Sv: Nordsvensk travhäst bra lämpad för ridning?
Den nuvarande rasbeskrivningen ser ut såhär
(detta är vad man bedömer unghästarna efter på unghästbedömningarna);
- Mankhöjden bör ej understiga 148 cm som fullvuxen.
- Kort, brett huvud med spetsiga öron och vaken blick.
- Kraftig, väl ansatt hals med väl markerad manke.
- Bred och djup bog samt rak, jämn och muskelfylld rygglinje.
- Långt och brett kors som är något delat.
- Kraftigt och välutvecklat (muskelfyllt) lårparti.
- Långa breda hasor, som är normalt vinklade och inskenade.
- Inte för långa eller för korta kotor.
- Välutvecklade hovar med bra hovkvalitet.
- Korrekta rörelser i såväl skritt som trav.
Huvud, hals, bog, bringa och manke
Här bör man eftersträva en häst med uttryckesfullt huvud, vakna ögon och en lång kraftig, väl ansatt hals. Bogen bör vara lång och liggande, det ger bättre förutsättning för ett långt fjädrande steg. Bringan bör ej vara för bred. Manken bör vara lång och gärna hög.
Bål, rygg och kors
Hästen bör ha ett bra djup med väl välvda revben. Hästen bör vara lång, men med kort stark rygg. Korset bör vara långt, brett och något delat. Ett sluttande kors är ingen nackdel. Lårpartiet bör vara kraftigt, välutvecklat och muskelfyllt.
Benställning/benkvalitet fram
Hästen bör ha så korrekta framben som möjligt då avvikelser kan ge upphov till hälta. Senorna bör vara tydligt avtecknade. Skenbenet bör vara brett och kort. Kotorna bör varken vara för korta och stumma eller för långa. Hästen bör vara korrekt inskenad och ej vara tryckt i knäna/sabelbent eller vara knipt under knäna.
Benställning/benkvalitet bak
Hasen bör vara bred och lång, normalt vinklad och inskenad. Senorna bör vara tydligt avtecknade. Kotorna bör varken vara för korta och stumma eller för långa.
Hovar
Hovarna har stor betydelse för hästens funktion. De bör vara rejäla, likformade och symmetriska. Hovarna bör inte vara spetsiga eller små, trakten bör inte heller var låg, trång eller understucken. Den främre konturen bör vara rak, ej konkav.
Rörelsemekanik i skritt
Man bör eftersträva energiska, framåtgripande rörelser och ej för markbundna med ett bra påskjut och ett gott övertramp.
Rörelsemekanik i trav för hand
Hästen bör ha, effektiva, framåtgripande rörelser med bra påskjut som gör att hästen lägger mycket mark för varje steg. Rörelserna bör vara lediga och ej alltför markbundna. Hästen bör ha en breddad bakbensaktion.
Rörelsemekanik i trav för vagn
Framför vagn bör hästen vara rentravande, och ha ett så rymtiskt och vägvinnande trav som möjligt. I övrigt se punkt 8.
Helhetsintryck
Här tas könstyp, harmoni, propotioner, hanterbarhet och storlek med i bedömningen. Beteende för vagn tas också med i beaktningen. Hästen bör vara harmonisk och väl sammansatt med en för rasen önskvärd storlek med rektangulär coh högställd kroppsbyggnad. Hästarna bör inte understiga ponnymåttet 148cm, som fullvuxna.
MEN, eftersom de är prestationsavlade så är ju alltså beskrivningen väldigt brett hållen som synes - och det syns ju även i verkligheten. Det finns ingen mall som alla kbl-travare passar i, tyvärr.
Hade jag tid skulle jag sätta mej att leta upp lite bilder på hästar som uppenbarligen är av samma ras men som skiljer sej rejält markant på många punkter bara när det gäller exteriören. Då tillkommer psyket - som för min del hursomhelst är det som avgör arbetsbarheten i slutänden.
