aktiv men inte blir stressad/hyper av en dag på soffan.

Här är lundehunden perfekt. De ÄLSKAR att gå på långa promenader, ut i naturen, med på turer, åka båt, osv. och verkar helt outröttliga. Men, dom blir inte tokiga om man tar det lugnt några dagar. Såklart vill dom inte ha tråkigt som vilken annan hund som helst. Så länge dom är tillsammans med dig så är dom glada. Dom är generellt med på allt du hittar på. Vissa draghundsförare i Norge har gärna en lundehund som en liten "maskot" och de springer gärna med längst spannet.

- En hund som inte MÅSTE tränas fysiskt eller mentalt men som ändå uppskattar att hitta på saker.

Inom vår ras verkar många pyssla med viltspår, eftersök, agility, rallylydnad, osv. och vissa jobbar som äggsökshundar. Dock är det inget MÅSTE. Och sen måste de vara på humöret med (men när dom är på humöret är dom snabblärda). Lundehundar har inte mycket will to please, utan vill känna att de har kul och/eller tjänar på det. Även med allt det nämnt så har jag hört om en lundehund som gör helt ok inom lydnad.

Agility har vissa tävlat i men de är inte en av de snabbaste hundarna (de är försiktiga av sig; de lundehundar som inte var det föll av klippan och ned i vattnet).

- En hund utan någon större jaktlust, vill kunna ha den lös utan att den drar till skogs på minsta antydan till vilt (ja, jag vet ju att sånt även är en träningssak )

I början tyckte Håkon ALLT som rörde sig var kul. Nu bryr han sig mindre. Jag vänjde honom vid olika djur och såg till att inte göra en sådan big deal utav det. Igelkottar är väl spännande att försöka varva upp till lek, men han tröttnar snabbt. Det är en jaktspets, men det handlade mer om att hämta lunnefåglar och ägg till föraren, och mindre att jaga och springa efter ett djur.

- En tålig hund som klarar av att hänga med till stallet med allt vad det innebär.

Många lundehundsägare jag känner äger häst. Som med mycket annat: träning. (F.ö tycker min lundehund att hästar är otäcka och undviker dom. )

- Jag kan ha med mig hund på jobbet men där kan den inte springa fritt utan är förpassad till hundrum.

Vet inte hur det är med andra lundehundar, men enligt min personliga erfarenhet: min var otroligt lätt att ensamträna faktiskt. Jag kopplade ensamtid med något positivt och kul. T.ex när jag gick så fick han en särskild rolig leksak, eller godis innan jag gick och när jag kom hem (sen blev det bara när jag kom tillbaka). Enligt grannarna skäller han aldrig när han är ensam. När en lundehund har tråkigt går de gärna och lägger sig någonstans.

- Det finns redan en katt i hemmet så hunden måste klara sånt (jag vet att sånt också är en träningssak)

Just som du sa: det är en träningssak.

Viktiga saker att veta:

- IL, som sagt.
- Lundehundar kan vara sena på att göras rumsren. Detta tror jag dock mest är på grund utav ägaren som inte kan läsa av sin lundehund. Går du ut regelbundet så sker det otroligt sällan olyckor inne. Ett vanligt sätt en lundehund visar att dom vill något är att dom STIRRAR (Ett exempel på "lundehundsstirr": https://scontent-amt2-1.xx.fbcdn.ne...=f368ed526a391398c7e66e16c89c0da8&oe=5842C640 ). Dom går sällan och piper vid dörren och sådana saker. (Min lundehund brukar "putta" till mig när jag gissar rätt dock.)
- Lundehundar är väldigt lätta att ha lösa, dock inte något jag kan göra än. (Min har tendens att vilja gå ut mitt på vägen och är tokig i att vilja hälsa på andra hundar. En individuell och träningssak, dock.)
- De tros behöva en unik diet. Många ger färskfoder eller lagar sin egen mat (BARF), eller ger spannmålsfritt torrfoder. Bär verkar vara en stor favorit hos lundehundar. Gamla inlägg ovan snackar om att de äter allt inklusive bajs? Men jag har då inte varit med om det. Min är kräsen som tusan.
- Lundehundsbromsen! Ska man gå och göra något de inte vill, så helt plötsligt sätter sig lundehunden pladask på rumpan och VÄGRAR att gå. Här är min in action med lundehundsbromsande: https://scontent-amt2-1.xx.fbcdn.ne...=bc7c5a7f243ea11d5c93bb2abc960ad6&oe=58170DC1
- Så många lundehundsägare som möjligt förväntas att ha sin lundehund tillgänglig för avel. Detta är för att rasen är otroligt liten. Hittills har min lämnat två kullar efter sig. Tur nog så verkar fertila och lundehundar som har fått kullar sällan vara dryga.
- Envisa som in i helv-

Speciella saker med dom:

- Rävutséendet, och nästan lika slug som en!
- "Lundehundsstilen", de sover gärna på ryggen med benen åt alla håll.
- De vill gärna ha kontakt med sin ägare, t.ex nos-mot-hand-puttande under promenader och liknande.
- Modiga och djärva!

Jag växte upp med arbetande BCs som barn, så en lundehund var verkligen något nytt och speciellt. De är otroliga vänner som älskar dig över allt annat men är ändå lite självständiga av sig.

Rekommenderade länkar:

http://lundehund.se/ Svenska Lundehundssällskapet
http://lundehund.no/ Norsk Lundehund Klubb (Norska)
https://www.facebook.com/groups/norsklundehund/ Facebookgrupp för Norsk Lundehund (inlägg på flera språk)
https://www.nrk.no/troms/lundehunder-sikrer-flyplassen-1.11099894 Lundehund i arbete med äggsök
https://t.co/W0cyyRSFuY Dokumentär ifrån 1962. Lundehunden ses göra det den var avlad för: jakt på lunnefågel. (Visar slakt utav lunnefågel längre in i klippet!)

Svarar gärna på nya frågor!

 

[lulski]

Tack

Jag har en norsk lundehund på runt två år. Enligt din beskrivning, så skulle lundehund passa väl.

Det är en frisk ras som ofta blir gammal (15 år är inget konstigt för en lundehund). Dock en sjukdom som plågar rasen kallas IL. Sjukdomsutbrott verkar dyka upp helt slumpmässigt, och lundehunden har gjort sig känd för sjukdomen för den dyker upp som vanligast hos denna (runt en utav tio-femton hundar). Den kan med rätt behandling och med hjälp av en kunnig veterinär hanteras och behandlas (men går inte att bota). Man tror att ärftlighet blandat med stress kan utlösa det.

Min lundehund skäller inte mycket, utan mest när han tror någon är på väg att inkräkta eller någon ringer på dörren. Det handlar också mycket om träning när det gäller skälligheten. Tycker andra hundar skäller mer än vad han gör. Han skäller inte på andra hundar eller människor.

De är smått reserverade, men älskar gäster. De hälsar glatt, sen lägger dom sig och vilar i närheten. Går en gäst och ska göra något så vill dom följa efter. Söker en gäst ut honom så blir han glad och kelar och busar gärna. Man får ta lite initiativet med en lundehund istället för motsatsen. Deras reserverade inställning är mer "Okej hej, trevligt att träffas! Hmm ok inget händer, nu går jag och lägger mig/nosar någonstans."
En lundehund ska INTE vara aggressiv. De ska inte vara rädda hundar heller; en rädd lundehund är absolut inte rastypisk.

Okej, ska nu ta bit för bit:


Här är lundehunden perfekt. De ÄLSKAR att gå på långa promenader, ut i naturen, med på turer, åka båt, osv. och verkar helt outröttliga. Men, dom blir inte tokiga om man tar det lugnt några dagar. Såklart vill dom inte ha tråkigt som vilken annan hund som helst. Så länge dom är tillsammans med dig så är dom glada. Dom är generellt med på allt du hittar på. Vissa draghundsförare i Norge har gärna en lundehund som en liten "maskot" och de springer gärna med längst spannet.

Inom vår ras verkar många pyssla med viltspår, eftersök, agility, rallylydnad, osv. och vissa jobbar som äggsökshundar. Dock är det inget MÅSTE. Och sen måste de vara på humöret med (men när dom är på humöret är dom snabblärda). Lundehundar har inte mycket will to please, utan vill känna att de har kul och/eller tjänar på det. Även med allt det nämnt så har jag hört om en lundehund som gör helt ok inom lydnad.

Agility har vissa tävlat i men de är inte en av de snabbaste hundarna (de är försiktiga av sig; de lundehundar som inte var det föll av klippan och ned i vattnet).

I början tyckte Håkon ALLT som rörde sig var kul. Nu bryr han sig mindre. Jag vänjde honom vid olika djur och såg till att inte göra en sådan big deal utav det. Igelkottar är väl spännande att försöka varva upp till lek, men han tröttnar snabbt. Det är en jaktspets, men det handlade mer om att hämta lunnefåglar och ägg till föraren, och mindre att jaga och springa efter ett djur.