Och ang mankhöjden, det finns (nå, den ena är död) ett par avelsmatadorer idag - Troll Jahn och Elding, som båda lämnar smått. De är (/har varit) populära i aveln för att de lämnar hästar som travar bra - att det sedan råkar bli en hel del hästar som absolut inte blir högre än 148 cm (som ju rasbeskrivningen föreskriver), är ett "senare bekymmer". Även en 135 cm hög kbl-travare får tävla på travet och kan vinna....
Min Troll Jahn-märr har med en Elding-son fått en avkomma som inte är en cm högre än 140 cm (snarare runt 135 cm) nu som 3-åring. Så kan gener från gammalt slå tillbaka...
Det ju lite så när det är prestations-avel det handlar om, att när man märker att någon hingst verkar lämna mycket bra - så vallvärdar stoägarna till den. Se bara på Järvsöfaks. "Inavel" (fast det kallas fint linjeavel) hotar väl kbl-travarna till viss del, först var det Steggbest, sedan har det nu varit Troll Jahn men framförallt Elding.
Någon skrev att travtränare vill ha hästar med långa ryggar. Njae, frågar man någon duktig travtränare eller ännu hellre någon som föder upp kbltravare - så eftersträvar man hästar med proportionellt kort rygg men med långa bogar och långt kors, det ger absolut bäst trav-förutsättningar (och är absolut inte fy skam för en ridhäst heller, är min åsikt).
Ser man till typerna tycker jag man kan märka att hästar som har äldre svensk stam ofta är större och har längre ryggar (proportionellt sett), medan de moderna norska är mindre och väldigt kompakta.
Det är svårt att räkna upp något som varit gemensamt för mina kbltravare, de två märrar jag haft nu har som sagt varit som natt och dag. Men visst, båda har varit stora personligheter och i grund och botten har de båda varit modiga hästar med stort hjärta - något jag gillar skarpt efter att ha haft en welsh-arab-fullblods-korsning som emellanåt blev livrädd för sin egen skugga (men han hade många andra goda egenskaper förstås). Mina kbl-märrar har båda två, trots att de varit lite väl energiska (stundtals heta), varit coola och trygga - något jag gillar då jag väl inte är den mest nerv-starka person som finns
. Man behöver inte vara orolig över vad de ska säga om att träffa på älgar, lodjur eller björnar i skogen...
Båda har också haft stark och bra trav, stor rörlighet & balans i traven, och en klar lätthet för allt som är diagonalt tvåtaktigt.
Men båda har också varit otroligt svåra "at times", smarta, kvicka djur som snappar upp saker snabbare än vad jag gjort. De har ställt höga krav på mej både som ryttare och hästmänniska, jag tyckte det var så med min gamling (korsningen) men inser ju såhär i efterhand att han var extremt förlåtande. Det funkar helt enkelt inte att vara orättvis, eller inte ha full koll - fast de har löst det på olika sätt (den ena fryser fast, stänger av och skiter i vilket, den andra utagerade på alla de sätt hon kunde komma på).
Kom på en sak till som varit gemensamt för dem - de har båda två varit mycket bra "människo-kännare". En blick på en människa och de verkar veta precis vad det är för typer och hur man ska förhålla sej till dem. Absolut inga nybörjarhästar - min röda är inte sen med att ifrågasätta nybörjar-osäkerhet, eller minsta otydlighet... Men med rätt motivation så kan hon gå genom eld och vatten för en människa.
Som min farfar påstår -
"en riktig häst".
Nu i vinter har min märr stått i ett stall där det ett tag enbart stod kbl-travare. Det är något extra speciellt med att stiga in i det stallet på kvällarna när de fått mat... Ja, kanske är det bara som jag inbillar mej, men de har ett värdigt lugn runt sej (när de mår bra) som blir extra förstärkt när de får vara bland likasinnade.
Nu har där flyttat in ett par varmblodstravare och genast känns det inte likadant, kan egentligen inte sätta fingret på vad det blir för skillnad dock....
Den där utstrålningen av ur-skogshäst kanske?
Nå, nu ska jag sluta, igen!!
Det kanske märks jag är såld?