Många lundehundsägare jag känner äger häst. Som med mycket annat: träning. (F.ö tycker min lundehund att hästar är otäcka och undviker dom. )

Vet inte hur det är med andra lundehundar, men enligt min personliga erfarenhet: min var otroligt lätt att ensamträna faktiskt. Jag kopplade ensamtid med något positivt och kul. T.ex när jag gick så fick han en särskild rolig leksak, eller godis innan jag gick och när jag kom hem (sen blev det bara när jag kom tillbaka). Enligt grannarna skäller han aldrig när han är ensam. När en lundehund har tråkigt går de gärna och lägger sig någonstans.

Just som du sa: det är en träningssak.

Viktiga saker att veta:

- IL, som sagt.
- Lundehundar kan vara sena på att göras rumsren. Detta tror jag dock mest är på grund utav ägaren som inte kan läsa av sin lundehund. Går du ut regelbundet så sker det otroligt sällan olyckor inne. Ett vanligt sätt en lundehund visar att dom vill något är att dom STIRRAR (Ett exempel på "lundehundsstirr": https://scontent-amt2-1.xx.fbcdn.ne...=f368ed526a391398c7e66e16c89c0da8&oe=5842C640 ). Dom går sällan och piper vid dörren och sådana saker. (Min lundehund brukar "putta" till mig när jag gissar rätt dock.)
- Lundehundar är väldigt lätta att ha lösa, dock inte något jag kan göra än. (Min har tendens att vilja gå ut mitt på vägen och är tokig i att vilja hälsa på andra hundar. En individuell och träningssak, dock.)
- De tros behöva en unik diet. Många ger färskfoder eller lagar sin egen mat (BARF), eller ger spannmålsfritt torrfoder. Bär verkar vara en stor favorit hos lundehundar. Gamla inlägg ovan snackar om att de äter allt inklusive bajs? Men jag har då inte varit med om det. Min är kräsen som tusan.
- Lundehundsbromsen! Ska man gå och göra något de inte vill, så helt plötsligt sätter sig lundehunden pladask på rumpan och VÄGRAR att gå. Här är min in action med lundehundsbromsande: https://scontent-amt2-1.xx.fbcdn.ne...=bc7c5a7f243ea11d5c93bb2abc960ad6&oe=58170DC1
- Så många lundehundsägare som möjligt förväntas att ha sin lundehund tillgänglig för avel. Detta är för att rasen är otroligt liten. Hittills har min lämnat två kullar efter sig. Tur nog så verkar fertila och lundehundar som har fått kullar sällan vara dryga.
- Envisa som in i helv-

Speciella saker med dom:

- Rävutséendet, och nästan lika slug som en!
- "Lundehundsstilen", de sover gärna på ryggen med benen åt alla håll.
- De vill gärna ha kontakt med sin ägare, t.ex nos-mot-hand-puttande under promenader och liknande.
- Modiga och djärva!

Jag växte upp med arbetande BCs som barn, så en lundehund var verkligen något nytt och speciellt. De är otroliga vänner som älskar dig över allt annat men är ändå lite självständiga av sig.

Rekommenderade länkar:

http://lundehund.se/ Svenska Lundehundssällskapet
http://lundehund.no/ Norsk Lundehund Klubb (Norska)
https://www.facebook.com/groups/norsklundehund/ Facebookgrupp för Norsk Lundehund (inlägg på flera språk)
https://www.nrk.no/troms/lundehunder-sikrer-flyplassen-1.11099894 Lundehund i arbete med äggsök
https://t.co/W0cyyRSFuY Dokumentär ifrån 1962. Lundehunden ses göra det den var avlad för: jakt på lunnefågel. (Visar slakt utav lunnefågel längre in i klippet!)

Svarar gärna på nya frågor!

Tack för bra och utförligt svar!

Det låter ju faktiskt som en sån liten krabat skulle passa mig. Att de inte har så mycket will to please gör inget, sånt är jag van vid sen den tidigare hunden. Där gjordes bara saker om man blev mutad med kokt lever eller älgkorv Att syssla med kadaverdisciplin är ändå inget för mig Jag vill ha en aktiv kompis som kan och vill hänga med på det mesta och träna lite för skojs skull när andan faller på.

Tur att de inte väger så mycket, då kan man ju i alla fall plocka upp dem när de vägrar gå Min förra hund vägde 60 kg så där skulle det varit lite svårare att ta hunden under armen

Är det något annat vad gäller hälsan hos en lundehund man ska tänka på utöver IL? Tänker lite om det finns något som redan invigda i rasen vet om men som inte är allmänt känt utanför de kretsarna?

 

[Puffindog]

Tack för bra och utförligt svar!

Det låter ju faktiskt som en sån liten krabat skulle passa mig. Att de inte har så mycket will to please gör inget, sånt är jag van vid sen den tidigare hunden. Där gjordes bara saker om man blev mutad med kokt lever eller älgkorv Att syssla med kadaverdisciplin är ändå inget för mig Jag vill ha en aktiv kompis som kan och vill hänga med på det mesta och träna lite för skojs skull när andan faller på.

Tur att de inte väger så mycket, då kan man ju i alla fall plocka upp dem när de vägrar gå Min förra hund vägde 60 kg så där skulle det varit lite svårare att ta hunden under armen

Är det något annat vad gäller hälsan hos en lundehund man ska tänka på utöver IL? Tänker lite om det finns något som redan invigda i rasen vet om men som inte är allmänt känt utanför de kretsarna?

Muta får man göra en hel del med en lundehund, men min har faktiskt börjat lyssna på vissa kommando med bara beröm som belöning. Som med många andra hundar är det en individuell sak med. Man får helt enkelt fundera ut vad som får din lundehund att vilja samarbeta. De är lite speciella. Vet inte hur många bruksfolk som visst ska få rätsida på hunden, men har dålig framgång. Alltså typiska träningsmetoder går inte så bra på en lundehund. De skulle jobba självständigt, och även idag i Norge lever vissa lite "halvvilt" där de sköter sig själva och går fritt runt på egendomen och jagar möss/sork.

Lundehundar följer med på allt möjligt och går man ute i naturen så håller de sig i närheten, även om de kan förlora sig i ett spännande spår ibland (men vilken hund gör inte det egentligen? ). När de användes i lunnefågelsjakt skulle en lundehund kunna gå runt och hitta byten, men också lätt kunna veta var sin förare var för att lämna det. När de var gårdshundar så skulle de hålla sig runt egendomen, för att de behövdes för att jaga möss och sork.

Lite lättare än en bångstyrig, vägrande 60kgshund - en lundehund bör väga mellan 6-8kg, beroende på kön och storlek. Det finns mindre och större lundehundar, men det är inte önskvärt med en lundehund som är utanför rasstandardens ram för storlek och vikt. Eftersom man inte avlar efter utseende utan istället funktion (bra och fungerande, välutvecklade tassar) så kan storlek och även utseende variera (vilket påminde mig lite om BC-aveln. Funktion före utseende. ). T.ex så finns det helvita lundehundar och de lundehundar med knappt något vitt alls, inte ens på svanstippen! Det brukade finnas gråa lundehundar men de dog ut länge sedan innan rasen hann räddas med nöd och näppe.

Förutom IL finns det inga särskilda sjukdomar. Vissa kan tappa pälsen under ett tag när de kastreras (vilket INTE rekommenderas p.ga stress och att lundehundar bör nyttjas i aveln så mycket som det går). Avelsbasen är VÄLDIGT snäv, med mycket lite genetisk variation. Det finns ett pågående korsningsprojekt just nu i Norge. Även då så är många lundehundar friska genom livet och når en hög ålder. Inga kända höft- eller ledproblem eller ögonsjukdomar finns hos lundehunden. Det är IL man mest ska hålla sig uppmärksam och göra sig välläst på. (Inte bara för dig själv utan även inför veterinär; vissa veterinärer sätter gärna IL som diagnos på var och varannan lundehund som kommer in med mag- och tarmbesvär, eller så är de snabba med att ta fram avlivningssprutan fast sjukdomen kan behandlas och hållas under kontroll medan hunden lever ett bra liv.)

Något jag tycker är extra-charmigt med en lundehund är att när de är glada över att få se dig så kan de komma springande med en eller båda öronen stängda. Det är muskler i öronen som stänger ihop öronen, så när de är glada så kan dessa muskler spännas. Även när min lundehubnd badas så kan öronen stängas (deras funktion var ju till att stänga ut jord och vatten).

http://www.hd.se/2007-10-14/sex-tar-pa-varje-tass (Spännande nyhetsartikel!)

 

[lulski]

För varje inlägg du skriver @Puffindog så fastnar jag lite mer för dem

Nu har väl årets möjlighet att skaffa valp passerat men inför nästa år så kanske... Då hinner jag ju även ta reda på lite mer om dem och ställa mig i valpkö osv.

 

[Modig_Korn]

Ser intressant ut
I och med sin historia som "fågelhundar"... Hur är de jämtemot höns? En tränings sak eller bara att glömma? Upptäckte till min förtjusning att det finns en uppfödare här i stan av dem

 

[Puffindog]

För varje inlägg du skriver

@Puffindog så fastnar jag lite mer för dem

Nu har väl årets möjlighet att skaffa valp passerat men inför nästa år så kanske... Då hinner jag ju även ta reda på lite mer om dem och ställa mig i valpkö osv.

Det lär nog bli fler kullar med Håkon som pappa nästa år, just saying

Inom lundehund är vi pigga på att ställa ut, så jag rekommenderar att också gå till en sådan och titta! Kontakta även uppfödare i närheten som du kanske kan besöka för att träffa deras hundar. Inom vår lilla ras är vi väldigt engagerade och pratar mer än gärna om den.

Ser intressant ut
I och med sin historia som "fågelhundar"... Hur är de jämtemot höns? En tränings sak eller bara att glömma? Upptäckte till min förtjusning att det finns en uppfödare här i stan av dem

En som jag känner till med lundehund har en hönsgård och föder upp höns utav olika raser. Håkon tycker höns är lite otäcka sen han fick hälsa på några vid en närliggande gård. Lite smått morr och backande, sen ville han därifrån för de var inga roliga visst. Generellt så skulle individer av rasen även kunna vara gårdshundar utanför lunnefågelsjaktsäsongen, och skulle därför ha respekt för gårdens djur.

Har aldrig hört talas om en lundehund som plockar upp en höna och springer till sin förare med den. Hur skulle de ens få plats med den i munnen? En stor i käften kanske? (Inom lunnefågelsjakt så nackade föraren lunnefågeln, inte lundehunden)

Det enda min lundehund har plockat upp i sin mun är runda föremål (stenar, kastanjer, osv.) och lagt i en hög i närheten av mig. Finns det inte ägg att plocka så får det väl duga.

 

[lulski]

Det lär nog bli fler kullar med Håkon som pappa nästa år, just saying

Ställer mig i kö redan nu då

Jag får börja forska i om det kommer vara någon utställning i närheten där några lundehundar ska ställas. Jag har redan kollat lite efter om det finns någon uppfödare i närheten men den närmaste jag kunde hitta via rasklubbens hemsida var ca 25 mil bort @Puffindog du vet händelsevis inte någon som håller till i nordöstra Småland/Östergötland?

 

[Puffindog]

Ställer mig i kö redan nu då

Jag får börja forska i om det kommer vara någon utställning i närheten där några lundehundar ska ställas. Jag har redan kollat lite efter om det finns någon uppfödare i närheten men den närmaste jag kunde hitta via rasklubbens hemsida var ca 25 mil bort @Puffindog du vet händelsevis inte någon som håller till i nordöstra Småland/Östergötland?

Och det gör du alldeles rätt i

Det finns nog lundehundsfolk i Småland/Östergötland med. Du kan ju alltid kolla i Facebook-gruppen och efterlysa i ett inlägg. Det är en bra och trevlig grupp där folk är bra på att svara. Utställningar finns det ju alltid, och är populära i lundehunsvärlden då de även fungerar som bra reklam för vår ras. Ska ev. fråga lite bland de jag känner lite mer norrut om de känner till någon.

 

[kanelsvans]

Gammal tråd, men fortsätter här i stället för att starta en ny.
Har länge varit inne på att skaffa en Finsk Lapphund, men funderar nu på Lundehund i stället. Den verkar passa mig perfekt, men, och det är ett stort men, jag är inte intresserad av avel. Blir man då ratad av alla uppfödare? Med en hane går det ju lite lättare (kanske?), men jag vill ju helst ha en tik. Vad gör man? Tittar på en annan ras?
Hjälp?

 

[Puffindog]

Gammal tråd, men fortsätter här i stället för att starta en ny.
Har länge varit inne på att skaffa en Finsk Lapphund, men funderar nu på Lundehund i stället. Den verkar passa mig perfekt, men, och det är ett stort men, jag är inte intresserad av avel. Blir man då ratad av alla uppfödare? Med en hane går det ju lite lättare (kanske?), men jag vill ju helst ha en tik. Vad gör man? Tittar på en annan ras?
Hjälp?

Inom norsk lundehund vill man helst att ens hund ska vara öppen för (renrasig) avel, men det är inget måste. Det uppskattas väldigt då det hjälper att hålla avelsbredden så bred som man kan och hjälper till med rasens överlevnad, dock som sagt inget som krävs av någon.